Etikett: twitter

Är skolan till för eleverna, för lärarna, för föräldrarna eller för politikerna?

Svensk skola står inför många utmaningar de närmsta decennierna. Men vilka är utmaningarna? Här upplever jag att det tvistas en hel del om vilka utmaningarna är. Det diskuteras läxors berättigande, skolsystemets utformning, betyghetsen, lärares förmåga att bedöma eller föräldrars rätt eller icke-rätt att tycka om skolan.

Vi behöver ha en diskussion om hur skolsystemet är utformat. Vi behöver se över hur vi lär och hur vi får med oss alla elever. Skolan är inte en skola för var och en idag. Vi låser ute elever som aldrig får chansen att visa vad de kan. Jag ser själv hur vissa elever i vissa klasser inte får den hjälp eller den utmaning som de så väl behöver för att nå målen. Skolan är skapad för att klara ”den stora massan” men inte de med särbegåvning eller de som befinner sig i behov av särskilt stöd. Hur ska vi arbeta? Vad behöver vi göra för att skapa goda förutsättningar för ett lärande för alla?

Jag tycker att det är viktigt att vi bygger en bra grund från början. Det är viktigt att resurser sätts in tidigt. Vi som arbetar med de yngsta eleverna ser många gånger vilka elever som behöver stöd och även vilka som behöver utmaningar men vi får ofta inte möjligheterna att ge dem det. Under de år jag har arbetat i skolan så har vi begärt resurser(elevassistenter, speciallärare, lärare mm) till elever som befinner sig i riskzonen att inte uppnå målen. Oftast har det varit skrik för döva öron tills eleverna börjat på mellanstadiet – då har man tillsatt extra resurser. Se till att sätta till rätt resurser tidigt. Det kommer att löna sig.

Jag tror även att elever på lågstadiet behöver lugna och trygga vuxna runtomkring sig. De ska ha få vuxna som finns där för dem. Det är viktigt att vi i skolan bygger upp en trygghet för eleverna under de första åren. Vi kan inte ha en lärare i varje ämne…förlåt…jag tror på lärarlegitimationen. Den är bra men vi måste även se till elevernas bästa. Att arbeta med ett högstadieschema på lågstadiet fungerar inte…i alla fall inte i alla klasser. Trygghet och kontinuitet bör vrå vägledande när schemat läggs för de yngsta eleverna. I varje beslut vi tar i skolan behöver vi beakta Barnkonventionens principer:

Alla barn har samma rättigheter och lika värde.
Barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barn.
Alla barn har rätt till liv och utveckling.
Alla barn har rätt att uttrycka sin mening och få den respekterad.
(UNICEF – Barnkonventi0nen)

Framförallt behöver vi fundera över den andra punkten. Barnet bästa ska alltid beaktas vid alla beslut som rör barn. Jag skäms. Jag ser inte att vi på min skola att vi alltid har följt den principen. Vi behöver bli duktigare på att faktiskt följa dessa principer i skolan. I de flesta fall tas besluten utifrån ekonomin(Kommunallagen). Ibland fattas beslut gällande undervisningen(Skollagen). Ibland tas besluten utifrån vad som är bäst för personalen(AML, fackliga överenskommelser mm). Men hur många beslut fattas i enlighet med Barnet bästa ska alltid beaktas vid alla beslut som rör barn? Hur många politiker och rektorer fattar beslut i enlighet med denna princip?

För vem är skolan till för? Är skolan till för politikerna, rektorerna och lärarna? Varför har vi en skola? Vi har haft en lagstadgad skola sedan 1842. Men behovet av utbildning kom mycket tidigare än så. År 1737 beslutades att alla barn borde kunna läsa innan de fyllde tio år (Wikipedia). Men vi hittar fler exempel på skola tidigare än så. Under lång tid har frågan kring varför skola ställts. Det är ingen ny fråga. För att landet skulle kunna utvecklas behövdes skolan. Det är likadant idag men som jag ser det är det i ett vidare perspektiv. Vi är inte längre isolerade i vårt eget land utan vi samspelar med medspelare över hela världen.

På sociala medier förekommer många diskussioner kring skolan, lärande och lärare. Det ställs frågor kring varför vi har en skola och det kritiseras att det ställs sådana frågor. Det finns många tyckare runt skolfrågor som anser sig ha helt rätt i sitt tyckande. Och det kan de ha. Utifrån sitt eget perspektiv.

Under de senaste dagarna har åsikterna på Twitter och Facebook flödat kring ett debattinlägg som Jessica Schedvin, lärarstudent och chefredaktör för Makthavare.se, har skrivit. Inlägget, Tio myter om skolan,  blev väldigt omdiskuterat på Facebook och på Twitter. Inlägget har sågats i sin helhet men även hyllats. Vi behöver vrida och vända på det som sägs som skolan. Jag kan inte alltid hålla med om allt som sägs. Vissa saker blir till sanningar. Sägs det tillräckligt ofta så tror vi att det är sant. Vi behöver människor som Jessica som törs vrida på perspektiven. Att se på saker och ting ur ett annat perspektiv. Jag skulle vilja att fler lärare skulle berätta om sin vardag. Vi behöver det. I debatten. I samtalet om skolan.

Isak Skogstad, ordförande för LR Studerandeförening, svarade Jessica Schedvin med att använda sig av statistik för att motbevisa Jessica Schedvins tio punkter. Även Isak Skogstad är lärarstudent och även han har fått en framträdande roll på Twitter i skoldiskussionerna. Det är viktigt att våra lärarstudenter får tycka till om skolan. Jag vet själv att jag kan tänka att ”jo, men vänta ni till nu kommer ut i verkligheten”. Men varför tänker jag så? Känner jag mig hotad av deras åsikter? De utmanar mina tankar. Ja, de har inte erfarenhet av att arbeta i skolan men de har en bild av vad de vill att skolan ska vara. Precis som jag hade när jag läste till lärare. Precis vad jag har nu när jag arbetar som lärare. Jag har fått höra att jag är naiv ibland i mitt sätt att se på skolan. Men jag vill se en skola som är något mer än den bild som media sprider om skolan. Tillsammans kan vi skapa en bättre bild av skolan. Men vi behöver inte tycka lika. Men vi behöver respektera varandras åsikter. Lyssna!

Under början av året deltog jag rätt aktivt i diskussioner och tankar på twitter men under det senaste halvåret har mitt deltagande på twitter sjunkit. Det har sina olika orsaker till varför. Jag tycker att Susanne Granat Ahlstrand formulerade det bra på i sin text Twitter, tonen och året som går ur tiden.

På Twitter bland flera medier hörs ibland att vi inte ska omge oss med likasinnade då dynamik och utvecklande diskussioner uteblir, men på Twitter bland andra medier blir det ett jäkla hallå om någon problematiserar ett påstående och genast vill de med olika-tänkande-önskemål för andra trycka in den oliktänkande i sin egen rätt tänkande fålla. Det är jätteintressant. Som fenomen betraktat.
(Styrbords tankar 151230)

Jag tror att en av svensk skolas största utmaningar är att få lärare att ro åt samma håll. Inte jämt. Men kanske lite oftare. Att våga öppna upp för nya tankar. Att inte alltid såga allt längs fotknölarna. Att våga säga ”Aha! Du tänker så! Intressant”. Vi behöver en diskussion kring skolan och kring lärande. Vi behöver vara öppna för forskningen och den beprövade erfarenheten. Lyft blicken . Våga provtänka. Våga lyfta in andra perspektiv på lärande och kunskap. Vad är det viktigaste våra elever behöver för framtiden?

lucka 23 lärarförbundet

”Jag tror man kan åstadkomma mer som lärare än i riksdagen” – Jason Diakité, 2015 från Lärarförbundets julkalender 2015

Gott Nytt År!


Varför måste vi sätta stämplar på varandra?

jagälskarvemjagvillUnder några dagar har jag läst inlägg och kommentarer på Facebook och på Twitter. Det är med stigande förvåning, irritation, ledsamhet som jag läser framförallt kommentarerna som skrivs. Människor skriver intressanta inlägg och ställer intressanta frågor där de vill föra ut en tanke som kanske inte alltid är färdigtänkt. Jag har en kompis som brukar säga: ”Nu provtänker jag…” och sedan kommer kompisens tanke. När min kära vän säger på det sättet så vet alla att nu är det en idé, en tanke som inte är färdigtänkt och vi förhåller oss till tanken utifrån det. När en människa tänker högt är det för att lyfta idéer och bolla dem med andra. Detta för att kunna se om det går att gå vidare med tanken eller inte. När man då får elaka kommentarer eller där personer bara ser svart eller vitt i en fråga så blir man ledsen och kanske då avstår från att tänka.

I många av inläggen på Facebook förekommer elaka kommentarer till personer som man inte ens känner. Man väljer att vräka ur sig hemskheter om och till personer man aldrig mött. Skulle dessa personer våga säga det mellan fyra ögon? Troligen inte. Många av de så kallade näthatarna använder sig av internet som medium för att få ut sina egna tillkortakommanden. Många gånger, enligt min mening, är det människor som på olika sätt inte kommit så långt som de har velat i livet och då gärna skyller på andra. Vi ser många kända kvinnor som får otäcka mejl och kommentarer om deras kön och vad de skulle behöva få i sig. När jag läser sådant så skäms jag som man.

Varför måste vi hela tiden sätta stämplar på oss? Jag är feminist, jag är kommunist, jag är nazist, jag är antirasist, jag är bög, jag är flata. Det är några av de stämplar vi sätter på oss själva. Varför är det så viktigt? Jag ser mig själv som människa och framförallt som medmänniska. Jag har inga behov av att sätta en stämpel på mig för vad jag är. Jag är Jonas och ingen annan. Jag arbetar för jämställdhet och jämlikhet varje dag i mitt arbete som lärare. Jag bemöter främlingsfientlighet med argument när jag får den kastad i mitt ansikte. Jag försöker bemöta alla människor på samma sätt. Jag försöker se positivt på livet.

I vissa inlägg på Facebook och på Twitter så anses det vara fel att inte kalla sig si eller så. Om man inte gör så som ”allaandra” så är man emot dem. Jag skiter fullständigt i hur man etiketterar sig själv. Det handlar om att respektera varandra för den man är. Jag har blivit kallad rasist av en elev som bara tyckte att jag skällde på invandrare. Jag ställde frågan till eleven: ”Tror du verkligen att jag skulle välja att arbeta på den här skolan om jag vore rasist?”. Eleven svarade inte. När jag i mitt arbete ger en elev en tillsägelse så är det för något det har GJORT inte för VEM eleven är. Jag älskar mitt arbete som lärare för att jag får möjligheten att möta människor från hela världen. Jag får chansen att ta del av nya tankar och idéer från massor av människor. Just det, människor, inget annat. Inte gröna, gula, bruna eller vita. Det handlar om människor.

Jag respekterar dig för den du är oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder. Jag vill bli respekterad för den jag är inte för den du vill att jag ska vara.


%d bloggare gillar detta: