Kategori: värdegrund

Att göra skillnad

Denna text har tidigare varit publicerad på UR Lärlabbet 160531 efter att #Lärlabbet kring Elevhälsa – Skolan som skyddsfaktor sändes 160529.

Att göra skillnad kan vara skiljelinjen mellan liv eller död. Kanske inte just idag men i morgon.

Vad betyder skolan som skyddsfaktor för dig? Ta en stund och fundera lite över det och på vilket sätt du kan bidra till att skolan blir en skyddfaktor för utsatta elever. I skolan möter vi elever som lever i ekonomisk utsatthet, har föräldrar eller syskon som befinner sig i psykisk ohälsa eller lever med ett missbruk i familjen. Vi möter elever som från den ena veckan till den andra inte vet var de kommer att bo. Vi möter elever som har mist en eller båda föräldrarna. Vad kan vi då göra i skolan?

När jag träffar en ny klass så är relationsskapandet en av de viktigaste sakerna jag har att göra. Ett sätt att göra det är att jag har bestämt mig för att efter ett par dagar ska jag kunna alla elevers namn. För mig är det viktigt att jag skapar en tillitsfull relation med mina elever. Det är en av de viktigaste saker jag har att göra när jag träffar en ny klass. Ett sätt att göra detta är att jag lär mig elevernas namn inom ett par dagar. När jag har skapat en god professionell relation till mina elever så har jag stora möjligheter att kunna arbeta med kunskapsutveckling hos eleverna. Jag får även möjligheter att kunna se om en elev förändrar sitt beteende, som kan vara en viktig signal att något inte står rätt till.

IMG_5424De elever som befinner sig i någon slags utsatthet behöver trygghet och tydlighet. I mitt dagliga arbete så arbetar jag med att varje dag och varje lektion ska ha någon form av igenkännande. Eleverna ska veta hur dagen ser ut. Att vi börjar dagen på samma sätt varje dag. Att varje lektion börjar på samma sätt. Att vi slutar dagen på samma sätt. Tydlighet och rutiner. Eleverna ska veta vad som händer. Blir det förändringar behöver jag förbereda eleverna inför förändringen. Denna tydlighet, förutsägbarhet innebär att elever som befinner sig i någon form av utsatthet känner igen sig. De blir trygga av att veta vad som händer. För vissa elever blir denna trygghet livsavgörande. De kanske inte vet om de får mat när de kommer hem. De kanske inte vet var de ska sova när de kommer hem. De kanske inte vet om mamma är som ”vanligt” eller om hon är påtänd.

IMG_5673Mitt arbete handlar till stor del att varje dag, varje lektion sätta gränser, mer eller mindre. När elever inte får gränser hemifrån måste vi i skolan vara tydliga och stabila vuxna. Jag måste vara hockeyrinken som står kvar där och tar emot smällarna. Jag är där och tar emot ord och slag. Jag är där och står fast vid det jag sagt. Jag är fyrkantig och viker inte en tum.

”Jag önskar att du var min pappa.”

Elev 8 år

Den 29 maj sändes ett program på Kunskapskanalen kring ”Elevhälsa – Skolan som skyddsfaktor” där jag hade förmånen att vara med. Vi hade intressanta och givande samtal om skolans roll för elever som befinner sig i utsatthet. Något som återkom hela tiden var just relationer. Hur viktigt det är för en lärare att skapa goda relationer till sina elever. Det är viktigt för oss lärare att förstå vilken roll vi har för dessa elever. För någon eller några elever i våra klasser får vi en betydelsefull roll. När en elev önskar att jag vore hens pappa så finns det många bottnar i det när en elev säger att den önskar att jag var elevens pappa. Visst känns det uppmuntrande att eleven tycker om mig men det känns även tragiskt. Föräldrarna ska ju alltid komma i första rummet. Det påvisar, tycker jag, lärarens betydelse för vissa elever.

En viktig sak att påpeka tycker jag är att när jag märker att en elev att något inte är som det ska så behöver jag agera. Det kan vara att prata med de som jag arbetar nära; har de sett samma sak som mig? Har jag en oro för elevens välbefinnande ska jag göra en orosanmälan till socialtjänsten. Det är viktigt att när vi får en sådan oro att vi gör det. Låt inte din oro stanna hos dig själv utan ta hjälp av kollegor, kurator eller rektor.

Att göra skillnad kan vara skiljelinjen mellan liv eller död. Kanske inte just idag men i morgon. Vems hopp är du?

Eftersnack på Lärlabbet

Läs även bloggtexter från de andra i programmet:
Lina Delvert – Bemötande och inkludering
Anne Harju – Knapp ekonomiskt i välmående områden
Erik Rova – Barn som upplevt trauma


Vem fostrar eleven?

Fredagen den 13 maj publicerade Nyheter24 en debattartikel  – ”Sluta skyll på skolan – du är en dålig förälder”. Där skriver debattören:

”Ta ert ansvar som föräldrar och erkänn att ni har misslyckats med uppfostran av era barn när ni får ett samtal hem från skolan.”

Jag håller inte helt med debattören i det hon skriver. Vem är jag att döma föräldrarna om de har misslyckats i sin uppfostran eller inte? Vad vet jag om hur det fungerar i elevernas hem? Det finns många olika orsaker till att elever beter sig på olika sätt. Det finns personal i skolan som ringer om minsta lilla grej som ett barn gör. Varför är det så viktigt att vi ringer till föräldrarna om minsta lilla grej? Behöver de veta allt som händer i skolan? Viktiga saker som händer ska meddelas föräldrarna men tänk till kring detta. Ring inte i onödan.

IMG_5493Jag själv och andra lärare har sagt att det inte är mitt uppdrag som lärare att uppfostra eleverna men när föräldrarna av olika anledningar inte orkar så behöver vi hjälpa till. Debattören skriver i sitt inlägg att eleverna är större delen av sin dag med oss i skolan och för många elever är det så. Skolan och dess personal får en viktig del i barnens vardag. Det är inte konstigt att eleverna reagerar i skolan. De orkar inte alltid att vara ”perfekta” hela tiden. Vi måste samarbeta, skola och hem, för att eleverna ska lyckas.

Okej, det finns föräldrar som inte litar på oss i skolan utan litar blint på sina barn. Skulle du, om du hade gjort något dumt, vilja berätta det för dina föräldrar? Att veta att man då får skäll? Vissa elever i skolan försöker att förminska sin egen del i konflikterna och skyller ofta på den andre. Hen började… Hen sade så först… Just för att försöka flytta fokus på det man gjort till de andra. För att slippa skäll. Jag hoppas att du som förälder ställer kritiska frågor till ditt barn om du fått ett samtal från skolan. Vad gjorde du? Vad sade du? Fråga gärna skolan vad det var som hände. Lita på det du får reda på. Vi i skolan har inget att vinna på att ljuga för dig som förälder.

IMG_5270

Så här tycker en elev att en förälder ska vara.

Jag har arbetat inom skolan i 18 år och de flesta föräldrar vill sina barns bästa. Det finns föräldrar som har haft det tufft med att fostra sina barn på grund av olika anledningar. Det kan vara föräldrar som befinner sig i missbruk, psykisk ohälsa eller har andra bekymmer. Det kan även vara så att barnen har drag av eller befinner sig inom NPF-spektrat. Du kan inte alltid veta varför eleverna beter sig som de gör.

– Fokuserar vi på att Kalle slåss och rivs varje morgon när han kommer till skolan, istället för att ta reda på varför, så blir det en stress och oro som följer med – tänk om han gör det imorgon igen? Det gör det garanterat om det är vårt fokus, säger hon. (Psykolog Maria Bühler, ur ”Släpp uppfostringstänket”151109 Special Nest)

IMG_5497Många gånger upplever jag, i fall som Kalle här ovan, att det blir en självuppfyllande profetia, att Kalle slåss för att vi förväntar oss att Kalle ska göra det. Hur ska vi då agera för att förebygga att det inte händer igen? Här måste vi i skolan samarbeta med föräldrarna och kartlägga vilka situationer som gör att Kalle triggas till att slåss på morgonen. Det är viktigt att vi försöker skapa ett förhållningssätt som håller långsiktigt så att Kalle får en bra start på morgonen. Många gånger handlar det om att förbereda Kalle inför vad som kommer att ske under dagen. Kalle kan behöva få veta innan han går hem hur morgondagen kommer att se ut. Struktur och tydlighet är någon som många elever mår bra av i skolan. Det är ett sätt att skapa lugn hos elever som befinner sig inom NPF-spektrat men även andra elever mår bra av detta.

Ja, det är föräldrarnas uppgift att uppfostra sina barn och vi i skolan har ett uppdrag tillsammans med ”hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.” (Skollagen 1 kap. 4§). Jag ser det som att vi i skolan och föräldrarna har ett viktigt uppdrag att tillsammans se till att deras barn fostras.

Det viktigaste är att skolan och hemmen litar på varandra. Vi ska samarbeta med varandra under lång tid och vi har samma fokus:

Att ditt barn ska lyckas i livet.


Lär känna dina elever och du kommer att lyckas

Inlägget publicerades första gången på skolbloggen
www.skola365.com den 1 februari 2016
där en ny lärare publicerar en text varje dag.

Relationer med eleverna är det viktigaste som finns för att kunna skapa förtroende. Att arbeta som lärare innebär att du behöver skapa en relation till varje enskild elev. Du behöver lära dig namnet på varje enskild elev. Att kunna elevens namn är att visa respekt för individen. Genom detta så skapar du även en relation till eleven. Du har alltid en professionell relation till eleven i alla sammanhang. Oavsett vad som än händer är Din relation till eleven alltid på en professionell nivå.

När jag träffar en elevgrupp för första gången ser jag till att lära mig namnen på eleverna inom två dagar. Egentligen är målet att kunna deras namn efter första dagen men två dagar är rimligt. En del säger att de ”inte kan lära sig namn”. Struntprat säger jag. Det handlar om Din inställning till att skapa relationer till eleverna. Jag vet att en del har svårare än andra att lära sig namnen men det är ett måste. Du ska lära dig namnen på eleverna. Punkt. Varför? Respekt och relationsskapande. Samt så ska du ju faktiskt bedöma elevernas kunskaper eller till och med sätta ett betyg. Rättssäkert.

IMG_3363

Vi har elevens framtid i våra händer.

Ett led för mig när jag lär mig elevernas namn är att första lektionen jag träffar dem så handhälsar jag på varje enskild elev. Jag nämner eleven vid namn. Varje dag. Varje vecka. Det är ett sätt att kunna se och möta varje elev. Minst en gång varje dag. Det har funnits tillfällen när jag har funderat över om jag såg eller ens pratade med Lisa under dagen. När detta inträffar så skäms jag. Mycket.

Du kommer att behöva skapa dig ett relationskapital med dina elever. Det finns tillfällen då du behöver tillrättavisa dina elever och då måste du ha ett positivt relationskapital. Det pratas mycket om att eleverna har en dålig uppfostran hemifrån. Jag själv har sagt så om elever. Att föräldrarna inte har uppfostrat sina barn. När jag läste Jessica Jensens inlägg på sin blogg Vilse i klassen så började jag fundera några varv till. Hur ska föräldrarna kunna uppfostra sina barn i skolmiljön. Självklart gör de allt de kan för att deras barn ska få en god uppfostran. Det är här det skär sig ibland mellan skolan och föräldrarna. ”Men så här är de ju inte hemma. Det här känner vi inte igen.”

Uppfostran av förmågor i skolmiljön sker förstås bäst i skolan. En förälder är oftast någon helt annanstans när just denna uppfostran i skolan behöver äga rum. I hemmet finns inte heller samma gruppdynamik. En tillrättavisning framför lillebror kräver ingen vedergällning eller uppstudsig kommentar till föräldrarna för att inte förlora ansiktet. Man behöver inte heller imponera på lillasyster med sitt beteende. (Jessica Jensen, 160102)

När eleverna kommer till skolan får de en annan roll än vad de har hemma. De hamnar tillsammans med 19 andra elever och förväntas kunna hantera den situationen. Om man som elev då blir tillrättavisad inför sina kamrater så har de så mycket mer att förlora. Att tappa ansiktet inför sina kamrater är inget roligt. För någon. Det är viktigt att du som lärare tänker till på hur du gör när du ska tillrättavisa en elev. Det är inte alltid lätt. Speciellt inte med tuffa elevgrupper och när du själv är sliten.

 Och barn är inga datorer som ska programmeras, relationer spelar roll. Ropen på att lärare bara ska undervisa och inte behöva lägga kraft på det sociala är absurda. Framför allt för yngre barns lärande är relationen till läraren mycket viktig. Forskaren Lennart Grosin, som studerat vad som gör skolor effektiva, kallar det för pedagogisk kärlek. (Eva-Lotta Hultén, DN, 151219)

När jag har skapat relationer till mina elever kan jag och mina elever nå långt tillsammans. Det handlar om att kunna känna av elevernas dagsform. Jag hade bekymmer med Pelle vissa dagar och när det väl kom till kritan visade det sig att när han var helt upp och ner så hade det varit bråk hemma. Jag och Pelle kom överens om att när han kom på morgonen och hälsade på mig när vi gick in i klassrummet så kunde han säga ”det var ingen bra morgon” och då visste vi båda hur vi skulle göra. När vi väl kom igång och arbetade så kunde Pelle gå ut i korridoren och sätta sig och arbeta. Eller så väntade han där ute tills han kände att han kunde komma in i klassrummet. Efter vår överenskommelse gick det mycket bättre. Det handlar om relationen med eleven.

Det är mitt ansvar som lärare att skapa relationen till eleven.

 

 


Göra skillnad – fast på ny skola

Att arbeta i ett utanförskapsområde kräver något extra av de som arbetar där. Det krävs mer empati, social kompetens, engagemang och kunskap. Du kanske inte håller med mig men det får stå för dig i så fall. I ett utanförskapsområde betyder du som lärare så mycket mer än i ett innaförskapsområde. Att göra skillnad är ganska enkel i ett utanförskapsområde. En del av de elever jag har haft under de år jag arbetade i Örebro och här i Sundbyberg har levt och lever fortfarande i barnfattigdom. DSC_0741Tydligast har det märkts när eleverna många gånger aldrig lämnar sitt bostadsområde. Många gånger när jag arbetade i Örebro så jag elever i varje ny klass som aldrig sett Örebro centrum. För ett par år sedan när min klass skulle till SVT huset och Bolibompastudion så bytte vi från tunnelbana till buss vid Kungsträdgården. Nästan hälften av klassen hade aldrig varit där trots att det endast tar 17 minuter med tunnelbanan. Här har skolan ett viktigt uppdrag att se till att åka på olika studiebesök till olika museer,  parker, företag mm. Även att bara åka tunnelbana eller buss är en viktigt kunskap som eleverna behöver.

12094833_10153725313728934_7780615342581267562_oDu behöver ha kunskap om hur det är för elever som lever i barnfattigdom. Du behöver veta hur du ska bemöta elever och föräldrar som kommer från krigshärjade länder. Hur ska man bemöta en elev som varit med om att få skjutvapen riktat mot sitt huvud? Eller fått vara med om att när pappa följt med ut för att leka med sina söner i lekparken och pappa tvingas gömma sig när det kommer soldater åkandes i stridsvagnar? I ditt arbete med dessa elever krävs det att du är närvarande och engagerad i dina elever.

Varje dag.
Varje lektion.
Varje minut.

”Jag önskar att du var min pappa.”

Elev 8 år

12191131_10153755341918934_4440006188401822446_oDen här hösten har varit en tuff höst. Hösten har krävt massor av energi. Jag kände att det var dags för mig att göra något annat så efter tre och ett halvt år på samma skola så har jag nu valt att ta klivet till en ny skola.

Jag kliver in i ett nytt uppdrag men nya ögon. Ett uppdrag där jag ska ha viss undervisning på mellanstadiet och så ska jag förstärka undervisningen på lågstadiet. I uppdraget ingår det även att utveckla IKT-arbetet på skolan. Det blir spännande då det knappt finns några trådlösa accesspunkter till nätverket. För mig kommer det att bli en paus från mentorsskapet vilket kommer att bli skönt. Det ska bli skönt att få lägga tid på den undervisning jag kommer att ha och att kunna utveckla IKT-arbetet tillsammans med eleverna och lärarna på skolan.

Att göra skillnad kan vara skiljelinjen mellan liv eller död. Kanske inte just idag men i morgon. – Jonastheteacher 2014

Jag vet att jag har gjort skillnad och jag hoppas kunna fortsätta med det. Jag kommer att sakna mina kollegor och mina elever. Ni kommer alltid finnas i mitt hjärta.


Stäng för sjutton av din mobil – eller ska vi fokusera på lärandet?

Nu har statsministern gett sig in i debatten om mobiltelefonens vara eller inte vara i skolan. Naturligtvis faller oppositionen in i skaran som hyllar ett mobilförbud i skolan. Kinberg-Batra och Björklund är nog mycket nöjda nu när även statsministern tycker att man inte ska få använda sig av mobiltelefonen i skolan.

Okej då. Vi kör på det då. Vi inför ett totalt mobiltelefonförbud i skolan. Det var ju bättre förr när de inte fanns i skolan.

Men då ska vi väl också införa iPad-förbud då. De stör ju också undervisningen. Eleverna fokuserar ju inte på lärandet. Det var ju som sagt bättre förr…

Men just det…då måste vi ju ta med alla datorer också…de stör ju också undervisningen. Eleverna tappar ju all fokus på lärandet om de använder sig av datorer. Vi får stänga av trådlöst internet och installera störsändare på skolorna också så att inga elever får möjligheter att kunna koppla upp sig mot internet. Jo, just det…det var ju bättre förr när vi använde oss av uppslagsverk som det dammade om.

Royal Typewriter, Söderlångvik museum.jpg
"Royal Typewriter, Söderlångvik museum" av Johan Fredriksson. Licensierad under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons.

Vi får gå tillbaka till datorsalar med datorer som bara kan användas som skrivmaskiner. Äh, varför inte leta reda på en riktig skrivmaskin i stället. Då sparar vi ju en hel del el. Det var ju bättre förr…

Sedan kommer det stora lugnet att hägra på skolorna. Där lärarna är de enda allvetande profeterna som matar eleverna med all kunskap. Vi kan ju också återinföra agan i skolan. När vi ändå är igång så får vi börja med att sjunga morgonpsalmen och be en bordsbön när vi ska äta lunch…

Det var ju bättre för säger ju alla om skolan…i alla fall när du gick i skolan…

Nähä… du håller inte med?

OK. Då hänger jag inte riktigt med. Du anser att vi ska ta bort mobiltelefonerna i skolan men behålla iPads och bärbara datorer? Eller? Vad är skillnaden? Jasså? Telefonerna kan ju inte användas till lärande. Det kan ju bara iPads och datorer…

Ungarna spelar ju bara spel eller instagrammar hela lektionerna…eller?

Jag anser att vi behöver lyfta frågan till ett högre plan än att diskutera mobilen som ett ordningsproblem i skolan. Visst, mobiltelefonerna kan vara ett problem i skolan det håller jag med om men det går att hantera. Hur gör du själv? Hur använder du din mobiltelefon? Mobiltelefonen idag är ett verktyg som många andra. Jag själv använder den för att skriva ner anteckningar för sådant jag behöver komma ihåg. Jag tar fotografier av lappar som ska sparas. Jag använder den för att söka information när jag är i klassrummet och undervisar mina elever. Jag kan inte och vet inte allt(även om jag försöker få mina elever att tro att det är så). Mobiltelefonen är ett bra verktyg till att snabbt och enkelt kunna ta fram information (som jag granskar källkritiskt) för att använda den i min undervisning.

Elever i den svenska skolan köper inte allt vad läraren säger utan använder sina telefoner för att kontrollera ifall det läraren säger är sant. I detta kan vi få upp intressanta diskussioner kring källkritik. Ska jag tro på allt som står på internet?

För mig som lärare är det mitt uppdrag att se till att lära eleverna att se på mobiltelefonen, iPaden eller datorn som ett arbetsverktyg. Under några veckor i åk 1 fick en av mina elever med en språkstörning låna en iPad av vårt Skoldataket. Eleven fick bland annat träna på bokstäver och dess ljud. Några av mina andra elever blev avundssjuka på den här eleven då hen, enligt dem, ”spelade” på iPaden. När jag förklarade att hen arbetade med iPaden och inte spelade så förstod eleverna.

Vi måste se de digitala verktygen som just verktyg i lärandet precis som vi använder oss av papper och penna. Vi befinner oss redan i ett digitalt samhälle och vi behöver anpassa oss efter det och vara med i utvecklingen av det digitala samhället.

Jag vill jobba i, och för, en skola som inte bara gör den uppväxande generationen till kopior av oss. Jag vill jobba i, och för, en skola som ger den uppväxande generationen kunskaper, förmågor och självtillit så att de kan skapa sin, och samhällets framtid.
Så att de tar kloka, underbyggda beslut som är bra inte bara för dem själva utan för världen. (Ur ”Men snälla Stefan” av Ingela Netz 150607)

Det vi arbetar med i skolan är att utbilda våra framtida medborgare. Jag är helt enig med Ingela Netz när hon skriver om att vi behöver en skola som ger eleverna kunskaper, förmågor och självtillit.Vi behöver människor som aktivt kan skapa sin egen framtid.

Skolväsendet vilar på demokratins grund. Skollagen (2010:800) slår fast att utbildningen inom skolväsendet syftar till att elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. [min fetstil] Den ska främja alla elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. (Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011)

Hur tänker du kring det som står här ovan om att ”elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden”? Hur ska eleverna kunna inhämta kunskaper om de inte får använda sig av digitala verktyg? Ska de enbart vara hänvisade till gammal kunskap? Micke Gunnarsson beskriver i sitt inlägg ”En skola i kramp?” hur elever i åk 5 läst om fiskerinäringen på västkusten och där en förälder ifrågasatte det som stod i boken. Det visade sig att boken var från 1982… Att hålla sig uppdaterad med ny fakta i en värld som är i ständig förändring är inte lätt. Att varje år köpa in ny litteratur till skolorna fungerar inte heller. Vi behöver använda oss av den digitala värld som redan finns idag och det viktiga är att LÄRA oss HUR man använder sig av den.

En som verkligen tydliggör vad det är vi egentligen måste prata om är Gunilla Ordell som skriver i sin blogg om ”Mobil eller inte mobil, det är digitaliseringen vi måste prata om”.

Vi vet att  den tekniska utvecklingen går fort, fortare än vi hänger med. Eleverna måste förberedas för en ny värld som vi inte vet hur den ser ut. Våra pedagogiska metoder måste följa utvecklingen i samhället. (Gunilla Ordell 150607)

Hur gör vi nu då? Hur förbereder vi eleverna inför detta? Hur utvecklar vi lärare och rektorer våra pedagogiska metoder för att följa utvecklingen? Det finns inga enkla lösningar på detta. En lösning är att vi delar med oss mer av våra egna kunskaper och ser till att området blir beforskat.

Jag tror att vi inte kommer att komma ifrån mobiltelefoner i skolan. Jag tror att vi måste lära oss själva och eleverna hur vi använder dem på bästa sätt i undervisningen. Vi behöver börja tidigt med att lära eleverna hur vi använder oss av digitala verktyg. Vi behöver få all personal inom skolan att förstå att digitala verktyg är här för att stanna. Vi kan inte längre gömma oss bakom ”Jag kan inte. Jag är för gammal.”

Digitaliseringen av skolan startade för länge sedan. Nu gäller det att vi kommer ifatt och hänger med.

 


Jag kommer att åka till Gotland för att delta på Almedalsveckan. Är du där får du gärna följa med på en Walk n’Talk måndag – torsdag, eller en workshop fredag förmiddag i Fenomenalen. Vi bygger visioner om framtiden, skapar scenarier utifrån frågeställningen ”Är skolan svaret på frågan”. För vet vi ens vad frågan är?

Från #Skolvårens arrangemang på Facebook!
Följ med oss på vår Walk n´Talk och samtala om lärande idag och i framtiden. Skolan förväntas vara lösningen på många av samhällets utmaningar, men vilka är utmaningarna och vad blir då svaret?

Vi träffas utanför Fenomenalen och styr kosan längs havet mot Kärleksporten. En inspirerande vy där samtalet tar fart och utvecklar.

Måndag 29/6 – torsdag 2/7 arrangerar vi Walk n´Talks på olika tider och på fredagen håller vi en längre workshop på Fenomenalen. Besök även de andra eventen:

http://korta.nu/afkAlmedalen1

http://korta.nu/afkAlmedalen2

http://korta.nu/afkAlmedalen3

http://korta.nu/afkAlmedalen4

http://korta.nu/afkAlmedalen5

Vi ses där!


Hur fan kan du vara så dum att du ställer frågan #varförskola?

En fråga som jag ständigt kommer tillbaka till är just #varförskola? Vad betyder den frågan egentligen? Vad är det som triggar mig att skriva om den frågan? Varför är det så många som hotas av den frågan?

I den skoldebatt som vi har haft under de senaste åren finner vi ord som disciplin, betyg, hårdare tag, omdöme i uppförande och betyg från årskurs 4. Vad innebär detta för våra elever och för våra lärare? Vad betyder omdömen i uppförande? Vilka är det som kommer att gynnas av dessa? Hur objektiva kommer lärarna vara i ett sådant omdöme? Går det ens att vara objektiv i ett omdöme om uppförande?

Varför ska en rektor åka hem till en elev och spela Minecraft? Vad vinner rektorn på detta? Vad vinner eleven? Vad vinner skolan? Eller förlorar alla när rektorn, läraren eller fritidspedagogen engagerar sig?

Varför ska en rektor åka hem till en elev och spela Minecraft? Vad vinner rektorn på detta? Vad vinner eleven? Vad vinner skolan? Eller förlorar alla när rektorn, läraren eller fritidspedagogen engagerar sig?

Vad behöver vi göra inom de svenska skolan? Är det PISA-undersökningen som ska styra utvecklingen av skolan eller är det det vad vi tror ska ske i framtiden som sa få styra? Vilka slags elever är det vi vill utbilda och utveckla? Det känns fel att kalla dem elever. De är ju faktiskt framtidens medborgare. Att se in i framtiden kan vi inte göra men vi kan gissa oss fram till vad vi tror att elever behöver för framtiden. Vi kan gå tillbaka i historien och se vad vi har gjort och vilka misstag vi har gjort. Det är viktigt att vi lär oss av historien samtidigt som vi inte ska låta historien hindra oss i vår utveckling. Vi kan inte säga att så där har vi gjort och det fungerade inte. Vi behöver utveckla våra tankar och vi behöver tänka utanför boxen.

Det kan ju låta så enkelt men även så svårt. Vaddå tänka utanför boxen? Vad menar du nu? I många fall ser jag att vi håller innanför de ramar som vi själva och som samhället sätter upp. Vi kan inte gå utanför de ramar som gäller utan vi stannar kvar. Vad är det som gör att vi håller oss kvar innanför våra ramar och inte törs gå utanför? Är det en rädsla att inte vara som alla andra? Är det en rädsla för att göra fel?

Att tänka nytt och att tänka annorlunda är bra. Jag själv brottas ständigt med att våga tänka nytt och att inte alltid göra som jag alltid har gjort. Det är fruktansvärt bekvämt att göra som jag har gjort tidigare men hur utvecklande är det?

Under många år stannade jag kvar på samma skola eftersom jag inte hade rätt utbildning för att kunna flytta på mig och göra något nytt. Jag bestämde mig för att göra färdigt min lärarutbildning så att jag skulle kunna ta steget och göra något annorlunda. För tre år sedan fick jag chansen att göra något annat. Jag klev utanför min trygga låda och slängde mig ut på djupt vatten och tänk… jag simmar faktiskt fortfarande. Att pröva på något nytt och annorlunda är bra och nyttigt för alla människor.

IMG_3906Vad är det då vi behöver göra för att se till att den svenska skolan utvecklas och höjer sina resultat jämfört med de andra länderna i världen? Eller är det egentligen så viktigt? Måste vi alltid jämföra oss med alla andra? Vad är det som säger att vi är dåliga och de andra är bättre? Vem har rätten att säga att svensk skola inte är bra? Vi fokuserar många gånger allt som är dåligt. Varför kan vi inte fokusera på de friskfaktorer som finns i skolan? Jag anser att det svenska skolsystemet utbildar människor som är kritiskt tänkande. Vi fostrar människor som är beredda på att möta framtiden med öppna ögon.

En hel del människor i landet tycker att skolan var bättre förr… Jo, det kanske den var just då men skulle den skolan som fanns för 40 år sedan fungera idag? Skulle dagens elever acceptera att läsa under LGR69 eller LGR80? Vi befinner oss i ett kunskapssamhälle där var och en av oss behöver skapa vår egen kunskap och där vi behöver kunna samla in kunskap och kritiskt granska den. Information är något av det viktigaste vi har idag för att kunna leva. Idag har vi tillgång till massor av information på internet. Detta innebär en hel del för våra blivande medborgare då de behöver vara skickliga på att granska den information som finns och inte alltid tro på den. Idag har vi sajter som sprider rasistisk propaganda som många personer delar ut på t ex Facebook utan att tänka på var informationen kommer från. Idag är det så enkelt att skapa ny information så att den verkar vara trovärdig.

Vad kommer du behöva för att vara en världsmedborgare? Vilka kunskaper kommer att vara attraktiva för en arbetsgivare? Vilka förmågor kommer du att behöva för att kunna skapa din egen framtid?

Det är ingen som vet hur framtiden kommer att se ut men det är viktigt att vi står på tå och funderar över vilka slags kunskaper de kommande och de nuvarande eleverna kommer att behöva för att möta framtiden. Vi måste inse att vi ingår i ett större sammanhang än i vårt lilla Sverige. Vi är en del av Europa och vi är en del av hela jordklotet.

Jag kommer tillbaka, igen, till frågan #varförskola? Vad innebär det för mitt eget tänkande att ställa just den frågan? Behöver det betyda något alls? Känner jag mig provocerad av frågan? Varför? Reflekterar jag själv över vad jag gör i skolan? Eller du kanske inte arbetar i skolan, ska du då få tycka något om skolan? Jag själv har tyckt att det är bara vi som arbetar i skolan som har rätt att säga något om skolan men inte du. Det är ju egentligen helt befängt att inte alla kan säga något om skolan. Alla har tycker något utifrån egna erfarenheter. Några har egna barn som går i skolan. De flesta har själva gått i skolan och minns sin skolgång som elev. Det viktiga i det hela är att när jag börjar diskutera och tycka något om skolan så måste jag inse att jag i de flesta fall gick i skolan för kanske 20 år sedan. Eller kanske ännu längre sedan… Jag som arbetar i skolan måste inse vilken synvinkel jag har. Jag är mitt i skolans värld och ska se till att uppfylla statens och kommunernas uppdrag.

IMG_4009Vi har alla olika synvinklar och tankar om hur skolan ska utvecklas och drivas. Det är därför viktigt att vi ställer oss frågan #varförskola? Vi behöver belysa skolfrågan ur ett systemkritiskt perspektiv. Vi behöver belysa skolfrågan ur elevperspektivet, lärarperspektivet, föräldraperspektivet, politikerperspektivet… Tillsammans kommer vi att kunna utveckla den svenska skolan. Det är viktigt att vi vågar slänga ut våra tankar kring skolan utan att bli nertryckta för det. Vi kan inte göra som vi alltid har gjort… Vi måste tänka nytt! Ska skolan vara en atlantångare som det tar evigheter att vända eller ska skolan vara följsam med hur samhället utvecklas? Vilket är viktigast?

Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare. (ur Skollagen 2010:800 §4)

Hur gör vi detta? Är det detta vi gör i dag? Vad innebär detta för oss i skolan och för oss utanför skolan?

Jag tror starkt på att vi behöver diskutera frågan #varförskola? ur många olika vinklar och vrår. Vi behöver tänka ”outside-the-box”. Varför ska vi alltid göra som vi alltid har gjort…

Hur tänker du?


Sitt still! Håll tyst. Lyssna! Eller…??

Det florerar olika artiklar från bloggar och tidningar på Facebook och Twitter som handlar om att elever ska komma i tid till lektionerna. Att uppgifter/läxor ska lämnas in i tid. Att föräldrarna ska meddelas så fort deras barn inte sköter sig. Det handlar om att läraren ska återta makten i klassrummet. Att eleven ska bli en tyst person som ska matas med kunskap.

Det började häromdagen med en statusuppdatering av en lärare:

”Från och med i morgon…

…börjar lektionerna EXAKT på utsatt tid. Varenda minut man kommer sent kommer knappas in som ogiltig frånvaro (systemet tillåter inte att man anger sekunder)
…gäller utsatta datum och tider för inlämning utan undantag. Enda giltiga skälet kommer vara om en förälder ringer till mig och förklarar varför deras barn inte lämnat in sitt arbete.
…tillåts inte längre skäl som ”jag orkar inte” eller ”jag har ingen lust” om inte läkarintyg säger något annat.”

Jag tror att det är många lärare som känner som läraren. Hur ska vi möta eleverna? Hur ska vi få dem engagerade i det som de behöver lära sig? Hur ska vi få föräldrarna att förstå att de är viktiga personer i sina barns liv? Är det rätt väg att gå att använda sig av Urkund(för att se om eleven har plagierat) på högstadiet? Hur gör vi för att få dem att tänka, reflektera, att välja den svåra vägen i stället för den lätta? Enligt Skollagen ska vi fostra dem till demokratiska medborgare. Ur Skollagen(2010:800):

Syftet med utbildningen inom skolväsendet

4 § Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och
elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska
främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en
livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och
förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande demokratiska värderingar som det svenska
samhället vilar på.

Jag är en av de omkring 11000 personer som har delat artikeln på Facebook. Men jag är inte helt enig med dig utifrån det jag kan läsa i ditt inlägg. Jag anser att det är mitt uppdrag att bedriva en undervisning som gör att eleverna blir engagerade, intresserade, nyfikna. Jag reflekterar hela tiden över hur jag undervisar. Fungerade det här? Vad behöver jag ändra på? Måste jag ändra på något? Varför fungerade det här? Eller inte? Hur är mina relationer till mina elever? Känner jag mina elever? Vet jag vad de har med sig i sina ryggsäckar?  Hur har deras skolgång varit? Vad tycker elevernas föräldrar om skola? Jag anser även att det inte bara är föräldrarnas ansvar utan vi är fler som utövar ansvaret.

Även elever har åsikter om hur de tycker att det ska vara i skolan. När man tar upp vilka regler och vilka konsekvenser som ska gälla i en klass så har jag erfarit att eleverna är MYCKET tuffare i sina konsekvenser än vad vi vuxna är. Många av konsekvenserna de tar fram är inte förenliga med Skollagen eller Brottsbalken. En elev i Västerort skrev följande insändare i ”Mitt i Västerort” från 5 maj 2015.

IMG_3855

Jag är inte enig med eleven om ”Lite fruktan för skolan är bara nyttig, den håller oss på tårna”. INGEN elev ska frukta skolan eller sina lärare. INGEN elev ska känna sig rädd att gå till skolan. Jag hoppas verkligen att alla lärare har höga förväntningar på sina elever och ställer höga krav på dem. Jag förväntar mig även att lärarna låter eleverna ställa höga krav på dem. Eleverna ska kunna förvänta sig väl strukturerade och planerade lektioner. Eleverna ska kunna förvänta sig att läraren är kunnig inom sitt område.

Jag arbetar med elever som av olika anledningar inte har fokus på själva undervisningen. Men vet ni vad? Jag förstår dem. Om du inte vet var du kommer att bo nästa vecka. Om du inte vet om mamma kommer att få komma till Sverige eller inte. Om du inte vet om pappa kommer att överleva sin sjukdom. Om du inte vet… Skulle du själv kunna fokusera på lektionerna?

IMG_3596

Elever i åk 7 har läst om rymden. De fick sedan i uppgift att berätta för elever i åk 2 vad de har lärt sig. Ett uppskattat inslag i undervisningen för båda årskurserna. Viktigt att ha ett mål med lärandet.

Jag ställer höga krav på mina elever. Alltid. Jag förväntar mig alltid deras bästa prestationer. Jag ger alltid mitt bästa för mina elever. Mina kollegor ger alltid sitt bästa för våra elever. Våra elever vet att i skolan finns en trygghet. Jag förväntar mig att alla elever kommer i tid till skolan. Men vems ansvar är det?

Ingela Netz är en av flera personer som har skrivit en ”motartikel” på sin blogg. Hon skriver i sitt inlägg Vilse i ”vet hut”:

För det finns få saker som är så demoraliserande och mentalt knäckande för en lärare som när hen, efter ambitiös och engagerad planering av sin undervisning, får densamma spolierad av att situationen i klassrummet förstörs av en eller flera elever som stör, provocerar, förstör eller bara inte tänker delta. (Ingela Netz 9 maj 2015)

Visst är det så. När du planerat och sedan genomför din undervisning och några elever sedan förstör din lektion så är det otroligt frustrerande. Men det intressanta är då vilken reflektion du sedan gör. Var i planeringen gick det fel? Vad kunde du ha gjort annorlunda? Eller väljer du att skjuta över ansvaret på någon annan? Det är ju rätt enkelt att skylla på någon annan. Jag har elever som alltid skyller på någon annan. Det var hens fel att jag slog hen… Ja, om vi alltid skyller på någon annan så blir det ju lite enklare att leva. Tänk vad skönt att inte behöva ta ansvar. Journalisten och författaren Eva-Lotta Hultén skrev en artikel på sin blogg om Den stränge lärarhjälten. Hon ställer ett antal frågor i sitt inlägg om hur läraren egentligen har varit tidigare? Det är något som inte framkommer i inlägget som läraren skriver. Det är självklart att lektionerna SKA börja på utsatt tid. Eleverna SKA lämna in sina uppgifter i tid. Men som, Eva-Lotta Hultén, skriver i sitt inlägg så är det vägen dit vi behöver prata om.Hur gör vi då? Hur ska vi förhålla oss till detta? Vems ansvar är det att eleverna kommer i tid till lektionerna? Vems ansvar är det att eleverna lämnar in sina uppgifter i tid? Vems ansvar är det att se till att eleverna lär sig det de ska lära sig? Vems ansvar är det att se till att eleverna inte leker med sina mobiltelefoner under lektionstid? Vem… Många vem kan det bli. Ansvaret skjuts ständigt över på någon annan. Det är alltid någon annans fel/ansvar…

IMG_3598

Elever som blir engagerade i sina uppgifter kommer att inse att det är kul att gå i skolan. Hur gör du som lärare för att engagera dina elever?

Vad är det eleverna behöver få med sig från skolan? Vilka förmågor är viktiga för att klara sig i framtiden?  Vilka slags elever är det vi vill skapa? Vill vi ha elever medmänniskor som är tysta, som accepterar allt som sägs, som lyder? Eller vill vi ha elever som reflekterar, argumenterar, är källkritiska, som står upp för människans lika värde? Många anser att skolan var bättre förr men med ett sådant uttalande så inser man inte att samhället och världen runt omkring oss har förändrats. Vi lever i en samtid som är föränderlig och där förändringen går snabbare än någonsin.

Det jag vill komma fram till är att hos VEM ligger ansvaret? Vem har ansvaret för att eleverna ska lära sig det läroplanen säger? Vem har ansvaret i att se till att lärarna har rätt utbildning? Vem har ansvaret för att eleverna får det stöd de behöver? Vem har ansvaret för att eleverna får kläder på kroppen och mat i magen?

Föräldrar, lärare, elever, rektorer, politiker, förståsigpåare…
VEM vågar ta ansvar?

Jag är beredd att ta mitt ansvar som lärare.
Är du beredd att ta ditt?
Gör vi det tillsammans eller tänker du bara på dig själv?


Sen när sitter kompetensen i kläderna?

Jag blir så förbannad! Jag läste nyss Haval Murads inlägg på Facebook där SDs William Hahne har utryckt sig om Haval Murads klädsel under ett kommunfullmäktigemöte. Sajten Interasistmen.se har publicerat ett inlägg om det näthat som har uppstått efter Hahnes inlägg på Facebook om hur Murad var klädd på ett fullmäktigemöte i Stockholm Sen när sitter en…


En skola för alla eller är skolan verkligen till för alla?

IMG_0839 Har vi en skola som är till för alla eller är det så att eleverna ska stöpas in i samma gjutform? Till vilket slags samhälle är det vi ska fostra våra elever i? Vilka kunskaper är det som de kommer att behöva? Tar vi hänsyn till alla elevers olika förutsättningar? När jag gick i skolan så var klasserna homogena. I min skola så var det barn från landet och barn från samhället som gick i skolan. Vi hade lärare som hade arbetat där under lång tid och vi hade sju gifta par bland lärarna. Min syster som är nio år äldre än jag hade samma magister som jag själv hade på mellanstadiet. Min pappa hade min magisters pappa som lärare… I samhället där jag gick i skolan så fanns det två stora tillverkningsindustrier där många föräldrar arbetade. De flesta som föddes i samhället blev kvar i samhället efter grundskolan och gymnasiet. Till detta samhälle så behövdes inte samma kunskaper som vi behöver idag. Idag är vi mer rörliga än någonsin. Vi har möjligheterna att kunna studera över hela världen om vi så vill. Så vilka kunskaper behövs nu?

IMG_3529En skola för alla?

Var den skolan jag gick i en skola för alla? Fick alla samma möjligheter att nå målen? Jag ser det ur mitt elevperspektiv och då tror jag att alla fick samma möjligheter. Men jag är inte helt säker. Alla vi i klassen hade inte samma bakgrund. För min egen del arbetade mina föräldrar och de var gifta. Några klasskompisar hade föräldrar som var skilda. Några klasskompisar tror jag levde i ekonomisk utsatthet. Någon hade många syskon. Någon var enda barnet. Jag vet att det fanns klasskompisar som hade det tufft i skolan och att de fick ju viss hjälp. Nu har jag inte så bra koll på var alla finns i dag men några har flyttat ut i världen och några av dem bor kvar i samma samhälle där de bott hela livet.

En skola någonstans i Sverige

Låt mig berätta om en skola någonstans i Sverige. Den kanske finns eller så finns den inte. I den här skolan går det många elever som har sitt ursprung i andra länder. I den här skolan går det elever som har föräldrar som har en hög akademisk utbildning. I den här skolan går det elever vars föräldrar inte har gått i skolan. Många elever lever i ekonomisk utsatthet. Vissa elever är hemlösa. De får flytta runt bland olika andra- och tredjehandskontrakt. Två veckor här. Tre månader där. En vecka på gatan. På den här skolan finns det elever vars föräldrar inte bor här utan de får bo hos släktingar. Vissa elever bor med sin familj i små lägenheter och där de inte får ro att studera. Några elever lever under utvisningshot trots att de är födda i landet och aldrig bott där föräldrarna kommer från. Blir denna skola någonsin en skola för alla?

IMG_0902Lärarna på den här skolan arbetar hårt med att skapa studiero på lektionerna. Många elever vet inte varför de går i skolan. Lärarna får arbeta mycket med att motivera eleverna till att vilja lära sig. Många elever är luststyrda och har de inte lust att räkna eller att lyssna på en genomgång i grammatik så lämnar de klassrummet eller så börjar de störa de andra i klassen. Att arbeta på den här skolan innebär att lärarna måste vara på tå och använda sig av flera olika verktyg för att bibehålla motivationen och för att behålla studieron. Nu kanske du undrar över varför lärarna är kvar på den här skolan? Du kanske även undrar varför eleverna är kvar på skolan? Skolan och dess lärare arbetar stenhårt med att ha höga förväntningar på eleverna så att de ska nå så långt de kan. Lärarna trivs med att arbeta på skolan och vill verkligen se till att det blir en skola för alla. Eleverna är kvar för att lärarna tror på dem. Att de kan nå sin fulla potential.

För att skolan ska kunna bli en skola för alla så behöver lärarna få arbetsro. Lärarna behöver få göra det de ska göra; undervisa. Lärarna behöver få möjligheter att lära sig att använda IKT som en naturlig del av undervisningen. Lärarna måste få möjligheter att kunna ge det stöd som eleverna behöver. Skolan behöver även rekrytera lärare som vill arbeta med dessa utmaningar.

IMG_1009Varför skola?

En fråga som jag ständigt kommer tillbaka till i mina texter och i mina funderingar är ”Varför skola?”. Många elever och föräldrar behöver fundera över varför behövs skolan? Varför går JAG i skolan? Hur kan vi tillsammans skapa goda förutsättningar för att nå goda resultat? Vilken hjälp behöver de föräldrar som har det tufft i sitt föräldraskap? Vilken hjälp behöver eleverna i sitt kunskapsskapande? Vilken hjälp behöver jag som lärare för att ge eleverna maximala förutsättningar för att kunna lära eleverna att lära? Vad är det som behövs för framtiden? Jag tror att vi behöver lära eleverna att skapa sin egen framtid. Att själva kunna skapa sina kunskaper. Att se till att de blir källkritiska och att de inte köper en sanning rakt av utan att de även kan se bakom sanningen. Jag vet att jag själv ibland går på saker som står på Facebook och delar vidare men jag har blivit mer kritisk till vem är det som står bakom budskapet.

Varför skola? Varför arbetar jag i skolan? Vad är det som triggar mig att fortsätta arbeta med undervisning? Jag tror på människans inneboende förmåga att kunna skapa sin egen framtid. Vissa människor skapar sin egen framtid utan hjälp av någon medan vissa behöver viss stöttning i att skapa sin egen framtid. Att få se glädjen i en elevs ögon när eleven klarar något den inte har klarat tidigare är fantastiskt. Att få se eleven växa av att lära sig.

Ett minne jag har var när jag arbetade som matematiklärare på mellanstadiet på en skola. Under en period så tränade vi hårt på multiplikationstabellerna. Varje vecka hade vi ett multiplikationstest med 92 uppgifter. Eleverna fick 10 minuter på sig för att klara testet. När 10 minuter hade gått fick eleven bara 30 rätt. Eleven klarade heller inte att lösa alla uppgifter. En dag när vi gick till lunchen sade eleven till mig att jag skulle säga några multiplikationstal. Jag lät eleven svara på några och eleven satte vartenda tal blixtsnabbt. Jag sade till eleven att du kommer att ha minst 70 rätt på testet om det går så här bra. Ack så fel jag hade… eleven fick 87 rätt på 7 minuter! I samtal med eleven så framkom det att eleven hade bestämt sig för att hen skulle lära sig alla tabeller! Genom att bestämma sig för att vilja lära sig så kunde eleven lära sig. Jag är övertygad om att alla elever kan lära sig bara de bestämmer sig för det. Vissa elever kommer att klara det galant och utan hjälp men ett antal elever kommer att behöva kämpa stenhårt men de kommer att klara det!

lyssnandeSka vi testa alla på samma sätt?

För närvarande genomför jag nationella prov i svenska i årskurs 3. Det är intressant att se hur proven är sammansatta. Alla elever i hela landet gör samma prov. Men blir svaren rättvisande när vi har elever som aldrig har mött vissa av orden? Vissa svarsalternativ är snarlika och blir svårt för många elever att svara på. Det har ingen betydelse om det är elever som är födda i Sverige av svenska elever eller om det är elever som har föräldrar som är födda utomlands. Blir det då en skola för alla? Alla ska ju bedömas utifrån samma mall.

Vilken slags skola är det vi vill ha? Är det en skola där alla ska stöpas i samma form eller är det en skola där vi vill utveckla individer till att nå sin fulla potential? Ska vi då fortsätta på samma sätt som vi gjort de senaste 30 åren? Eller behöver vi skaka om skolan och skapa något nytt? Ska vi testa alla på samma sätt? Blir PISA-undersökningen rättvisande för vårt sätt att undervisa?

Hur tänker du?


Att tycka nått om skolan eller var det bättre förr?

”Vi som gick i skolan på 40-50-talet hade betyg från 1a klass i folkskolan genom realskolan och uppåt.Ingen mådde illa av det,snarare att man fick reda på hur man låg till,även gentemot klasskamraterna.VAD VAR DET FÖR FEL PÅ DET?” (Citat från na.se och deras diskussionssida)

Ovanstående citat kommer från en diskussion kring en artikel som är publicerad på Nerikes Allehandas sida. Citatet kan ses ur olika perspektiv och vara formulerat på lite olika sätt men andemeningen är densamma: Det var bättre förr. Eller var det verkligen det? Regeringen har nu kommit överens med alliansen om att inrätta en försöksverksamhet för utreda om det ska införas betyg i årskurs fyra. Vad betyder nu detta för betygsfrågan och diskussionen om skolan?

Det är många som tycker saker om skolan och anser sig ha rätt att tycka om skolan. Jag tycker att det är bra att vi för en diskussion om skolan och varför vi har skola. Vi behöver tänka fritt och stort om skolan för att se vilken riktigt vi ska ta med den svenska skolan. Men varför återkommer då uttalanden som citatet ovan? Var verkligen allt bättre förr? Den som skrev citatet tycker ju att ingen mådde illa av att få tidiga betyg. Problemet, som jag ser det, är att hen inte har funderat över vilket samhälle vi hade under 40-talet och vilket samhälle vi har idag. Skolsystemet som fanns under 40- och 50-talet var anpassat för att få ut så många som möjligt i arbete för att vi skulle kunna bygga oss en bättre framtid. Det var enklare för de som inte var studiemotiverade att kunna få ett arbete. Du kunde, i princip, sluta skolan ena dagen och redan den andra börja arbeta på den stora fabriken på orten. Men vad krävs idag av en samhällsmedborgare och vad krävs av skolan idag?

IMG_3238Idag är det svårt för ungdomar som inte är studiemotiverade att kunna ta sig ett arbete efter årskurs 9. Många arbetsgivare kräver minst gymnasiekompetens för att de ska bli anställda. Vi kan se på hur bilmekanikeryrket har förändrats under de senaste 30 åren. Idag behöver en bilmekaniker kunna hantera mer tekniskt komplicerade uppgifter än för 30 år sedan (rätta mig gärna om jag har fel). Vilka kunskaper är det som behövs i framtiden? Vi kan inte veta men vi måste göra eleverna i skolan förberedda på att kunna söka kunskap och kritiskt granska fakta. För 30 år sedan sade många att ”allt som står i tidningen är sant”. Idag säger många att ”allt som står på internet är sant”. Med tanke på den takt som internet utvecklas i och hur enkelt det är att skapa sajter som ser seriösa ut och där man lätt kan tro att det är sant så måste vi bli bättre på källkritik och inte gå på allt.

Ett sådant exempel kommer från sajten Storkens nyheter. För er som inte vet så är Storkens nyheter en satirisk sajt som fejkar artiklar om saker som ska ha hänt. I artikeln som jag länkar till ovan så ska en lärare på en skola i Örebro ha låtit en elev sitta kvar i två timmar på grund av att eleven hade ett mobilskal med en svensk flagga. Artikeln delades över 500 gånger på Facebook och det strömmade in kommentarer om hur läraren och skolan agerat. Det är tragiskt att väldigt många personer TRODDE på artikeln. Skolan blev nedringd och rektor fick massor av mejl från personer som var arga.

IMG_3289Vi i skolan behöver tydligt arbeta med källkritik och lära eleverna hur man kan granska det som skrivs. Vi vuxna behöver också bli bättre på att kritiskt granska det som skrivs. I våra facebookflöden dyker det upp personer som delar olika länkar men inte tänker sig för vad det är de har delat. Jag har vid några tillfällen skrivit till olika personer som jag har som facebookvänner där de har delat länkar där innehållet inte stämmer överens med verkligheten. Det är inte alltid enkelt att göra detta men det är en viktig sak vi behöver göra.

Men vilka är det då som har rätt att tycka något om skolan? Vilka anser sig ha rätt att tycka om skolan? Vilka ska få yttra sig om skolan? Det är några frågor som inte alltid är så enkla att svara på. Det är ju klart att alla som har gått i skolan har en åsikt om skolan. Men är det dem vi ska lyssna på? De flesta som yttrar sig om skolan arbetar inte i skolan men anser sig ha rätt att yttra sig eftersom de gått i skolan. Många åsikter är som citatet ovan att det blev minsann folk av mig med. Men har du då tänkt på hur gammal du var när du gick i skolan? Har du tänk på vad som faktiskt händer med dig under de åren? Kommer du verkligen ihåg allt? Jag kommer inte ihåg allt från min skolgång. Jag kommer ihåg några bra saker och en hel del dåliga saker. Jag minns min fröken Birgitta som jag hade på lågstadiet. Hon var alltid glad och tyckte om oss elever. Jag minns min lärare på mellanstadiet. Det var ingen i klassen som ens tänkte tanken på att vara uppkäftiga mot honom. Men var det bättre förr?

Det är många som anser sig ha rätt att yttra sig om skolan samt att det de tycker är det enda rätta. Vad alla andra tycker så är det fel. Vi kan ta frågan om att förstatliga skolan. Här finns det många som tycker att det är det enda rätta som gäller för att kunna rädda skolan. Bara skolan förstatligas så kommer resultaten och lönerna att öka mångfalt. Det de tycker är det enda rätta. Men var finns nyanserna i just den frågan? Är det verkligen det rätta? Ska staten vara huvudman för skolan? Hur gör man då med friskolorna? Vilka i skolan ska vara anställda av staten? Blir det verkligen bättre? Jag vet inte och för mig är det egentligen en icke-fråga.

Det finns olika organisationer och grupper som diskuterar skolan. Det flödar många åsikter på Twitter där dessa gruppers berättigande diskuteras. Här finns det oftast två läger; ett som anser att det dessa grupper och organisationer håller på med är humbug och naturligtvis de som anser att dessa grupper tillför något till diskussionen om skolan.

Jag följer en organisation som heter #skolvåren. #skolvåren startades av fem personer som har olika intressen av skolan. De ställer frågan ”Varför skola?”

#skolvåren är ett ideellt och partipolitiskt obundet initiativ som startade februari 2013 för att samverka kring skolutvecklingsfrågan på systemnivå. Initiativet har blivit kallat för en ansvarsrörelse och förändringsrörelse och bjuder in alla i samhället till att bidra i formandet av ett hållbart lärande samhälle. Signifikant för initiativet är frågan ”Varför skola?” som väckt reaktioner bland annat under Almedalen 2013. (Från #skolvårens hemsida)

Just att de ställer frågan ”Varför skola?” väcker starka reaktioner bland olika personer som har intresse av skolan på olika sätt. Vad är det som gör att det blir så starka reaktioner när just den frågan ställs? Jag tycker att det är viktigt att vi faktiskt lyfter diskussionen om skolan och ställer oss just den frågan

Varför skola?

Vi behöver fundera över varför vi har en skola och vad vi behöver skolan till. Vilka kunskaper är det som är viktiga för att utveckla samhället? Vad behöver vi i skolan att göra och vad behöver samhället göra? Hur ska vi organisera skolan för att möta framtiden? I skollagen står att ”Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.(Skollagen 1 kap. 5§) ” Hur ska vi möta det när vi ställer frågan ”Varför skola?”, hur kommer den vetenskapliga grunden och den beprövade erfarenheten in? Jag tror att vi faktiskt kan göra det och att vi kan få in forskningen i skolan och i frågan kring skolan. Vi behöver lyssna på forskningen men även på all beprövad erfarenhet som finns i skolan. tillsammans kan vi lyfta frågan till en högre nivå. Vi behöver lyfta blicken från den undervisning vi själva bedriver för att kunna utveckla vår egen skola och skolan som helhet.

Sedan mina föräldrar gick i skolan har det skett en hel del saker i skolan och i samhället. Tyvärr hinner skolan som system inte riktigt med i samma takt som samhället utvecklas. Samhället och skolan går inte i samma takt. Skolan kan liknas vid en enorm oljetanker. Det tar enormt lång tid att vända på skutan. Det som jag anser behövs göras är att de politiska partierna behöver sätta sig ner och komma överens kring hur skolan ska utvecklas och hur den ska styras. Politiken behöver låta skolan få lugn och ro från olika typer av reformer. Låt inte PISA och TIMSS undersökningarna styra utvecklingen av skolan utan se framåt vad vi faktiskt behöver. Vi kommer att behöva demokratiska medborgare som kan tänka kritiskt, kan tänka ”outside the box”. Medborgare som är kreativa och utvecklar företag, skolor, produkter och nya tjänster. Vi lever inte längre i ett fabrikssamhälle utan i ett kunskapssamhälle. EU tar tagit från åtta nyckelkompetenser som man anser att en EU-medborgare behöver.

1. Kommunikation på modersmålet.
2. Kommunikation på främmande språk.
3. Matematiskt kunnande och grundläggande vetenskaplig och teknisk kompetens.
4. Digital kompetens.
5. Lära att lära.
6. Social och medborgerlig kompetens.
7. Initiativförmåga och företagaranda.
8. Kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer. (Skolverket 2008)

Två kompetenser som jag ser är viktiga för skolan är nummer fyra Digital kompetens och och nummer fem Lära att lära. Vad innebär detta med tanke på det tidigare citatet? Hur ska detta bedömas och betygsättas? När mina föräldrar gick i skolan fanns inte dessa nyckelkompetenser och dessa kompetenser var kanske heller inte så efterfrågade. Nu när de finns så blir det kanske än viktigare att faktiskt ställa frågan ”Varför skola?”. Hur ska vi ställa oss till kodning i skolan? Stockholm stad ska, enligt tidningen Ny Teknik, utreda hur  programmering ska få ta plats i undervisningen. Det blir intressant att följa detta och se vad som kommer ut av detta. Hur ska vi ställa oss till detta? Är det beprövad erfarenhet? Finns det forskning som säger att det är bra eller dåligt? Hur ska vi göra när vi vill föra in nya saker i undervisningen? Hur ställer detta sig mot EUs nyckelkompetenser?  Jag ser att det finns en klar koppling till nummer fyra och fem i att lära barn att koda. För vi som lärare får ju själva bestämma hur vi genomför vår undervisning i relation till kunskapskraven.

Så var det bättre förr?

 


%d bloggare gillar detta: