Bilder

Vem fostrar eleven?

Fredagen den 13 maj publicerade Nyheter24 en debattartikel  – ”Sluta skyll på skolan – du är en dålig förälder”. Där skriver debattören:

”Ta ert ansvar som föräldrar och erkänn att ni har misslyckats med uppfostran av era barn när ni får ett samtal hem från skolan.”

Jag håller inte helt med debattören i det hon skriver. Vem är jag att döma föräldrarna om de har misslyckats i sin uppfostran eller inte? Vad vet jag om hur det fungerar i elevernas hem? Det finns många olika orsaker till att elever beter sig på olika sätt. Det finns personal i skolan som ringer om minsta lilla grej som ett barn gör. Varför är det så viktigt att vi ringer till föräldrarna om minsta lilla grej? Behöver de veta allt som händer i skolan? Viktiga saker som händer ska meddelas föräldrarna men tänk till kring detta. Ring inte i onödan.

IMG_5493Jag själv och andra lärare har sagt att det inte är mitt uppdrag som lärare att uppfostra eleverna men när föräldrarna av olika anledningar inte orkar så behöver vi hjälpa till. Debattören skriver i sitt inlägg att eleverna är större delen av sin dag med oss i skolan och för många elever är det så. Skolan och dess personal får en viktig del i barnens vardag. Det är inte konstigt att eleverna reagerar i skolan. De orkar inte alltid att vara ”perfekta” hela tiden. Vi måste samarbeta, skola och hem, för att eleverna ska lyckas.

Okej, det finns föräldrar som inte litar på oss i skolan utan litar blint på sina barn. Skulle du, om du hade gjort något dumt, vilja berätta det för dina föräldrar? Att veta att man då får skäll? Vissa elever i skolan försöker att förminska sin egen del i konflikterna och skyller ofta på den andre. Hen började… Hen sade så först… Just för att försöka flytta fokus på det man gjort till de andra. För att slippa skäll. Jag hoppas att du som förälder ställer kritiska frågor till ditt barn om du fått ett samtal från skolan. Vad gjorde du? Vad sade du? Fråga gärna skolan vad det var som hände. Lita på det du får reda på. Vi i skolan har inget att vinna på att ljuga för dig som förälder.

IMG_5270

Så här tycker en elev att en förälder ska vara.

Jag har arbetat inom skolan i 18 år och de flesta föräldrar vill sina barns bästa. Det finns föräldrar som har haft det tufft med att fostra sina barn på grund av olika anledningar. Det kan vara föräldrar som befinner sig i missbruk, psykisk ohälsa eller har andra bekymmer. Det kan även vara så att barnen har drag av eller befinner sig inom NPF-spektrat. Du kan inte alltid veta varför eleverna beter sig som de gör.

– Fokuserar vi på att Kalle slåss och rivs varje morgon när han kommer till skolan, istället för att ta reda på varför, så blir det en stress och oro som följer med – tänk om han gör det imorgon igen? Det gör det garanterat om det är vårt fokus, säger hon. (Psykolog Maria Bühler, ur ”Släpp uppfostringstänket”151109 Special Nest)

IMG_5497Många gånger upplever jag, i fall som Kalle här ovan, att det blir en självuppfyllande profetia, att Kalle slåss för att vi förväntar oss att Kalle ska göra det. Hur ska vi då agera för att förebygga att det inte händer igen? Här måste vi i skolan samarbeta med föräldrarna och kartlägga vilka situationer som gör att Kalle triggas till att slåss på morgonen. Det är viktigt att vi försöker skapa ett förhållningssätt som håller långsiktigt så att Kalle får en bra start på morgonen. Många gånger handlar det om att förbereda Kalle inför vad som kommer att ske under dagen. Kalle kan behöva få veta innan han går hem hur morgondagen kommer att se ut. Struktur och tydlighet är någon som många elever mår bra av i skolan. Det är ett sätt att skapa lugn hos elever som befinner sig inom NPF-spektrat men även andra elever mår bra av detta.

Ja, det är föräldrarnas uppgift att uppfostra sina barn och vi i skolan har ett uppdrag tillsammans med ”hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.” (Skollagen 1 kap. 4§). Jag ser det som att vi i skolan och föräldrarna har ett viktigt uppdrag att tillsammans se till att deras barn fostras.

Det viktigaste är att skolan och hemmen litar på varandra. Vi ska samarbeta med varandra under lång tid och vi har samma fokus:

Att ditt barn ska lyckas i livet.


Lär känna dina elever och du kommer att lyckas

Inlägget publicerades första gången på skolbloggen
www.skola365.com den 1 februari 2016
där en ny lärare publicerar en text varje dag.

Relationer med eleverna är det viktigaste som finns för att kunna skapa förtroende. Att arbeta som lärare innebär att du behöver skapa en relation till varje enskild elev. Du behöver lära dig namnet på varje enskild elev. Att kunna elevens namn är att visa respekt för individen. Genom detta så skapar du även en relation till eleven. Du har alltid en professionell relation till eleven i alla sammanhang. Oavsett vad som än händer är Din relation till eleven alltid på en professionell nivå.

När jag träffar en elevgrupp för första gången ser jag till att lära mig namnen på eleverna inom två dagar. Egentligen är målet att kunna deras namn efter första dagen men två dagar är rimligt. En del säger att de ”inte kan lära sig namn”. Struntprat säger jag. Det handlar om Din inställning till att skapa relationer till eleverna. Jag vet att en del har svårare än andra att lära sig namnen men det är ett måste. Du ska lära dig namnen på eleverna. Punkt. Varför? Respekt och relationsskapande. Samt så ska du ju faktiskt bedöma elevernas kunskaper eller till och med sätta ett betyg. Rättssäkert.

IMG_3363

Vi har elevens framtid i våra händer.

Ett led för mig när jag lär mig elevernas namn är att första lektionen jag träffar dem så handhälsar jag på varje enskild elev. Jag nämner eleven vid namn. Varje dag. Varje vecka. Det är ett sätt att kunna se och möta varje elev. Minst en gång varje dag. Det har funnits tillfällen när jag har funderat över om jag såg eller ens pratade med Lisa under dagen. När detta inträffar så skäms jag. Mycket.

Du kommer att behöva skapa dig ett relationskapital med dina elever. Det finns tillfällen då du behöver tillrättavisa dina elever och då måste du ha ett positivt relationskapital. Det pratas mycket om att eleverna har en dålig uppfostran hemifrån. Jag själv har sagt så om elever. Att föräldrarna inte har uppfostrat sina barn. När jag läste Jessica Jensens inlägg på sin blogg Vilse i klassen så började jag fundera några varv till. Hur ska föräldrarna kunna uppfostra sina barn i skolmiljön. Självklart gör de allt de kan för att deras barn ska få en god uppfostran. Det är här det skär sig ibland mellan skolan och föräldrarna. ”Men så här är de ju inte hemma. Det här känner vi inte igen.”

Uppfostran av förmågor i skolmiljön sker förstås bäst i skolan. En förälder är oftast någon helt annanstans när just denna uppfostran i skolan behöver äga rum. I hemmet finns inte heller samma gruppdynamik. En tillrättavisning framför lillebror kräver ingen vedergällning eller uppstudsig kommentar till föräldrarna för att inte förlora ansiktet. Man behöver inte heller imponera på lillasyster med sitt beteende. (Jessica Jensen, 160102)

När eleverna kommer till skolan får de en annan roll än vad de har hemma. De hamnar tillsammans med 19 andra elever och förväntas kunna hantera den situationen. Om man som elev då blir tillrättavisad inför sina kamrater så har de så mycket mer att förlora. Att tappa ansiktet inför sina kamrater är inget roligt. För någon. Det är viktigt att du som lärare tänker till på hur du gör när du ska tillrättavisa en elev. Det är inte alltid lätt. Speciellt inte med tuffa elevgrupper och när du själv är sliten.

 Och barn är inga datorer som ska programmeras, relationer spelar roll. Ropen på att lärare bara ska undervisa och inte behöva lägga kraft på det sociala är absurda. Framför allt för yngre barns lärande är relationen till läraren mycket viktig. Forskaren Lennart Grosin, som studerat vad som gör skolor effektiva, kallar det för pedagogisk kärlek. (Eva-Lotta Hultén, DN, 151219)

När jag har skapat relationer till mina elever kan jag och mina elever nå långt tillsammans. Det handlar om att kunna känna av elevernas dagsform. Jag hade bekymmer med Pelle vissa dagar och när det väl kom till kritan visade det sig att när han var helt upp och ner så hade det varit bråk hemma. Jag och Pelle kom överens om att när han kom på morgonen och hälsade på mig när vi gick in i klassrummet så kunde han säga ”det var ingen bra morgon” och då visste vi båda hur vi skulle göra. När vi väl kom igång och arbetade så kunde Pelle gå ut i korridoren och sätta sig och arbeta. Eller så väntade han där ute tills han kände att han kunde komma in i klassrummet. Efter vår överenskommelse gick det mycket bättre. Det handlar om relationen med eleven.

Det är mitt ansvar som lärare att skapa relationen till eleven.

 

 


Kan vi inte prata först innan vi lägger ut allt på nätet?

Okej. När ska vi börja prata med varandra?

Torsdagen den 11 februari publicerade Expressen en artikel där en mamma ”rasar” över sonens matteläxa. I artikeln får kan vi läsa hur mamman beskriver hur sonen blir stressad över den matteläxa som skolan har skickat hem. Sonen ska, enligt artikeln, lösa 36 uppgifter på tre minuter. OK. Så långt är jag med. Om instruktionen nu var att sonen skulle lösa uppgiften på tre minuter utan att träna på den så faller ju syftet med läxan och jag förstår om sonen blev stressad. Nu hade det varit bra att ta kontakt med skolan och fråga hur de har tänkt (om det inte fanns någon instruktion till läxan).

Det är viktigt att eleven har fått en tydlig genomgång i skolan så att eleven vet vad den ska göra hemma. Eleven ska, enligt min mening, själv kunna utföra uppgiften (om vi nu måste ha läxor).

En annan aspekt av att förbereda läxan är att alla elever förstår vad de ska göra och varför. Eleverna har ju små möjligheter att ställa frågor till läraren om de fastnar på något när de väl sätter sig för att göra sin läxa. Det har också betydelse att eleverna vet hur innehållet i läxan ska följas upp och komma till användning i den fortsatta undervisningen. (s. 20 Läxor i praktiken, Skolverket)

Det är då, tycker jag, extra viktigt att om eleven inte förstår läxan att eleven själv eller föräldern tar kontakt med skolan för att få hjälp med hur läxan ska utföras. I många skolor finns det läxhjälp att använda sig av för att få hjälp. Men ta kontakt med skolan. Prata med läraren eller rektor innan du väljer att lägga ut filmer när ditt barn gör läxan på Facebook. Många saker kan lösas om vi pratar med varandra. Det blir lätt en höna av en fjäder. Kan vi inte prata med varandra?

Hur många sjuåringar är så mogna att de förstår vad det innebär att hamna på Facebook? Vad innebär det för barnet när ett klipp blivit setts 9000 gånger? Vilken stress innebär det inte för barnet när det blir filmat när hen gör läxan? För vem är filmen till för? I filmen framgår att barnet frågar mamman ”Vad gör du mamma?” och mamman säger ”Jag väntar på att du ska bli klar.” Här finns ingen fråga om barnet tycker att det är okej att bli filmad.

Funderar vi över vilka konsekvenserna kan bli för ett barn om vi lägger ut bilder eller filmer på barnen på sociala medier? Vi vuxna kan ha svårt att värja oss mot olika saker som händer på sociala medier och hur ska barnen kunna hantera det när de hamnar där, mot sin vilja? Det finns många exempel på där bilder på barn har använts på olika sätt.

Jag är inte emot att vi använder oss av sociala medier då jag själv använder flera olika; Twitter, Facebook, Instagram mm. Jag vill att vi funderar över vad det är vi lägger upp när det gäller våra barn. Facebook och Instagram är bra medier just när man vill nå ut till sin familj och sina vänner men ska alla se allt?

Jag som vuxen väljer själv vad jag lägger ut på sociala medier men en sjuåring kan inte bestämma det själv.


Är skolan till för eleverna, för lärarna, för föräldrarna eller för politikerna?

Svensk skola står inför många utmaningar de närmsta decennierna. Men vilka är utmaningarna? Här upplever jag att det tvistas en hel del om vilka utmaningarna är. Det diskuteras läxors berättigande, skolsystemets utformning, betyghetsen, lärares förmåga att bedöma eller föräldrars rätt eller icke-rätt att tycka om skolan.

Vi behöver ha en diskussion om hur skolsystemet är utformat. Vi behöver se över hur vi lär och hur vi får med oss alla elever. Skolan är inte en skola för var och en idag. Vi låser ute elever som aldrig får chansen att visa vad de kan. Jag ser själv hur vissa elever i vissa klasser inte får den hjälp eller den utmaning som de så väl behöver för att nå målen. Skolan är skapad för att klara ”den stora massan” men inte de med särbegåvning eller de som befinner sig i behov av särskilt stöd. Hur ska vi arbeta? Vad behöver vi göra för att skapa goda förutsättningar för ett lärande för alla?

Jag tycker att det är viktigt att vi bygger en bra grund från början. Det är viktigt att resurser sätts in tidigt. Vi som arbetar med de yngsta eleverna ser många gånger vilka elever som behöver stöd och även vilka som behöver utmaningar men vi får ofta inte möjligheterna att ge dem det. Under de år jag har arbetat i skolan så har vi begärt resurser(elevassistenter, speciallärare, lärare mm) till elever som befinner sig i riskzonen att inte uppnå målen. Oftast har det varit skrik för döva öron tills eleverna börjat på mellanstadiet – då har man tillsatt extra resurser. Se till att sätta till rätt resurser tidigt. Det kommer att löna sig.

Jag tror även att elever på lågstadiet behöver lugna och trygga vuxna runtomkring sig. De ska ha få vuxna som finns där för dem. Det är viktigt att vi i skolan bygger upp en trygghet för eleverna under de första åren. Vi kan inte ha en lärare i varje ämne…förlåt…jag tror på lärarlegitimationen. Den är bra men vi måste även se till elevernas bästa. Att arbeta med ett högstadieschema på lågstadiet fungerar inte…i alla fall inte i alla klasser. Trygghet och kontinuitet bör vrå vägledande när schemat läggs för de yngsta eleverna. I varje beslut vi tar i skolan behöver vi beakta Barnkonventionens principer:

Alla barn har samma rättigheter och lika värde.
Barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barn.
Alla barn har rätt till liv och utveckling.
Alla barn har rätt att uttrycka sin mening och få den respekterad.
(UNICEF – Barnkonventi0nen)

Framförallt behöver vi fundera över den andra punkten. Barnet bästa ska alltid beaktas vid alla beslut som rör barn. Jag skäms. Jag ser inte att vi på min skola att vi alltid har följt den principen. Vi behöver bli duktigare på att faktiskt följa dessa principer i skolan. I de flesta fall tas besluten utifrån ekonomin(Kommunallagen). Ibland fattas beslut gällande undervisningen(Skollagen). Ibland tas besluten utifrån vad som är bäst för personalen(AML, fackliga överenskommelser mm). Men hur många beslut fattas i enlighet med Barnet bästa ska alltid beaktas vid alla beslut som rör barn? Hur många politiker och rektorer fattar beslut i enlighet med denna princip?

För vem är skolan till för? Är skolan till för politikerna, rektorerna och lärarna? Varför har vi en skola? Vi har haft en lagstadgad skola sedan 1842. Men behovet av utbildning kom mycket tidigare än så. År 1737 beslutades att alla barn borde kunna läsa innan de fyllde tio år (Wikipedia). Men vi hittar fler exempel på skola tidigare än så. Under lång tid har frågan kring varför skola ställts. Det är ingen ny fråga. För att landet skulle kunna utvecklas behövdes skolan. Det är likadant idag men som jag ser det är det i ett vidare perspektiv. Vi är inte längre isolerade i vårt eget land utan vi samspelar med medspelare över hela världen.

På sociala medier förekommer många diskussioner kring skolan, lärande och lärare. Det ställs frågor kring varför vi har en skola och det kritiseras att det ställs sådana frågor. Det finns många tyckare runt skolfrågor som anser sig ha helt rätt i sitt tyckande. Och det kan de ha. Utifrån sitt eget perspektiv.

Under de senaste dagarna har åsikterna på Twitter och Facebook flödat kring ett debattinlägg som Jessica Schedvin, lärarstudent och chefredaktör för Makthavare.se, har skrivit. Inlägget, Tio myter om skolan,  blev väldigt omdiskuterat på Facebook och på Twitter. Inlägget har sågats i sin helhet men även hyllats. Vi behöver vrida och vända på det som sägs som skolan. Jag kan inte alltid hålla med om allt som sägs. Vissa saker blir till sanningar. Sägs det tillräckligt ofta så tror vi att det är sant. Vi behöver människor som Jessica som törs vrida på perspektiven. Att se på saker och ting ur ett annat perspektiv. Jag skulle vilja att fler lärare skulle berätta om sin vardag. Vi behöver det. I debatten. I samtalet om skolan.

Isak Skogstad, ordförande för LR Studerandeförening, svarade Jessica Schedvin med att använda sig av statistik för att motbevisa Jessica Schedvins tio punkter. Även Isak Skogstad är lärarstudent och även han har fått en framträdande roll på Twitter i skoldiskussionerna. Det är viktigt att våra lärarstudenter får tycka till om skolan. Jag vet själv att jag kan tänka att ”jo, men vänta ni till nu kommer ut i verkligheten”. Men varför tänker jag så? Känner jag mig hotad av deras åsikter? De utmanar mina tankar. Ja, de har inte erfarenhet av att arbeta i skolan men de har en bild av vad de vill att skolan ska vara. Precis som jag hade när jag läste till lärare. Precis vad jag har nu när jag arbetar som lärare. Jag har fått höra att jag är naiv ibland i mitt sätt att se på skolan. Men jag vill se en skola som är något mer än den bild som media sprider om skolan. Tillsammans kan vi skapa en bättre bild av skolan. Men vi behöver inte tycka lika. Men vi behöver respektera varandras åsikter. Lyssna!

Under början av året deltog jag rätt aktivt i diskussioner och tankar på twitter men under det senaste halvåret har mitt deltagande på twitter sjunkit. Det har sina olika orsaker till varför. Jag tycker att Susanne Granat Ahlstrand formulerade det bra på i sin text Twitter, tonen och året som går ur tiden.

På Twitter bland flera medier hörs ibland att vi inte ska omge oss med likasinnade då dynamik och utvecklande diskussioner uteblir, men på Twitter bland andra medier blir det ett jäkla hallå om någon problematiserar ett påstående och genast vill de med olika-tänkande-önskemål för andra trycka in den oliktänkande i sin egen rätt tänkande fålla. Det är jätteintressant. Som fenomen betraktat.
(Styrbords tankar 151230)

Jag tror att en av svensk skolas största utmaningar är att få lärare att ro åt samma håll. Inte jämt. Men kanske lite oftare. Att våga öppna upp för nya tankar. Att inte alltid såga allt längs fotknölarna. Att våga säga ”Aha! Du tänker så! Intressant”. Vi behöver en diskussion kring skolan och kring lärande. Vi behöver vara öppna för forskningen och den beprövade erfarenheten. Lyft blicken . Våga provtänka. Våga lyfta in andra perspektiv på lärande och kunskap. Vad är det viktigaste våra elever behöver för framtiden?

lucka 23 lärarförbundet

”Jag tror man kan åstadkomma mer som lärare än i riksdagen” – Jason Diakité, 2015 från Lärarförbundets julkalender 2015

Gott Nytt År!


Göra skillnad – fast på ny skola

Att arbeta i ett utanförskapsområde kräver något extra av de som arbetar där. Det krävs mer empati, social kompetens, engagemang och kunskap. Du kanske inte håller med mig men det får stå för dig i så fall. I ett utanförskapsområde betyder du som lärare så mycket mer än i ett innaförskapsområde. Att göra skillnad är ganska enkel i ett utanförskapsområde. En del av de elever jag har haft under de år jag arbetade i Örebro och här i Sundbyberg har levt och lever fortfarande i barnfattigdom. DSC_0741Tydligast har det märkts när eleverna många gånger aldrig lämnar sitt bostadsområde. Många gånger när jag arbetade i Örebro så jag elever i varje ny klass som aldrig sett Örebro centrum. För ett par år sedan när min klass skulle till SVT huset och Bolibompastudion så bytte vi från tunnelbana till buss vid Kungsträdgården. Nästan hälften av klassen hade aldrig varit där trots att det endast tar 17 minuter med tunnelbanan. Här har skolan ett viktigt uppdrag att se till att åka på olika studiebesök till olika museer,  parker, företag mm. Även att bara åka tunnelbana eller buss är en viktigt kunskap som eleverna behöver.

12094833_10153725313728934_7780615342581267562_oDu behöver ha kunskap om hur det är för elever som lever i barnfattigdom. Du behöver veta hur du ska bemöta elever och föräldrar som kommer från krigshärjade länder. Hur ska man bemöta en elev som varit med om att få skjutvapen riktat mot sitt huvud? Eller fått vara med om att när pappa följt med ut för att leka med sina söner i lekparken och pappa tvingas gömma sig när det kommer soldater åkandes i stridsvagnar? I ditt arbete med dessa elever krävs det att du är närvarande och engagerad i dina elever.

Varje dag.
Varje lektion.
Varje minut.

”Jag önskar att du var min pappa.”

Elev 8 år

12191131_10153755341918934_4440006188401822446_oDen här hösten har varit en tuff höst. Hösten har krävt massor av energi. Jag kände att det var dags för mig att göra något annat så efter tre och ett halvt år på samma skola så har jag nu valt att ta klivet till en ny skola.

Jag kliver in i ett nytt uppdrag men nya ögon. Ett uppdrag där jag ska ha viss undervisning på mellanstadiet och så ska jag förstärka undervisningen på lågstadiet. I uppdraget ingår det även att utveckla IKT-arbetet på skolan. Det blir spännande då det knappt finns några trådlösa accesspunkter till nätverket. För mig kommer det att bli en paus från mentorsskapet vilket kommer att bli skönt. Det ska bli skönt att få lägga tid på den undervisning jag kommer att ha och att kunna utveckla IKT-arbetet tillsammans med eleverna och lärarna på skolan.

Att göra skillnad kan vara skiljelinjen mellan liv eller död. Kanske inte just idag men i morgon. – Jonastheteacher 2014

Jag vet att jag har gjort skillnad och jag hoppas kunna fortsätta med det. Jag kommer att sakna mina kollegor och mina elever. Ni kommer alltid finnas i mitt hjärta.


Andra advent

Jag vill önska alla en trevlig andra advent. 

Det kommer att komma nya bloggtexter men jag har haft en paus från skrivandet under hösten.

Vi hörs snart igen!


Är skolan svaret på frågan?

Vad menar du nu? Är skolan svaret på frågan? Vilken fråga? Du kan väl inte ställa en sådan fråga?

Vad är det skolan behöver för att kunna utvecklas? Jag tror att skolan behöver arbetsro. Vi behöver få lugn och ro för att arbeta med det vi ska arbeta med och inte göra en massa andra saker. Vi behöver politiker som ser till att skapa ramar och förutsättningar för skolans verksamhet. Vi behöver en kringorganisation som stöttar skolan och dess lärare så att skolutveckling kan ske på varje enskild skola. Vi behöver politiker som LITAR på professionen i skolan. Vi behöver rektorer som står upp för de styrdokument som vi har inom skolan.

Hur ska vi göra då? 

IMG_43861. Borgfred för skolan
På nationell nivå behöver våra politiker komma överens om hur skolan ska se ut. Politiken ska inte använda skolan som slagträ eller som karriärsstege och söka populistiska poäng. Vi kan ta utspelen som både fd utbildningsminister Jan Björklund samt statsminister Stefan Lövén har gjort kring mobiltelefoner i skolan. Här söker man snabba poäng hos de röstberättigade men man går in på detaljnivå för att styra skolan. Vi har rätt goda möjligheter i Skollagen idag att kunna omhänderta föremål som stör undervisningen.

Det handlar om att vi lärare behöver hänga med i utvecklingen samt lära eleverna hur vi använder oss av t ex mobiltelefonerna i skolan. Vi behöver få eleverna att förstå att en smartphone är ett bra arbetsverktyg som de kan använda sig av. Vi behöver lära eleverna att kritiskt granska källor. Precis som UR Pedagogerna gör under Almedalsveckan där de har elever som intervjuar politiker om källkritik.

2. Lita på professionenIMG_4336
Många politiker och personer på förvaltningsnivå litar inte på professionen i skolan. Det visas tydligt i olika utspel som görs. Framförallt visade Jan Björklund och fd finansminister Anders Borg att de inte litade på professionen i flera olika uttalanden. Lärare har en god utbildning och många lärare har även valt att läsa fler kurser på universitetsnivå för att kunna vidareutveckla sig. Lita på professionen när de talar om vad som behövs. Vi är närmast eleverna och ser vad de behöver. Lita även på rektorerna att de gör ett bra arbete. Det är viktigt att det finns tillitsfulla relationer mellan lärare, mellan lärare och rektor men även mellan rektorer/lärare och politiker.

3. Låt de statliga styrdokumenten styra skolan
I Skolinspektionens rapport Från huvudmannen till klassrummet – tät styrkedja viktig för förbättrade kunskapsresultat ser vi att många huvudmän sätter upp egna mål för verksamheten. Många gånger leder dessa mål till att man sänker de nivåer som är satta i läroplanen och i Skollagen. Hur tänker man då? Hur kan man sänka målen som staten har satt upp? Jag har läst ett antal olika kvalitetsredovisningar i en stor kommun i Sverige där man satt lägre nivå än 100% på måluppfyllelsen. Hur går det ihop?

 Vi ser i våra granskningar att många huvudmän skapar egna visioner och mål som ligger utanför de nationella uppdraget för skolan. I praktisk handling innebär det att de statliga kraven underordnas den kommunala prioriteringen, vilket får till följd att vissa statliga mål sorteras bort och nationellt satta målnivåer sänks. (Skolinspektionen 2014-11-14)

IMG_4111Låt oss arbeta med det vi ska i skolan. Planera, genomföra och utvärdera undervisning. Låt oss få arbeta med det som står i Lgr 11 och i Skollagen. Hitta inte på en massa andra mål som gör att fokus styrs bort från det uppdrag vi har i skolan.

Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet. (Lgr 11 s. 7)

Vi behöver se till att varje enskild elev i skolan får rätt förutsättningar och möjligheter att nå så långt som de bara kan. Genom att vi ställer frågorna Varför skola? och Är skolan svaret på frågan? kan vi se till att föra upp diskussionen om skolan till en nivå där vi ser utvecklingsmöjligheter i stället för att peka ut allt som är dåligt i skolan. Ja, det finns det som behöver förbättras rejält inom skolsystemet men tyvärr får dessa delar alltför stort medialt utrymme. Vi behöver vända den negativa diskussionen om skolan till något positivt.

Läs gärna Jan Bidners inlägg på Skolvårens blogg, Skolan är död – leve skolan!

Hör av dig om du vill träffas för att prata skola och skolutveckling under veckan som kommer i Almedalen. Du når mig på:

Twitter: jonastheteacher E-post: jonas@jonastheteacher.se

Våra Walk’n’talks:

 

Onsdag 1/7 kl. 10.00 Fenomenalen Science Center

Torsdag 2/7 kl. 16.00 Fenomenalen Science Center

Vår workshop ”Är skolan svaret på frågan?”

Fredag 3/7 kl. 9.00-12.00 Workshop ”Är skolan svaret på frågan?” Fenomenalen Science Center

Hur kan du vara med och påverka?

Klicka in dig på #Skolvårens hemsidaskolvåren_orig


Kan man driva skolutveckling under Almedalsveckan?

Äntligen! Nu är jag på väg mot Visby och Almedalen. En vecka fylld av möten med nya människor och gamla vänner. En vecka där fokus läggs på hållbar skolutveckling och demokratifrågor. En vecka där du och jag kan vara med och påverka makteliten från gräsrotsnivå. Almedalen är en mötesplats för människor med olika åsikter, tankar och politisk inriktning. En plats för lobbyister från stora svenska och internationella företag. En plats där rasism och nynazism blir oerhört påtaglig med SD och andra liknande organisationer. Men även en plats för nytänkande, frihet, kärlek och omtanke.

Det är viktigt att Almedalen inte bara blir en plats för storföretagens lobbyister och ett politiskt ryggdunkande utan även en plats för oss gräsrötter som försöker driva våra frågor. Det är inte lätt att nå fram i mediabruset när man inte har de resurser som behövs. Klicka här och läs gärna Brit Staktstons artikel på Expressen debatt.

Under den kommande veckan kommer jag att arbeta med fler gräsrötter för organisationen #Skolvåren. En organisation som arbetar för en hållbar skolutveckling och ställer frågan Varför skola? Vi arrangerar fyra Walk’n’talks och ett seminarium. Kom gärna med och träffa mig och mina andra kollegor för att diskutera skola och utbildningsfrågor. På fredag, den 3 juli, arrangerar vi en workshop med huvudtemat ”Är skolan svaret på frågan?”  Till detta seminarium har vi bjudit in flera namnkunniga personer som arbetar med skolfrågor på olika sätt. Även till våra Walk’n’talks har vi bjudit in olika personer på olika nivåer inom skolan (politiker, statssekreterare, lärarfacken m fl)

Hör av dig om du vill träffas för att prata skola och skolutveckling under veckan som kommer i Almedalen. Du når mig på:

Twitter: jonastheteacher E-post: jonas@jonastheteacher.se

Våra Walk’n’talks:

Måndag 29/6 kl. 10.00 Fenomenalen Science Center

Tisdag 30/6 kl. 16.00 Fenomenalen Science Center

Onsdag 1/7 kl. 10.00 Fenomenalen Science Center

Torsdag 2/7 kl. 16.00 Fenomenalen Science Center

Vår workshop ”Är skolan svaret på frågan?”

Fredag 3/7 kl. 9.00-12.00 Workshop ”Är skolan svaret på frågan?” Fenomenalen Science Center

Hur kan du vara med och påverka?

Klicka in dig på #Skolvårens hemsida

Du kan även läsa mitt förra inlägg


Vem lyssnar på det gåtfulla folket – varför åka till #Almedalen?

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land,
detta land är ett regn och en pöl.
Över den pölen går pojkarnas båtar ibland,
och dom glider så fint utan köl.
Där går en flicka, som samlar på stenar,
hon har en miljon.
Kungen av träd sitter stilla bland grenar
i trädkungens tron
Där går en pojke som skrattar åt snö
Där går en flicka som gjorde en ö
av femton kuddar
Där går en pojke och allting blir glass
som han snuddar
Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket

IMG_4122”Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket” skriver Olle Adolphson. Vem är det egentligen som lyssnar på eleverna i skolan? Vem tar elevernas åsikter på allvar? Vem bryr sig om Kungen av träd? Vem lyssnar på flickan som samlar stenar? För vem är skolan till för?

Vem lyssnar på det gåtfulla folket?

Om två veckor kommer jag tillsammans med ett gäng lärare och rektorer åka till Visby för att delta på politikerveckan i #Almedalen. Jag kommer att åka dit för att få möjligheten att påverka de som har makten att påverka det som sker i skolan. Jag gör det för att jag vill att Kungen av träd ska få en chans att klara sig i skolan. Jag gör det för att den stensamlande flickan ska få samma möjligheter att nå sin fulla potential som alla andra.

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land,
detta land är en äng och en vind
Där finner kanske en pojke ett nytt Samarkand
och far bort på en svängande grind
Där går en flicka, som sjunger om kottar
Själv äger hon två
Där vid ett plank står en pojke och klottrar att
jorden är blå
Där går en pojke som blev indian
Där, där går kungen av skugga runt stan
och skuggar bovar
Där fann en flicka en festlig grimas
som hon provar
Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket

I mitt yrke som lärare har jag en fantastisk möjlighet att ge alla elever en chans att nå sin fulla potential. Där finns möjligheterna att hjälpa eleverna att nå dit de vill. Hur får vi eleverna att finna sitt eget Samarkand? Vilka möjligheter har vi att stötta eleverna? Vilka resurser får vi till skolan för att detta ska ske? Under #Almedalen finns det många chanser att möta de personer som har makten att kunna förändra.

IMG_4111Vi är ett gäng på sju personer som kommer att åka till #Almedalen för att vara med och påverka. Vi kommer att sticka ut i bruset då vi ställer frågan Varför skola? samt Är skolan svaret på frågan? För mig är det en självklarhet att ställa dessa frågor. Jag tror att vi behöver tänka om kring hur vi tänker om skolan. I flera tidigare inlägg har jag skrivit om att många tycker ”Det var bättre förr!” och att dessa personer inte har förstått att skolan då och nu är i vissa delar en helt ny företeelse. I vissa delar ligger vi långt tillbaka men vi går även framåt. Vi måste inse, även om vi inte vill det, att samhället förändras. Samhällsutvecklingen går i ett rasande tempo och då måste vi hänga med. Vi kan inte låsa in oss i disciplinfrågor om mobiltelefoner eller att eleverna ska sitta still och hålla tyst i skolan. Vi måste se till hur vi ska utveckla skolan, utveckla lärandet, synen på lärandet, var lärandet ska ske och på vilka sätt. Hur bygger vi nya skolor? Hur anpassar vi de skolor vi har idag? Sker lärandet endast i klassrummen i skolbyggnaden?

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land
detta land är en gård och ett skjul
Där sker det farliga tågöverfallet ibland
vackra kvällar när månen är gul
Där går en pojke och gissar på bilar,
själv vinner han jämt
Fåglarnas sånger i olika stilar
är magiska skämt
Där blir en värdelös sak till en skatt
Där, där blir sängar till fartyg en natt
och går till månen
Där finns det riken som ingen av oss
tar ifrån dem
Alla är barn, och dom tillhör det gåtfulla folket

skolvåren_origHur tänder vi gnistan i elevernas ögon? Hur behåller vi fantasin hos eleverna? Hur leder vi vägen till elevernas egna riken? Följer du med på resan till månen?

Följ mig och mina @Skolvåren vänner under #Almedalen på Twitter och på www.skolvåren.se.

Jonas Johnsson, @jonastheteacher på Twitter och Instagram

Följ oss under #Almedalen:
@ses1549 Lära för livet
@ninkri I huvudet på en helt vanlig lärare…
@thingelingela ingelanetz
@ximenabr Mina reflektioner om skola, musik och annat i livet…
@HERO_Respondi HERO – the coach
@gunillaordell Samlade tankar
@frokenann Fröken Ann
@skolvaren Skolvårens hemsida Skolvårens blogg


Stäng för sjutton av din mobil – eller ska vi fokusera på lärandet?

Nu har statsministern gett sig in i debatten om mobiltelefonens vara eller inte vara i skolan. Naturligtvis faller oppositionen in i skaran som hyllar ett mobilförbud i skolan. Kinberg-Batra och Björklund är nog mycket nöjda nu när även statsministern tycker att man inte ska få använda sig av mobiltelefonen i skolan.

Okej då. Vi kör på det då. Vi inför ett totalt mobiltelefonförbud i skolan. Det var ju bättre förr när de inte fanns i skolan.

Men då ska vi väl också införa iPad-förbud då. De stör ju också undervisningen. Eleverna fokuserar ju inte på lärandet. Det var ju som sagt bättre förr…

Men just det…då måste vi ju ta med alla datorer också…de stör ju också undervisningen. Eleverna tappar ju all fokus på lärandet om de använder sig av datorer. Vi får stänga av trådlöst internet och installera störsändare på skolorna också så att inga elever får möjligheter att kunna koppla upp sig mot internet. Jo, just det…det var ju bättre förr när vi använde oss av uppslagsverk som det dammade om.

Royal Typewriter, Söderlångvik museum.jpg
"Royal Typewriter, Söderlångvik museum" av Johan Fredriksson. Licensierad under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons.

Vi får gå tillbaka till datorsalar med datorer som bara kan användas som skrivmaskiner. Äh, varför inte leta reda på en riktig skrivmaskin i stället. Då sparar vi ju en hel del el. Det var ju bättre förr…

Sedan kommer det stora lugnet att hägra på skolorna. Där lärarna är de enda allvetande profeterna som matar eleverna med all kunskap. Vi kan ju också återinföra agan i skolan. När vi ändå är igång så får vi börja med att sjunga morgonpsalmen och be en bordsbön när vi ska äta lunch…

Det var ju bättre för säger ju alla om skolan…i alla fall när du gick i skolan…

Nähä… du håller inte med?

OK. Då hänger jag inte riktigt med. Du anser att vi ska ta bort mobiltelefonerna i skolan men behålla iPads och bärbara datorer? Eller? Vad är skillnaden? Jasså? Telefonerna kan ju inte användas till lärande. Det kan ju bara iPads och datorer…

Ungarna spelar ju bara spel eller instagrammar hela lektionerna…eller?

Jag anser att vi behöver lyfta frågan till ett högre plan än att diskutera mobilen som ett ordningsproblem i skolan. Visst, mobiltelefonerna kan vara ett problem i skolan det håller jag med om men det går att hantera. Hur gör du själv? Hur använder du din mobiltelefon? Mobiltelefonen idag är ett verktyg som många andra. Jag själv använder den för att skriva ner anteckningar för sådant jag behöver komma ihåg. Jag tar fotografier av lappar som ska sparas. Jag använder den för att söka information när jag är i klassrummet och undervisar mina elever. Jag kan inte och vet inte allt(även om jag försöker få mina elever att tro att det är så). Mobiltelefonen är ett bra verktyg till att snabbt och enkelt kunna ta fram information (som jag granskar källkritiskt) för att använda den i min undervisning.

Elever i den svenska skolan köper inte allt vad läraren säger utan använder sina telefoner för att kontrollera ifall det läraren säger är sant. I detta kan vi få upp intressanta diskussioner kring källkritik. Ska jag tro på allt som står på internet?

För mig som lärare är det mitt uppdrag att se till att lära eleverna att se på mobiltelefonen, iPaden eller datorn som ett arbetsverktyg. Under några veckor i åk 1 fick en av mina elever med en språkstörning låna en iPad av vårt Skoldataket. Eleven fick bland annat träna på bokstäver och dess ljud. Några av mina andra elever blev avundssjuka på den här eleven då hen, enligt dem, ”spelade” på iPaden. När jag förklarade att hen arbetade med iPaden och inte spelade så förstod eleverna.

Vi måste se de digitala verktygen som just verktyg i lärandet precis som vi använder oss av papper och penna. Vi befinner oss redan i ett digitalt samhälle och vi behöver anpassa oss efter det och vara med i utvecklingen av det digitala samhället.

Jag vill jobba i, och för, en skola som inte bara gör den uppväxande generationen till kopior av oss. Jag vill jobba i, och för, en skola som ger den uppväxande generationen kunskaper, förmågor och självtillit så att de kan skapa sin, och samhällets framtid.
Så att de tar kloka, underbyggda beslut som är bra inte bara för dem själva utan för världen. (Ur ”Men snälla Stefan” av Ingela Netz 150607)

Det vi arbetar med i skolan är att utbilda våra framtida medborgare. Jag är helt enig med Ingela Netz när hon skriver om att vi behöver en skola som ger eleverna kunskaper, förmågor och självtillit.Vi behöver människor som aktivt kan skapa sin egen framtid.

Skolväsendet vilar på demokratins grund. Skollagen (2010:800) slår fast att utbildningen inom skolväsendet syftar till att elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. [min fetstil] Den ska främja alla elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. (Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011)

Hur tänker du kring det som står här ovan om att ”elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden”? Hur ska eleverna kunna inhämta kunskaper om de inte får använda sig av digitala verktyg? Ska de enbart vara hänvisade till gammal kunskap? Micke Gunnarsson beskriver i sitt inlägg ”En skola i kramp?” hur elever i åk 5 läst om fiskerinäringen på västkusten och där en förälder ifrågasatte det som stod i boken. Det visade sig att boken var från 1982… Att hålla sig uppdaterad med ny fakta i en värld som är i ständig förändring är inte lätt. Att varje år köpa in ny litteratur till skolorna fungerar inte heller. Vi behöver använda oss av den digitala värld som redan finns idag och det viktiga är att LÄRA oss HUR man använder sig av den.

En som verkligen tydliggör vad det är vi egentligen måste prata om är Gunilla Ordell som skriver i sin blogg om ”Mobil eller inte mobil, det är digitaliseringen vi måste prata om”.

Vi vet att  den tekniska utvecklingen går fort, fortare än vi hänger med. Eleverna måste förberedas för en ny värld som vi inte vet hur den ser ut. Våra pedagogiska metoder måste följa utvecklingen i samhället. (Gunilla Ordell 150607)

Hur gör vi nu då? Hur förbereder vi eleverna inför detta? Hur utvecklar vi lärare och rektorer våra pedagogiska metoder för att följa utvecklingen? Det finns inga enkla lösningar på detta. En lösning är att vi delar med oss mer av våra egna kunskaper och ser till att området blir beforskat.

Jag tror att vi inte kommer att komma ifrån mobiltelefoner i skolan. Jag tror att vi måste lära oss själva och eleverna hur vi använder dem på bästa sätt i undervisningen. Vi behöver börja tidigt med att lära eleverna hur vi använder oss av digitala verktyg. Vi behöver få all personal inom skolan att förstå att digitala verktyg är här för att stanna. Vi kan inte längre gömma oss bakom ”Jag kan inte. Jag är för gammal.”

Digitaliseringen av skolan startade för länge sedan. Nu gäller det att vi kommer ifatt och hänger med.

 


Jag kommer att åka till Gotland för att delta på Almedalsveckan. Är du där får du gärna följa med på en Walk n’Talk måndag – torsdag, eller en workshop fredag förmiddag i Fenomenalen. Vi bygger visioner om framtiden, skapar scenarier utifrån frågeställningen ”Är skolan svaret på frågan”. För vet vi ens vad frågan är?

Från #Skolvårens arrangemang på Facebook!
Följ med oss på vår Walk n´Talk och samtala om lärande idag och i framtiden. Skolan förväntas vara lösningen på många av samhällets utmaningar, men vilka är utmaningarna och vad blir då svaret?

Vi träffas utanför Fenomenalen och styr kosan längs havet mot Kärleksporten. En inspirerande vy där samtalet tar fart och utvecklar.

Måndag 29/6 – torsdag 2/7 arrangerar vi Walk n´Talks på olika tider och på fredagen håller vi en längre workshop på Fenomenalen. Besök även de andra eventen:

http://korta.nu/afkAlmedalen1

http://korta.nu/afkAlmedalen2

http://korta.nu/afkAlmedalen3

http://korta.nu/afkAlmedalen4

http://korta.nu/afkAlmedalen5

Vi ses där!


%d bloggare gillar detta: