Etikett: skola

Att göra skillnad

Denna text har tidigare varit publicerad på UR Lärlabbet 160531 efter att #Lärlabbet kring Elevhälsa – Skolan som skyddsfaktor sändes 160529.

Att göra skillnad kan vara skiljelinjen mellan liv eller död. Kanske inte just idag men i morgon.

Vad betyder skolan som skyddsfaktor för dig? Ta en stund och fundera lite över det och på vilket sätt du kan bidra till att skolan blir en skyddfaktor för utsatta elever. I skolan möter vi elever som lever i ekonomisk utsatthet, har föräldrar eller syskon som befinner sig i psykisk ohälsa eller lever med ett missbruk i familjen. Vi möter elever som från den ena veckan till den andra inte vet var de kommer att bo. Vi möter elever som har mist en eller båda föräldrarna. Vad kan vi då göra i skolan?

När jag träffar en ny klass så är relationsskapandet en av de viktigaste sakerna jag har att göra. Ett sätt att göra det är att jag har bestämt mig för att efter ett par dagar ska jag kunna alla elevers namn. För mig är det viktigt att jag skapar en tillitsfull relation med mina elever. Det är en av de viktigaste saker jag har att göra när jag träffar en ny klass. Ett sätt att göra detta är att jag lär mig elevernas namn inom ett par dagar. När jag har skapat en god professionell relation till mina elever så har jag stora möjligheter att kunna arbeta med kunskapsutveckling hos eleverna. Jag får även möjligheter att kunna se om en elev förändrar sitt beteende, som kan vara en viktig signal att något inte står rätt till.

IMG_5424De elever som befinner sig i någon slags utsatthet behöver trygghet och tydlighet. I mitt dagliga arbete så arbetar jag med att varje dag och varje lektion ska ha någon form av igenkännande. Eleverna ska veta hur dagen ser ut. Att vi börjar dagen på samma sätt varje dag. Att varje lektion börjar på samma sätt. Att vi slutar dagen på samma sätt. Tydlighet och rutiner. Eleverna ska veta vad som händer. Blir det förändringar behöver jag förbereda eleverna inför förändringen. Denna tydlighet, förutsägbarhet innebär att elever som befinner sig i någon form av utsatthet känner igen sig. De blir trygga av att veta vad som händer. För vissa elever blir denna trygghet livsavgörande. De kanske inte vet om de får mat när de kommer hem. De kanske inte vet var de ska sova när de kommer hem. De kanske inte vet om mamma är som ”vanligt” eller om hon är påtänd.

IMG_5673Mitt arbete handlar till stor del att varje dag, varje lektion sätta gränser, mer eller mindre. När elever inte får gränser hemifrån måste vi i skolan vara tydliga och stabila vuxna. Jag måste vara hockeyrinken som står kvar där och tar emot smällarna. Jag är där och tar emot ord och slag. Jag är där och står fast vid det jag sagt. Jag är fyrkantig och viker inte en tum.

”Jag önskar att du var min pappa.”

Elev 8 år

Den 29 maj sändes ett program på Kunskapskanalen kring ”Elevhälsa – Skolan som skyddsfaktor” där jag hade förmånen att vara med. Vi hade intressanta och givande samtal om skolans roll för elever som befinner sig i utsatthet. Något som återkom hela tiden var just relationer. Hur viktigt det är för en lärare att skapa goda relationer till sina elever. Det är viktigt för oss lärare att förstå vilken roll vi har för dessa elever. För någon eller några elever i våra klasser får vi en betydelsefull roll. När en elev önskar att jag vore hens pappa så finns det många bottnar i det när en elev säger att den önskar att jag var elevens pappa. Visst känns det uppmuntrande att eleven tycker om mig men det känns även tragiskt. Föräldrarna ska ju alltid komma i första rummet. Det påvisar, tycker jag, lärarens betydelse för vissa elever.

En viktig sak att påpeka tycker jag är att när jag märker att en elev att något inte är som det ska så behöver jag agera. Det kan vara att prata med de som jag arbetar nära; har de sett samma sak som mig? Har jag en oro för elevens välbefinnande ska jag göra en orosanmälan till socialtjänsten. Det är viktigt att när vi får en sådan oro att vi gör det. Låt inte din oro stanna hos dig själv utan ta hjälp av kollegor, kurator eller rektor.

Att göra skillnad kan vara skiljelinjen mellan liv eller död. Kanske inte just idag men i morgon. Vems hopp är du?

Eftersnack på Lärlabbet

Läs även bloggtexter från de andra i programmet:
Lina Delvert – Bemötande och inkludering
Anne Harju – Knapp ekonomiskt i välmående områden
Erik Rova – Barn som upplevt trauma


Lär känna dina elever och du kommer att lyckas

Inlägget publicerades första gången på skolbloggen
www.skola365.com den 1 februari 2016
där en ny lärare publicerar en text varje dag.

Relationer med eleverna är det viktigaste som finns för att kunna skapa förtroende. Att arbeta som lärare innebär att du behöver skapa en relation till varje enskild elev. Du behöver lära dig namnet på varje enskild elev. Att kunna elevens namn är att visa respekt för individen. Genom detta så skapar du även en relation till eleven. Du har alltid en professionell relation till eleven i alla sammanhang. Oavsett vad som än händer är Din relation till eleven alltid på en professionell nivå.

När jag träffar en elevgrupp för första gången ser jag till att lära mig namnen på eleverna inom två dagar. Egentligen är målet att kunna deras namn efter första dagen men två dagar är rimligt. En del säger att de ”inte kan lära sig namn”. Struntprat säger jag. Det handlar om Din inställning till att skapa relationer till eleverna. Jag vet att en del har svårare än andra att lära sig namnen men det är ett måste. Du ska lära dig namnen på eleverna. Punkt. Varför? Respekt och relationsskapande. Samt så ska du ju faktiskt bedöma elevernas kunskaper eller till och med sätta ett betyg. Rättssäkert.

IMG_3363

Vi har elevens framtid i våra händer.

Ett led för mig när jag lär mig elevernas namn är att första lektionen jag träffar dem så handhälsar jag på varje enskild elev. Jag nämner eleven vid namn. Varje dag. Varje vecka. Det är ett sätt att kunna se och möta varje elev. Minst en gång varje dag. Det har funnits tillfällen när jag har funderat över om jag såg eller ens pratade med Lisa under dagen. När detta inträffar så skäms jag. Mycket.

Du kommer att behöva skapa dig ett relationskapital med dina elever. Det finns tillfällen då du behöver tillrättavisa dina elever och då måste du ha ett positivt relationskapital. Det pratas mycket om att eleverna har en dålig uppfostran hemifrån. Jag själv har sagt så om elever. Att föräldrarna inte har uppfostrat sina barn. När jag läste Jessica Jensens inlägg på sin blogg Vilse i klassen så började jag fundera några varv till. Hur ska föräldrarna kunna uppfostra sina barn i skolmiljön. Självklart gör de allt de kan för att deras barn ska få en god uppfostran. Det är här det skär sig ibland mellan skolan och föräldrarna. ”Men så här är de ju inte hemma. Det här känner vi inte igen.”

Uppfostran av förmågor i skolmiljön sker förstås bäst i skolan. En förälder är oftast någon helt annanstans när just denna uppfostran i skolan behöver äga rum. I hemmet finns inte heller samma gruppdynamik. En tillrättavisning framför lillebror kräver ingen vedergällning eller uppstudsig kommentar till föräldrarna för att inte förlora ansiktet. Man behöver inte heller imponera på lillasyster med sitt beteende. (Jessica Jensen, 160102)

När eleverna kommer till skolan får de en annan roll än vad de har hemma. De hamnar tillsammans med 19 andra elever och förväntas kunna hantera den situationen. Om man som elev då blir tillrättavisad inför sina kamrater så har de så mycket mer att förlora. Att tappa ansiktet inför sina kamrater är inget roligt. För någon. Det är viktigt att du som lärare tänker till på hur du gör när du ska tillrättavisa en elev. Det är inte alltid lätt. Speciellt inte med tuffa elevgrupper och när du själv är sliten.

 Och barn är inga datorer som ska programmeras, relationer spelar roll. Ropen på att lärare bara ska undervisa och inte behöva lägga kraft på det sociala är absurda. Framför allt för yngre barns lärande är relationen till läraren mycket viktig. Forskaren Lennart Grosin, som studerat vad som gör skolor effektiva, kallar det för pedagogisk kärlek. (Eva-Lotta Hultén, DN, 151219)

När jag har skapat relationer till mina elever kan jag och mina elever nå långt tillsammans. Det handlar om att kunna känna av elevernas dagsform. Jag hade bekymmer med Pelle vissa dagar och när det väl kom till kritan visade det sig att när han var helt upp och ner så hade det varit bråk hemma. Jag och Pelle kom överens om att när han kom på morgonen och hälsade på mig när vi gick in i klassrummet så kunde han säga ”det var ingen bra morgon” och då visste vi båda hur vi skulle göra. När vi väl kom igång och arbetade så kunde Pelle gå ut i korridoren och sätta sig och arbeta. Eller så väntade han där ute tills han kände att han kunde komma in i klassrummet. Efter vår överenskommelse gick det mycket bättre. Det handlar om relationen med eleven.

Det är mitt ansvar som lärare att skapa relationen till eleven.

 

 


Är skolan till för eleverna, för lärarna, för föräldrarna eller för politikerna?

Svensk skola står inför många utmaningar de närmsta decennierna. Men vilka är utmaningarna? Här upplever jag att det tvistas en hel del om vilka utmaningarna är. Det diskuteras läxors berättigande, skolsystemets utformning, betyghetsen, lärares förmåga att bedöma eller föräldrars rätt eller icke-rätt att tycka om skolan.

Vi behöver ha en diskussion om hur skolsystemet är utformat. Vi behöver se över hur vi lär och hur vi får med oss alla elever. Skolan är inte en skola för var och en idag. Vi låser ute elever som aldrig får chansen att visa vad de kan. Jag ser själv hur vissa elever i vissa klasser inte får den hjälp eller den utmaning som de så väl behöver för att nå målen. Skolan är skapad för att klara ”den stora massan” men inte de med särbegåvning eller de som befinner sig i behov av särskilt stöd. Hur ska vi arbeta? Vad behöver vi göra för att skapa goda förutsättningar för ett lärande för alla?

Jag tycker att det är viktigt att vi bygger en bra grund från början. Det är viktigt att resurser sätts in tidigt. Vi som arbetar med de yngsta eleverna ser många gånger vilka elever som behöver stöd och även vilka som behöver utmaningar men vi får ofta inte möjligheterna att ge dem det. Under de år jag har arbetat i skolan så har vi begärt resurser(elevassistenter, speciallärare, lärare mm) till elever som befinner sig i riskzonen att inte uppnå målen. Oftast har det varit skrik för döva öron tills eleverna börjat på mellanstadiet – då har man tillsatt extra resurser. Se till att sätta till rätt resurser tidigt. Det kommer att löna sig.

Jag tror även att elever på lågstadiet behöver lugna och trygga vuxna runtomkring sig. De ska ha få vuxna som finns där för dem. Det är viktigt att vi i skolan bygger upp en trygghet för eleverna under de första åren. Vi kan inte ha en lärare i varje ämne…förlåt…jag tror på lärarlegitimationen. Den är bra men vi måste även se till elevernas bästa. Att arbeta med ett högstadieschema på lågstadiet fungerar inte…i alla fall inte i alla klasser. Trygghet och kontinuitet bör vrå vägledande när schemat läggs för de yngsta eleverna. I varje beslut vi tar i skolan behöver vi beakta Barnkonventionens principer:

Alla barn har samma rättigheter och lika värde.
Barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barn.
Alla barn har rätt till liv och utveckling.
Alla barn har rätt att uttrycka sin mening och få den respekterad.
(UNICEF – Barnkonventi0nen)

Framförallt behöver vi fundera över den andra punkten. Barnet bästa ska alltid beaktas vid alla beslut som rör barn. Jag skäms. Jag ser inte att vi på min skola att vi alltid har följt den principen. Vi behöver bli duktigare på att faktiskt följa dessa principer i skolan. I de flesta fall tas besluten utifrån ekonomin(Kommunallagen). Ibland fattas beslut gällande undervisningen(Skollagen). Ibland tas besluten utifrån vad som är bäst för personalen(AML, fackliga överenskommelser mm). Men hur många beslut fattas i enlighet med Barnet bästa ska alltid beaktas vid alla beslut som rör barn? Hur många politiker och rektorer fattar beslut i enlighet med denna princip?

För vem är skolan till för? Är skolan till för politikerna, rektorerna och lärarna? Varför har vi en skola? Vi har haft en lagstadgad skola sedan 1842. Men behovet av utbildning kom mycket tidigare än så. År 1737 beslutades att alla barn borde kunna läsa innan de fyllde tio år (Wikipedia). Men vi hittar fler exempel på skola tidigare än så. Under lång tid har frågan kring varför skola ställts. Det är ingen ny fråga. För att landet skulle kunna utvecklas behövdes skolan. Det är likadant idag men som jag ser det är det i ett vidare perspektiv. Vi är inte längre isolerade i vårt eget land utan vi samspelar med medspelare över hela världen.

På sociala medier förekommer många diskussioner kring skolan, lärande och lärare. Det ställs frågor kring varför vi har en skola och det kritiseras att det ställs sådana frågor. Det finns många tyckare runt skolfrågor som anser sig ha helt rätt i sitt tyckande. Och det kan de ha. Utifrån sitt eget perspektiv.

Under de senaste dagarna har åsikterna på Twitter och Facebook flödat kring ett debattinlägg som Jessica Schedvin, lärarstudent och chefredaktör för Makthavare.se, har skrivit. Inlägget, Tio myter om skolan,  blev väldigt omdiskuterat på Facebook och på Twitter. Inlägget har sågats i sin helhet men även hyllats. Vi behöver vrida och vända på det som sägs som skolan. Jag kan inte alltid hålla med om allt som sägs. Vissa saker blir till sanningar. Sägs det tillräckligt ofta så tror vi att det är sant. Vi behöver människor som Jessica som törs vrida på perspektiven. Att se på saker och ting ur ett annat perspektiv. Jag skulle vilja att fler lärare skulle berätta om sin vardag. Vi behöver det. I debatten. I samtalet om skolan.

Isak Skogstad, ordförande för LR Studerandeförening, svarade Jessica Schedvin med att använda sig av statistik för att motbevisa Jessica Schedvins tio punkter. Även Isak Skogstad är lärarstudent och även han har fått en framträdande roll på Twitter i skoldiskussionerna. Det är viktigt att våra lärarstudenter får tycka till om skolan. Jag vet själv att jag kan tänka att ”jo, men vänta ni till nu kommer ut i verkligheten”. Men varför tänker jag så? Känner jag mig hotad av deras åsikter? De utmanar mina tankar. Ja, de har inte erfarenhet av att arbeta i skolan men de har en bild av vad de vill att skolan ska vara. Precis som jag hade när jag läste till lärare. Precis vad jag har nu när jag arbetar som lärare. Jag har fått höra att jag är naiv ibland i mitt sätt att se på skolan. Men jag vill se en skola som är något mer än den bild som media sprider om skolan. Tillsammans kan vi skapa en bättre bild av skolan. Men vi behöver inte tycka lika. Men vi behöver respektera varandras åsikter. Lyssna!

Under början av året deltog jag rätt aktivt i diskussioner och tankar på twitter men under det senaste halvåret har mitt deltagande på twitter sjunkit. Det har sina olika orsaker till varför. Jag tycker att Susanne Granat Ahlstrand formulerade det bra på i sin text Twitter, tonen och året som går ur tiden.

På Twitter bland flera medier hörs ibland att vi inte ska omge oss med likasinnade då dynamik och utvecklande diskussioner uteblir, men på Twitter bland andra medier blir det ett jäkla hallå om någon problematiserar ett påstående och genast vill de med olika-tänkande-önskemål för andra trycka in den oliktänkande i sin egen rätt tänkande fålla. Det är jätteintressant. Som fenomen betraktat.
(Styrbords tankar 151230)

Jag tror att en av svensk skolas största utmaningar är att få lärare att ro åt samma håll. Inte jämt. Men kanske lite oftare. Att våga öppna upp för nya tankar. Att inte alltid såga allt längs fotknölarna. Att våga säga ”Aha! Du tänker så! Intressant”. Vi behöver en diskussion kring skolan och kring lärande. Vi behöver vara öppna för forskningen och den beprövade erfarenheten. Lyft blicken . Våga provtänka. Våga lyfta in andra perspektiv på lärande och kunskap. Vad är det viktigaste våra elever behöver för framtiden?

lucka 23 lärarförbundet

”Jag tror man kan åstadkomma mer som lärare än i riksdagen” – Jason Diakité, 2015 från Lärarförbundets julkalender 2015

Gott Nytt År!


Göra skillnad – fast på ny skola

Att arbeta i ett utanförskapsområde kräver något extra av de som arbetar där. Det krävs mer empati, social kompetens, engagemang och kunskap. Du kanske inte håller med mig men det får stå för dig i så fall. I ett utanförskapsområde betyder du som lärare så mycket mer än i ett innaförskapsområde. Att göra skillnad är ganska enkel i ett utanförskapsområde. En del av de elever jag har haft under de år jag arbetade i Örebro och här i Sundbyberg har levt och lever fortfarande i barnfattigdom. DSC_0741Tydligast har det märkts när eleverna många gånger aldrig lämnar sitt bostadsområde. Många gånger när jag arbetade i Örebro så jag elever i varje ny klass som aldrig sett Örebro centrum. För ett par år sedan när min klass skulle till SVT huset och Bolibompastudion så bytte vi från tunnelbana till buss vid Kungsträdgården. Nästan hälften av klassen hade aldrig varit där trots att det endast tar 17 minuter med tunnelbanan. Här har skolan ett viktigt uppdrag att se till att åka på olika studiebesök till olika museer,  parker, företag mm. Även att bara åka tunnelbana eller buss är en viktigt kunskap som eleverna behöver.

12094833_10153725313728934_7780615342581267562_oDu behöver ha kunskap om hur det är för elever som lever i barnfattigdom. Du behöver veta hur du ska bemöta elever och föräldrar som kommer från krigshärjade länder. Hur ska man bemöta en elev som varit med om att få skjutvapen riktat mot sitt huvud? Eller fått vara med om att när pappa följt med ut för att leka med sina söner i lekparken och pappa tvingas gömma sig när det kommer soldater åkandes i stridsvagnar? I ditt arbete med dessa elever krävs det att du är närvarande och engagerad i dina elever.

Varje dag.
Varje lektion.
Varje minut.

”Jag önskar att du var min pappa.”

Elev 8 år

12191131_10153755341918934_4440006188401822446_oDen här hösten har varit en tuff höst. Hösten har krävt massor av energi. Jag kände att det var dags för mig att göra något annat så efter tre och ett halvt år på samma skola så har jag nu valt att ta klivet till en ny skola.

Jag kliver in i ett nytt uppdrag men nya ögon. Ett uppdrag där jag ska ha viss undervisning på mellanstadiet och så ska jag förstärka undervisningen på lågstadiet. I uppdraget ingår det även att utveckla IKT-arbetet på skolan. Det blir spännande då det knappt finns några trådlösa accesspunkter till nätverket. För mig kommer det att bli en paus från mentorsskapet vilket kommer att bli skönt. Det ska bli skönt att få lägga tid på den undervisning jag kommer att ha och att kunna utveckla IKT-arbetet tillsammans med eleverna och lärarna på skolan.

Att göra skillnad kan vara skiljelinjen mellan liv eller död. Kanske inte just idag men i morgon. – Jonastheteacher 2014

Jag vet att jag har gjort skillnad och jag hoppas kunna fortsätta med det. Jag kommer att sakna mina kollegor och mina elever. Ni kommer alltid finnas i mitt hjärta.


Kan man driva skolutveckling under Almedalsveckan?

Äntligen! Nu är jag på väg mot Visby och Almedalen. En vecka fylld av möten med nya människor och gamla vänner. En vecka där fokus läggs på hållbar skolutveckling och demokratifrågor. En vecka där du och jag kan vara med och påverka makteliten från gräsrotsnivå. Almedalen är en mötesplats för människor med olika åsikter, tankar och politisk inriktning. En plats för lobbyister från stora svenska och internationella företag. En plats där rasism och nynazism blir oerhört påtaglig med SD och andra liknande organisationer. Men även en plats för nytänkande, frihet, kärlek och omtanke.

Det är viktigt att Almedalen inte bara blir en plats för storföretagens lobbyister och ett politiskt ryggdunkande utan även en plats för oss gräsrötter som försöker driva våra frågor. Det är inte lätt att nå fram i mediabruset när man inte har de resurser som behövs. Klicka här och läs gärna Brit Staktstons artikel på Expressen debatt.

Under den kommande veckan kommer jag att arbeta med fler gräsrötter för organisationen #Skolvåren. En organisation som arbetar för en hållbar skolutveckling och ställer frågan Varför skola? Vi arrangerar fyra Walk’n’talks och ett seminarium. Kom gärna med och träffa mig och mina andra kollegor för att diskutera skola och utbildningsfrågor. På fredag, den 3 juli, arrangerar vi en workshop med huvudtemat ”Är skolan svaret på frågan?”  Till detta seminarium har vi bjudit in flera namnkunniga personer som arbetar med skolfrågor på olika sätt. Även till våra Walk’n’talks har vi bjudit in olika personer på olika nivåer inom skolan (politiker, statssekreterare, lärarfacken m fl)

Hör av dig om du vill träffas för att prata skola och skolutveckling under veckan som kommer i Almedalen. Du når mig på:

Twitter: jonastheteacher E-post: jonas@jonastheteacher.se

Våra Walk’n’talks:

Måndag 29/6 kl. 10.00 Fenomenalen Science Center

Tisdag 30/6 kl. 16.00 Fenomenalen Science Center

Onsdag 1/7 kl. 10.00 Fenomenalen Science Center

Torsdag 2/7 kl. 16.00 Fenomenalen Science Center

Vår workshop ”Är skolan svaret på frågan?”

Fredag 3/7 kl. 9.00-12.00 Workshop ”Är skolan svaret på frågan?” Fenomenalen Science Center

Hur kan du vara med och påverka?

Klicka in dig på #Skolvårens hemsida

Du kan även läsa mitt förra inlägg


Vem lyssnar på det gåtfulla folket – varför åka till #Almedalen?

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land,
detta land är ett regn och en pöl.
Över den pölen går pojkarnas båtar ibland,
och dom glider så fint utan köl.
Där går en flicka, som samlar på stenar,
hon har en miljon.
Kungen av träd sitter stilla bland grenar
i trädkungens tron
Där går en pojke som skrattar åt snö
Där går en flicka som gjorde en ö
av femton kuddar
Där går en pojke och allting blir glass
som han snuddar
Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket

IMG_4122”Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket” skriver Olle Adolphson. Vem är det egentligen som lyssnar på eleverna i skolan? Vem tar elevernas åsikter på allvar? Vem bryr sig om Kungen av träd? Vem lyssnar på flickan som samlar stenar? För vem är skolan till för?

Vem lyssnar på det gåtfulla folket?

Om två veckor kommer jag tillsammans med ett gäng lärare och rektorer åka till Visby för att delta på politikerveckan i #Almedalen. Jag kommer att åka dit för att få möjligheten att påverka de som har makten att påverka det som sker i skolan. Jag gör det för att jag vill att Kungen av träd ska få en chans att klara sig i skolan. Jag gör det för att den stensamlande flickan ska få samma möjligheter att nå sin fulla potential som alla andra.

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land,
detta land är en äng och en vind
Där finner kanske en pojke ett nytt Samarkand
och far bort på en svängande grind
Där går en flicka, som sjunger om kottar
Själv äger hon två
Där vid ett plank står en pojke och klottrar att
jorden är blå
Där går en pojke som blev indian
Där, där går kungen av skugga runt stan
och skuggar bovar
Där fann en flicka en festlig grimas
som hon provar
Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket

I mitt yrke som lärare har jag en fantastisk möjlighet att ge alla elever en chans att nå sin fulla potential. Där finns möjligheterna att hjälpa eleverna att nå dit de vill. Hur får vi eleverna att finna sitt eget Samarkand? Vilka möjligheter har vi att stötta eleverna? Vilka resurser får vi till skolan för att detta ska ske? Under #Almedalen finns det många chanser att möta de personer som har makten att kunna förändra.

IMG_4111Vi är ett gäng på sju personer som kommer att åka till #Almedalen för att vara med och påverka. Vi kommer att sticka ut i bruset då vi ställer frågan Varför skola? samt Är skolan svaret på frågan? För mig är det en självklarhet att ställa dessa frågor. Jag tror att vi behöver tänka om kring hur vi tänker om skolan. I flera tidigare inlägg har jag skrivit om att många tycker ”Det var bättre förr!” och att dessa personer inte har förstått att skolan då och nu är i vissa delar en helt ny företeelse. I vissa delar ligger vi långt tillbaka men vi går även framåt. Vi måste inse, även om vi inte vill det, att samhället förändras. Samhällsutvecklingen går i ett rasande tempo och då måste vi hänga med. Vi kan inte låsa in oss i disciplinfrågor om mobiltelefoner eller att eleverna ska sitta still och hålla tyst i skolan. Vi måste se till hur vi ska utveckla skolan, utveckla lärandet, synen på lärandet, var lärandet ska ske och på vilka sätt. Hur bygger vi nya skolor? Hur anpassar vi de skolor vi har idag? Sker lärandet endast i klassrummen i skolbyggnaden?

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land
detta land är en gård och ett skjul
Där sker det farliga tågöverfallet ibland
vackra kvällar när månen är gul
Där går en pojke och gissar på bilar,
själv vinner han jämt
Fåglarnas sånger i olika stilar
är magiska skämt
Där blir en värdelös sak till en skatt
Där, där blir sängar till fartyg en natt
och går till månen
Där finns det riken som ingen av oss
tar ifrån dem
Alla är barn, och dom tillhör det gåtfulla folket

skolvåren_origHur tänder vi gnistan i elevernas ögon? Hur behåller vi fantasin hos eleverna? Hur leder vi vägen till elevernas egna riken? Följer du med på resan till månen?

Följ mig och mina @Skolvåren vänner under #Almedalen på Twitter och på www.skolvåren.se.

Jonas Johnsson, @jonastheteacher på Twitter och Instagram

Följ oss under #Almedalen:
@ses1549 Lära för livet
@ninkri I huvudet på en helt vanlig lärare…
@thingelingela ingelanetz
@ximenabr Mina reflektioner om skola, musik och annat i livet…
@HERO_Respondi HERO – the coach
@gunillaordell Samlade tankar
@frokenann Fröken Ann
@skolvaren Skolvårens hemsida Skolvårens blogg


Hur fan kan du vara så dum att du ställer frågan #varförskola?

En fråga som jag ständigt kommer tillbaka till är just #varförskola? Vad betyder den frågan egentligen? Vad är det som triggar mig att skriva om den frågan? Varför är det så många som hotas av den frågan?

I den skoldebatt som vi har haft under de senaste åren finner vi ord som disciplin, betyg, hårdare tag, omdöme i uppförande och betyg från årskurs 4. Vad innebär detta för våra elever och för våra lärare? Vad betyder omdömen i uppförande? Vilka är det som kommer att gynnas av dessa? Hur objektiva kommer lärarna vara i ett sådant omdöme? Går det ens att vara objektiv i ett omdöme om uppförande?

Varför ska en rektor åka hem till en elev och spela Minecraft? Vad vinner rektorn på detta? Vad vinner eleven? Vad vinner skolan? Eller förlorar alla när rektorn, läraren eller fritidspedagogen engagerar sig?

Varför ska en rektor åka hem till en elev och spela Minecraft? Vad vinner rektorn på detta? Vad vinner eleven? Vad vinner skolan? Eller förlorar alla när rektorn, läraren eller fritidspedagogen engagerar sig?

Vad behöver vi göra inom de svenska skolan? Är det PISA-undersökningen som ska styra utvecklingen av skolan eller är det det vad vi tror ska ske i framtiden som sa få styra? Vilka slags elever är det vi vill utbilda och utveckla? Det känns fel att kalla dem elever. De är ju faktiskt framtidens medborgare. Att se in i framtiden kan vi inte göra men vi kan gissa oss fram till vad vi tror att elever behöver för framtiden. Vi kan gå tillbaka i historien och se vad vi har gjort och vilka misstag vi har gjort. Det är viktigt att vi lär oss av historien samtidigt som vi inte ska låta historien hindra oss i vår utveckling. Vi kan inte säga att så där har vi gjort och det fungerade inte. Vi behöver utveckla våra tankar och vi behöver tänka utanför boxen.

Det kan ju låta så enkelt men även så svårt. Vaddå tänka utanför boxen? Vad menar du nu? I många fall ser jag att vi håller innanför de ramar som vi själva och som samhället sätter upp. Vi kan inte gå utanför de ramar som gäller utan vi stannar kvar. Vad är det som gör att vi håller oss kvar innanför våra ramar och inte törs gå utanför? Är det en rädsla att inte vara som alla andra? Är det en rädsla för att göra fel?

Att tänka nytt och att tänka annorlunda är bra. Jag själv brottas ständigt med att våga tänka nytt och att inte alltid göra som jag alltid har gjort. Det är fruktansvärt bekvämt att göra som jag har gjort tidigare men hur utvecklande är det?

Under många år stannade jag kvar på samma skola eftersom jag inte hade rätt utbildning för att kunna flytta på mig och göra något nytt. Jag bestämde mig för att göra färdigt min lärarutbildning så att jag skulle kunna ta steget och göra något annorlunda. För tre år sedan fick jag chansen att göra något annat. Jag klev utanför min trygga låda och slängde mig ut på djupt vatten och tänk… jag simmar faktiskt fortfarande. Att pröva på något nytt och annorlunda är bra och nyttigt för alla människor.

IMG_3906Vad är det då vi behöver göra för att se till att den svenska skolan utvecklas och höjer sina resultat jämfört med de andra länderna i världen? Eller är det egentligen så viktigt? Måste vi alltid jämföra oss med alla andra? Vad är det som säger att vi är dåliga och de andra är bättre? Vem har rätten att säga att svensk skola inte är bra? Vi fokuserar många gånger allt som är dåligt. Varför kan vi inte fokusera på de friskfaktorer som finns i skolan? Jag anser att det svenska skolsystemet utbildar människor som är kritiskt tänkande. Vi fostrar människor som är beredda på att möta framtiden med öppna ögon.

En hel del människor i landet tycker att skolan var bättre förr… Jo, det kanske den var just då men skulle den skolan som fanns för 40 år sedan fungera idag? Skulle dagens elever acceptera att läsa under LGR69 eller LGR80? Vi befinner oss i ett kunskapssamhälle där var och en av oss behöver skapa vår egen kunskap och där vi behöver kunna samla in kunskap och kritiskt granska den. Information är något av det viktigaste vi har idag för att kunna leva. Idag har vi tillgång till massor av information på internet. Detta innebär en hel del för våra blivande medborgare då de behöver vara skickliga på att granska den information som finns och inte alltid tro på den. Idag har vi sajter som sprider rasistisk propaganda som många personer delar ut på t ex Facebook utan att tänka på var informationen kommer från. Idag är det så enkelt att skapa ny information så att den verkar vara trovärdig.

Vad kommer du behöva för att vara en världsmedborgare? Vilka kunskaper kommer att vara attraktiva för en arbetsgivare? Vilka förmågor kommer du att behöva för att kunna skapa din egen framtid?

Det är ingen som vet hur framtiden kommer att se ut men det är viktigt att vi står på tå och funderar över vilka slags kunskaper de kommande och de nuvarande eleverna kommer att behöva för att möta framtiden. Vi måste inse att vi ingår i ett större sammanhang än i vårt lilla Sverige. Vi är en del av Europa och vi är en del av hela jordklotet.

Jag kommer tillbaka, igen, till frågan #varförskola? Vad innebär det för mitt eget tänkande att ställa just den frågan? Behöver det betyda något alls? Känner jag mig provocerad av frågan? Varför? Reflekterar jag själv över vad jag gör i skolan? Eller du kanske inte arbetar i skolan, ska du då få tycka något om skolan? Jag själv har tyckt att det är bara vi som arbetar i skolan som har rätt att säga något om skolan men inte du. Det är ju egentligen helt befängt att inte alla kan säga något om skolan. Alla har tycker något utifrån egna erfarenheter. Några har egna barn som går i skolan. De flesta har själva gått i skolan och minns sin skolgång som elev. Det viktiga i det hela är att när jag börjar diskutera och tycka något om skolan så måste jag inse att jag i de flesta fall gick i skolan för kanske 20 år sedan. Eller kanske ännu längre sedan… Jag som arbetar i skolan måste inse vilken synvinkel jag har. Jag är mitt i skolans värld och ska se till att uppfylla statens och kommunernas uppdrag.

IMG_4009Vi har alla olika synvinklar och tankar om hur skolan ska utvecklas och drivas. Det är därför viktigt att vi ställer oss frågan #varförskola? Vi behöver belysa skolfrågan ur ett systemkritiskt perspektiv. Vi behöver belysa skolfrågan ur elevperspektivet, lärarperspektivet, föräldraperspektivet, politikerperspektivet… Tillsammans kommer vi att kunna utveckla den svenska skolan. Det är viktigt att vi vågar slänga ut våra tankar kring skolan utan att bli nertryckta för det. Vi kan inte göra som vi alltid har gjort… Vi måste tänka nytt! Ska skolan vara en atlantångare som det tar evigheter att vända eller ska skolan vara följsam med hur samhället utvecklas? Vilket är viktigast?

Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare. (ur Skollagen 2010:800 §4)

Hur gör vi detta? Är det detta vi gör i dag? Vad innebär detta för oss i skolan och för oss utanför skolan?

Jag tror starkt på att vi behöver diskutera frågan #varförskola? ur många olika vinklar och vrår. Vi behöver tänka ”outside-the-box”. Varför ska vi alltid göra som vi alltid har gjort…

Hur tänker du?


Return to Almedalen – kärlek vid första ögonkastet

Resan och boendet bokat! Jag kommer att delta på Almedalsveckan i år också! Efter att ha deltagit under Almedalsveckan förra året så fick jag mersmak. Det var en intensiv vecka med många intryck. Jag träffade och umgicks med många intressanta personer under veckan. Varför vill jag nu åka igen? Vad vill jag få ut av resan till Almedalen?

Återträff
Jag ser framemot att få träffa flera av de som arbetar med Skolvåren igen. Det kommer bli kul att få bo med personer som gillar att prata skolutveckling på olika plan. Jag hoppas att vi kommer att ha många långa diskussioner.

IMG_0111Intressanta möten
Jag förväntar mig många olika intressanta möten med många olika personer. Jag hoppas kunna möta fler av de personer som jag twittrar med. I Almedalen finns möjligheterna att möta olika människor som vill diskutera kring skolan. Just skolfrågan kan diskuteras ur ett antal olika infallsvinklar. En fråga som väcker många känslor är just frågan ”Varför skola?”. Jag har tidigare skrivit kring just den frågan utifrån mitt perspektiv och mina tankar och det är spännande att hamna utanför boxen och se på andra möjligheter.

Utveckling
Jag hoppas att jag under veckan kommer att utvecklas i mitt sätt att tänka, att vara och att leda. Jag är nyfiken på rektors roll och möjligheter i att driva en skola. Hur ska rektor balansera mellan de statliga kraven (skollag, läroplan) och de kommunala kraven (ekonomi i balans, måluppfyllelse mm)? Vilka förutsättningar har rektor att tillse att lärarna och eleverna får rätt förutsättningar att nå målen?

IMG_3526Politik
I ett inlägg förra året skrev jag om mina tankar kring politiken. Egentligen har jag inte riktigt landat än i mina tankar kring ett politiskt engagemang. Vad krävs det egentligen av mig själv? Vilket stöd skulle jag kunna få? Vilket parti står närmast mina personliga värderingar? Vad ska jag satsa på? Riksdagen? Landstinget? Kommunfullmäktige? Var kan jag påverka mest? Det är ganska bra att vara politiskt obunden när jag bloggar. Kommer jag kunna vara det om jag engagerar mig politiskt? Det skulle vara intressant att få arbeta med skolfrågor på ett högre plan än vad jag gör idag. Att få en helhetsbild över svensk skola och att kunna vara med och påverka den bilden vore spännande.

Varför skola?
I mitt inlägg ”Varför skola?” som publicerades på Skolvårens blogg den 8 augusti förra året skrev jag följande:

Vi skapar människor som kan tänka själva och ta ansvar. Vi skapar människor som tror på mänskligheten. Vi skapar människor som genom sitt handlande ser till att vi ger fler människor en framtid. När vi ställer frågan varför skola  så tar vi ansvar för att skapa något nytt. Vi tar ansvar för att föra upp skolan till diskussion och att se till att alla barn i världen får gå i skolan. Genom detta ger vi människor att skapa sig en egen framtid där de kan försörja sig själva och sina familjer. Genom att ställa frågan varför skola tar vi diskussionen om främlingsfientlighet och står upp för människans lika värde. (Saxat ur inlägget Varför skola?)

Frågor som: Vad är det vi i skolan ska göra? Vilka är det som ska ha åsikter om skolan? Hur ska skolan se ut för att kunna möta framtiden? Behöver diskuteras men kanske inte alltid besvaras. För vem har de rätta svaren? Vem har rätt att sätta de rätta svaren? Vem eller vilka ska ha tolkningsföreträde? Är det föräldrarna? Politikerna? Forskarna? Allmänheten? Twittertroll?

Jag har inte alla svar men en hel del frågor. Att ställa frågorna och diskutera dem tycker jag är intressant. Att diskutera med människor som kan se frågorna ur olika vinklar är mycket givande. Tyvärr finns det personer som anser att man ska tycka si eller så. Vi måste inse att världen inte är svart eller vit. Vi har regnbågens alla färger att förhålla oss till.

Ses vi i Visby under Almedalsveckan?

För mig var det kärlek vid första ögonkastet.


Varför måste jag göra läxorna? Jag vill inte göra läxorna!

Varför måste jag göra läxorna? Jag vill inte göra läxorna!

Läxor är något alla har en åsikt om. ”Alla” tycker ju att man måste ju ha läxor i skolan. Hur ska man annars kunna lära sig något? En lärare som inte ger läxor ses som en dålig lärare. En elev som inte gör sina läxor ses som en dålig elev. Hur kan det komma sig? Vad beror det på att ”alla” tycker att läxor är så viktigt? Jag får känslan av att det är viktigare med läxor än att undervisningen i klassrummet är på topp.

Kommunfullmäktige i Hallstahammars kommun beslöt i somras att tillsätta en utredning om att eventuellt skippa läxor i skolan. Ett beslut som fick fd utbildningsminister Björklund att gå i taket och många med honom.

Jag tänker ta initiativet till en lagändring som skulle betyda att kommuner inte får lägga sig i den här typen av pedagogiska beslut. Det är lärarna som bestämma hur undervisningen läggs upp och då bland annat hur mycket läxor som ges, säger Jan Björklund (FP). (svt.se 16/6-14)

Jag kan faktiskt hålla med förre ministern om att det är lärarna som ska fatta beslutan om läxor eller inte. Det är lärarens sak att planera och genomföra undervisningen och inte politikernas. Men som lärare måste jag även fundera på VARFÖR jag ger läxor och HUR. Jag har funderat en hel del kring läxor och läxornas varande eller icke-varande. Att slentrianmässigt ge ut läxor är inte konstruktivt för elevernas lärande. En del lärare delar ut läxor på sådant som eleverna inte har haft undervisning om. En del lärare ger läxor som gör att eleverna måste få massor av hjälp av sina föräldrar. En del lärare ger samma läxor till alla elever trots att eleverna ligger på olika nivåer.

En genomtänkt läxa är en läxa där eleven kan göra den utan någon hjälp av en vuxen. En bra läxa är en läxa där eleven utmanas på sin nivå. En läxa om är för svår leder till konflikter i familjen när läxan ska göras. En för svår läxa leder till att elever som redan har dåligt självförtroende sänker sig än mer. Är det skolans uppgift att skapa konflikter mellan barn och föräldrar?

Är det skolans uppgift att sänka elevernas självförtroende?

I skolan möter vi elever som är nyanlända och inte har språket ännu och vars föräldrar heller inte har språket. Vi möter elever som lever i ekonomisk utsatthet där varje dag innebär ett vändande på de pengar man har. Vi möter elever som i perioder inte vet var de ska sova nästa natt. Hur ska dessa elever kunna genomföra sina läxor och ens kunna koncentrera sig på att göra läxorna när det finns andra saker i livet som är än viktigare än att läxan blir gjord? Vi lärare kan inte förutsätta att alla elever har dator och tillgång till internet. När jag arbetade på mellanstadiet fick eleverna möjlighet att på läxhjälpen använda datorer för att göra sina läxor och att kunna lämna in läxan digitalt. Här har skolan en viktig uppgift att ge alla elever den möjligheten. Vi kan också uppmuntra eleverna att gå till biblioteket för att kunna arbeta.

Pernilla Alm skriver i sin blogg Läxfritt om elevers skolplikt och arbetstid. Hur många föräldrar vill arbeta hemma efter sin arbetstid? Många föräldrar tycker att eleverna SKA ha läxor bara för att det har alltid varit så. De hade ju läxor så varför ska inte deras barn ha det…det blir ju orättvist… En annan sak som Pernilla Alm tar upp i sitt inlägg Föräldratrycket – igen handlar om tid:

Arbetstiden. Att tänka ut och planera bra läxor, att genomföra dem, följa upp (och jaga för att få in dem) tar tid. Tid vi lärare faktiskt inte har. Läs DN idag, mycket bra artikel som berättar exakt hur det är. Och ärligt. Vem vill sitta hemma och jobba kvällstid, egentligen?(Pernilla Alm 14/10-14)

Jag vill lägga min tid på min undervisning i klassrummet. Jag vill skapa förutsättningar för lärandet under skoldagen. Jag vill ge varje elev de bästa förutsättningarna utifrån deras förutsättningar och behov. Jag vill att alla elever ska känna glädje över att lära sig nya saker och att inhämta ny kunskap. Jag har höga förväntningar på alla elever oavsett vilken bakgrund de har. Alla elever har möjligheten att nå dit de vill – men behövs läxorna då?


Svar från Regeringskansliet

Den sjunde oktober skickade jag ett mejl till utbildningsministern, Gustav Fridolin, med en inbjudan att komma och skugga mig under en dag. Jag är oerhört imponerad över hur snabbt jag fick svar från regeringskansliet. När jag bjöd in förre finansministern Anders Borg tog tre veckor innan jag fick ett svar från Utbildningsdepartementet. Idag fick jag svar…


%d bloggare gillar detta: