Kategori: #skolanförst

Valfläsk och valfjäsk – när ska ni lyssna på oss?

Jahaja, då har politikerna satt igång att försöka överträffa varandra med skolpolitiska förslag. Nu väntas det en mängd politiska förslag på hur vi ska kunna förbättra skolan. I december kom PISA-resultaten och vi kan se en förbättring för den svenska skolan. Bra. Men vi ska naturligtvis inte stanna där. Vi ska bli bättre. Vi ska bli bäst. Det, kära politiker, kan vi vara överens om.

Moderaterna har tillsatt en reformgrupp som består av politiker och forskare som bland annat ska lägga fram förslag på hur den svenska skolan kan förbättras. De lägger fram 7 punkter som, enligt Moderaterna, ska stärka skolan. Socialdemokraterna vill inte vara sämre än Moderaterna och kommer några dagar senare med flera förslag. När kommer nästa parti med förslag om skolan?

Okej. Vissa av era förslag verkar vara bra men ni behöver fixa en sak först…

60 000 lärare!!!!!!

Lärarförbundet har under en tid påpekat att vi kommer att sakna 60 000 lärare inom ett par år och ni tycker att det är viktigare att kunna sparka rektorer som inte levererar resultat och att lärare ska undervisa fler dagar? Var är lärarna?

Hur ska vi kunna förbättra några som helst resultat om vi inte har några lärare?

Se till att lösa lärarkrisen först. Sedan kan vi börja fundera över alla andra åtgärder som behövs. Våra elever behöver utbildade och legitimerade lärare som undervisar dem. Ge oss lärare goda förutsättningar att ge våra elever det stöd som de behöver. Minska på administrationen och låt oss planera, genomföra och efterarbeta vår undervisning. Se till att vi kan få sätta in resurser i tid för de elever som behöver det.

Ha tilltro till professionen. Lyssna på oss. Fråga oss om råd. Lyssna på de som forskar runt skolan. Låt professionen styra skolan. Begrav stridsyxan och kom överens om skolan. Finland har ju klarat det, varför kan inte vi göra det?

Nästa gång ni vill utveckla er skolpolitik, kom till oss och fråga vad som behövs,

(Johanna Jaara Åstrand, Sydsvenskan, 160210)

Tänk lite längre än dina 4 år…vi behöver tänka långsiktigt, tänka tillsammans och lägga de ideologiska tankarna åt sidan för att bli bäst i världen.


Är skolan till för eleverna, för lärarna, för föräldrarna eller för politikerna?

Svensk skola står inför många utmaningar de närmsta decennierna. Men vilka är utmaningarna? Här upplever jag att det tvistas en hel del om vilka utmaningarna är. Det diskuteras läxors berättigande, skolsystemets utformning, betyghetsen, lärares förmåga att bedöma eller föräldrars rätt eller icke-rätt att tycka om skolan.

Vi behöver ha en diskussion om hur skolsystemet är utformat. Vi behöver se över hur vi lär och hur vi får med oss alla elever. Skolan är inte en skola för var och en idag. Vi låser ute elever som aldrig får chansen att visa vad de kan. Jag ser själv hur vissa elever i vissa klasser inte får den hjälp eller den utmaning som de så väl behöver för att nå målen. Skolan är skapad för att klara ”den stora massan” men inte de med särbegåvning eller de som befinner sig i behov av särskilt stöd. Hur ska vi arbeta? Vad behöver vi göra för att skapa goda förutsättningar för ett lärande för alla?

Jag tycker att det är viktigt att vi bygger en bra grund från början. Det är viktigt att resurser sätts in tidigt. Vi som arbetar med de yngsta eleverna ser många gånger vilka elever som behöver stöd och även vilka som behöver utmaningar men vi får ofta inte möjligheterna att ge dem det. Under de år jag har arbetat i skolan så har vi begärt resurser(elevassistenter, speciallärare, lärare mm) till elever som befinner sig i riskzonen att inte uppnå målen. Oftast har det varit skrik för döva öron tills eleverna börjat på mellanstadiet – då har man tillsatt extra resurser. Se till att sätta till rätt resurser tidigt. Det kommer att löna sig.

Jag tror även att elever på lågstadiet behöver lugna och trygga vuxna runtomkring sig. De ska ha få vuxna som finns där för dem. Det är viktigt att vi i skolan bygger upp en trygghet för eleverna under de första åren. Vi kan inte ha en lärare i varje ämne…förlåt…jag tror på lärarlegitimationen. Den är bra men vi måste även se till elevernas bästa. Att arbeta med ett högstadieschema på lågstadiet fungerar inte…i alla fall inte i alla klasser. Trygghet och kontinuitet bör vrå vägledande när schemat läggs för de yngsta eleverna. I varje beslut vi tar i skolan behöver vi beakta Barnkonventionens principer:

Alla barn har samma rättigheter och lika värde.
Barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barn.
Alla barn har rätt till liv och utveckling.
Alla barn har rätt att uttrycka sin mening och få den respekterad.
(UNICEF – Barnkonventi0nen)

Framförallt behöver vi fundera över den andra punkten. Barnet bästa ska alltid beaktas vid alla beslut som rör barn. Jag skäms. Jag ser inte att vi på min skola att vi alltid har följt den principen. Vi behöver bli duktigare på att faktiskt följa dessa principer i skolan. I de flesta fall tas besluten utifrån ekonomin(Kommunallagen). Ibland fattas beslut gällande undervisningen(Skollagen). Ibland tas besluten utifrån vad som är bäst för personalen(AML, fackliga överenskommelser mm). Men hur många beslut fattas i enlighet med Barnet bästa ska alltid beaktas vid alla beslut som rör barn? Hur många politiker och rektorer fattar beslut i enlighet med denna princip?

För vem är skolan till för? Är skolan till för politikerna, rektorerna och lärarna? Varför har vi en skola? Vi har haft en lagstadgad skola sedan 1842. Men behovet av utbildning kom mycket tidigare än så. År 1737 beslutades att alla barn borde kunna läsa innan de fyllde tio år (Wikipedia). Men vi hittar fler exempel på skola tidigare än så. Under lång tid har frågan kring varför skola ställts. Det är ingen ny fråga. För att landet skulle kunna utvecklas behövdes skolan. Det är likadant idag men som jag ser det är det i ett vidare perspektiv. Vi är inte längre isolerade i vårt eget land utan vi samspelar med medspelare över hela världen.

På sociala medier förekommer många diskussioner kring skolan, lärande och lärare. Det ställs frågor kring varför vi har en skola och det kritiseras att det ställs sådana frågor. Det finns många tyckare runt skolfrågor som anser sig ha helt rätt i sitt tyckande. Och det kan de ha. Utifrån sitt eget perspektiv.

Under de senaste dagarna har åsikterna på Twitter och Facebook flödat kring ett debattinlägg som Jessica Schedvin, lärarstudent och chefredaktör för Makthavare.se, har skrivit. Inlägget, Tio myter om skolan,  blev väldigt omdiskuterat på Facebook och på Twitter. Inlägget har sågats i sin helhet men även hyllats. Vi behöver vrida och vända på det som sägs som skolan. Jag kan inte alltid hålla med om allt som sägs. Vissa saker blir till sanningar. Sägs det tillräckligt ofta så tror vi att det är sant. Vi behöver människor som Jessica som törs vrida på perspektiven. Att se på saker och ting ur ett annat perspektiv. Jag skulle vilja att fler lärare skulle berätta om sin vardag. Vi behöver det. I debatten. I samtalet om skolan.

Isak Skogstad, ordförande för LR Studerandeförening, svarade Jessica Schedvin med att använda sig av statistik för att motbevisa Jessica Schedvins tio punkter. Även Isak Skogstad är lärarstudent och även han har fått en framträdande roll på Twitter i skoldiskussionerna. Det är viktigt att våra lärarstudenter får tycka till om skolan. Jag vet själv att jag kan tänka att ”jo, men vänta ni till nu kommer ut i verkligheten”. Men varför tänker jag så? Känner jag mig hotad av deras åsikter? De utmanar mina tankar. Ja, de har inte erfarenhet av att arbeta i skolan men de har en bild av vad de vill att skolan ska vara. Precis som jag hade när jag läste till lärare. Precis vad jag har nu när jag arbetar som lärare. Jag har fått höra att jag är naiv ibland i mitt sätt att se på skolan. Men jag vill se en skola som är något mer än den bild som media sprider om skolan. Tillsammans kan vi skapa en bättre bild av skolan. Men vi behöver inte tycka lika. Men vi behöver respektera varandras åsikter. Lyssna!

Under början av året deltog jag rätt aktivt i diskussioner och tankar på twitter men under det senaste halvåret har mitt deltagande på twitter sjunkit. Det har sina olika orsaker till varför. Jag tycker att Susanne Granat Ahlstrand formulerade det bra på i sin text Twitter, tonen och året som går ur tiden.

På Twitter bland flera medier hörs ibland att vi inte ska omge oss med likasinnade då dynamik och utvecklande diskussioner uteblir, men på Twitter bland andra medier blir det ett jäkla hallå om någon problematiserar ett påstående och genast vill de med olika-tänkande-önskemål för andra trycka in den oliktänkande i sin egen rätt tänkande fålla. Det är jätteintressant. Som fenomen betraktat.
(Styrbords tankar 151230)

Jag tror att en av svensk skolas största utmaningar är att få lärare att ro åt samma håll. Inte jämt. Men kanske lite oftare. Att våga öppna upp för nya tankar. Att inte alltid såga allt längs fotknölarna. Att våga säga ”Aha! Du tänker så! Intressant”. Vi behöver en diskussion kring skolan och kring lärande. Vi behöver vara öppna för forskningen och den beprövade erfarenheten. Lyft blicken . Våga provtänka. Våga lyfta in andra perspektiv på lärande och kunskap. Vad är det viktigaste våra elever behöver för framtiden?

lucka 23 lärarförbundet

”Jag tror man kan åstadkomma mer som lärare än i riksdagen” – Jason Diakité, 2015 från Lärarförbundets julkalender 2015

Gott Nytt År!


Göra skillnad – fast på ny skola

Att arbeta i ett utanförskapsområde kräver något extra av de som arbetar där. Det krävs mer empati, social kompetens, engagemang och kunskap. Du kanske inte håller med mig men det får stå för dig i så fall. I ett utanförskapsområde betyder du som lärare så mycket mer än i ett innaförskapsområde. Att göra skillnad är ganska enkel i ett utanförskapsområde. En del av de elever jag har haft under de år jag arbetade i Örebro och här i Sundbyberg har levt och lever fortfarande i barnfattigdom. DSC_0741Tydligast har det märkts när eleverna många gånger aldrig lämnar sitt bostadsområde. Många gånger när jag arbetade i Örebro så jag elever i varje ny klass som aldrig sett Örebro centrum. För ett par år sedan när min klass skulle till SVT huset och Bolibompastudion så bytte vi från tunnelbana till buss vid Kungsträdgården. Nästan hälften av klassen hade aldrig varit där trots att det endast tar 17 minuter med tunnelbanan. Här har skolan ett viktigt uppdrag att se till att åka på olika studiebesök till olika museer,  parker, företag mm. Även att bara åka tunnelbana eller buss är en viktigt kunskap som eleverna behöver.

12094833_10153725313728934_7780615342581267562_oDu behöver ha kunskap om hur det är för elever som lever i barnfattigdom. Du behöver veta hur du ska bemöta elever och föräldrar som kommer från krigshärjade länder. Hur ska man bemöta en elev som varit med om att få skjutvapen riktat mot sitt huvud? Eller fått vara med om att när pappa följt med ut för att leka med sina söner i lekparken och pappa tvingas gömma sig när det kommer soldater åkandes i stridsvagnar? I ditt arbete med dessa elever krävs det att du är närvarande och engagerad i dina elever.

Varje dag.
Varje lektion.
Varje minut.

”Jag önskar att du var min pappa.”

Elev 8 år

12191131_10153755341918934_4440006188401822446_oDen här hösten har varit en tuff höst. Hösten har krävt massor av energi. Jag kände att det var dags för mig att göra något annat så efter tre och ett halvt år på samma skola så har jag nu valt att ta klivet till en ny skola.

Jag kliver in i ett nytt uppdrag men nya ögon. Ett uppdrag där jag ska ha viss undervisning på mellanstadiet och så ska jag förstärka undervisningen på lågstadiet. I uppdraget ingår det även att utveckla IKT-arbetet på skolan. Det blir spännande då det knappt finns några trådlösa accesspunkter till nätverket. För mig kommer det att bli en paus från mentorsskapet vilket kommer att bli skönt. Det ska bli skönt att få lägga tid på den undervisning jag kommer att ha och att kunna utveckla IKT-arbetet tillsammans med eleverna och lärarna på skolan.

Att göra skillnad kan vara skiljelinjen mellan liv eller död. Kanske inte just idag men i morgon. – Jonastheteacher 2014

Jag vet att jag har gjort skillnad och jag hoppas kunna fortsätta med det. Jag kommer att sakna mina kollegor och mina elever. Ni kommer alltid finnas i mitt hjärta.


Kan man driva skolutveckling under Almedalsveckan?

Äntligen! Nu är jag på väg mot Visby och Almedalen. En vecka fylld av möten med nya människor och gamla vänner. En vecka där fokus läggs på hållbar skolutveckling och demokratifrågor. En vecka där du och jag kan vara med och påverka makteliten från gräsrotsnivå. Almedalen är en mötesplats för människor med olika åsikter, tankar och politisk inriktning. En plats för lobbyister från stora svenska och internationella företag. En plats där rasism och nynazism blir oerhört påtaglig med SD och andra liknande organisationer. Men även en plats för nytänkande, frihet, kärlek och omtanke.

Det är viktigt att Almedalen inte bara blir en plats för storföretagens lobbyister och ett politiskt ryggdunkande utan även en plats för oss gräsrötter som försöker driva våra frågor. Det är inte lätt att nå fram i mediabruset när man inte har de resurser som behövs. Klicka här och läs gärna Brit Staktstons artikel på Expressen debatt.

Under den kommande veckan kommer jag att arbeta med fler gräsrötter för organisationen #Skolvåren. En organisation som arbetar för en hållbar skolutveckling och ställer frågan Varför skola? Vi arrangerar fyra Walk’n’talks och ett seminarium. Kom gärna med och träffa mig och mina andra kollegor för att diskutera skola och utbildningsfrågor. På fredag, den 3 juli, arrangerar vi en workshop med huvudtemat ”Är skolan svaret på frågan?”  Till detta seminarium har vi bjudit in flera namnkunniga personer som arbetar med skolfrågor på olika sätt. Även till våra Walk’n’talks har vi bjudit in olika personer på olika nivåer inom skolan (politiker, statssekreterare, lärarfacken m fl)

Hör av dig om du vill träffas för att prata skola och skolutveckling under veckan som kommer i Almedalen. Du når mig på:

Twitter: jonastheteacher E-post: jonas@jonastheteacher.se

Våra Walk’n’talks:

Måndag 29/6 kl. 10.00 Fenomenalen Science Center

Tisdag 30/6 kl. 16.00 Fenomenalen Science Center

Onsdag 1/7 kl. 10.00 Fenomenalen Science Center

Torsdag 2/7 kl. 16.00 Fenomenalen Science Center

Vår workshop ”Är skolan svaret på frågan?”

Fredag 3/7 kl. 9.00-12.00 Workshop ”Är skolan svaret på frågan?” Fenomenalen Science Center

Hur kan du vara med och påverka?

Klicka in dig på #Skolvårens hemsida

Du kan även läsa mitt förra inlägg


Vem lyssnar på det gåtfulla folket – varför åka till #Almedalen?

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land,
detta land är ett regn och en pöl.
Över den pölen går pojkarnas båtar ibland,
och dom glider så fint utan köl.
Där går en flicka, som samlar på stenar,
hon har en miljon.
Kungen av träd sitter stilla bland grenar
i trädkungens tron
Där går en pojke som skrattar åt snö
Där går en flicka som gjorde en ö
av femton kuddar
Där går en pojke och allting blir glass
som han snuddar
Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket

IMG_4122”Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket” skriver Olle Adolphson. Vem är det egentligen som lyssnar på eleverna i skolan? Vem tar elevernas åsikter på allvar? Vem bryr sig om Kungen av träd? Vem lyssnar på flickan som samlar stenar? För vem är skolan till för?

Vem lyssnar på det gåtfulla folket?

Om två veckor kommer jag tillsammans med ett gäng lärare och rektorer åka till Visby för att delta på politikerveckan i #Almedalen. Jag kommer att åka dit för att få möjligheten att påverka de som har makten att påverka det som sker i skolan. Jag gör det för att jag vill att Kungen av träd ska få en chans att klara sig i skolan. Jag gör det för att den stensamlande flickan ska få samma möjligheter att nå sin fulla potential som alla andra.

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land,
detta land är en äng och en vind
Där finner kanske en pojke ett nytt Samarkand
och far bort på en svängande grind
Där går en flicka, som sjunger om kottar
Själv äger hon två
Där vid ett plank står en pojke och klottrar att
jorden är blå
Där går en pojke som blev indian
Där, där går kungen av skugga runt stan
och skuggar bovar
Där fann en flicka en festlig grimas
som hon provar
Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket

I mitt yrke som lärare har jag en fantastisk möjlighet att ge alla elever en chans att nå sin fulla potential. Där finns möjligheterna att hjälpa eleverna att nå dit de vill. Hur får vi eleverna att finna sitt eget Samarkand? Vilka möjligheter har vi att stötta eleverna? Vilka resurser får vi till skolan för att detta ska ske? Under #Almedalen finns det många chanser att möta de personer som har makten att kunna förändra.

IMG_4111Vi är ett gäng på sju personer som kommer att åka till #Almedalen för att vara med och påverka. Vi kommer att sticka ut i bruset då vi ställer frågan Varför skola? samt Är skolan svaret på frågan? För mig är det en självklarhet att ställa dessa frågor. Jag tror att vi behöver tänka om kring hur vi tänker om skolan. I flera tidigare inlägg har jag skrivit om att många tycker ”Det var bättre förr!” och att dessa personer inte har förstått att skolan då och nu är i vissa delar en helt ny företeelse. I vissa delar ligger vi långt tillbaka men vi går även framåt. Vi måste inse, även om vi inte vill det, att samhället förändras. Samhällsutvecklingen går i ett rasande tempo och då måste vi hänga med. Vi kan inte låsa in oss i disciplinfrågor om mobiltelefoner eller att eleverna ska sitta still och hålla tyst i skolan. Vi måste se till hur vi ska utveckla skolan, utveckla lärandet, synen på lärandet, var lärandet ska ske och på vilka sätt. Hur bygger vi nya skolor? Hur anpassar vi de skolor vi har idag? Sker lärandet endast i klassrummen i skolbyggnaden?

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land
detta land är en gård och ett skjul
Där sker det farliga tågöverfallet ibland
vackra kvällar när månen är gul
Där går en pojke och gissar på bilar,
själv vinner han jämt
Fåglarnas sånger i olika stilar
är magiska skämt
Där blir en värdelös sak till en skatt
Där, där blir sängar till fartyg en natt
och går till månen
Där finns det riken som ingen av oss
tar ifrån dem
Alla är barn, och dom tillhör det gåtfulla folket

skolvåren_origHur tänder vi gnistan i elevernas ögon? Hur behåller vi fantasin hos eleverna? Hur leder vi vägen till elevernas egna riken? Följer du med på resan till månen?

Följ mig och mina @Skolvåren vänner under #Almedalen på Twitter och på www.skolvåren.se.

Jonas Johnsson, @jonastheteacher på Twitter och Instagram

Följ oss under #Almedalen:
@ses1549 Lära för livet
@ninkri I huvudet på en helt vanlig lärare…
@thingelingela ingelanetz
@ximenabr Mina reflektioner om skola, musik och annat i livet…
@HERO_Respondi HERO – the coach
@gunillaordell Samlade tankar
@frokenann Fröken Ann
@skolvaren Skolvårens hemsida Skolvårens blogg


Stäng för sjutton av din mobil – eller ska vi fokusera på lärandet?

Nu har statsministern gett sig in i debatten om mobiltelefonens vara eller inte vara i skolan. Naturligtvis faller oppositionen in i skaran som hyllar ett mobilförbud i skolan. Kinberg-Batra och Björklund är nog mycket nöjda nu när även statsministern tycker att man inte ska få använda sig av mobiltelefonen i skolan.

Okej då. Vi kör på det då. Vi inför ett totalt mobiltelefonförbud i skolan. Det var ju bättre förr när de inte fanns i skolan.

Men då ska vi väl också införa iPad-förbud då. De stör ju också undervisningen. Eleverna fokuserar ju inte på lärandet. Det var ju som sagt bättre förr…

Men just det…då måste vi ju ta med alla datorer också…de stör ju också undervisningen. Eleverna tappar ju all fokus på lärandet om de använder sig av datorer. Vi får stänga av trådlöst internet och installera störsändare på skolorna också så att inga elever får möjligheter att kunna koppla upp sig mot internet. Jo, just det…det var ju bättre förr när vi använde oss av uppslagsverk som det dammade om.

Royal Typewriter, Söderlångvik museum.jpg
"Royal Typewriter, Söderlångvik museum" av Johan Fredriksson. Licensierad under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons.

Vi får gå tillbaka till datorsalar med datorer som bara kan användas som skrivmaskiner. Äh, varför inte leta reda på en riktig skrivmaskin i stället. Då sparar vi ju en hel del el. Det var ju bättre förr…

Sedan kommer det stora lugnet att hägra på skolorna. Där lärarna är de enda allvetande profeterna som matar eleverna med all kunskap. Vi kan ju också återinföra agan i skolan. När vi ändå är igång så får vi börja med att sjunga morgonpsalmen och be en bordsbön när vi ska äta lunch…

Det var ju bättre för säger ju alla om skolan…i alla fall när du gick i skolan…

Nähä… du håller inte med?

OK. Då hänger jag inte riktigt med. Du anser att vi ska ta bort mobiltelefonerna i skolan men behålla iPads och bärbara datorer? Eller? Vad är skillnaden? Jasså? Telefonerna kan ju inte användas till lärande. Det kan ju bara iPads och datorer…

Ungarna spelar ju bara spel eller instagrammar hela lektionerna…eller?

Jag anser att vi behöver lyfta frågan till ett högre plan än att diskutera mobilen som ett ordningsproblem i skolan. Visst, mobiltelefonerna kan vara ett problem i skolan det håller jag med om men det går att hantera. Hur gör du själv? Hur använder du din mobiltelefon? Mobiltelefonen idag är ett verktyg som många andra. Jag själv använder den för att skriva ner anteckningar för sådant jag behöver komma ihåg. Jag tar fotografier av lappar som ska sparas. Jag använder den för att söka information när jag är i klassrummet och undervisar mina elever. Jag kan inte och vet inte allt(även om jag försöker få mina elever att tro att det är så). Mobiltelefonen är ett bra verktyg till att snabbt och enkelt kunna ta fram information (som jag granskar källkritiskt) för att använda den i min undervisning.

Elever i den svenska skolan köper inte allt vad läraren säger utan använder sina telefoner för att kontrollera ifall det läraren säger är sant. I detta kan vi få upp intressanta diskussioner kring källkritik. Ska jag tro på allt som står på internet?

För mig som lärare är det mitt uppdrag att se till att lära eleverna att se på mobiltelefonen, iPaden eller datorn som ett arbetsverktyg. Under några veckor i åk 1 fick en av mina elever med en språkstörning låna en iPad av vårt Skoldataket. Eleven fick bland annat träna på bokstäver och dess ljud. Några av mina andra elever blev avundssjuka på den här eleven då hen, enligt dem, ”spelade” på iPaden. När jag förklarade att hen arbetade med iPaden och inte spelade så förstod eleverna.

Vi måste se de digitala verktygen som just verktyg i lärandet precis som vi använder oss av papper och penna. Vi befinner oss redan i ett digitalt samhälle och vi behöver anpassa oss efter det och vara med i utvecklingen av det digitala samhället.

Jag vill jobba i, och för, en skola som inte bara gör den uppväxande generationen till kopior av oss. Jag vill jobba i, och för, en skola som ger den uppväxande generationen kunskaper, förmågor och självtillit så att de kan skapa sin, och samhällets framtid.
Så att de tar kloka, underbyggda beslut som är bra inte bara för dem själva utan för världen. (Ur ”Men snälla Stefan” av Ingela Netz 150607)

Det vi arbetar med i skolan är att utbilda våra framtida medborgare. Jag är helt enig med Ingela Netz när hon skriver om att vi behöver en skola som ger eleverna kunskaper, förmågor och självtillit.Vi behöver människor som aktivt kan skapa sin egen framtid.

Skolväsendet vilar på demokratins grund. Skollagen (2010:800) slår fast att utbildningen inom skolväsendet syftar till att elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. [min fetstil] Den ska främja alla elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. (Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011)

Hur tänker du kring det som står här ovan om att ”elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden”? Hur ska eleverna kunna inhämta kunskaper om de inte får använda sig av digitala verktyg? Ska de enbart vara hänvisade till gammal kunskap? Micke Gunnarsson beskriver i sitt inlägg ”En skola i kramp?” hur elever i åk 5 läst om fiskerinäringen på västkusten och där en förälder ifrågasatte det som stod i boken. Det visade sig att boken var från 1982… Att hålla sig uppdaterad med ny fakta i en värld som är i ständig förändring är inte lätt. Att varje år köpa in ny litteratur till skolorna fungerar inte heller. Vi behöver använda oss av den digitala värld som redan finns idag och det viktiga är att LÄRA oss HUR man använder sig av den.

En som verkligen tydliggör vad det är vi egentligen måste prata om är Gunilla Ordell som skriver i sin blogg om ”Mobil eller inte mobil, det är digitaliseringen vi måste prata om”.

Vi vet att  den tekniska utvecklingen går fort, fortare än vi hänger med. Eleverna måste förberedas för en ny värld som vi inte vet hur den ser ut. Våra pedagogiska metoder måste följa utvecklingen i samhället. (Gunilla Ordell 150607)

Hur gör vi nu då? Hur förbereder vi eleverna inför detta? Hur utvecklar vi lärare och rektorer våra pedagogiska metoder för att följa utvecklingen? Det finns inga enkla lösningar på detta. En lösning är att vi delar med oss mer av våra egna kunskaper och ser till att området blir beforskat.

Jag tror att vi inte kommer att komma ifrån mobiltelefoner i skolan. Jag tror att vi måste lära oss själva och eleverna hur vi använder dem på bästa sätt i undervisningen. Vi behöver börja tidigt med att lära eleverna hur vi använder oss av digitala verktyg. Vi behöver få all personal inom skolan att förstå att digitala verktyg är här för att stanna. Vi kan inte längre gömma oss bakom ”Jag kan inte. Jag är för gammal.”

Digitaliseringen av skolan startade för länge sedan. Nu gäller det att vi kommer ifatt och hänger med.

 


Jag kommer att åka till Gotland för att delta på Almedalsveckan. Är du där får du gärna följa med på en Walk n’Talk måndag – torsdag, eller en workshop fredag förmiddag i Fenomenalen. Vi bygger visioner om framtiden, skapar scenarier utifrån frågeställningen ”Är skolan svaret på frågan”. För vet vi ens vad frågan är?

Från #Skolvårens arrangemang på Facebook!
Följ med oss på vår Walk n´Talk och samtala om lärande idag och i framtiden. Skolan förväntas vara lösningen på många av samhällets utmaningar, men vilka är utmaningarna och vad blir då svaret?

Vi träffas utanför Fenomenalen och styr kosan längs havet mot Kärleksporten. En inspirerande vy där samtalet tar fart och utvecklar.

Måndag 29/6 – torsdag 2/7 arrangerar vi Walk n´Talks på olika tider och på fredagen håller vi en längre workshop på Fenomenalen. Besök även de andra eventen:

http://korta.nu/afkAlmedalen1

http://korta.nu/afkAlmedalen2

http://korta.nu/afkAlmedalen3

http://korta.nu/afkAlmedalen4

http://korta.nu/afkAlmedalen5

Vi ses där!


Hur fan kan du vara så dum att du ställer frågan #varförskola?

En fråga som jag ständigt kommer tillbaka till är just #varförskola? Vad betyder den frågan egentligen? Vad är det som triggar mig att skriva om den frågan? Varför är det så många som hotas av den frågan?

I den skoldebatt som vi har haft under de senaste åren finner vi ord som disciplin, betyg, hårdare tag, omdöme i uppförande och betyg från årskurs 4. Vad innebär detta för våra elever och för våra lärare? Vad betyder omdömen i uppförande? Vilka är det som kommer att gynnas av dessa? Hur objektiva kommer lärarna vara i ett sådant omdöme? Går det ens att vara objektiv i ett omdöme om uppförande?

Varför ska en rektor åka hem till en elev och spela Minecraft? Vad vinner rektorn på detta? Vad vinner eleven? Vad vinner skolan? Eller förlorar alla när rektorn, läraren eller fritidspedagogen engagerar sig?

Varför ska en rektor åka hem till en elev och spela Minecraft? Vad vinner rektorn på detta? Vad vinner eleven? Vad vinner skolan? Eller förlorar alla när rektorn, läraren eller fritidspedagogen engagerar sig?

Vad behöver vi göra inom de svenska skolan? Är det PISA-undersökningen som ska styra utvecklingen av skolan eller är det det vad vi tror ska ske i framtiden som sa få styra? Vilka slags elever är det vi vill utbilda och utveckla? Det känns fel att kalla dem elever. De är ju faktiskt framtidens medborgare. Att se in i framtiden kan vi inte göra men vi kan gissa oss fram till vad vi tror att elever behöver för framtiden. Vi kan gå tillbaka i historien och se vad vi har gjort och vilka misstag vi har gjort. Det är viktigt att vi lär oss av historien samtidigt som vi inte ska låta historien hindra oss i vår utveckling. Vi kan inte säga att så där har vi gjort och det fungerade inte. Vi behöver utveckla våra tankar och vi behöver tänka utanför boxen.

Det kan ju låta så enkelt men även så svårt. Vaddå tänka utanför boxen? Vad menar du nu? I många fall ser jag att vi håller innanför de ramar som vi själva och som samhället sätter upp. Vi kan inte gå utanför de ramar som gäller utan vi stannar kvar. Vad är det som gör att vi håller oss kvar innanför våra ramar och inte törs gå utanför? Är det en rädsla att inte vara som alla andra? Är det en rädsla för att göra fel?

Att tänka nytt och att tänka annorlunda är bra. Jag själv brottas ständigt med att våga tänka nytt och att inte alltid göra som jag alltid har gjort. Det är fruktansvärt bekvämt att göra som jag har gjort tidigare men hur utvecklande är det?

Under många år stannade jag kvar på samma skola eftersom jag inte hade rätt utbildning för att kunna flytta på mig och göra något nytt. Jag bestämde mig för att göra färdigt min lärarutbildning så att jag skulle kunna ta steget och göra något annorlunda. För tre år sedan fick jag chansen att göra något annat. Jag klev utanför min trygga låda och slängde mig ut på djupt vatten och tänk… jag simmar faktiskt fortfarande. Att pröva på något nytt och annorlunda är bra och nyttigt för alla människor.

IMG_3906Vad är det då vi behöver göra för att se till att den svenska skolan utvecklas och höjer sina resultat jämfört med de andra länderna i världen? Eller är det egentligen så viktigt? Måste vi alltid jämföra oss med alla andra? Vad är det som säger att vi är dåliga och de andra är bättre? Vem har rätten att säga att svensk skola inte är bra? Vi fokuserar många gånger allt som är dåligt. Varför kan vi inte fokusera på de friskfaktorer som finns i skolan? Jag anser att det svenska skolsystemet utbildar människor som är kritiskt tänkande. Vi fostrar människor som är beredda på att möta framtiden med öppna ögon.

En hel del människor i landet tycker att skolan var bättre förr… Jo, det kanske den var just då men skulle den skolan som fanns för 40 år sedan fungera idag? Skulle dagens elever acceptera att läsa under LGR69 eller LGR80? Vi befinner oss i ett kunskapssamhälle där var och en av oss behöver skapa vår egen kunskap och där vi behöver kunna samla in kunskap och kritiskt granska den. Information är något av det viktigaste vi har idag för att kunna leva. Idag har vi tillgång till massor av information på internet. Detta innebär en hel del för våra blivande medborgare då de behöver vara skickliga på att granska den information som finns och inte alltid tro på den. Idag har vi sajter som sprider rasistisk propaganda som många personer delar ut på t ex Facebook utan att tänka på var informationen kommer från. Idag är det så enkelt att skapa ny information så att den verkar vara trovärdig.

Vad kommer du behöva för att vara en världsmedborgare? Vilka kunskaper kommer att vara attraktiva för en arbetsgivare? Vilka förmågor kommer du att behöva för att kunna skapa din egen framtid?

Det är ingen som vet hur framtiden kommer att se ut men det är viktigt att vi står på tå och funderar över vilka slags kunskaper de kommande och de nuvarande eleverna kommer att behöva för att möta framtiden. Vi måste inse att vi ingår i ett större sammanhang än i vårt lilla Sverige. Vi är en del av Europa och vi är en del av hela jordklotet.

Jag kommer tillbaka, igen, till frågan #varförskola? Vad innebär det för mitt eget tänkande att ställa just den frågan? Behöver det betyda något alls? Känner jag mig provocerad av frågan? Varför? Reflekterar jag själv över vad jag gör i skolan? Eller du kanske inte arbetar i skolan, ska du då få tycka något om skolan? Jag själv har tyckt att det är bara vi som arbetar i skolan som har rätt att säga något om skolan men inte du. Det är ju egentligen helt befängt att inte alla kan säga något om skolan. Alla har tycker något utifrån egna erfarenheter. Några har egna barn som går i skolan. De flesta har själva gått i skolan och minns sin skolgång som elev. Det viktiga i det hela är att när jag börjar diskutera och tycka något om skolan så måste jag inse att jag i de flesta fall gick i skolan för kanske 20 år sedan. Eller kanske ännu längre sedan… Jag som arbetar i skolan måste inse vilken synvinkel jag har. Jag är mitt i skolans värld och ska se till att uppfylla statens och kommunernas uppdrag.

IMG_4009Vi har alla olika synvinklar och tankar om hur skolan ska utvecklas och drivas. Det är därför viktigt att vi ställer oss frågan #varförskola? Vi behöver belysa skolfrågan ur ett systemkritiskt perspektiv. Vi behöver belysa skolfrågan ur elevperspektivet, lärarperspektivet, föräldraperspektivet, politikerperspektivet… Tillsammans kommer vi att kunna utveckla den svenska skolan. Det är viktigt att vi vågar slänga ut våra tankar kring skolan utan att bli nertryckta för det. Vi kan inte göra som vi alltid har gjort… Vi måste tänka nytt! Ska skolan vara en atlantångare som det tar evigheter att vända eller ska skolan vara följsam med hur samhället utvecklas? Vilket är viktigast?

Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare. (ur Skollagen 2010:800 §4)

Hur gör vi detta? Är det detta vi gör i dag? Vad innebär detta för oss i skolan och för oss utanför skolan?

Jag tror starkt på att vi behöver diskutera frågan #varförskola? ur många olika vinklar och vrår. Vi behöver tänka ”outside-the-box”. Varför ska vi alltid göra som vi alltid har gjort…

Hur tänker du?


Sitt still! Håll tyst. Lyssna! Eller…??

Det florerar olika artiklar från bloggar och tidningar på Facebook och Twitter som handlar om att elever ska komma i tid till lektionerna. Att uppgifter/läxor ska lämnas in i tid. Att föräldrarna ska meddelas så fort deras barn inte sköter sig. Det handlar om att läraren ska återta makten i klassrummet. Att eleven ska bli en tyst person som ska matas med kunskap.

Det började häromdagen med en statusuppdatering av en lärare:

”Från och med i morgon…

…börjar lektionerna EXAKT på utsatt tid. Varenda minut man kommer sent kommer knappas in som ogiltig frånvaro (systemet tillåter inte att man anger sekunder)
…gäller utsatta datum och tider för inlämning utan undantag. Enda giltiga skälet kommer vara om en förälder ringer till mig och förklarar varför deras barn inte lämnat in sitt arbete.
…tillåts inte längre skäl som ”jag orkar inte” eller ”jag har ingen lust” om inte läkarintyg säger något annat.”

Jag tror att det är många lärare som känner som läraren. Hur ska vi möta eleverna? Hur ska vi få dem engagerade i det som de behöver lära sig? Hur ska vi få föräldrarna att förstå att de är viktiga personer i sina barns liv? Är det rätt väg att gå att använda sig av Urkund(för att se om eleven har plagierat) på högstadiet? Hur gör vi för att få dem att tänka, reflektera, att välja den svåra vägen i stället för den lätta? Enligt Skollagen ska vi fostra dem till demokratiska medborgare. Ur Skollagen(2010:800):

Syftet med utbildningen inom skolväsendet

4 § Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och
elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska
främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en
livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och
förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande demokratiska värderingar som det svenska
samhället vilar på.

Jag är en av de omkring 11000 personer som har delat artikeln på Facebook. Men jag är inte helt enig med dig utifrån det jag kan läsa i ditt inlägg. Jag anser att det är mitt uppdrag att bedriva en undervisning som gör att eleverna blir engagerade, intresserade, nyfikna. Jag reflekterar hela tiden över hur jag undervisar. Fungerade det här? Vad behöver jag ändra på? Måste jag ändra på något? Varför fungerade det här? Eller inte? Hur är mina relationer till mina elever? Känner jag mina elever? Vet jag vad de har med sig i sina ryggsäckar?  Hur har deras skolgång varit? Vad tycker elevernas föräldrar om skola? Jag anser även att det inte bara är föräldrarnas ansvar utan vi är fler som utövar ansvaret.

Även elever har åsikter om hur de tycker att det ska vara i skolan. När man tar upp vilka regler och vilka konsekvenser som ska gälla i en klass så har jag erfarit att eleverna är MYCKET tuffare i sina konsekvenser än vad vi vuxna är. Många av konsekvenserna de tar fram är inte förenliga med Skollagen eller Brottsbalken. En elev i Västerort skrev följande insändare i ”Mitt i Västerort” från 5 maj 2015.

IMG_3855

Jag är inte enig med eleven om ”Lite fruktan för skolan är bara nyttig, den håller oss på tårna”. INGEN elev ska frukta skolan eller sina lärare. INGEN elev ska känna sig rädd att gå till skolan. Jag hoppas verkligen att alla lärare har höga förväntningar på sina elever och ställer höga krav på dem. Jag förväntar mig även att lärarna låter eleverna ställa höga krav på dem. Eleverna ska kunna förvänta sig väl strukturerade och planerade lektioner. Eleverna ska kunna förvänta sig att läraren är kunnig inom sitt område.

Jag arbetar med elever som av olika anledningar inte har fokus på själva undervisningen. Men vet ni vad? Jag förstår dem. Om du inte vet var du kommer att bo nästa vecka. Om du inte vet om mamma kommer att få komma till Sverige eller inte. Om du inte vet om pappa kommer att överleva sin sjukdom. Om du inte vet… Skulle du själv kunna fokusera på lektionerna?

IMG_3596

Elever i åk 7 har läst om rymden. De fick sedan i uppgift att berätta för elever i åk 2 vad de har lärt sig. Ett uppskattat inslag i undervisningen för båda årskurserna. Viktigt att ha ett mål med lärandet.

Jag ställer höga krav på mina elever. Alltid. Jag förväntar mig alltid deras bästa prestationer. Jag ger alltid mitt bästa för mina elever. Mina kollegor ger alltid sitt bästa för våra elever. Våra elever vet att i skolan finns en trygghet. Jag förväntar mig att alla elever kommer i tid till skolan. Men vems ansvar är det?

Ingela Netz är en av flera personer som har skrivit en ”motartikel” på sin blogg. Hon skriver i sitt inlägg Vilse i ”vet hut”:

För det finns få saker som är så demoraliserande och mentalt knäckande för en lärare som när hen, efter ambitiös och engagerad planering av sin undervisning, får densamma spolierad av att situationen i klassrummet förstörs av en eller flera elever som stör, provocerar, förstör eller bara inte tänker delta. (Ingela Netz 9 maj 2015)

Visst är det så. När du planerat och sedan genomför din undervisning och några elever sedan förstör din lektion så är det otroligt frustrerande. Men det intressanta är då vilken reflektion du sedan gör. Var i planeringen gick det fel? Vad kunde du ha gjort annorlunda? Eller väljer du att skjuta över ansvaret på någon annan? Det är ju rätt enkelt att skylla på någon annan. Jag har elever som alltid skyller på någon annan. Det var hens fel att jag slog hen… Ja, om vi alltid skyller på någon annan så blir det ju lite enklare att leva. Tänk vad skönt att inte behöva ta ansvar. Journalisten och författaren Eva-Lotta Hultén skrev en artikel på sin blogg om Den stränge lärarhjälten. Hon ställer ett antal frågor i sitt inlägg om hur läraren egentligen har varit tidigare? Det är något som inte framkommer i inlägget som läraren skriver. Det är självklart att lektionerna SKA börja på utsatt tid. Eleverna SKA lämna in sina uppgifter i tid. Men som, Eva-Lotta Hultén, skriver i sitt inlägg så är det vägen dit vi behöver prata om.Hur gör vi då? Hur ska vi förhålla oss till detta? Vems ansvar är det att eleverna kommer i tid till lektionerna? Vems ansvar är det att eleverna lämnar in sina uppgifter i tid? Vems ansvar är det att se till att eleverna lär sig det de ska lära sig? Vems ansvar är det att se till att eleverna inte leker med sina mobiltelefoner under lektionstid? Vem… Många vem kan det bli. Ansvaret skjuts ständigt över på någon annan. Det är alltid någon annans fel/ansvar…

IMG_3598

Elever som blir engagerade i sina uppgifter kommer att inse att det är kul att gå i skolan. Hur gör du som lärare för att engagera dina elever?

Vad är det eleverna behöver få med sig från skolan? Vilka förmågor är viktiga för att klara sig i framtiden?  Vilka slags elever är det vi vill skapa? Vill vi ha elever medmänniskor som är tysta, som accepterar allt som sägs, som lyder? Eller vill vi ha elever som reflekterar, argumenterar, är källkritiska, som står upp för människans lika värde? Många anser att skolan var bättre förr men med ett sådant uttalande så inser man inte att samhället och världen runt omkring oss har förändrats. Vi lever i en samtid som är föränderlig och där förändringen går snabbare än någonsin.

Det jag vill komma fram till är att hos VEM ligger ansvaret? Vem har ansvaret för att eleverna ska lära sig det läroplanen säger? Vem har ansvaret i att se till att lärarna har rätt utbildning? Vem har ansvaret för att eleverna får det stöd de behöver? Vem har ansvaret för att eleverna får kläder på kroppen och mat i magen?

Föräldrar, lärare, elever, rektorer, politiker, förståsigpåare…
VEM vågar ta ansvar?

Jag är beredd att ta mitt ansvar som lärare.
Är du beredd att ta ditt?
Gör vi det tillsammans eller tänker du bara på dig själv?


Varför ska skolan kosta pengar eller ska skolan gå med vinst?

En fråga som fortfarande är rätt het och där det rent ideologiskt skiljer sig en del mellan de politiska partierna är vinster i välfärden. Regeringen och Vänsterpartiet gjorde i oktober 2014 en överenskommelse kring vinster i välfärden där man tillsätter en utredning i hur detta ska kunna ske samt att det ska utmynna i en proposition. De vill även ge kommunerna ett större inflytande i etableringen av friskolor.

På tidningen Arbetets sajt kan vi läsa:

Arbetet har gjort en unik sammanställning av resultaten i de 24 största bolagen på Stockholmsbörsen. Den visar att de fyra storbankerna – Handelsbanken, Nordea, SEB och Swedbank – förra året gjorde en sammanlagd vinst på dryga 81 miljarder kronor. (Arbetet.se 150227)

Om man jämför detta med de 88 miljarder som grundskolan, enligt SKL,  kostade under 2013 så börjar i alla fall jag fundera kring skolan och ekonomin. Det hade varit spännande om våra huvudmän i skolan hade satsat pengar i bankverksamheten då 70%, enligt tidningen Grus och Guld, av den samlade vinsten gick tillbaks till aktieägarna. Det hade varit bra pengar att satsa på skolan. En kan undra när bankerna som fick stora statsstöd under bankkrisen kommer att betala tillbaka till staten… Eller det kanske redan är gjort? Ingela Netz myntade en viktig fråga på Facebook:

Varför ska skolan kosta pengar?

Det är viktigt att vi diskuterar varför skolan ska få kosta pengar. Vi behöver även diskutera vad det är i skolan som får kosta pengar. Hur ser vi till att få ut största möjliga effekt av de skattepengar vi pumpar in i skolan? Var i skolan ger pengarna mest utdelning? Var i skolsystemet ska pengarna finnas för att investeringen verkligen ska betala sig? Här tror jag att de flesta vet var… och det är bland de yngre barnen. Man behöver satsa på förskolan och framförallt i åk F-3 i skolan. Här kan vi fånga upp många elever som är i behov av särskilt stöd och som kan bli de som kommer att kosta samhället stora pengar när de blir vuxna.

IMG_2256Jag funderar även kring en fråga i hur skolan ska styras. Ska vi styra en skola som ett företag där målet är att skolan ska gå med vinst? Vad menar vi egentligen med vinst? Är det ren ekonomisk vinst eller handlar det om måluppfyllelsen i åk 3, åk 6 och framförallt åk 9? Är målet för skolverksamheten att generera ett visst antal kronor varje år i vinst eller är målet att varje elev ska gå ut skolan med godkända betyg och att bli en demokratisk medmänniska? Vem är det som ska vara skolans huvudman? Är det de kommunala och de fristående huvudmännen som i dag eller är det staten som åter ska ta ansvar för huvudmannaskapet? Vems är ansvaret för finansieringen av skolan och vem ser till att pengarna används på rätt sätt? Hur styr vi tilldelningen av de offentliga medlen till skolan?

Vi har ett skolsystem idag som tillåter stora utbildningskoncerner att plocka ut mångmiljonbelopp ur skolan. En del av dessa vinstpengar hamnar i olika skatteparadis och en del av pengarna hamnar i ägarnas egna fickor. Att en ägare som driver en skola ska få ta ut vinst för den risk man själv utsätter sig för är ganska självklar. Ett gäng lärare som startar en friskola och satsar egna medel och egen tid i utvecklingen av skolan ska få återbäring på detta. Likaväl som lärare och rektorer som arbetar hårt med att utveckla sina skolor ska få en god löneutveckling för det arbete de gör. En intressant fråga kring just huvudmannaskapet, som jag ser det, är de som anser att staten bara ska ta över huvudmannaskapet från kommunerna och inte friskolorna… Det tycker jag är lite märkligt…

skolansstyrning

Komplexiteten kring styrningen av skolan.

Författaren av boken ”Ledarskap inom human service-organisationer” Ingela Thylefors (2007) beskriver att skolan har tre olika styrsystem och tre olika kulturer inom skolan. Styrsystemen är: det ekonomiska, det juridiska och det ideologiska samt tre kulturer inom politiskt styrda organisationer; den politiska, den administrativa och den professionella. Det intressanta i detta är hur detta påverkar skolan och just vad som får kosta pengar i skolan. Hur förhåller man sig till detta om man arbetar i skolan? Behöver lärarna ens fundera på detta? Hur påverkar det rektors arbete? I en organisation där vi arbetar med välfärdsproduktion; att utbilda människor till att verka i samhället, så kommer detta att kosta pengar. Inom just skolan så, anser jag, att den ideologiska styrningen är stor. Det tycker jag mig se i hur skolpolitiken har styrts under de senaste åren och hur den är på väg att förändras i och med regeringsskiftet. Hur ser politiken på lärarna och lärandet? Vad är det som är viktigt? Betygen eller det verkliga lärandet? Eller är det någon motsättning i detta?

Hur påverkar våra olika kulturer och styrsystem skolan? Vi har ett ekonomiskt krav på oss som skola där våra demokratiskt valda politiker tilldelar skolan en viss pott med pengar. Denna pott tilldelas utifrån det skatteunderlag som kommunen erhåller från sina medborgare men det sker även utifrån den styrande maktens politiska ideologi. Här blir det då ibland bekymmer hur pengarna ska fördelas. Vi kan se hur det blev i riksdagen och i Sundbyberg. Vi har en röd-grön minoritetsregering som idag styrs av en Alliansbudget då SD valde att rösta med Alliansen. I Sundbyberg kan vi även se skolan drabbas av detta då en av skolorna inte får sin ombyggnad. I den juridiska delen har vi i skolan att följa skollagen. I den finns ett antal krav på rektor, på läraren och på skolan. I vissa av dessa delar ställs den kommunala ekonomin mot vad skollagen säger. Vilket är viktigast då? Är det att skolans budget hålls eller är det att uppfylla lagens krav? Här sitter framförallt rektor i en rävsax mellan den statliga styrningen och den kommunala styrningen.

Vem är det som egentligen styr skolan? Den politiska, den administrativa eller den professionella kulturen? Sker det något samarbete mellan de olika kulturerna? Eller är det revirstrider om vem det är som styr skolan? Lyssnar dessa tre kulturer på varandra?

sedlar

Bilder på sedlar från http://www.riksbank.se/sv/Press-och-publicerat/Pressrum/Bildbank/Sedlar/

Finansieringen av skolan sker med skattemedel. Vi behöver har respekt för att det är skattebetalarnas pengar vi använder oss av i skolan. Vi kan inte använda pengarna hur som helst. Vi som arbetar i skolan, framförallt i de kommunala skolorna, behöver även förstå att vi arbetar i en politiskt styrd organisation och inte i ett företag. Våra intäkter till skolan är de elever som kommer till oss. I och med friskolereformen så är det inte längre lika självklart i skolan att vi får elever till oss. Utan vi behöver marknadsföra oss på olika sätt. Detta ser vi framförallt många gymnasieskolor göra. Här kan man då fundera; ska skattemedel gå till marknadsföring? Friskolorna är i klart större behov av att det kommer elever till deras skolor då de många gånger har ägardirektiv som säger att de ska göra vinst. De är ekonomiskt känsligare för förändringar i elevströmningen än vad en kommunal skola är. I en kommunal skola finns en inbyggd tröghet i just ekonomin. Vilket gör att skolan kan ibland tillåtas att gå med ”förlust”. Men vi kommer ändå till frågan; ska skolan använda skattemedel till marknadsföring? Är det så vi använder våra skattemedel på bästa sätt? Detta gäller friskolor som kommunala skolor.

Så vad får skolan kosta? Vad är det i skolans om får kosta pengar? Är vi, skattebetalarna, beredda att betala vad skolan kostar? Är skolan till för alla? Vill vi ha en skola för alla? Ska alla elever få samma möjligheter att nå så långt de kan? Hur ser vi till att rekrytera nya lärare och skolledare till skolan men framförallt; hur behåller vi skickliga lärare och skolledare i skolan? Vad är vi beredda att betala?

Hur tänker du?


En skola för alla eller är skolan verkligen till för alla?

IMG_0839 Har vi en skola som är till för alla eller är det så att eleverna ska stöpas in i samma gjutform? Till vilket slags samhälle är det vi ska fostra våra elever i? Vilka kunskaper är det som de kommer att behöva? Tar vi hänsyn till alla elevers olika förutsättningar? När jag gick i skolan så var klasserna homogena. I min skola så var det barn från landet och barn från samhället som gick i skolan. Vi hade lärare som hade arbetat där under lång tid och vi hade sju gifta par bland lärarna. Min syster som är nio år äldre än jag hade samma magister som jag själv hade på mellanstadiet. Min pappa hade min magisters pappa som lärare… I samhället där jag gick i skolan så fanns det två stora tillverkningsindustrier där många föräldrar arbetade. De flesta som föddes i samhället blev kvar i samhället efter grundskolan och gymnasiet. Till detta samhälle så behövdes inte samma kunskaper som vi behöver idag. Idag är vi mer rörliga än någonsin. Vi har möjligheterna att kunna studera över hela världen om vi så vill. Så vilka kunskaper behövs nu?

IMG_3529En skola för alla?

Var den skolan jag gick i en skola för alla? Fick alla samma möjligheter att nå målen? Jag ser det ur mitt elevperspektiv och då tror jag att alla fick samma möjligheter. Men jag är inte helt säker. Alla vi i klassen hade inte samma bakgrund. För min egen del arbetade mina föräldrar och de var gifta. Några klasskompisar hade föräldrar som var skilda. Några klasskompisar tror jag levde i ekonomisk utsatthet. Någon hade många syskon. Någon var enda barnet. Jag vet att det fanns klasskompisar som hade det tufft i skolan och att de fick ju viss hjälp. Nu har jag inte så bra koll på var alla finns i dag men några har flyttat ut i världen och några av dem bor kvar i samma samhälle där de bott hela livet.

En skola någonstans i Sverige

Låt mig berätta om en skola någonstans i Sverige. Den kanske finns eller så finns den inte. I den här skolan går det många elever som har sitt ursprung i andra länder. I den här skolan går det elever som har föräldrar som har en hög akademisk utbildning. I den här skolan går det elever vars föräldrar inte har gått i skolan. Många elever lever i ekonomisk utsatthet. Vissa elever är hemlösa. De får flytta runt bland olika andra- och tredjehandskontrakt. Två veckor här. Tre månader där. En vecka på gatan. På den här skolan finns det elever vars föräldrar inte bor här utan de får bo hos släktingar. Vissa elever bor med sin familj i små lägenheter och där de inte får ro att studera. Några elever lever under utvisningshot trots att de är födda i landet och aldrig bott där föräldrarna kommer från. Blir denna skola någonsin en skola för alla?

IMG_0902Lärarna på den här skolan arbetar hårt med att skapa studiero på lektionerna. Många elever vet inte varför de går i skolan. Lärarna får arbeta mycket med att motivera eleverna till att vilja lära sig. Många elever är luststyrda och har de inte lust att räkna eller att lyssna på en genomgång i grammatik så lämnar de klassrummet eller så börjar de störa de andra i klassen. Att arbeta på den här skolan innebär att lärarna måste vara på tå och använda sig av flera olika verktyg för att bibehålla motivationen och för att behålla studieron. Nu kanske du undrar över varför lärarna är kvar på den här skolan? Du kanske även undrar varför eleverna är kvar på skolan? Skolan och dess lärare arbetar stenhårt med att ha höga förväntningar på eleverna så att de ska nå så långt de kan. Lärarna trivs med att arbeta på skolan och vill verkligen se till att det blir en skola för alla. Eleverna är kvar för att lärarna tror på dem. Att de kan nå sin fulla potential.

För att skolan ska kunna bli en skola för alla så behöver lärarna få arbetsro. Lärarna behöver få göra det de ska göra; undervisa. Lärarna behöver få möjligheter att lära sig att använda IKT som en naturlig del av undervisningen. Lärarna måste få möjligheter att kunna ge det stöd som eleverna behöver. Skolan behöver även rekrytera lärare som vill arbeta med dessa utmaningar.

IMG_1009Varför skola?

En fråga som jag ständigt kommer tillbaka till i mina texter och i mina funderingar är ”Varför skola?”. Många elever och föräldrar behöver fundera över varför behövs skolan? Varför går JAG i skolan? Hur kan vi tillsammans skapa goda förutsättningar för att nå goda resultat? Vilken hjälp behöver de föräldrar som har det tufft i sitt föräldraskap? Vilken hjälp behöver eleverna i sitt kunskapsskapande? Vilken hjälp behöver jag som lärare för att ge eleverna maximala förutsättningar för att kunna lära eleverna att lära? Vad är det som behövs för framtiden? Jag tror att vi behöver lära eleverna att skapa sin egen framtid. Att själva kunna skapa sina kunskaper. Att se till att de blir källkritiska och att de inte köper en sanning rakt av utan att de även kan se bakom sanningen. Jag vet att jag själv ibland går på saker som står på Facebook och delar vidare men jag har blivit mer kritisk till vem är det som står bakom budskapet.

Varför skola? Varför arbetar jag i skolan? Vad är det som triggar mig att fortsätta arbeta med undervisning? Jag tror på människans inneboende förmåga att kunna skapa sin egen framtid. Vissa människor skapar sin egen framtid utan hjälp av någon medan vissa behöver viss stöttning i att skapa sin egen framtid. Att få se glädjen i en elevs ögon när eleven klarar något den inte har klarat tidigare är fantastiskt. Att få se eleven växa av att lära sig.

Ett minne jag har var när jag arbetade som matematiklärare på mellanstadiet på en skola. Under en period så tränade vi hårt på multiplikationstabellerna. Varje vecka hade vi ett multiplikationstest med 92 uppgifter. Eleverna fick 10 minuter på sig för att klara testet. När 10 minuter hade gått fick eleven bara 30 rätt. Eleven klarade heller inte att lösa alla uppgifter. En dag när vi gick till lunchen sade eleven till mig att jag skulle säga några multiplikationstal. Jag lät eleven svara på några och eleven satte vartenda tal blixtsnabbt. Jag sade till eleven att du kommer att ha minst 70 rätt på testet om det går så här bra. Ack så fel jag hade… eleven fick 87 rätt på 7 minuter! I samtal med eleven så framkom det att eleven hade bestämt sig för att hen skulle lära sig alla tabeller! Genom att bestämma sig för att vilja lära sig så kunde eleven lära sig. Jag är övertygad om att alla elever kan lära sig bara de bestämmer sig för det. Vissa elever kommer att klara det galant och utan hjälp men ett antal elever kommer att behöva kämpa stenhårt men de kommer att klara det!

lyssnandeSka vi testa alla på samma sätt?

För närvarande genomför jag nationella prov i svenska i årskurs 3. Det är intressant att se hur proven är sammansatta. Alla elever i hela landet gör samma prov. Men blir svaren rättvisande när vi har elever som aldrig har mött vissa av orden? Vissa svarsalternativ är snarlika och blir svårt för många elever att svara på. Det har ingen betydelse om det är elever som är födda i Sverige av svenska elever eller om det är elever som har föräldrar som är födda utomlands. Blir det då en skola för alla? Alla ska ju bedömas utifrån samma mall.

Vilken slags skola är det vi vill ha? Är det en skola där alla ska stöpas i samma form eller är det en skola där vi vill utveckla individer till att nå sin fulla potential? Ska vi då fortsätta på samma sätt som vi gjort de senaste 30 åren? Eller behöver vi skaka om skolan och skapa något nytt? Ska vi testa alla på samma sätt? Blir PISA-undersökningen rättvisande för vårt sätt att undervisa?

Hur tänker du?


%d bloggare gillar detta: