Under sommarlovet släpptes Pokémon Go och blev en stor hit bland många barn och vuxna. Genast hördes starka röster om att vi måste förbjuda Pokémon Go innan skolan började. Framförallt Expressenjournalisten Malin Siwe tyckte att det var mycket viktigt att skolorna skulle förbjuda spelet. Jag reagerade starkt på hennes, inte så genomtänkta, förslag och skrev ett inlägg som fick en stor spridning, Men hallå…ska vi inte förbjuda Pokémon Go innan skolan börjar?.
Upphovsman Ingela Netz
Nu har vi snart ett höstlov och när jag läser i olika sociala medier så här hypen kring Pokémon Go som bortblåst. I olika grupper på Facebook så delades det friskt med tips och idéer för att vi lärare skulle kunna ta tillvara på elevernas intresse kring spelet. Det sattes upp skyltar på skolor om det fanns s k pokestops. På fritids gjorde man pärlplattor med olika pokémons som motiv. Idrottsläraren på min skola hade en orienteringsövning där man skulle leta pokémons(analogt). I min klass så fick eleverna göra namnskyltar till sina läxmappar med pokémonmotiv. Blev det så illa som alla trodde?
Jag upplever att en del är väldigt snabba med förbudskortet. När det dyker upp olika fenomen så vill man förbjuda i stället för att se hur man kan använda sig av det. Vi ska vara kritiska till det som kommer men det handlar inte om att förbjuda. Vi måste våga att pröva nya saker också. Fortfarande är diskussionen kring mobiltelefonens vara eller icke-vara aktuell i sociala medier. Jag arbetar med yngre elever och där är det inget problem. Det är få elever som har egna telefoner och de som eventuellt har telefoner så märks det inte. De ligger avstängda i väskorna. Även när jag arbetade på mellanstadiet var det inget problem. Eleverna hade de avstängda och nerstoppade i ryggsäcken. I de fall där de inte stängde av dem och det upprepades så tog jag hand om telefonen tills de gick hem eller i sällsynta fall så fick föräldrarna hämta telefonen.
Rektorn eller en lärare får från en elev omhänderta
föremål som används på ett sätt som är störande för
utbildningen eller som kan utgöra en fara för säkerheten i
denna. (5 kap. 22 § Skollagen 2010:800)
Vi har ett tydligt mandat i skollagen att kunna omhänderta elevernas mobiltelefoner om de används på ett störande sätt. Hur ska man då tänka? Ska vi införa ett generellt förbud för mobiltelefoner på alla skolor? Det finns skolor där man har infört mobiltelefonförbud. Bergetskolan i Orsa beslutade om ett förbud för telefoner. Detta anmäldes till Skolinspektionen av en förälder som inte gillade beslutet. Det visade sig att skolan hade rätt att införa ett sådant förbud men att eleverna måste få vara delaktiga när ordningsreglerna tas fram.
Jag funderar lite över vilka konsekvenser det blir för eleverna om de inte följer mobilförbudet. Vad händer? Blir de utslängda från lektionen? Tar läraren telefonen? Ringer läraren hem till föräldrarna? I Påarps skola infördes förbudet från och med starten av höstterminen. Telefonerna samlas in på morgonen och låses in under dagen. De flesta eleverna verkar uppleva det positivt att inte använda telefonerna under dagen. Det intressanta i artikeln är att ett antal elever inte lämnar in sina telefoner vilket lärarna och skolledningen måste vara medvetna om.
I ett uppehållsrum på skolan sitter ett gäng nior med sina datorer uppslagna. Till skillnad från åttorna är de vana vid att få ha mobilen i skolan och visst saknar de den ibland på rasterna. Det är lite jobbigt att inte kunna hålla kontakten med folk.Lite mer sociala har de blivit, men många använder datorn istället för mobilen på rasterna. När en av tjejerna ska kolla en sak råkar hon avslöja att hon visst har en mobil i fickan. Den är helt avstängd på lektionerna intygar hon noga. Snart kryper det fram att hela gänget har sina mobiler på sig. De har inte samlats in denna morgon.– Det är därför vi har jackorna på oss. Man passar på, säger en av tjejerna. (Helsingborgs Dagblad 161017)
Det är klart att eleverna passar på att inte lämna in dem. Vi kan ju inte tvinga dem till det. Vad gör det om telefonerna är avstängda och ligger i fickan? Vi har ju vårt mandat att genom skollagen omhänderta telefonen om den används på ett sätt så att det stör.
Jag minns att under vissa lektioner när jag gick i skolan så satt jag och tittade ut genom fönstret. Eller när jag läste på lärarutbildningen så ritade jag gubbar under vissa föreläsningar. Det finns många som gör så och det är inte alls konstigt. Ibland är det som läraren pratar om inte intressant. Ibland har jag inte sovit ordentligt och orkar inte lyssna. Jag har sett detta hos många elever i alla klasser jag har arbetat i. Vi orkar inte hålla fullt fokus hela tiden. Jag behöver göra undervisningen intressant och variera den så att jag får med mig eleverna. Jag kämpar varje dag med att få med mig alla elever. Det är inte lätt. Jag beundrar de lärare som lyckas med detta varje lektion.
Jag är inte
helt övertygad om att ett förbud för telefoner i skolan löser allt. Det kanske kan hjälpa till på vissa skolor men eleverna hittar andra sätt att fördriva tiden på om de inte finner lektionen intressant. Psykolog Bo Hejlskov skriver i sin blogg ”Om man har en elev som hellre tittar på film än deltar i undervisningen är det min tydliga överbevisning att undervisningen inte är lika rolig som filmen.” Hur ska vi förhålla oss till detta? Är det så att jag som lärare inte är intre
ssant nog att eleven väljer att göra något annat än att följa min undervisning? Innebär då ett förbud mot telefoner att chansen ökar att eleven lyssnar på min undervisning? När en lektion inte har fungerat som jag tänkt mig försöker jag reflektera över vad jag har gjort och vad som gick fel. Utifrån de tankarna får jag förändra min undervisning. Ibland kan det vara bra att be en kollega eller sin chef om hjälp med att försöka få syn på det som fungerar bra och det som inte fungerar så bra.
Hur gör du själv om den som pratar inte är intressant nog?
Att få arbeta med något som eleverna har i sin absoluta närhet. Att få skriva om något som de själva varit med om. I kursplanen för samhällskunskap för åk 1-3 finner vi i det centrala innehållet att eleverna ska arbeta med ”Hemortens historia. Vad närområdets platser, byggnader och vardagliga föremål kan berätta om barns, kvinnors och mäns levnadsvillkor under olika perioder.” (
Detta gäller egentligen allt jag gör i min undervisning. Jag måste koppla det till läroplanen och kontrollera där att jag kan använda mig av de verktyg jag vill använda. Det finns gånger jag kommit på projekt jag skulle vilja göra med mina elever men inte funnit någon bäring i läroplanen vilket då har lett till att jag fått skrota projektet. Jag är inte ens säker på att jag själv kommer att använda mig av Pokémon Go i min undervisning i höst men ett som är säkert är att jag kommer att använda mig av digitala verktyg, appar och läroböcker i min undervisning. För mig finns det inga motsättningar i att använda dessa, tillsammans. Genom att jag bedriver en variationsrik undervisning hoppas jag att mina elever kommer att få med sig kunskap och förmågor som de kommer att behöva i framtiden. Genom att jag skapar relationer till eleverna i min undervisning kan jag hjälpa dem med att förstå och orientera sig i omvärlden. Förbud löser inte alla problem.
