Kategori: utbildning

Är skolan till för eleverna, för lärarna, för föräldrarna eller för politikerna?

Svensk skola står inför många utmaningar de närmsta decennierna. Men vilka är utmaningarna? Här upplever jag att det tvistas en hel del om vilka utmaningarna är. Det diskuteras läxors berättigande, skolsystemets utformning, betyghetsen, lärares förmåga att bedöma eller föräldrars rätt eller icke-rätt att tycka om skolan.

Vi behöver ha en diskussion om hur skolsystemet är utformat. Vi behöver se över hur vi lär och hur vi får med oss alla elever. Skolan är inte en skola för var och en idag. Vi låser ute elever som aldrig får chansen att visa vad de kan. Jag ser själv hur vissa elever i vissa klasser inte får den hjälp eller den utmaning som de så väl behöver för att nå målen. Skolan är skapad för att klara ”den stora massan” men inte de med särbegåvning eller de som befinner sig i behov av särskilt stöd. Hur ska vi arbeta? Vad behöver vi göra för att skapa goda förutsättningar för ett lärande för alla?

Jag tycker att det är viktigt att vi bygger en bra grund från början. Det är viktigt att resurser sätts in tidigt. Vi som arbetar med de yngsta eleverna ser många gånger vilka elever som behöver stöd och även vilka som behöver utmaningar men vi får ofta inte möjligheterna att ge dem det. Under de år jag har arbetat i skolan så har vi begärt resurser(elevassistenter, speciallärare, lärare mm) till elever som befinner sig i riskzonen att inte uppnå målen. Oftast har det varit skrik för döva öron tills eleverna börjat på mellanstadiet – då har man tillsatt extra resurser. Se till att sätta till rätt resurser tidigt. Det kommer att löna sig.

Jag tror även att elever på lågstadiet behöver lugna och trygga vuxna runtomkring sig. De ska ha få vuxna som finns där för dem. Det är viktigt att vi i skolan bygger upp en trygghet för eleverna under de första åren. Vi kan inte ha en lärare i varje ämne…förlåt…jag tror på lärarlegitimationen. Den är bra men vi måste även se till elevernas bästa. Att arbeta med ett högstadieschema på lågstadiet fungerar inte…i alla fall inte i alla klasser. Trygghet och kontinuitet bör vrå vägledande när schemat läggs för de yngsta eleverna. I varje beslut vi tar i skolan behöver vi beakta Barnkonventionens principer:

Alla barn har samma rättigheter och lika värde.
Barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barn.
Alla barn har rätt till liv och utveckling.
Alla barn har rätt att uttrycka sin mening och få den respekterad.
(UNICEF – Barnkonventi0nen)

Framförallt behöver vi fundera över den andra punkten. Barnet bästa ska alltid beaktas vid alla beslut som rör barn. Jag skäms. Jag ser inte att vi på min skola att vi alltid har följt den principen. Vi behöver bli duktigare på att faktiskt följa dessa principer i skolan. I de flesta fall tas besluten utifrån ekonomin(Kommunallagen). Ibland fattas beslut gällande undervisningen(Skollagen). Ibland tas besluten utifrån vad som är bäst för personalen(AML, fackliga överenskommelser mm). Men hur många beslut fattas i enlighet med Barnet bästa ska alltid beaktas vid alla beslut som rör barn? Hur många politiker och rektorer fattar beslut i enlighet med denna princip?

För vem är skolan till för? Är skolan till för politikerna, rektorerna och lärarna? Varför har vi en skola? Vi har haft en lagstadgad skola sedan 1842. Men behovet av utbildning kom mycket tidigare än så. År 1737 beslutades att alla barn borde kunna läsa innan de fyllde tio år (Wikipedia). Men vi hittar fler exempel på skola tidigare än så. Under lång tid har frågan kring varför skola ställts. Det är ingen ny fråga. För att landet skulle kunna utvecklas behövdes skolan. Det är likadant idag men som jag ser det är det i ett vidare perspektiv. Vi är inte längre isolerade i vårt eget land utan vi samspelar med medspelare över hela världen.

På sociala medier förekommer många diskussioner kring skolan, lärande och lärare. Det ställs frågor kring varför vi har en skola och det kritiseras att det ställs sådana frågor. Det finns många tyckare runt skolfrågor som anser sig ha helt rätt i sitt tyckande. Och det kan de ha. Utifrån sitt eget perspektiv.

Under de senaste dagarna har åsikterna på Twitter och Facebook flödat kring ett debattinlägg som Jessica Schedvin, lärarstudent och chefredaktör för Makthavare.se, har skrivit. Inlägget, Tio myter om skolan,  blev väldigt omdiskuterat på Facebook och på Twitter. Inlägget har sågats i sin helhet men även hyllats. Vi behöver vrida och vända på det som sägs som skolan. Jag kan inte alltid hålla med om allt som sägs. Vissa saker blir till sanningar. Sägs det tillräckligt ofta så tror vi att det är sant. Vi behöver människor som Jessica som törs vrida på perspektiven. Att se på saker och ting ur ett annat perspektiv. Jag skulle vilja att fler lärare skulle berätta om sin vardag. Vi behöver det. I debatten. I samtalet om skolan.

Isak Skogstad, ordförande för LR Studerandeförening, svarade Jessica Schedvin med att använda sig av statistik för att motbevisa Jessica Schedvins tio punkter. Även Isak Skogstad är lärarstudent och även han har fått en framträdande roll på Twitter i skoldiskussionerna. Det är viktigt att våra lärarstudenter får tycka till om skolan. Jag vet själv att jag kan tänka att ”jo, men vänta ni till nu kommer ut i verkligheten”. Men varför tänker jag så? Känner jag mig hotad av deras åsikter? De utmanar mina tankar. Ja, de har inte erfarenhet av att arbeta i skolan men de har en bild av vad de vill att skolan ska vara. Precis som jag hade när jag läste till lärare. Precis vad jag har nu när jag arbetar som lärare. Jag har fått höra att jag är naiv ibland i mitt sätt att se på skolan. Men jag vill se en skola som är något mer än den bild som media sprider om skolan. Tillsammans kan vi skapa en bättre bild av skolan. Men vi behöver inte tycka lika. Men vi behöver respektera varandras åsikter. Lyssna!

Under början av året deltog jag rätt aktivt i diskussioner och tankar på twitter men under det senaste halvåret har mitt deltagande på twitter sjunkit. Det har sina olika orsaker till varför. Jag tycker att Susanne Granat Ahlstrand formulerade det bra på i sin text Twitter, tonen och året som går ur tiden.

På Twitter bland flera medier hörs ibland att vi inte ska omge oss med likasinnade då dynamik och utvecklande diskussioner uteblir, men på Twitter bland andra medier blir det ett jäkla hallå om någon problematiserar ett påstående och genast vill de med olika-tänkande-önskemål för andra trycka in den oliktänkande i sin egen rätt tänkande fålla. Det är jätteintressant. Som fenomen betraktat.
(Styrbords tankar 151230)

Jag tror att en av svensk skolas största utmaningar är att få lärare att ro åt samma håll. Inte jämt. Men kanske lite oftare. Att våga öppna upp för nya tankar. Att inte alltid såga allt längs fotknölarna. Att våga säga ”Aha! Du tänker så! Intressant”. Vi behöver en diskussion kring skolan och kring lärande. Vi behöver vara öppna för forskningen och den beprövade erfarenheten. Lyft blicken . Våga provtänka. Våga lyfta in andra perspektiv på lärande och kunskap. Vad är det viktigaste våra elever behöver för framtiden?

lucka 23 lärarförbundet

”Jag tror man kan åstadkomma mer som lärare än i riksdagen” – Jason Diakité, 2015 från Lärarförbundets julkalender 2015

Gott Nytt År!


Göra skillnad – fast på ny skola

Att arbeta i ett utanförskapsområde kräver något extra av de som arbetar där. Det krävs mer empati, social kompetens, engagemang och kunskap. Du kanske inte håller med mig men det får stå för dig i så fall. I ett utanförskapsområde betyder du som lärare så mycket mer än i ett innaförskapsområde. Att göra skillnad är ganska enkel i ett utanförskapsområde. En del av de elever jag har haft under de år jag arbetade i Örebro och här i Sundbyberg har levt och lever fortfarande i barnfattigdom. DSC_0741Tydligast har det märkts när eleverna många gånger aldrig lämnar sitt bostadsområde. Många gånger när jag arbetade i Örebro så jag elever i varje ny klass som aldrig sett Örebro centrum. För ett par år sedan när min klass skulle till SVT huset och Bolibompastudion så bytte vi från tunnelbana till buss vid Kungsträdgården. Nästan hälften av klassen hade aldrig varit där trots att det endast tar 17 minuter med tunnelbanan. Här har skolan ett viktigt uppdrag att se till att åka på olika studiebesök till olika museer,  parker, företag mm. Även att bara åka tunnelbana eller buss är en viktigt kunskap som eleverna behöver.

12094833_10153725313728934_7780615342581267562_oDu behöver ha kunskap om hur det är för elever som lever i barnfattigdom. Du behöver veta hur du ska bemöta elever och föräldrar som kommer från krigshärjade länder. Hur ska man bemöta en elev som varit med om att få skjutvapen riktat mot sitt huvud? Eller fått vara med om att när pappa följt med ut för att leka med sina söner i lekparken och pappa tvingas gömma sig när det kommer soldater åkandes i stridsvagnar? I ditt arbete med dessa elever krävs det att du är närvarande och engagerad i dina elever.

Varje dag.
Varje lektion.
Varje minut.

”Jag önskar att du var min pappa.”

Elev 8 år

12191131_10153755341918934_4440006188401822446_oDen här hösten har varit en tuff höst. Hösten har krävt massor av energi. Jag kände att det var dags för mig att göra något annat så efter tre och ett halvt år på samma skola så har jag nu valt att ta klivet till en ny skola.

Jag kliver in i ett nytt uppdrag men nya ögon. Ett uppdrag där jag ska ha viss undervisning på mellanstadiet och så ska jag förstärka undervisningen på lågstadiet. I uppdraget ingår det även att utveckla IKT-arbetet på skolan. Det blir spännande då det knappt finns några trådlösa accesspunkter till nätverket. För mig kommer det att bli en paus från mentorsskapet vilket kommer att bli skönt. Det ska bli skönt att få lägga tid på den undervisning jag kommer att ha och att kunna utveckla IKT-arbetet tillsammans med eleverna och lärarna på skolan.

Att göra skillnad kan vara skiljelinjen mellan liv eller död. Kanske inte just idag men i morgon. – Jonastheteacher 2014

Jag vet att jag har gjort skillnad och jag hoppas kunna fortsätta med det. Jag kommer att sakna mina kollegor och mina elever. Ni kommer alltid finnas i mitt hjärta.


Kan man driva skolutveckling under Almedalsveckan?

Äntligen! Nu är jag på väg mot Visby och Almedalen. En vecka fylld av möten med nya människor och gamla vänner. En vecka där fokus läggs på hållbar skolutveckling och demokratifrågor. En vecka där du och jag kan vara med och påverka makteliten från gräsrotsnivå. Almedalen är en mötesplats för människor med olika åsikter, tankar och politisk inriktning. En plats för lobbyister från stora svenska och internationella företag. En plats där rasism och nynazism blir oerhört påtaglig med SD och andra liknande organisationer. Men även en plats för nytänkande, frihet, kärlek och omtanke.

Det är viktigt att Almedalen inte bara blir en plats för storföretagens lobbyister och ett politiskt ryggdunkande utan även en plats för oss gräsrötter som försöker driva våra frågor. Det är inte lätt att nå fram i mediabruset när man inte har de resurser som behövs. Klicka här och läs gärna Brit Staktstons artikel på Expressen debatt.

Under den kommande veckan kommer jag att arbeta med fler gräsrötter för organisationen #Skolvåren. En organisation som arbetar för en hållbar skolutveckling och ställer frågan Varför skola? Vi arrangerar fyra Walk’n’talks och ett seminarium. Kom gärna med och träffa mig och mina andra kollegor för att diskutera skola och utbildningsfrågor. På fredag, den 3 juli, arrangerar vi en workshop med huvudtemat ”Är skolan svaret på frågan?”  Till detta seminarium har vi bjudit in flera namnkunniga personer som arbetar med skolfrågor på olika sätt. Även till våra Walk’n’talks har vi bjudit in olika personer på olika nivåer inom skolan (politiker, statssekreterare, lärarfacken m fl)

Hör av dig om du vill träffas för att prata skola och skolutveckling under veckan som kommer i Almedalen. Du når mig på:

Twitter: jonastheteacher E-post: jonas@jonastheteacher.se

Våra Walk’n’talks:

Måndag 29/6 kl. 10.00 Fenomenalen Science Center

Tisdag 30/6 kl. 16.00 Fenomenalen Science Center

Onsdag 1/7 kl. 10.00 Fenomenalen Science Center

Torsdag 2/7 kl. 16.00 Fenomenalen Science Center

Vår workshop ”Är skolan svaret på frågan?”

Fredag 3/7 kl. 9.00-12.00 Workshop ”Är skolan svaret på frågan?” Fenomenalen Science Center

Hur kan du vara med och påverka?

Klicka in dig på #Skolvårens hemsida

Du kan även läsa mitt förra inlägg


Hur fan kan du vara så dum att du ställer frågan #varförskola?

En fråga som jag ständigt kommer tillbaka till är just #varförskola? Vad betyder den frågan egentligen? Vad är det som triggar mig att skriva om den frågan? Varför är det så många som hotas av den frågan?

I den skoldebatt som vi har haft under de senaste åren finner vi ord som disciplin, betyg, hårdare tag, omdöme i uppförande och betyg från årskurs 4. Vad innebär detta för våra elever och för våra lärare? Vad betyder omdömen i uppförande? Vilka är det som kommer att gynnas av dessa? Hur objektiva kommer lärarna vara i ett sådant omdöme? Går det ens att vara objektiv i ett omdöme om uppförande?

Varför ska en rektor åka hem till en elev och spela Minecraft? Vad vinner rektorn på detta? Vad vinner eleven? Vad vinner skolan? Eller förlorar alla när rektorn, läraren eller fritidspedagogen engagerar sig?

Varför ska en rektor åka hem till en elev och spela Minecraft? Vad vinner rektorn på detta? Vad vinner eleven? Vad vinner skolan? Eller förlorar alla när rektorn, läraren eller fritidspedagogen engagerar sig?

Vad behöver vi göra inom de svenska skolan? Är det PISA-undersökningen som ska styra utvecklingen av skolan eller är det det vad vi tror ska ske i framtiden som sa få styra? Vilka slags elever är det vi vill utbilda och utveckla? Det känns fel att kalla dem elever. De är ju faktiskt framtidens medborgare. Att se in i framtiden kan vi inte göra men vi kan gissa oss fram till vad vi tror att elever behöver för framtiden. Vi kan gå tillbaka i historien och se vad vi har gjort och vilka misstag vi har gjort. Det är viktigt att vi lär oss av historien samtidigt som vi inte ska låta historien hindra oss i vår utveckling. Vi kan inte säga att så där har vi gjort och det fungerade inte. Vi behöver utveckla våra tankar och vi behöver tänka utanför boxen.

Det kan ju låta så enkelt men även så svårt. Vaddå tänka utanför boxen? Vad menar du nu? I många fall ser jag att vi håller innanför de ramar som vi själva och som samhället sätter upp. Vi kan inte gå utanför de ramar som gäller utan vi stannar kvar. Vad är det som gör att vi håller oss kvar innanför våra ramar och inte törs gå utanför? Är det en rädsla att inte vara som alla andra? Är det en rädsla för att göra fel?

Att tänka nytt och att tänka annorlunda är bra. Jag själv brottas ständigt med att våga tänka nytt och att inte alltid göra som jag alltid har gjort. Det är fruktansvärt bekvämt att göra som jag har gjort tidigare men hur utvecklande är det?

Under många år stannade jag kvar på samma skola eftersom jag inte hade rätt utbildning för att kunna flytta på mig och göra något nytt. Jag bestämde mig för att göra färdigt min lärarutbildning så att jag skulle kunna ta steget och göra något annorlunda. För tre år sedan fick jag chansen att göra något annat. Jag klev utanför min trygga låda och slängde mig ut på djupt vatten och tänk… jag simmar faktiskt fortfarande. Att pröva på något nytt och annorlunda är bra och nyttigt för alla människor.

IMG_3906Vad är det då vi behöver göra för att se till att den svenska skolan utvecklas och höjer sina resultat jämfört med de andra länderna i världen? Eller är det egentligen så viktigt? Måste vi alltid jämföra oss med alla andra? Vad är det som säger att vi är dåliga och de andra är bättre? Vem har rätten att säga att svensk skola inte är bra? Vi fokuserar många gånger allt som är dåligt. Varför kan vi inte fokusera på de friskfaktorer som finns i skolan? Jag anser att det svenska skolsystemet utbildar människor som är kritiskt tänkande. Vi fostrar människor som är beredda på att möta framtiden med öppna ögon.

En hel del människor i landet tycker att skolan var bättre förr… Jo, det kanske den var just då men skulle den skolan som fanns för 40 år sedan fungera idag? Skulle dagens elever acceptera att läsa under LGR69 eller LGR80? Vi befinner oss i ett kunskapssamhälle där var och en av oss behöver skapa vår egen kunskap och där vi behöver kunna samla in kunskap och kritiskt granska den. Information är något av det viktigaste vi har idag för att kunna leva. Idag har vi tillgång till massor av information på internet. Detta innebär en hel del för våra blivande medborgare då de behöver vara skickliga på att granska den information som finns och inte alltid tro på den. Idag har vi sajter som sprider rasistisk propaganda som många personer delar ut på t ex Facebook utan att tänka på var informationen kommer från. Idag är det så enkelt att skapa ny information så att den verkar vara trovärdig.

Vad kommer du behöva för att vara en världsmedborgare? Vilka kunskaper kommer att vara attraktiva för en arbetsgivare? Vilka förmågor kommer du att behöva för att kunna skapa din egen framtid?

Det är ingen som vet hur framtiden kommer att se ut men det är viktigt att vi står på tå och funderar över vilka slags kunskaper de kommande och de nuvarande eleverna kommer att behöva för att möta framtiden. Vi måste inse att vi ingår i ett större sammanhang än i vårt lilla Sverige. Vi är en del av Europa och vi är en del av hela jordklotet.

Jag kommer tillbaka, igen, till frågan #varförskola? Vad innebär det för mitt eget tänkande att ställa just den frågan? Behöver det betyda något alls? Känner jag mig provocerad av frågan? Varför? Reflekterar jag själv över vad jag gör i skolan? Eller du kanske inte arbetar i skolan, ska du då få tycka något om skolan? Jag själv har tyckt att det är bara vi som arbetar i skolan som har rätt att säga något om skolan men inte du. Det är ju egentligen helt befängt att inte alla kan säga något om skolan. Alla har tycker något utifrån egna erfarenheter. Några har egna barn som går i skolan. De flesta har själva gått i skolan och minns sin skolgång som elev. Det viktiga i det hela är att när jag börjar diskutera och tycka något om skolan så måste jag inse att jag i de flesta fall gick i skolan för kanske 20 år sedan. Eller kanske ännu längre sedan… Jag som arbetar i skolan måste inse vilken synvinkel jag har. Jag är mitt i skolans värld och ska se till att uppfylla statens och kommunernas uppdrag.

IMG_4009Vi har alla olika synvinklar och tankar om hur skolan ska utvecklas och drivas. Det är därför viktigt att vi ställer oss frågan #varförskola? Vi behöver belysa skolfrågan ur ett systemkritiskt perspektiv. Vi behöver belysa skolfrågan ur elevperspektivet, lärarperspektivet, föräldraperspektivet, politikerperspektivet… Tillsammans kommer vi att kunna utveckla den svenska skolan. Det är viktigt att vi vågar slänga ut våra tankar kring skolan utan att bli nertryckta för det. Vi kan inte göra som vi alltid har gjort… Vi måste tänka nytt! Ska skolan vara en atlantångare som det tar evigheter att vända eller ska skolan vara följsam med hur samhället utvecklas? Vilket är viktigast?

Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare. (ur Skollagen 2010:800 §4)

Hur gör vi detta? Är det detta vi gör i dag? Vad innebär detta för oss i skolan och för oss utanför skolan?

Jag tror starkt på att vi behöver diskutera frågan #varförskola? ur många olika vinklar och vrår. Vi behöver tänka ”outside-the-box”. Varför ska vi alltid göra som vi alltid har gjort…

Hur tänker du?


Sitt still! Håll tyst. Lyssna! Eller…??

Det florerar olika artiklar från bloggar och tidningar på Facebook och Twitter som handlar om att elever ska komma i tid till lektionerna. Att uppgifter/läxor ska lämnas in i tid. Att föräldrarna ska meddelas så fort deras barn inte sköter sig. Det handlar om att läraren ska återta makten i klassrummet. Att eleven ska bli en tyst person som ska matas med kunskap.

Det började häromdagen med en statusuppdatering av en lärare:

”Från och med i morgon…

…börjar lektionerna EXAKT på utsatt tid. Varenda minut man kommer sent kommer knappas in som ogiltig frånvaro (systemet tillåter inte att man anger sekunder)
…gäller utsatta datum och tider för inlämning utan undantag. Enda giltiga skälet kommer vara om en förälder ringer till mig och förklarar varför deras barn inte lämnat in sitt arbete.
…tillåts inte längre skäl som ”jag orkar inte” eller ”jag har ingen lust” om inte läkarintyg säger något annat.”

Jag tror att det är många lärare som känner som läraren. Hur ska vi möta eleverna? Hur ska vi få dem engagerade i det som de behöver lära sig? Hur ska vi få föräldrarna att förstå att de är viktiga personer i sina barns liv? Är det rätt väg att gå att använda sig av Urkund(för att se om eleven har plagierat) på högstadiet? Hur gör vi för att få dem att tänka, reflektera, att välja den svåra vägen i stället för den lätta? Enligt Skollagen ska vi fostra dem till demokratiska medborgare. Ur Skollagen(2010:800):

Syftet med utbildningen inom skolväsendet

4 § Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och
elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska
främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en
livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och
förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande demokratiska värderingar som det svenska
samhället vilar på.

Jag är en av de omkring 11000 personer som har delat artikeln på Facebook. Men jag är inte helt enig med dig utifrån det jag kan läsa i ditt inlägg. Jag anser att det är mitt uppdrag att bedriva en undervisning som gör att eleverna blir engagerade, intresserade, nyfikna. Jag reflekterar hela tiden över hur jag undervisar. Fungerade det här? Vad behöver jag ändra på? Måste jag ändra på något? Varför fungerade det här? Eller inte? Hur är mina relationer till mina elever? Känner jag mina elever? Vet jag vad de har med sig i sina ryggsäckar?  Hur har deras skolgång varit? Vad tycker elevernas föräldrar om skola? Jag anser även att det inte bara är föräldrarnas ansvar utan vi är fler som utövar ansvaret.

Även elever har åsikter om hur de tycker att det ska vara i skolan. När man tar upp vilka regler och vilka konsekvenser som ska gälla i en klass så har jag erfarit att eleverna är MYCKET tuffare i sina konsekvenser än vad vi vuxna är. Många av konsekvenserna de tar fram är inte förenliga med Skollagen eller Brottsbalken. En elev i Västerort skrev följande insändare i ”Mitt i Västerort” från 5 maj 2015.

IMG_3855

Jag är inte enig med eleven om ”Lite fruktan för skolan är bara nyttig, den håller oss på tårna”. INGEN elev ska frukta skolan eller sina lärare. INGEN elev ska känna sig rädd att gå till skolan. Jag hoppas verkligen att alla lärare har höga förväntningar på sina elever och ställer höga krav på dem. Jag förväntar mig även att lärarna låter eleverna ställa höga krav på dem. Eleverna ska kunna förvänta sig väl strukturerade och planerade lektioner. Eleverna ska kunna förvänta sig att läraren är kunnig inom sitt område.

Jag arbetar med elever som av olika anledningar inte har fokus på själva undervisningen. Men vet ni vad? Jag förstår dem. Om du inte vet var du kommer att bo nästa vecka. Om du inte vet om mamma kommer att få komma till Sverige eller inte. Om du inte vet om pappa kommer att överleva sin sjukdom. Om du inte vet… Skulle du själv kunna fokusera på lektionerna?

IMG_3596

Elever i åk 7 har läst om rymden. De fick sedan i uppgift att berätta för elever i åk 2 vad de har lärt sig. Ett uppskattat inslag i undervisningen för båda årskurserna. Viktigt att ha ett mål med lärandet.

Jag ställer höga krav på mina elever. Alltid. Jag förväntar mig alltid deras bästa prestationer. Jag ger alltid mitt bästa för mina elever. Mina kollegor ger alltid sitt bästa för våra elever. Våra elever vet att i skolan finns en trygghet. Jag förväntar mig att alla elever kommer i tid till skolan. Men vems ansvar är det?

Ingela Netz är en av flera personer som har skrivit en ”motartikel” på sin blogg. Hon skriver i sitt inlägg Vilse i ”vet hut”:

För det finns få saker som är så demoraliserande och mentalt knäckande för en lärare som när hen, efter ambitiös och engagerad planering av sin undervisning, får densamma spolierad av att situationen i klassrummet förstörs av en eller flera elever som stör, provocerar, förstör eller bara inte tänker delta. (Ingela Netz 9 maj 2015)

Visst är det så. När du planerat och sedan genomför din undervisning och några elever sedan förstör din lektion så är det otroligt frustrerande. Men det intressanta är då vilken reflektion du sedan gör. Var i planeringen gick det fel? Vad kunde du ha gjort annorlunda? Eller väljer du att skjuta över ansvaret på någon annan? Det är ju rätt enkelt att skylla på någon annan. Jag har elever som alltid skyller på någon annan. Det var hens fel att jag slog hen… Ja, om vi alltid skyller på någon annan så blir det ju lite enklare att leva. Tänk vad skönt att inte behöva ta ansvar. Journalisten och författaren Eva-Lotta Hultén skrev en artikel på sin blogg om Den stränge lärarhjälten. Hon ställer ett antal frågor i sitt inlägg om hur läraren egentligen har varit tidigare? Det är något som inte framkommer i inlägget som läraren skriver. Det är självklart att lektionerna SKA börja på utsatt tid. Eleverna SKA lämna in sina uppgifter i tid. Men som, Eva-Lotta Hultén, skriver i sitt inlägg så är det vägen dit vi behöver prata om.Hur gör vi då? Hur ska vi förhålla oss till detta? Vems ansvar är det att eleverna kommer i tid till lektionerna? Vems ansvar är det att eleverna lämnar in sina uppgifter i tid? Vems ansvar är det att se till att eleverna lär sig det de ska lära sig? Vems ansvar är det att se till att eleverna inte leker med sina mobiltelefoner under lektionstid? Vem… Många vem kan det bli. Ansvaret skjuts ständigt över på någon annan. Det är alltid någon annans fel/ansvar…

IMG_3598

Elever som blir engagerade i sina uppgifter kommer att inse att det är kul att gå i skolan. Hur gör du som lärare för att engagera dina elever?

Vad är det eleverna behöver få med sig från skolan? Vilka förmågor är viktiga för att klara sig i framtiden?  Vilka slags elever är det vi vill skapa? Vill vi ha elever medmänniskor som är tysta, som accepterar allt som sägs, som lyder? Eller vill vi ha elever som reflekterar, argumenterar, är källkritiska, som står upp för människans lika värde? Många anser att skolan var bättre förr men med ett sådant uttalande så inser man inte att samhället och världen runt omkring oss har förändrats. Vi lever i en samtid som är föränderlig och där förändringen går snabbare än någonsin.

Det jag vill komma fram till är att hos VEM ligger ansvaret? Vem har ansvaret för att eleverna ska lära sig det läroplanen säger? Vem har ansvaret i att se till att lärarna har rätt utbildning? Vem har ansvaret för att eleverna får det stöd de behöver? Vem har ansvaret för att eleverna får kläder på kroppen och mat i magen?

Föräldrar, lärare, elever, rektorer, politiker, förståsigpåare…
VEM vågar ta ansvar?

Jag är beredd att ta mitt ansvar som lärare.
Är du beredd att ta ditt?
Gör vi det tillsammans eller tänker du bara på dig själv?


En skola för alla eller är skolan verkligen till för alla?

IMG_0839 Har vi en skola som är till för alla eller är det så att eleverna ska stöpas in i samma gjutform? Till vilket slags samhälle är det vi ska fostra våra elever i? Vilka kunskaper är det som de kommer att behöva? Tar vi hänsyn till alla elevers olika förutsättningar? När jag gick i skolan så var klasserna homogena. I min skola så var det barn från landet och barn från samhället som gick i skolan. Vi hade lärare som hade arbetat där under lång tid och vi hade sju gifta par bland lärarna. Min syster som är nio år äldre än jag hade samma magister som jag själv hade på mellanstadiet. Min pappa hade min magisters pappa som lärare… I samhället där jag gick i skolan så fanns det två stora tillverkningsindustrier där många föräldrar arbetade. De flesta som föddes i samhället blev kvar i samhället efter grundskolan och gymnasiet. Till detta samhälle så behövdes inte samma kunskaper som vi behöver idag. Idag är vi mer rörliga än någonsin. Vi har möjligheterna att kunna studera över hela världen om vi så vill. Så vilka kunskaper behövs nu?

IMG_3529En skola för alla?

Var den skolan jag gick i en skola för alla? Fick alla samma möjligheter att nå målen? Jag ser det ur mitt elevperspektiv och då tror jag att alla fick samma möjligheter. Men jag är inte helt säker. Alla vi i klassen hade inte samma bakgrund. För min egen del arbetade mina föräldrar och de var gifta. Några klasskompisar hade föräldrar som var skilda. Några klasskompisar tror jag levde i ekonomisk utsatthet. Någon hade många syskon. Någon var enda barnet. Jag vet att det fanns klasskompisar som hade det tufft i skolan och att de fick ju viss hjälp. Nu har jag inte så bra koll på var alla finns i dag men några har flyttat ut i världen och några av dem bor kvar i samma samhälle där de bott hela livet.

En skola någonstans i Sverige

Låt mig berätta om en skola någonstans i Sverige. Den kanske finns eller så finns den inte. I den här skolan går det många elever som har sitt ursprung i andra länder. I den här skolan går det elever som har föräldrar som har en hög akademisk utbildning. I den här skolan går det elever vars föräldrar inte har gått i skolan. Många elever lever i ekonomisk utsatthet. Vissa elever är hemlösa. De får flytta runt bland olika andra- och tredjehandskontrakt. Två veckor här. Tre månader där. En vecka på gatan. På den här skolan finns det elever vars föräldrar inte bor här utan de får bo hos släktingar. Vissa elever bor med sin familj i små lägenheter och där de inte får ro att studera. Några elever lever under utvisningshot trots att de är födda i landet och aldrig bott där föräldrarna kommer från. Blir denna skola någonsin en skola för alla?

IMG_0902Lärarna på den här skolan arbetar hårt med att skapa studiero på lektionerna. Många elever vet inte varför de går i skolan. Lärarna får arbeta mycket med att motivera eleverna till att vilja lära sig. Många elever är luststyrda och har de inte lust att räkna eller att lyssna på en genomgång i grammatik så lämnar de klassrummet eller så börjar de störa de andra i klassen. Att arbeta på den här skolan innebär att lärarna måste vara på tå och använda sig av flera olika verktyg för att bibehålla motivationen och för att behålla studieron. Nu kanske du undrar över varför lärarna är kvar på den här skolan? Du kanske även undrar varför eleverna är kvar på skolan? Skolan och dess lärare arbetar stenhårt med att ha höga förväntningar på eleverna så att de ska nå så långt de kan. Lärarna trivs med att arbeta på skolan och vill verkligen se till att det blir en skola för alla. Eleverna är kvar för att lärarna tror på dem. Att de kan nå sin fulla potential.

För att skolan ska kunna bli en skola för alla så behöver lärarna få arbetsro. Lärarna behöver få göra det de ska göra; undervisa. Lärarna behöver få möjligheter att lära sig att använda IKT som en naturlig del av undervisningen. Lärarna måste få möjligheter att kunna ge det stöd som eleverna behöver. Skolan behöver även rekrytera lärare som vill arbeta med dessa utmaningar.

IMG_1009Varför skola?

En fråga som jag ständigt kommer tillbaka till i mina texter och i mina funderingar är ”Varför skola?”. Många elever och föräldrar behöver fundera över varför behövs skolan? Varför går JAG i skolan? Hur kan vi tillsammans skapa goda förutsättningar för att nå goda resultat? Vilken hjälp behöver de föräldrar som har det tufft i sitt föräldraskap? Vilken hjälp behöver eleverna i sitt kunskapsskapande? Vilken hjälp behöver jag som lärare för att ge eleverna maximala förutsättningar för att kunna lära eleverna att lära? Vad är det som behövs för framtiden? Jag tror att vi behöver lära eleverna att skapa sin egen framtid. Att själva kunna skapa sina kunskaper. Att se till att de blir källkritiska och att de inte köper en sanning rakt av utan att de även kan se bakom sanningen. Jag vet att jag själv ibland går på saker som står på Facebook och delar vidare men jag har blivit mer kritisk till vem är det som står bakom budskapet.

Varför skola? Varför arbetar jag i skolan? Vad är det som triggar mig att fortsätta arbeta med undervisning? Jag tror på människans inneboende förmåga att kunna skapa sin egen framtid. Vissa människor skapar sin egen framtid utan hjälp av någon medan vissa behöver viss stöttning i att skapa sin egen framtid. Att få se glädjen i en elevs ögon när eleven klarar något den inte har klarat tidigare är fantastiskt. Att få se eleven växa av att lära sig.

Ett minne jag har var när jag arbetade som matematiklärare på mellanstadiet på en skola. Under en period så tränade vi hårt på multiplikationstabellerna. Varje vecka hade vi ett multiplikationstest med 92 uppgifter. Eleverna fick 10 minuter på sig för att klara testet. När 10 minuter hade gått fick eleven bara 30 rätt. Eleven klarade heller inte att lösa alla uppgifter. En dag när vi gick till lunchen sade eleven till mig att jag skulle säga några multiplikationstal. Jag lät eleven svara på några och eleven satte vartenda tal blixtsnabbt. Jag sade till eleven att du kommer att ha minst 70 rätt på testet om det går så här bra. Ack så fel jag hade… eleven fick 87 rätt på 7 minuter! I samtal med eleven så framkom det att eleven hade bestämt sig för att hen skulle lära sig alla tabeller! Genom att bestämma sig för att vilja lära sig så kunde eleven lära sig. Jag är övertygad om att alla elever kan lära sig bara de bestämmer sig för det. Vissa elever kommer att klara det galant och utan hjälp men ett antal elever kommer att behöva kämpa stenhårt men de kommer att klara det!

lyssnandeSka vi testa alla på samma sätt?

För närvarande genomför jag nationella prov i svenska i årskurs 3. Det är intressant att se hur proven är sammansatta. Alla elever i hela landet gör samma prov. Men blir svaren rättvisande när vi har elever som aldrig har mött vissa av orden? Vissa svarsalternativ är snarlika och blir svårt för många elever att svara på. Det har ingen betydelse om det är elever som är födda i Sverige av svenska elever eller om det är elever som har föräldrar som är födda utomlands. Blir det då en skola för alla? Alla ska ju bedömas utifrån samma mall.

Vilken slags skola är det vi vill ha? Är det en skola där alla ska stöpas i samma form eller är det en skola där vi vill utveckla individer till att nå sin fulla potential? Ska vi då fortsätta på samma sätt som vi gjort de senaste 30 åren? Eller behöver vi skaka om skolan och skapa något nytt? Ska vi testa alla på samma sätt? Blir PISA-undersökningen rättvisande för vårt sätt att undervisa?

Hur tänker du?


Att tycka nått om skolan eller var det bättre förr?

”Vi som gick i skolan på 40-50-talet hade betyg från 1a klass i folkskolan genom realskolan och uppåt.Ingen mådde illa av det,snarare att man fick reda på hur man låg till,även gentemot klasskamraterna.VAD VAR DET FÖR FEL PÅ DET?” (Citat från na.se och deras diskussionssida)

Ovanstående citat kommer från en diskussion kring en artikel som är publicerad på Nerikes Allehandas sida. Citatet kan ses ur olika perspektiv och vara formulerat på lite olika sätt men andemeningen är densamma: Det var bättre förr. Eller var det verkligen det? Regeringen har nu kommit överens med alliansen om att inrätta en försöksverksamhet för utreda om det ska införas betyg i årskurs fyra. Vad betyder nu detta för betygsfrågan och diskussionen om skolan?

Det är många som tycker saker om skolan och anser sig ha rätt att tycka om skolan. Jag tycker att det är bra att vi för en diskussion om skolan och varför vi har skola. Vi behöver tänka fritt och stort om skolan för att se vilken riktigt vi ska ta med den svenska skolan. Men varför återkommer då uttalanden som citatet ovan? Var verkligen allt bättre förr? Den som skrev citatet tycker ju att ingen mådde illa av att få tidiga betyg. Problemet, som jag ser det, är att hen inte har funderat över vilket samhälle vi hade under 40-talet och vilket samhälle vi har idag. Skolsystemet som fanns under 40- och 50-talet var anpassat för att få ut så många som möjligt i arbete för att vi skulle kunna bygga oss en bättre framtid. Det var enklare för de som inte var studiemotiverade att kunna få ett arbete. Du kunde, i princip, sluta skolan ena dagen och redan den andra börja arbeta på den stora fabriken på orten. Men vad krävs idag av en samhällsmedborgare och vad krävs av skolan idag?

IMG_3238Idag är det svårt för ungdomar som inte är studiemotiverade att kunna ta sig ett arbete efter årskurs 9. Många arbetsgivare kräver minst gymnasiekompetens för att de ska bli anställda. Vi kan se på hur bilmekanikeryrket har förändrats under de senaste 30 åren. Idag behöver en bilmekaniker kunna hantera mer tekniskt komplicerade uppgifter än för 30 år sedan (rätta mig gärna om jag har fel). Vilka kunskaper är det som behövs i framtiden? Vi kan inte veta men vi måste göra eleverna i skolan förberedda på att kunna söka kunskap och kritiskt granska fakta. För 30 år sedan sade många att ”allt som står i tidningen är sant”. Idag säger många att ”allt som står på internet är sant”. Med tanke på den takt som internet utvecklas i och hur enkelt det är att skapa sajter som ser seriösa ut och där man lätt kan tro att det är sant så måste vi bli bättre på källkritik och inte gå på allt.

Ett sådant exempel kommer från sajten Storkens nyheter. För er som inte vet så är Storkens nyheter en satirisk sajt som fejkar artiklar om saker som ska ha hänt. I artikeln som jag länkar till ovan så ska en lärare på en skola i Örebro ha låtit en elev sitta kvar i två timmar på grund av att eleven hade ett mobilskal med en svensk flagga. Artikeln delades över 500 gånger på Facebook och det strömmade in kommentarer om hur läraren och skolan agerat. Det är tragiskt att väldigt många personer TRODDE på artikeln. Skolan blev nedringd och rektor fick massor av mejl från personer som var arga.

IMG_3289Vi i skolan behöver tydligt arbeta med källkritik och lära eleverna hur man kan granska det som skrivs. Vi vuxna behöver också bli bättre på att kritiskt granska det som skrivs. I våra facebookflöden dyker det upp personer som delar olika länkar men inte tänker sig för vad det är de har delat. Jag har vid några tillfällen skrivit till olika personer som jag har som facebookvänner där de har delat länkar där innehållet inte stämmer överens med verkligheten. Det är inte alltid enkelt att göra detta men det är en viktig sak vi behöver göra.

Men vilka är det då som har rätt att tycka något om skolan? Vilka anser sig ha rätt att tycka om skolan? Vilka ska få yttra sig om skolan? Det är några frågor som inte alltid är så enkla att svara på. Det är ju klart att alla som har gått i skolan har en åsikt om skolan. Men är det dem vi ska lyssna på? De flesta som yttrar sig om skolan arbetar inte i skolan men anser sig ha rätt att yttra sig eftersom de gått i skolan. Många åsikter är som citatet ovan att det blev minsann folk av mig med. Men har du då tänkt på hur gammal du var när du gick i skolan? Har du tänk på vad som faktiskt händer med dig under de åren? Kommer du verkligen ihåg allt? Jag kommer inte ihåg allt från min skolgång. Jag kommer ihåg några bra saker och en hel del dåliga saker. Jag minns min fröken Birgitta som jag hade på lågstadiet. Hon var alltid glad och tyckte om oss elever. Jag minns min lärare på mellanstadiet. Det var ingen i klassen som ens tänkte tanken på att vara uppkäftiga mot honom. Men var det bättre förr?

Det är många som anser sig ha rätt att yttra sig om skolan samt att det de tycker är det enda rätta. Vad alla andra tycker så är det fel. Vi kan ta frågan om att förstatliga skolan. Här finns det många som tycker att det är det enda rätta som gäller för att kunna rädda skolan. Bara skolan förstatligas så kommer resultaten och lönerna att öka mångfalt. Det de tycker är det enda rätta. Men var finns nyanserna i just den frågan? Är det verkligen det rätta? Ska staten vara huvudman för skolan? Hur gör man då med friskolorna? Vilka i skolan ska vara anställda av staten? Blir det verkligen bättre? Jag vet inte och för mig är det egentligen en icke-fråga.

Det finns olika organisationer och grupper som diskuterar skolan. Det flödar många åsikter på Twitter där dessa gruppers berättigande diskuteras. Här finns det oftast två läger; ett som anser att det dessa grupper och organisationer håller på med är humbug och naturligtvis de som anser att dessa grupper tillför något till diskussionen om skolan.

Jag följer en organisation som heter #skolvåren. #skolvåren startades av fem personer som har olika intressen av skolan. De ställer frågan ”Varför skola?”

#skolvåren är ett ideellt och partipolitiskt obundet initiativ som startade februari 2013 för att samverka kring skolutvecklingsfrågan på systemnivå. Initiativet har blivit kallat för en ansvarsrörelse och förändringsrörelse och bjuder in alla i samhället till att bidra i formandet av ett hållbart lärande samhälle. Signifikant för initiativet är frågan ”Varför skola?” som väckt reaktioner bland annat under Almedalen 2013. (Från #skolvårens hemsida)

Just att de ställer frågan ”Varför skola?” väcker starka reaktioner bland olika personer som har intresse av skolan på olika sätt. Vad är det som gör att det blir så starka reaktioner när just den frågan ställs? Jag tycker att det är viktigt att vi faktiskt lyfter diskussionen om skolan och ställer oss just den frågan

Varför skola?

Vi behöver fundera över varför vi har en skola och vad vi behöver skolan till. Vilka kunskaper är det som är viktiga för att utveckla samhället? Vad behöver vi i skolan att göra och vad behöver samhället göra? Hur ska vi organisera skolan för att möta framtiden? I skollagen står att ”Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.(Skollagen 1 kap. 5§) ” Hur ska vi möta det när vi ställer frågan ”Varför skola?”, hur kommer den vetenskapliga grunden och den beprövade erfarenheten in? Jag tror att vi faktiskt kan göra det och att vi kan få in forskningen i skolan och i frågan kring skolan. Vi behöver lyssna på forskningen men även på all beprövad erfarenhet som finns i skolan. tillsammans kan vi lyfta frågan till en högre nivå. Vi behöver lyfta blicken från den undervisning vi själva bedriver för att kunna utveckla vår egen skola och skolan som helhet.

Sedan mina föräldrar gick i skolan har det skett en hel del saker i skolan och i samhället. Tyvärr hinner skolan som system inte riktigt med i samma takt som samhället utvecklas. Samhället och skolan går inte i samma takt. Skolan kan liknas vid en enorm oljetanker. Det tar enormt lång tid att vända på skutan. Det som jag anser behövs göras är att de politiska partierna behöver sätta sig ner och komma överens kring hur skolan ska utvecklas och hur den ska styras. Politiken behöver låta skolan få lugn och ro från olika typer av reformer. Låt inte PISA och TIMSS undersökningarna styra utvecklingen av skolan utan se framåt vad vi faktiskt behöver. Vi kommer att behöva demokratiska medborgare som kan tänka kritiskt, kan tänka ”outside the box”. Medborgare som är kreativa och utvecklar företag, skolor, produkter och nya tjänster. Vi lever inte längre i ett fabrikssamhälle utan i ett kunskapssamhälle. EU tar tagit från åtta nyckelkompetenser som man anser att en EU-medborgare behöver.

1. Kommunikation på modersmålet.
2. Kommunikation på främmande språk.
3. Matematiskt kunnande och grundläggande vetenskaplig och teknisk kompetens.
4. Digital kompetens.
5. Lära att lära.
6. Social och medborgerlig kompetens.
7. Initiativförmåga och företagaranda.
8. Kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer. (Skolverket 2008)

Två kompetenser som jag ser är viktiga för skolan är nummer fyra Digital kompetens och och nummer fem Lära att lära. Vad innebär detta med tanke på det tidigare citatet? Hur ska detta bedömas och betygsättas? När mina föräldrar gick i skolan fanns inte dessa nyckelkompetenser och dessa kompetenser var kanske heller inte så efterfrågade. Nu när de finns så blir det kanske än viktigare att faktiskt ställa frågan ”Varför skola?”. Hur ska vi ställa oss till kodning i skolan? Stockholm stad ska, enligt tidningen Ny Teknik, utreda hur  programmering ska få ta plats i undervisningen. Det blir intressant att följa detta och se vad som kommer ut av detta. Hur ska vi ställa oss till detta? Är det beprövad erfarenhet? Finns det forskning som säger att det är bra eller dåligt? Hur ska vi göra när vi vill föra in nya saker i undervisningen? Hur ställer detta sig mot EUs nyckelkompetenser?  Jag ser att det finns en klar koppling till nummer fyra och fem i att lära barn att koda. För vi som lärare får ju själva bestämma hur vi genomför vår undervisning i relation till kunskapskraven.

Så var det bättre förr?

 


Nej, jag kan inte ta hand om eleven. Jag är ju inte utbildad för det!

Jag har arbetat inom skolan i 16 år på olika sätt. Under flera år arbetade jag som elevresurs för elever i behov av särskilt stöd. Ett arbete som har varit otroligt spännande men även mycket krävande. Som elevresurs är man otroligt ensam i sitt arbete med eleverna trots att man har ett helt arbetslag runt sig. Många lärare förväntade sig att jag som resurs ska kunna klara av eleven i alla situationer. Jag förväntades att jag skulle vara med eleven under hela skoldagen, utan raster. Jag förväntades möta eleven kl. 6.30 på morgonen och vara med tills eleven gick hem kl. 17. Naturligtvis var det inte precis som jag beskriver ovan men det förtydligar hur man som elevresurs många gånger är ensam och att elevresurserna inte får det stöd de behöver.

IMG_2723Under mina år i skolan har jag mött många elever som har varit i behov av särskilt stöd. Hur ska vi då hantera dessa elever? Hur möter vi eleverna och deras föräldrar i skolan?  Hur talar vi om dessa elever i klassrummet och i personalrummet? Hur möter vi eleverna när de kommer till skolan? Hur möter vi dem på raster och på fritids?

Att bemöta varje enskild elev med respekt och med höga förväntningar varje dag är ett av mina mål som lärare. Jag vill ge varje elev förutsättningar att lyckas i sitt lärande i skolan. Tyvärr har jag under åren sett lärare som inte förmår eller ens vill möta alla elever med respekt och med höga förväntningar. Jag har mött lärare som ser ner på elever som är i behov av stöd på olika sätt. Hur ska eleverna då kunna lyckas? Det är varje enskild elevs rätt att lyckas i skolan varje dag. Det handlar inte bara om att lyckas i sitt lärande utan även som människa i relation till andra människor. Hur ska vi då göra för att nå dit? Jag har ingen quick-fix för detta utan det är ett medvetet arbete som pågår under lång tid. Jag som lärare måste se varje elev i klassrummet, men det är mycket svårt när man undervisar över 70 olika elever. Jag är inte i någon unik situation då många idrottslärare och slöjdlärare har långt fler elever än vad jag har. Det är viktigt att alla elever blir sedda varje dag av sina lärare och fritidspedagoger. Det är varje vuxens ansvar i skolan att se till att detta uppfylls.

Elever som befinner sig i behov av särskilt stöd behöver personer med kompetens, vilja och envishet. Det görs ett fantastiskt arbete av många elevresurser runt om i landet. Många av dessa personer är saknar utbildning för att kunna ge dessa elever rätt stöd.Men ändå gör alla dessa personer en hel del bra saker som gör att deras elever klarar sig genom skolan. En del har en bakgrund inom idrottsrörelsen som ledare och har erfarenheter med sig därifrån.

Hur gör då rektorer när de söker efter elevresurser? Jag förväntar mig att varje rektor söker efter personer som är utbildade och har erfarenheter av elever i behov av särskilt stöd. Dessa elever kan ha olika bekymmer men i de flesta fallen som jag varit med om är det elever som är i någon form utåtagerande. I nästan alla fall där man anställer en person så finns följande parametrar med:

de är unga
de saknar i viss mån erfarenhet av att arbeta med barn
de har endast gymnasieutbildning

Det är ju inte konstigt egentligen…de är billiga! Eller? Tyvärr sätts dessa personer på de absolut tuffaste uppdragen. Det är väldigt få rektorer, enligt min erfarenhet, som väljer att sätta en erfaren pedagog på ett sådant uppdrag.  Varför väljer då lärare att inte ta sådana uppdrag? Det har jag själv funderat över många gånger. För ett antal år sedan fick jag ett uppdrag på en av de skolor jag har arbetat på. Jag skulle ta hand om en elev en dag i veckan då elevens resurs var föräldraledig. I mitt ordinarie uppdrag så skulle jag vara på fritids efter lunch och det var bekymmer med personal på fritids så det var viktigt att jag skulle vara där. Jag frågar då en kollega(utbildad lärare) på skolan, som även var elevens klassföreståndare, om kollegan kunde ta hand om eleven under eftermiddagen. Det var endast en lektion efter lunch som kollegan behövde ta hand om eleven. Det var ett intressant svar på min fråga som jag fick…

IMG_2717_1221x366

Jasså inte?  Det var ju konstigt! Jag, som då arbetade som elevresurs och endast läst ett år på lärarutbildningen, var ju inte utbildad för att ta hand om elever i behov av särskilt stöd. Det är intressant hur en lärare kan anse sig inte vara kompetent nog att ta hand om den här eleven. Den här kollegans uttalande har följt mig genom åren. Frågan får mig ständigt fundera över min roll i skolan framförallt när jag har elever som är i behov av särskilt stöd. Tankarna rör sig runt hur jag ska bemöta eleven på ett sådan sätt som gör att eleven ska kunna lyckas varje lektion, varje dag.

Där jag är idag möter jag elever varje dag som har olika slags behov som jag måste möta på ett professionellt sätt. Jag behöver se till att ha strategier klara för mig för att hantera detta. I den situation som jag befinner mig i just nu så har jag varit tvungen att strama åt undervisningen flera steg. Det har knappt gått att genomföra några genomgångar. Samtliga lärare, i skolan och på fritids, har haft en tuff tid där nog var och en av oss har funderat över vad vi gör där. Vi bestämde oss för att vi skulle genomföra vissa förändringar. Vi ändrade om placeringen i klassrummen till en mer ”traditionell” placering och vi bestämde oss för att återfå studieron i klassrummen. Vi och rektor har haft samtal med ett flertal föräldrar om elevernas beteenden i klassrummen, på rasterna och på fritids. Jag själv införde ett arbetsschema med mycket tydliga instruktioner om hur eleverna skulle göra när de arbetade med det. IMG_2722Det börjar ge vissa resultat men vi har en bit kvar. Vi börjar återfå studieron i klassrummet och detta genom ett envist och konsekvent arbete med elever, föräldrar och oss lärare. Vi bemöter varje elev med respekt för den person de är men vi accepterar inte alla beteenden som de har i klassrummet, på rasterna och på fritids. Vi är tydliga med att skilja på sak och person när vi tillrättavisar eleverna.

Se till att ta hand om era elevresurser på era skolor. Se till att de får den handledning och utbildning de behöver. Se till att uppskatta deras arbete. Byt gärna med dem så att de får avlastning från sitt uppdrag. ”Vi är varandras arbetsmiljö” brukar min biträdande rektor säga och det stämmer så bra. Vi behöver vara lyhörda för våra kollegors arbetssituationer. Vad är det de säger eller egentligen mer vad är det de INTE säger.


I think I’m going slightly mad…

Under en av våra studiedagar föreläste jag om ”Bloggande elever och kollegialt lärande” för lärare i Sundbyberg Stad. Från förskola till gymnasiet. Inför de tre föreläsningar som jag skulle genomföra for en mängd tankar i huvudet som jag till slut fick ner på pränt. Det var fantastiskt roligt att få genomföra dessa föreläsningar om hur jag arbetar med framförallt åk 3 och bloggandet. Nu börjar jag nå målet med den ena gruppen där deras skrivande börjar närma sig sitt slut och vi kan börja publicera lite mer resultat på bloggen. Det märks på eleverna att de börjar nå målet och att de verkar vara rätt nöjda med det resultat som kommer. Den grupp som börjar bli färdiga med sina uppgifter kommer att få göra lite andra saker innan vi återupptar bloggandet. Det är fantastiskt kul att få se elevernas stolthet när deras texter publiceras på bloggen.

Under hösten har jag även påbörjat en utbildning för att handleda lärarstudenter. Det är en utbildning som jag ser framemot att få genomföra. Att få ta emot lärarstudenter är fantastiskt! Att komma lite närmare lärarutbildningen under några veckor känns bra. Jag har idag tagit emot en student som kommer att följa mig under fem veckor. Studenten kommer att fokusera på svenska och språkutveckling. Det kommer att bli intressant att följa studentens tankar och undervisning. I utbildningen till VFU-handledare så ska vi genomföra en observation hos en kollega som läser samma utbildning. Kollegan skulle genomföra en kognitivt utmanande uppgift med sina elever där jag skulle observera olika elevers engagemang för uppgiften. Jag har länge längtat efter att få komma in i andras klassrum för att se hur de arbetar och vad jag kan lära mig av dem. Idag kom chansen! Jag fick följa med Linda som har engelska i åk 8. För mig var det extra kul då jag haft halva klassen tidigare när de gick i åk 6. Att få se hur de har utvecklats från då jag hade dem till idag kändes riktigt bra. Jag undervisade dem i matematik, NO och bild i åk 6. Jag hade ett nära samarbete med vår intro-grupp och tog emot elever som var redo att börja möta undervisningen i klassrummet. Att se dessa elever ha utvecklat språket från att inte kunna någon svenska till att idag klara sig riktigt bra är en ynnest som inte alla lärare får chansen att se. Det var intressant att diskutera med Linda om det jag sett och vad hon själv hade sett. Att få diskutera undervisning direkt i samband med att den har genomförts är spännande. Har vi sett samma saker? Var vi eniga om det vi hade sett? Vilka är styrkorna och vilka är utvecklingsmöjligheterna?

Dagen avslutades med att hålla ytterligare en föreläsning tillsammans med en av våra speciallärare, Ann-Charlotte. Den handlade om läsförståelse och hur vi kan arbeta med det i alla våra ämnen. Att se hur kollegorna gick in i uppgiften för att diskutera olika texter som de själva hade med sig för att arbeta med läsförståelse var mycket givande. Jag upptäckte hur viktigt det är med läsförståelsen då jag genomförde nationella prov i bilogi med mina sexor för två år sedan. Det flera elever gick bet på var just att de inte förstod vad texterna handlade om. Jag försöker nu fokusera på läsning och läsförståelse framförallt med åk 3 men när situationen tillåter kommer vi att arbeta mycket med det i åk 2 också.

Efter föreläsningen för stadens lärare så fick jag ett uppdrag från min rektor att skriva ihop en plan för skolans IKT-strategi och satsningar. Det var ett intressant arbete att få göra. Det var kul att få grotta ner sig i något helt annat än att bara fokusera på elever och undervisning. Jag behöver lite sådana uppdrag ibland just för att hitta energi i andra saker när energin tryter i undervisningen. Det var intressant att få läsa andra skolors och kommuners strategier. Spännande var att många skolor, inklusive jag själv använt oss av samma citat från Skolverkets skrift Utvecklingsbehov avseende IT-användningen inom skolan från 2009.

IT i sig kan inte förbättra elevernas lärande, däremot finns en stor pedagogisk potential om läraren har djup IT-kompetens och reflekterar över sin roll samt över hur undervisningen ska kunna utvecklas med ny teknik.  (Skolverket, 2009, s 21.)

En slutsats som jag dragit, utifrån ovanstående citat och den undersökning jag gjort på skolan, är att det är viktigt att vi lärare diskuterar och tar till oss av ny teknik och nya pedagogiska tankar. Vi ska inte köpa allt rakt av utan vi ska kritiskt granska det som kommer och även koppla det till läroplanen. Vi behöver ständigt diskutera vilka arbetssätt vi vill använda oss av, vilka verktyg vi behöver och hur vi ska kompetensutveckla oss för att nå dit vi vill. Vi ska inte kasta oss in i en-till-en satsningar utan en tydlig strategi för hur vi tar oss an detta. Vi behöver ligga i framkant och stå på tå inför utvecklingen. Eleverna är både konsumenter och producenter av nya medier och kunskap.

Att arbeta som lärare är att vara en tusenkonstnär. Under ett antal veckor före vårt så kallade höstlov så har arbetssituationen varit av en karaktär som jag inte varit med om. Det har känts som att jag haft hundra bollar i luften samtidigt och att jag ska hålla dem uppe hela tiden. Att undervisa i fyra grupper, två i åk 2 och två i åk 3 i svenska och NO innebär en hel del planering. Framförallt då jag ska samarbeta med ytterligare två lärare i åk 3 om svenskan. Jag känner att jag inte har full koll och det känns inte bra. Ett av en lärares stora dilemman är att de flesta lärare, inklusive jag själv, vill ha full koll på samtliga elever jag undervisar. Att jag känner att jag inte har full koll är ju egentligen inte så konstigt eftersom det har varit många bollar i luften. Jag börjar sakta med säkert plocka ner dem en efter en. Jag kan även bocka av saker som blivit klara. Tankarna som har skallrat om kring i skallen börjar att sätta sig på plats och jag börjar fatta beslut om vad jag själv vill framöver. Vad jag vill och hur jag vill att det ska ske får jag berätta om någon annan gång.

Ja…jag känner mig lite som Queen… I’m going slightly mad…


Varför måste jag göra läxorna? Jag vill inte göra läxorna!

Varför måste jag göra läxorna? Jag vill inte göra läxorna!

Läxor är något alla har en åsikt om. ”Alla” tycker ju att man måste ju ha läxor i skolan. Hur ska man annars kunna lära sig något? En lärare som inte ger läxor ses som en dålig lärare. En elev som inte gör sina läxor ses som en dålig elev. Hur kan det komma sig? Vad beror det på att ”alla” tycker att läxor är så viktigt? Jag får känslan av att det är viktigare med läxor än att undervisningen i klassrummet är på topp.

Kommunfullmäktige i Hallstahammars kommun beslöt i somras att tillsätta en utredning om att eventuellt skippa läxor i skolan. Ett beslut som fick fd utbildningsminister Björklund att gå i taket och många med honom.

Jag tänker ta initiativet till en lagändring som skulle betyda att kommuner inte får lägga sig i den här typen av pedagogiska beslut. Det är lärarna som bestämma hur undervisningen läggs upp och då bland annat hur mycket läxor som ges, säger Jan Björklund (FP). (svt.se 16/6-14)

Jag kan faktiskt hålla med förre ministern om att det är lärarna som ska fatta beslutan om läxor eller inte. Det är lärarens sak att planera och genomföra undervisningen och inte politikernas. Men som lärare måste jag även fundera på VARFÖR jag ger läxor och HUR. Jag har funderat en hel del kring läxor och läxornas varande eller icke-varande. Att slentrianmässigt ge ut läxor är inte konstruktivt för elevernas lärande. En del lärare delar ut läxor på sådant som eleverna inte har haft undervisning om. En del lärare ger läxor som gör att eleverna måste få massor av hjälp av sina föräldrar. En del lärare ger samma läxor till alla elever trots att eleverna ligger på olika nivåer.

En genomtänkt läxa är en läxa där eleven kan göra den utan någon hjälp av en vuxen. En bra läxa är en läxa där eleven utmanas på sin nivå. En läxa om är för svår leder till konflikter i familjen när läxan ska göras. En för svår läxa leder till att elever som redan har dåligt självförtroende sänker sig än mer. Är det skolans uppgift att skapa konflikter mellan barn och föräldrar?

Är det skolans uppgift att sänka elevernas självförtroende?

I skolan möter vi elever som är nyanlända och inte har språket ännu och vars föräldrar heller inte har språket. Vi möter elever som lever i ekonomisk utsatthet där varje dag innebär ett vändande på de pengar man har. Vi möter elever som i perioder inte vet var de ska sova nästa natt. Hur ska dessa elever kunna genomföra sina läxor och ens kunna koncentrera sig på att göra läxorna när det finns andra saker i livet som är än viktigare än att läxan blir gjord? Vi lärare kan inte förutsätta att alla elever har dator och tillgång till internet. När jag arbetade på mellanstadiet fick eleverna möjlighet att på läxhjälpen använda datorer för att göra sina läxor och att kunna lämna in läxan digitalt. Här har skolan en viktig uppgift att ge alla elever den möjligheten. Vi kan också uppmuntra eleverna att gå till biblioteket för att kunna arbeta.

Pernilla Alm skriver i sin blogg Läxfritt om elevers skolplikt och arbetstid. Hur många föräldrar vill arbeta hemma efter sin arbetstid? Många föräldrar tycker att eleverna SKA ha läxor bara för att det har alltid varit så. De hade ju läxor så varför ska inte deras barn ha det…det blir ju orättvist… En annan sak som Pernilla Alm tar upp i sitt inlägg Föräldratrycket – igen handlar om tid:

Arbetstiden. Att tänka ut och planera bra läxor, att genomföra dem, följa upp (och jaga för att få in dem) tar tid. Tid vi lärare faktiskt inte har. Läs DN idag, mycket bra artikel som berättar exakt hur det är. Och ärligt. Vem vill sitta hemma och jobba kvällstid, egentligen?(Pernilla Alm 14/10-14)

Jag vill lägga min tid på min undervisning i klassrummet. Jag vill skapa förutsättningar för lärandet under skoldagen. Jag vill ge varje elev de bästa förutsättningarna utifrån deras förutsättningar och behov. Jag vill att alla elever ska känna glädje över att lära sig nya saker och att inhämta ny kunskap. Jag har höga förväntningar på alla elever oavsett vilken bakgrund de har. Alla elever har möjligheten att nå dit de vill – men behövs läxorna då?


%d bloggare gillar detta: