För tre år sedan slängde en twittrare ut en fråga om det var någon som skulle åka till #Almedalen. Jag svarade att det skulle kunna vara kul om jag om jag hade någonstans att bo. Det kom ett meddelande på twitter att det fanns en ledig säng och inom ett par dagar var boende och resan till Visby betald.
Jag väljer nu att åka till Visby och Almedalsveckan för tredje gången. I år väljer jag att åka för att lyssna på våra unga. Vi pratar många gånger OM våra unga men inte MED dem. Som ung räknas man inte. Som ung så har man inte erfarenheten. Som ung befinner man sig i underläge. Som ung… ja det går att räkna upp massor av orsaker till att politiker, organisationer, företag och alla ande vuxna väljer att inte lyssna på de unga.
Vi vuxna, eller vi som levt lite längre än de unga, tycker många gånger att vi vet bäst. Vi har alla svaren på alla frågor. Vi vet vad som är bäst för de unga, för barnen, för eleverna…eller?
Som ung är det oerhört frustrerande att inte bli hörd. Att vuxna inte vill lyssna på ens åsikter och tankar.
Det finns lärare som tycker att elevinflytande är trams och fjantigt. Trots att det står inskrivet i läroplanen och Skollagen…
Barn och elever ska ges inflytande över utbildningen. De ska fortlöpande stimuleras att ta aktiv del i arbetet med att vidareutveckla utbildningen och hållas informerade i frågor som rör dem.
Informationen och formerna för barnens och elevernas inflytande ska anpassas efter deras ålder och mognad. […](Skollagen 4 kap 3§)
Läraren ska
svara för att alla elever får ett reellt inflytande på arbetssätt, arbetsformer och undervisningens innehåll samt se till att detta inflytande ökar med stigande ålder och mognad, (Lgr 11)
För mig innebär det inget hot mot mig som lärare. Jag har ett ansvar för att eleverna ska lära sig något och att de ska nå de krav som kunskapskraven ställer. Det är mitt uppdrag att se till att det sker.
Hur ska eleverna få reella möjligheter att kunna utöva sitt inflytande? Vi behöver lyssna till vad de säger. Vi behöver förstå vad de vill. Tillsammans skapar vi möjligheter för framtiden.
Jag väljer att lyssna på unga i Almedalen för att våra unga är vår framtid och är värda att bli lyssnade på.
1. Borgfred för skolan
Låt oss arbeta med det vi ska i skolan. Planera, genomföra och utvärdera undervisning. Låt oss få arbeta med det som står i Lgr 11 och i Skollagen. Hitta inte på en massa andra mål som gör att fokus styrs bort från det uppdrag vi har i skolan.
”Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket” skriver Olle Adolphson. Vem är det egentligen som lyssnar på eleverna i skolan? Vem tar elevernas åsikter på allvar? Vem bryr sig om Kungen av träd? Vem lyssnar på flickan som samlar stenar? För vem är skolan till för?
Vad är det då vi behöver göra för att se till att den svenska skolan utvecklas och höjer sina resultat jämfört med de andra länderna i världen? Eller är det egentligen så viktigt? Måste vi alltid jämföra oss med alla andra? Vad är det som säger att vi är dåliga och de andra är bättre? Vem har rätten att säga att svensk skola inte är bra? Vi fokuserar många gånger allt som är dåligt. Varför kan vi inte fokusera på de friskfaktorer som finns i skolan? Jag anser att det svenska skolsystemet utbildar människor som är kritiskt tänkande. Vi fostrar människor som är beredda på att möta framtiden med öppna ögon.
Vi har alla olika synvinklar och tankar om hur skolan ska utvecklas och drivas. Det är därför viktigt att vi ställer oss frågan #varförskola? Vi behöver belysa skolfrågan ur ett systemkritiskt perspektiv. Vi behöver belysa skolfrågan ur elevperspektivet, lärarperspektivet, föräldraperspektivet, politikerperspektivet… Tillsammans kommer vi att kunna utveckla den svenska skolan. Det är viktigt att vi vågar slänga ut våra tankar kring skolan utan att bli nertryckta för det. Vi kan inte göra som vi alltid har gjort… Vi måste tänka nytt! Ska skolan vara en atlantångare som det tar evigheter att vända eller ska skolan vara följsam med hur samhället utvecklas? Vilket är viktigast?
Har vi en skola som är till för alla eller är det så att eleverna ska stöpas in i samma gjutform? Till vilket slags samhälle är det vi ska fostra våra elever i? Vilka kunskaper är det som de kommer att behöva? Tar vi hänsyn till alla elevers olika förutsättningar? När jag gick i skolan så var klasserna homogena. I min skola så var det barn från landet och barn från samhället som gick i skolan. Vi hade lärare som hade arbetat där under lång tid och vi hade sju gifta par bland lärarna. Min syster som är nio år äldre än jag hade samma magister som jag själv hade på mellanstadiet. Min pappa hade min magisters pappa som lärare… I samhället där jag gick i skolan så fanns det två stora tillverkningsindustrier där många föräldrar arbetade. De flesta som föddes i samhället blev kvar i samhället efter grundskolan och gymnasiet. Till detta samhälle så behövdes inte samma kunskaper som vi behöver idag. Idag är vi mer rörliga än någonsin. Vi har möjligheterna att kunna studera över hela världen om vi så vill. Så vilka kunskaper behövs nu?
En skola för alla?
Lärarna på den här skolan arbetar hårt med att skapa studiero på lektionerna. Många elever vet inte varför de går i skolan. Lärarna får arbeta mycket med att motivera eleverna till att vilja lära sig. Många elever är luststyrda och har de inte lust att räkna eller att lyssna på en genomgång i grammatik så lämnar de klassrummet eller så börjar de störa de andra i klassen. Att arbeta på den här skolan innebär att lärarna måste vara på tå och använda sig av flera olika verktyg för att bibehålla motivationen och för att behålla studieron. Nu kanske du undrar över varför lärarna är kvar på den här skolan? Du kanske även undrar varför eleverna är kvar på skolan? Skolan och dess lärare arbetar stenhårt med att ha höga förväntningar på eleverna så att de ska nå så långt de kan. Lärarna trivs med att arbeta på skolan och vill verkligen se till att det blir en skola för alla. Eleverna är kvar för att lärarna tror på dem. Att de kan nå sin fulla potential.
Varför skola?
Ska vi testa alla på samma sätt?
Intressanta möten
Politik