Kategori: relationer

Men hallå…ska vi inte förbjuda Pokémon Go innan skolan börjar?

Nyligen släpptes Pokémon Go i Sverige. Det var i alla fall nu som jag upptäckte en massa tweets om Pokémon Go på Twitter. Det har formligen exploderat och ”alla” använder Pokémon Go. Jag började så sakteliga försöka mig på det under helgen och har idag använt appen när jag var in till city och skulle handla lite. Eftersom jag arbetar som lärare så börjar jag fundera kring ”hur kan jag använda mig av det här i undervisningen?”. I mitt flöde på twitter så förekommer det en del sådana tankar. Naturligtvis vill jag själv lära mig hur det fungerar och sedan se vad jag skulle kunna göra av det i skolan. För det kommer med all sannolikhet vara så att många av mina nya elever som jag kommer att möta i augusti har spelat Pokémon Go. Hur kan jag då använda mig av deras kunskaper kring detta i undervisningen?

Ingela Netz skriver i sitt inlägg ”PokémonGo på sommarlovet” om att eleverna kommer att möta lärare och fritidspedagoger som faktiskt vet vad Pokémon Go är och som själva har spelat Pokémon Go. Oavsett vad du själv tycker om spelet så är det många som använder sig av det. Vi kommer att tycka olika om det. Vi kommer att ha många åsikter om spelet. Det kommer definitivt finnas många åsikter om Pokémon Go i undervisningen och hemma.

Jag har under helgen väntat på när den första förbudsrösten skulle komma och naturligtvis blev det Malin Siwe på Expressen som slänger ut ”Gör skolan till en Pokémonfri zon”. Hon skriver om att amerikanska lärare börjar lägga ut tips på hur du kan använda dig av Pokémon Go i skolan.

Svenska lärare har varit trögare. Må de vara totaltröga, i just detta avseende. Skolorna bör vara förbjudet område för Pokémon Go. (Malin Siwe, Expressen, 18/7-16)

Malin, jag håller inte med dig. Låt oss som arbetar i skolan själva få bestämma om vi vill använda oss av Pokémon Go i undervisningen eller inte. Jag vet att det finns massor av kompetenta lärare runt om i Sverige som för diskussioner kring hur och vad vi ska lära eleverna. Vilka verktyg som ska användas. Vilka infallsvinklar som ska användas. Det finns en läroplan och en skollag för oss lärare att följa. Dessa två dokument ställer upp vilka yttre ramar jag som lärare har att följa samt vilket innehåll och kunskap som eleverna ska ha med sig när de slutar i grundskolan. Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem.” (Lgr 11 s. 9). Malin Siwe skriver själv om de amerikanska lärarnas råd: ”Råden handlar om att eleverna ska fota intressanta byggnader och sedan bedriva hembygdsforsking i klassrummet. Eller skriva en berättelse om sin dag på Pokémonjakt. Eller varför inte göra film- och radio av det hela?” (Malin Siwe, Expressen 18/7-16)

IMG_5902Att få arbeta med något som eleverna har i sin absoluta närhet. Att få skriva om något som de själva varit med om. I kursplanen för samhällskunskap för åk 1-3 finner vi i det centrala innehållet att eleverna ska arbeta med ”Hemortens historia. Vad närområdets platser, byggnader och vardagliga föremål kan berätta om barns, kvinnors och mäns levnadsvillkor under olika perioder.” (Lgr 11, kursplan samhällskunskap). Om vi kan levandegöra detta med hjälp av olika digitala verktyg så är det ju bra. Vi kan finna fler kopplingar i andra delar av kursplanerna.

Vi pratar många gånger om att skolan ska digitaliseras men jag vill påstå att skolan redan är digitaliserad sedan lång tid tillbaka. När jag gick i årskurs 7 år 1989 hade vi datorer i undervisningen. Det handlar om hur vi använder detta i undervisningen. Det är naturligtvis viktigt att vi använder oss av vetenskap och beprövad erfarenhet. Det är inget konstigt. Men pratar vi digitala verktyg verkar många se det som obeprövat och icke-vetenskapligt. Framförallt farligt… Skolans digitalisering är beforskat ur olika aspekter. Ett forskningsområde är 1-1 som UnosUno på Örebro Universitet har arbetat med.

Ja, Pokémon Go är inte beprövad erfarenhet…ännu. Jag som lärare behöver göra är att tydligt koppla det jag tänker mig att göra med Pokémon Go i undervisningen till läroplanen. Det är också viktigt att vi utvärderar undervisningen så att vi ser att det ger resultat. Ger det inte de resultat vi förväntar oss så behöver vi ta oss en funderare på om vi ska gå vidare med Pokémon Go eller inte i undervisningen.

En plats som ibland glöms bort när vi pratar skola och undervisning är fritidshemmet. Där bedrivs massor av bra undervisning trots att de många gånger är få pedagoger på stora elevgrupper. Det finns otroligt många duktiga lärare i fritidshem som redan nu börjar fundera på hur de kan använda sig av Pokémon Go och andra digitala verktyg i sin undervisning. Det kanske till och med redan kommer att ske under veckan på sommarfritids? Diskussionerna lär redan gå heta på nätet. Jag hoppas att eleverna möter kloka och intresserade lärare i fritidshem/fritidspedagoger under veckan som kan möta elevernas intresse och kanske spela tillsammans med dem.

IMG_1352Detta gäller egentligen allt jag gör i min undervisning. Jag måste koppla det till läroplanen och kontrollera där att jag kan använda mig av de verktyg jag vill använda. Det finns gånger jag kommit på projekt jag skulle vilja göra med mina elever men inte funnit någon bäring i läroplanen vilket då har lett till att jag fått skrota projektet. Jag är inte ens säker på att jag själv kommer att använda mig av Pokémon Go i min undervisning i höst men ett som är säkert är att jag kommer att använda mig av digitala verktyg, appar och läroböcker i min undervisning. För mig finns det inga motsättningar i att använda dessa, tillsammans. Genom att jag bedriver en variationsrik undervisning hoppas jag att mina elever kommer att få med sig kunskap och förmågor som de kommer att behöva i framtiden. Genom att jag skapar relationer till eleverna i min undervisning kan jag hjälpa dem med att förstå och orientera sig i omvärlden. Förbud löser inte alla problem.

Länkat från Kung Över Livets Facebook-sida. En organisation som arbetar för att synliggöra NPF-diagnoserna och för att påvisa vad det kan innebära för ett barn, en ungdom, en vuxen, en förälder, ett syskon m.fl. Läs mer om organisationen på www.kungoverlivet.se

Något som gör mig extra glad att läsa på twitter är alla de tweets om barn med neuropsykiatriska funktionshinder som inte gärna går ut och nu har tagit sig ut med hjälp av Pokémon Go.

 


Att göra skillnad

Denna text har tidigare varit publicerad på UR Lärlabbet 160531 efter att #Lärlabbet kring Elevhälsa – Skolan som skyddsfaktor sändes 160529.

Att göra skillnad kan vara skiljelinjen mellan liv eller död. Kanske inte just idag men i morgon.

Vad betyder skolan som skyddsfaktor för dig? Ta en stund och fundera lite över det och på vilket sätt du kan bidra till att skolan blir en skyddfaktor för utsatta elever. I skolan möter vi elever som lever i ekonomisk utsatthet, har föräldrar eller syskon som befinner sig i psykisk ohälsa eller lever med ett missbruk i familjen. Vi möter elever som från den ena veckan till den andra inte vet var de kommer att bo. Vi möter elever som har mist en eller båda föräldrarna. Vad kan vi då göra i skolan?

När jag träffar en ny klass så är relationsskapandet en av de viktigaste sakerna jag har att göra. Ett sätt att göra det är att jag har bestämt mig för att efter ett par dagar ska jag kunna alla elevers namn. För mig är det viktigt att jag skapar en tillitsfull relation med mina elever. Det är en av de viktigaste saker jag har att göra när jag träffar en ny klass. Ett sätt att göra detta är att jag lär mig elevernas namn inom ett par dagar. När jag har skapat en god professionell relation till mina elever så har jag stora möjligheter att kunna arbeta med kunskapsutveckling hos eleverna. Jag får även möjligheter att kunna se om en elev förändrar sitt beteende, som kan vara en viktig signal att något inte står rätt till.

IMG_5424De elever som befinner sig i någon slags utsatthet behöver trygghet och tydlighet. I mitt dagliga arbete så arbetar jag med att varje dag och varje lektion ska ha någon form av igenkännande. Eleverna ska veta hur dagen ser ut. Att vi börjar dagen på samma sätt varje dag. Att varje lektion börjar på samma sätt. Att vi slutar dagen på samma sätt. Tydlighet och rutiner. Eleverna ska veta vad som händer. Blir det förändringar behöver jag förbereda eleverna inför förändringen. Denna tydlighet, förutsägbarhet innebär att elever som befinner sig i någon form av utsatthet känner igen sig. De blir trygga av att veta vad som händer. För vissa elever blir denna trygghet livsavgörande. De kanske inte vet om de får mat när de kommer hem. De kanske inte vet var de ska sova när de kommer hem. De kanske inte vet om mamma är som ”vanligt” eller om hon är påtänd.

IMG_5673Mitt arbete handlar till stor del att varje dag, varje lektion sätta gränser, mer eller mindre. När elever inte får gränser hemifrån måste vi i skolan vara tydliga och stabila vuxna. Jag måste vara hockeyrinken som står kvar där och tar emot smällarna. Jag är där och tar emot ord och slag. Jag är där och står fast vid det jag sagt. Jag är fyrkantig och viker inte en tum.

”Jag önskar att du var min pappa.”

Elev 8 år

Den 29 maj sändes ett program på Kunskapskanalen kring ”Elevhälsa – Skolan som skyddsfaktor” där jag hade förmånen att vara med. Vi hade intressanta och givande samtal om skolans roll för elever som befinner sig i utsatthet. Något som återkom hela tiden var just relationer. Hur viktigt det är för en lärare att skapa goda relationer till sina elever. Det är viktigt för oss lärare att förstå vilken roll vi har för dessa elever. För någon eller några elever i våra klasser får vi en betydelsefull roll. När en elev önskar att jag vore hens pappa så finns det många bottnar i det när en elev säger att den önskar att jag var elevens pappa. Visst känns det uppmuntrande att eleven tycker om mig men det känns även tragiskt. Föräldrarna ska ju alltid komma i första rummet. Det påvisar, tycker jag, lärarens betydelse för vissa elever.

En viktig sak att påpeka tycker jag är att när jag märker att en elev att något inte är som det ska så behöver jag agera. Det kan vara att prata med de som jag arbetar nära; har de sett samma sak som mig? Har jag en oro för elevens välbefinnande ska jag göra en orosanmälan till socialtjänsten. Det är viktigt att när vi får en sådan oro att vi gör det. Låt inte din oro stanna hos dig själv utan ta hjälp av kollegor, kurator eller rektor.

Att göra skillnad kan vara skiljelinjen mellan liv eller död. Kanske inte just idag men i morgon. Vems hopp är du?

Eftersnack på Lärlabbet

Läs även bloggtexter från de andra i programmet:
Lina Delvert – Bemötande och inkludering
Anne Harju – Knapp ekonomiskt i välmående områden
Erik Rova – Barn som upplevt trauma


Vem fostrar eleven?

Fredagen den 13 maj publicerade Nyheter24 en debattartikel  – ”Sluta skyll på skolan – du är en dålig förälder”. Där skriver debattören:

”Ta ert ansvar som föräldrar och erkänn att ni har misslyckats med uppfostran av era barn när ni får ett samtal hem från skolan.”

Jag håller inte helt med debattören i det hon skriver. Vem är jag att döma föräldrarna om de har misslyckats i sin uppfostran eller inte? Vad vet jag om hur det fungerar i elevernas hem? Det finns många olika orsaker till att elever beter sig på olika sätt. Det finns personal i skolan som ringer om minsta lilla grej som ett barn gör. Varför är det så viktigt att vi ringer till föräldrarna om minsta lilla grej? Behöver de veta allt som händer i skolan? Viktiga saker som händer ska meddelas föräldrarna men tänk till kring detta. Ring inte i onödan.

IMG_5493Jag själv och andra lärare har sagt att det inte är mitt uppdrag som lärare att uppfostra eleverna men när föräldrarna av olika anledningar inte orkar så behöver vi hjälpa till. Debattören skriver i sitt inlägg att eleverna är större delen av sin dag med oss i skolan och för många elever är det så. Skolan och dess personal får en viktig del i barnens vardag. Det är inte konstigt att eleverna reagerar i skolan. De orkar inte alltid att vara ”perfekta” hela tiden. Vi måste samarbeta, skola och hem, för att eleverna ska lyckas.

Okej, det finns föräldrar som inte litar på oss i skolan utan litar blint på sina barn. Skulle du, om du hade gjort något dumt, vilja berätta det för dina föräldrar? Att veta att man då får skäll? Vissa elever i skolan försöker att förminska sin egen del i konflikterna och skyller ofta på den andre. Hen började… Hen sade så först… Just för att försöka flytta fokus på det man gjort till de andra. För att slippa skäll. Jag hoppas att du som förälder ställer kritiska frågor till ditt barn om du fått ett samtal från skolan. Vad gjorde du? Vad sade du? Fråga gärna skolan vad det var som hände. Lita på det du får reda på. Vi i skolan har inget att vinna på att ljuga för dig som förälder.

IMG_5270

Så här tycker en elev att en förälder ska vara.

Jag har arbetat inom skolan i 18 år och de flesta föräldrar vill sina barns bästa. Det finns föräldrar som har haft det tufft med att fostra sina barn på grund av olika anledningar. Det kan vara föräldrar som befinner sig i missbruk, psykisk ohälsa eller har andra bekymmer. Det kan även vara så att barnen har drag av eller befinner sig inom NPF-spektrat. Du kan inte alltid veta varför eleverna beter sig som de gör.

– Fokuserar vi på att Kalle slåss och rivs varje morgon när han kommer till skolan, istället för att ta reda på varför, så blir det en stress och oro som följer med – tänk om han gör det imorgon igen? Det gör det garanterat om det är vårt fokus, säger hon. (Psykolog Maria Bühler, ur ”Släpp uppfostringstänket”151109 Special Nest)

IMG_5497Många gånger upplever jag, i fall som Kalle här ovan, att det blir en självuppfyllande profetia, att Kalle slåss för att vi förväntar oss att Kalle ska göra det. Hur ska vi då agera för att förebygga att det inte händer igen? Här måste vi i skolan samarbeta med föräldrarna och kartlägga vilka situationer som gör att Kalle triggas till att slåss på morgonen. Det är viktigt att vi försöker skapa ett förhållningssätt som håller långsiktigt så att Kalle får en bra start på morgonen. Många gånger handlar det om att förbereda Kalle inför vad som kommer att ske under dagen. Kalle kan behöva få veta innan han går hem hur morgondagen kommer att se ut. Struktur och tydlighet är någon som många elever mår bra av i skolan. Det är ett sätt att skapa lugn hos elever som befinner sig inom NPF-spektrat men även andra elever mår bra av detta.

Ja, det är föräldrarnas uppgift att uppfostra sina barn och vi i skolan har ett uppdrag tillsammans med ”hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.” (Skollagen 1 kap. 4§). Jag ser det som att vi i skolan och föräldrarna har ett viktigt uppdrag att tillsammans se till att deras barn fostras.

Det viktigaste är att skolan och hemmen litar på varandra. Vi ska samarbeta med varandra under lång tid och vi har samma fokus:

Att ditt barn ska lyckas i livet.


Lär känna dina elever och du kommer att lyckas

Inlägget publicerades första gången på skolbloggen
www.skola365.com den 1 februari 2016
där en ny lärare publicerar en text varje dag.

Relationer med eleverna är det viktigaste som finns för att kunna skapa förtroende. Att arbeta som lärare innebär att du behöver skapa en relation till varje enskild elev. Du behöver lära dig namnet på varje enskild elev. Att kunna elevens namn är att visa respekt för individen. Genom detta så skapar du även en relation till eleven. Du har alltid en professionell relation till eleven i alla sammanhang. Oavsett vad som än händer är Din relation till eleven alltid på en professionell nivå.

När jag träffar en elevgrupp för första gången ser jag till att lära mig namnen på eleverna inom två dagar. Egentligen är målet att kunna deras namn efter första dagen men två dagar är rimligt. En del säger att de ”inte kan lära sig namn”. Struntprat säger jag. Det handlar om Din inställning till att skapa relationer till eleverna. Jag vet att en del har svårare än andra att lära sig namnen men det är ett måste. Du ska lära dig namnen på eleverna. Punkt. Varför? Respekt och relationsskapande. Samt så ska du ju faktiskt bedöma elevernas kunskaper eller till och med sätta ett betyg. Rättssäkert.

IMG_3363

Vi har elevens framtid i våra händer.

Ett led för mig när jag lär mig elevernas namn är att första lektionen jag träffar dem så handhälsar jag på varje enskild elev. Jag nämner eleven vid namn. Varje dag. Varje vecka. Det är ett sätt att kunna se och möta varje elev. Minst en gång varje dag. Det har funnits tillfällen när jag har funderat över om jag såg eller ens pratade med Lisa under dagen. När detta inträffar så skäms jag. Mycket.

Du kommer att behöva skapa dig ett relationskapital med dina elever. Det finns tillfällen då du behöver tillrättavisa dina elever och då måste du ha ett positivt relationskapital. Det pratas mycket om att eleverna har en dålig uppfostran hemifrån. Jag själv har sagt så om elever. Att föräldrarna inte har uppfostrat sina barn. När jag läste Jessica Jensens inlägg på sin blogg Vilse i klassen så började jag fundera några varv till. Hur ska föräldrarna kunna uppfostra sina barn i skolmiljön. Självklart gör de allt de kan för att deras barn ska få en god uppfostran. Det är här det skär sig ibland mellan skolan och föräldrarna. ”Men så här är de ju inte hemma. Det här känner vi inte igen.”

Uppfostran av förmågor i skolmiljön sker förstås bäst i skolan. En förälder är oftast någon helt annanstans när just denna uppfostran i skolan behöver äga rum. I hemmet finns inte heller samma gruppdynamik. En tillrättavisning framför lillebror kräver ingen vedergällning eller uppstudsig kommentar till föräldrarna för att inte förlora ansiktet. Man behöver inte heller imponera på lillasyster med sitt beteende. (Jessica Jensen, 160102)

När eleverna kommer till skolan får de en annan roll än vad de har hemma. De hamnar tillsammans med 19 andra elever och förväntas kunna hantera den situationen. Om man som elev då blir tillrättavisad inför sina kamrater så har de så mycket mer att förlora. Att tappa ansiktet inför sina kamrater är inget roligt. För någon. Det är viktigt att du som lärare tänker till på hur du gör när du ska tillrättavisa en elev. Det är inte alltid lätt. Speciellt inte med tuffa elevgrupper och när du själv är sliten.

 Och barn är inga datorer som ska programmeras, relationer spelar roll. Ropen på att lärare bara ska undervisa och inte behöva lägga kraft på det sociala är absurda. Framför allt för yngre barns lärande är relationen till läraren mycket viktig. Forskaren Lennart Grosin, som studerat vad som gör skolor effektiva, kallar det för pedagogisk kärlek. (Eva-Lotta Hultén, DN, 151219)

När jag har skapat relationer till mina elever kan jag och mina elever nå långt tillsammans. Det handlar om att kunna känna av elevernas dagsform. Jag hade bekymmer med Pelle vissa dagar och när det väl kom till kritan visade det sig att när han var helt upp och ner så hade det varit bråk hemma. Jag och Pelle kom överens om att när han kom på morgonen och hälsade på mig när vi gick in i klassrummet så kunde han säga ”det var ingen bra morgon” och då visste vi båda hur vi skulle göra. När vi väl kom igång och arbetade så kunde Pelle gå ut i korridoren och sätta sig och arbeta. Eller så väntade han där ute tills han kände att han kunde komma in i klassrummet. Efter vår överenskommelse gick det mycket bättre. Det handlar om relationen med eleven.

Det är mitt ansvar som lärare att skapa relationen till eleven.

 

 


%d bloggare gillar detta: