Kategori: likvärdighet

Valfläsk och valfjäsk – när ska ni lyssna på oss?

Jahaja, då har politikerna satt igång att försöka överträffa varandra med skolpolitiska förslag. Nu väntas det en mängd politiska förslag på hur vi ska kunna förbättra skolan. I december kom PISA-resultaten och vi kan se en förbättring för den svenska skolan. Bra. Men vi ska naturligtvis inte stanna där. Vi ska bli bättre. Vi ska bli bäst. Det, kära politiker, kan vi vara överens om.

Moderaterna har tillsatt en reformgrupp som består av politiker och forskare som bland annat ska lägga fram förslag på hur den svenska skolan kan förbättras. De lägger fram 7 punkter som, enligt Moderaterna, ska stärka skolan. Socialdemokraterna vill inte vara sämre än Moderaterna och kommer några dagar senare med flera förslag. När kommer nästa parti med förslag om skolan?

Okej. Vissa av era förslag verkar vara bra men ni behöver fixa en sak först…

60 000 lärare!!!!!!

Lärarförbundet har under en tid påpekat att vi kommer att sakna 60 000 lärare inom ett par år och ni tycker att det är viktigare att kunna sparka rektorer som inte levererar resultat och att lärare ska undervisa fler dagar? Var är lärarna?

Hur ska vi kunna förbättra några som helst resultat om vi inte har några lärare?

Se till att lösa lärarkrisen först. Sedan kan vi börja fundera över alla andra åtgärder som behövs. Våra elever behöver utbildade och legitimerade lärare som undervisar dem. Ge oss lärare goda förutsättningar att ge våra elever det stöd som de behöver. Minska på administrationen och låt oss planera, genomföra och efterarbeta vår undervisning. Se till att vi kan få sätta in resurser i tid för de elever som behöver det.

Ha tilltro till professionen. Lyssna på oss. Fråga oss om råd. Lyssna på de som forskar runt skolan. Låt professionen styra skolan. Begrav stridsyxan och kom överens om skolan. Finland har ju klarat det, varför kan inte vi göra det?

Nästa gång ni vill utveckla er skolpolitik, kom till oss och fråga vad som behövs,

(Johanna Jaara Åstrand, Sydsvenskan, 160210)

Tänk lite längre än dina 4 år…vi behöver tänka långsiktigt, tänka tillsammans och lägga de ideologiska tankarna åt sidan för att bli bäst i världen.


Men hallå…ska vi inte förbjuda Pokémon Go innan skolan börjar?

Nyligen släpptes Pokémon Go i Sverige. Det var i alla fall nu som jag upptäckte en massa tweets om Pokémon Go på Twitter. Det har formligen exploderat och ”alla” använder Pokémon Go. Jag började så sakteliga försöka mig på det under helgen och har idag använt appen när jag var in till city och skulle handla lite. Eftersom jag arbetar som lärare så börjar jag fundera kring ”hur kan jag använda mig av det här i undervisningen?”. I mitt flöde på twitter så förekommer det en del sådana tankar. Naturligtvis vill jag själv lära mig hur det fungerar och sedan se vad jag skulle kunna göra av det i skolan. För det kommer med all sannolikhet vara så att många av mina nya elever som jag kommer att möta i augusti har spelat Pokémon Go. Hur kan jag då använda mig av deras kunskaper kring detta i undervisningen?

Ingela Netz skriver i sitt inlägg ”PokémonGo på sommarlovet” om att eleverna kommer att möta lärare och fritidspedagoger som faktiskt vet vad Pokémon Go är och som själva har spelat Pokémon Go. Oavsett vad du själv tycker om spelet så är det många som använder sig av det. Vi kommer att tycka olika om det. Vi kommer att ha många åsikter om spelet. Det kommer definitivt finnas många åsikter om Pokémon Go i undervisningen och hemma.

Jag har under helgen väntat på när den första förbudsrösten skulle komma och naturligtvis blev det Malin Siwe på Expressen som slänger ut ”Gör skolan till en Pokémonfri zon”. Hon skriver om att amerikanska lärare börjar lägga ut tips på hur du kan använda dig av Pokémon Go i skolan.

Svenska lärare har varit trögare. Må de vara totaltröga, i just detta avseende. Skolorna bör vara förbjudet område för Pokémon Go. (Malin Siwe, Expressen, 18/7-16)

Malin, jag håller inte med dig. Låt oss som arbetar i skolan själva få bestämma om vi vill använda oss av Pokémon Go i undervisningen eller inte. Jag vet att det finns massor av kompetenta lärare runt om i Sverige som för diskussioner kring hur och vad vi ska lära eleverna. Vilka verktyg som ska användas. Vilka infallsvinklar som ska användas. Det finns en läroplan och en skollag för oss lärare att följa. Dessa två dokument ställer upp vilka yttre ramar jag som lärare har att följa samt vilket innehåll och kunskap som eleverna ska ha med sig när de slutar i grundskolan. Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem.” (Lgr 11 s. 9). Malin Siwe skriver själv om de amerikanska lärarnas råd: ”Råden handlar om att eleverna ska fota intressanta byggnader och sedan bedriva hembygdsforsking i klassrummet. Eller skriva en berättelse om sin dag på Pokémonjakt. Eller varför inte göra film- och radio av det hela?” (Malin Siwe, Expressen 18/7-16)

IMG_5902Att få arbeta med något som eleverna har i sin absoluta närhet. Att få skriva om något som de själva varit med om. I kursplanen för samhällskunskap för åk 1-3 finner vi i det centrala innehållet att eleverna ska arbeta med ”Hemortens historia. Vad närområdets platser, byggnader och vardagliga föremål kan berätta om barns, kvinnors och mäns levnadsvillkor under olika perioder.” (Lgr 11, kursplan samhällskunskap). Om vi kan levandegöra detta med hjälp av olika digitala verktyg så är det ju bra. Vi kan finna fler kopplingar i andra delar av kursplanerna.

Vi pratar många gånger om att skolan ska digitaliseras men jag vill påstå att skolan redan är digitaliserad sedan lång tid tillbaka. När jag gick i årskurs 7 år 1989 hade vi datorer i undervisningen. Det handlar om hur vi använder detta i undervisningen. Det är naturligtvis viktigt att vi använder oss av vetenskap och beprövad erfarenhet. Det är inget konstigt. Men pratar vi digitala verktyg verkar många se det som obeprövat och icke-vetenskapligt. Framförallt farligt… Skolans digitalisering är beforskat ur olika aspekter. Ett forskningsområde är 1-1 som UnosUno på Örebro Universitet har arbetat med.

Ja, Pokémon Go är inte beprövad erfarenhet…ännu. Jag som lärare behöver göra är att tydligt koppla det jag tänker mig att göra med Pokémon Go i undervisningen till läroplanen. Det är också viktigt att vi utvärderar undervisningen så att vi ser att det ger resultat. Ger det inte de resultat vi förväntar oss så behöver vi ta oss en funderare på om vi ska gå vidare med Pokémon Go eller inte i undervisningen.

En plats som ibland glöms bort när vi pratar skola och undervisning är fritidshemmet. Där bedrivs massor av bra undervisning trots att de många gånger är få pedagoger på stora elevgrupper. Det finns otroligt många duktiga lärare i fritidshem som redan nu börjar fundera på hur de kan använda sig av Pokémon Go och andra digitala verktyg i sin undervisning. Det kanske till och med redan kommer att ske under veckan på sommarfritids? Diskussionerna lär redan gå heta på nätet. Jag hoppas att eleverna möter kloka och intresserade lärare i fritidshem/fritidspedagoger under veckan som kan möta elevernas intresse och kanske spela tillsammans med dem.

IMG_1352Detta gäller egentligen allt jag gör i min undervisning. Jag måste koppla det till läroplanen och kontrollera där att jag kan använda mig av de verktyg jag vill använda. Det finns gånger jag kommit på projekt jag skulle vilja göra med mina elever men inte funnit någon bäring i läroplanen vilket då har lett till att jag fått skrota projektet. Jag är inte ens säker på att jag själv kommer att använda mig av Pokémon Go i min undervisning i höst men ett som är säkert är att jag kommer att använda mig av digitala verktyg, appar och läroböcker i min undervisning. För mig finns det inga motsättningar i att använda dessa, tillsammans. Genom att jag bedriver en variationsrik undervisning hoppas jag att mina elever kommer att få med sig kunskap och förmågor som de kommer att behöva i framtiden. Genom att jag skapar relationer till eleverna i min undervisning kan jag hjälpa dem med att förstå och orientera sig i omvärlden. Förbud löser inte alla problem.

Länkat från Kung Över Livets Facebook-sida. En organisation som arbetar för att synliggöra NPF-diagnoserna och för att påvisa vad det kan innebära för ett barn, en ungdom, en vuxen, en förälder, ett syskon m.fl. Läs mer om organisationen på www.kungoverlivet.se

Något som gör mig extra glad att läsa på twitter är alla de tweets om barn med neuropsykiatriska funktionshinder som inte gärna går ut och nu har tagit sig ut med hjälp av Pokémon Go.

 


Att göra skillnad

Denna text har tidigare varit publicerad på UR Lärlabbet 160531 efter att #Lärlabbet kring Elevhälsa – Skolan som skyddsfaktor sändes 160529.

Att göra skillnad kan vara skiljelinjen mellan liv eller död. Kanske inte just idag men i morgon.

Vad betyder skolan som skyddsfaktor för dig? Ta en stund och fundera lite över det och på vilket sätt du kan bidra till att skolan blir en skyddfaktor för utsatta elever. I skolan möter vi elever som lever i ekonomisk utsatthet, har föräldrar eller syskon som befinner sig i psykisk ohälsa eller lever med ett missbruk i familjen. Vi möter elever som från den ena veckan till den andra inte vet var de kommer att bo. Vi möter elever som har mist en eller båda föräldrarna. Vad kan vi då göra i skolan?

När jag träffar en ny klass så är relationsskapandet en av de viktigaste sakerna jag har att göra. Ett sätt att göra det är att jag har bestämt mig för att efter ett par dagar ska jag kunna alla elevers namn. För mig är det viktigt att jag skapar en tillitsfull relation med mina elever. Det är en av de viktigaste saker jag har att göra när jag träffar en ny klass. Ett sätt att göra detta är att jag lär mig elevernas namn inom ett par dagar. När jag har skapat en god professionell relation till mina elever så har jag stora möjligheter att kunna arbeta med kunskapsutveckling hos eleverna. Jag får även möjligheter att kunna se om en elev förändrar sitt beteende, som kan vara en viktig signal att något inte står rätt till.

IMG_5424De elever som befinner sig i någon slags utsatthet behöver trygghet och tydlighet. I mitt dagliga arbete så arbetar jag med att varje dag och varje lektion ska ha någon form av igenkännande. Eleverna ska veta hur dagen ser ut. Att vi börjar dagen på samma sätt varje dag. Att varje lektion börjar på samma sätt. Att vi slutar dagen på samma sätt. Tydlighet och rutiner. Eleverna ska veta vad som händer. Blir det förändringar behöver jag förbereda eleverna inför förändringen. Denna tydlighet, förutsägbarhet innebär att elever som befinner sig i någon form av utsatthet känner igen sig. De blir trygga av att veta vad som händer. För vissa elever blir denna trygghet livsavgörande. De kanske inte vet om de får mat när de kommer hem. De kanske inte vet var de ska sova när de kommer hem. De kanske inte vet om mamma är som ”vanligt” eller om hon är påtänd.

IMG_5673Mitt arbete handlar till stor del att varje dag, varje lektion sätta gränser, mer eller mindre. När elever inte får gränser hemifrån måste vi i skolan vara tydliga och stabila vuxna. Jag måste vara hockeyrinken som står kvar där och tar emot smällarna. Jag är där och tar emot ord och slag. Jag är där och står fast vid det jag sagt. Jag är fyrkantig och viker inte en tum.

”Jag önskar att du var min pappa.”

Elev 8 år

Den 29 maj sändes ett program på Kunskapskanalen kring ”Elevhälsa – Skolan som skyddsfaktor” där jag hade förmånen att vara med. Vi hade intressanta och givande samtal om skolans roll för elever som befinner sig i utsatthet. Något som återkom hela tiden var just relationer. Hur viktigt det är för en lärare att skapa goda relationer till sina elever. Det är viktigt för oss lärare att förstå vilken roll vi har för dessa elever. För någon eller några elever i våra klasser får vi en betydelsefull roll. När en elev önskar att jag vore hens pappa så finns det många bottnar i det när en elev säger att den önskar att jag var elevens pappa. Visst känns det uppmuntrande att eleven tycker om mig men det känns även tragiskt. Föräldrarna ska ju alltid komma i första rummet. Det påvisar, tycker jag, lärarens betydelse för vissa elever.

En viktig sak att påpeka tycker jag är att när jag märker att en elev att något inte är som det ska så behöver jag agera. Det kan vara att prata med de som jag arbetar nära; har de sett samma sak som mig? Har jag en oro för elevens välbefinnande ska jag göra en orosanmälan till socialtjänsten. Det är viktigt att när vi får en sådan oro att vi gör det. Låt inte din oro stanna hos dig själv utan ta hjälp av kollegor, kurator eller rektor.

Att göra skillnad kan vara skiljelinjen mellan liv eller död. Kanske inte just idag men i morgon. Vems hopp är du?

Eftersnack på Lärlabbet

Läs även bloggtexter från de andra i programmet:
Lina Delvert – Bemötande och inkludering
Anne Harju – Knapp ekonomiskt i välmående områden
Erik Rova – Barn som upplevt trauma


Lär känna dina elever och du kommer att lyckas

Inlägget publicerades första gången på skolbloggen
www.skola365.com den 1 februari 2016
där en ny lärare publicerar en text varje dag.

Relationer med eleverna är det viktigaste som finns för att kunna skapa förtroende. Att arbeta som lärare innebär att du behöver skapa en relation till varje enskild elev. Du behöver lära dig namnet på varje enskild elev. Att kunna elevens namn är att visa respekt för individen. Genom detta så skapar du även en relation till eleven. Du har alltid en professionell relation till eleven i alla sammanhang. Oavsett vad som än händer är Din relation till eleven alltid på en professionell nivå.

När jag träffar en elevgrupp för första gången ser jag till att lära mig namnen på eleverna inom två dagar. Egentligen är målet att kunna deras namn efter första dagen men två dagar är rimligt. En del säger att de ”inte kan lära sig namn”. Struntprat säger jag. Det handlar om Din inställning till att skapa relationer till eleverna. Jag vet att en del har svårare än andra att lära sig namnen men det är ett måste. Du ska lära dig namnen på eleverna. Punkt. Varför? Respekt och relationsskapande. Samt så ska du ju faktiskt bedöma elevernas kunskaper eller till och med sätta ett betyg. Rättssäkert.

IMG_3363

Vi har elevens framtid i våra händer.

Ett led för mig när jag lär mig elevernas namn är att första lektionen jag träffar dem så handhälsar jag på varje enskild elev. Jag nämner eleven vid namn. Varje dag. Varje vecka. Det är ett sätt att kunna se och möta varje elev. Minst en gång varje dag. Det har funnits tillfällen när jag har funderat över om jag såg eller ens pratade med Lisa under dagen. När detta inträffar så skäms jag. Mycket.

Du kommer att behöva skapa dig ett relationskapital med dina elever. Det finns tillfällen då du behöver tillrättavisa dina elever och då måste du ha ett positivt relationskapital. Det pratas mycket om att eleverna har en dålig uppfostran hemifrån. Jag själv har sagt så om elever. Att föräldrarna inte har uppfostrat sina barn. När jag läste Jessica Jensens inlägg på sin blogg Vilse i klassen så började jag fundera några varv till. Hur ska föräldrarna kunna uppfostra sina barn i skolmiljön. Självklart gör de allt de kan för att deras barn ska få en god uppfostran. Det är här det skär sig ibland mellan skolan och föräldrarna. ”Men så här är de ju inte hemma. Det här känner vi inte igen.”

Uppfostran av förmågor i skolmiljön sker förstås bäst i skolan. En förälder är oftast någon helt annanstans när just denna uppfostran i skolan behöver äga rum. I hemmet finns inte heller samma gruppdynamik. En tillrättavisning framför lillebror kräver ingen vedergällning eller uppstudsig kommentar till föräldrarna för att inte förlora ansiktet. Man behöver inte heller imponera på lillasyster med sitt beteende. (Jessica Jensen, 160102)

När eleverna kommer till skolan får de en annan roll än vad de har hemma. De hamnar tillsammans med 19 andra elever och förväntas kunna hantera den situationen. Om man som elev då blir tillrättavisad inför sina kamrater så har de så mycket mer att förlora. Att tappa ansiktet inför sina kamrater är inget roligt. För någon. Det är viktigt att du som lärare tänker till på hur du gör när du ska tillrättavisa en elev. Det är inte alltid lätt. Speciellt inte med tuffa elevgrupper och när du själv är sliten.

 Och barn är inga datorer som ska programmeras, relationer spelar roll. Ropen på att lärare bara ska undervisa och inte behöva lägga kraft på det sociala är absurda. Framför allt för yngre barns lärande är relationen till läraren mycket viktig. Forskaren Lennart Grosin, som studerat vad som gör skolor effektiva, kallar det för pedagogisk kärlek. (Eva-Lotta Hultén, DN, 151219)

När jag har skapat relationer till mina elever kan jag och mina elever nå långt tillsammans. Det handlar om att kunna känna av elevernas dagsform. Jag hade bekymmer med Pelle vissa dagar och när det väl kom till kritan visade det sig att när han var helt upp och ner så hade det varit bråk hemma. Jag och Pelle kom överens om att när han kom på morgonen och hälsade på mig när vi gick in i klassrummet så kunde han säga ”det var ingen bra morgon” och då visste vi båda hur vi skulle göra. När vi väl kom igång och arbetade så kunde Pelle gå ut i korridoren och sätta sig och arbeta. Eller så väntade han där ute tills han kände att han kunde komma in i klassrummet. Efter vår överenskommelse gick det mycket bättre. Det handlar om relationen med eleven.

Det är mitt ansvar som lärare att skapa relationen till eleven.

 

 


Sitt still! Håll tyst. Lyssna! Eller…??

Det florerar olika artiklar från bloggar och tidningar på Facebook och Twitter som handlar om att elever ska komma i tid till lektionerna. Att uppgifter/läxor ska lämnas in i tid. Att föräldrarna ska meddelas så fort deras barn inte sköter sig. Det handlar om att läraren ska återta makten i klassrummet. Att eleven ska bli en tyst person som ska matas med kunskap.

Det började häromdagen med en statusuppdatering av en lärare:

”Från och med i morgon…

…börjar lektionerna EXAKT på utsatt tid. Varenda minut man kommer sent kommer knappas in som ogiltig frånvaro (systemet tillåter inte att man anger sekunder)
…gäller utsatta datum och tider för inlämning utan undantag. Enda giltiga skälet kommer vara om en förälder ringer till mig och förklarar varför deras barn inte lämnat in sitt arbete.
…tillåts inte längre skäl som ”jag orkar inte” eller ”jag har ingen lust” om inte läkarintyg säger något annat.”

Jag tror att det är många lärare som känner som läraren. Hur ska vi möta eleverna? Hur ska vi få dem engagerade i det som de behöver lära sig? Hur ska vi få föräldrarna att förstå att de är viktiga personer i sina barns liv? Är det rätt väg att gå att använda sig av Urkund(för att se om eleven har plagierat) på högstadiet? Hur gör vi för att få dem att tänka, reflektera, att välja den svåra vägen i stället för den lätta? Enligt Skollagen ska vi fostra dem till demokratiska medborgare. Ur Skollagen(2010:800):

Syftet med utbildningen inom skolväsendet

4 § Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och
elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska
främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en
livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och
förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande demokratiska värderingar som det svenska
samhället vilar på.

Jag är en av de omkring 11000 personer som har delat artikeln på Facebook. Men jag är inte helt enig med dig utifrån det jag kan läsa i ditt inlägg. Jag anser att det är mitt uppdrag att bedriva en undervisning som gör att eleverna blir engagerade, intresserade, nyfikna. Jag reflekterar hela tiden över hur jag undervisar. Fungerade det här? Vad behöver jag ändra på? Måste jag ändra på något? Varför fungerade det här? Eller inte? Hur är mina relationer till mina elever? Känner jag mina elever? Vet jag vad de har med sig i sina ryggsäckar?  Hur har deras skolgång varit? Vad tycker elevernas föräldrar om skola? Jag anser även att det inte bara är föräldrarnas ansvar utan vi är fler som utövar ansvaret.

Även elever har åsikter om hur de tycker att det ska vara i skolan. När man tar upp vilka regler och vilka konsekvenser som ska gälla i en klass så har jag erfarit att eleverna är MYCKET tuffare i sina konsekvenser än vad vi vuxna är. Många av konsekvenserna de tar fram är inte förenliga med Skollagen eller Brottsbalken. En elev i Västerort skrev följande insändare i ”Mitt i Västerort” från 5 maj 2015.

IMG_3855

Jag är inte enig med eleven om ”Lite fruktan för skolan är bara nyttig, den håller oss på tårna”. INGEN elev ska frukta skolan eller sina lärare. INGEN elev ska känna sig rädd att gå till skolan. Jag hoppas verkligen att alla lärare har höga förväntningar på sina elever och ställer höga krav på dem. Jag förväntar mig även att lärarna låter eleverna ställa höga krav på dem. Eleverna ska kunna förvänta sig väl strukturerade och planerade lektioner. Eleverna ska kunna förvänta sig att läraren är kunnig inom sitt område.

Jag arbetar med elever som av olika anledningar inte har fokus på själva undervisningen. Men vet ni vad? Jag förstår dem. Om du inte vet var du kommer att bo nästa vecka. Om du inte vet om mamma kommer att få komma till Sverige eller inte. Om du inte vet om pappa kommer att överleva sin sjukdom. Om du inte vet… Skulle du själv kunna fokusera på lektionerna?

IMG_3596

Elever i åk 7 har läst om rymden. De fick sedan i uppgift att berätta för elever i åk 2 vad de har lärt sig. Ett uppskattat inslag i undervisningen för båda årskurserna. Viktigt att ha ett mål med lärandet.

Jag ställer höga krav på mina elever. Alltid. Jag förväntar mig alltid deras bästa prestationer. Jag ger alltid mitt bästa för mina elever. Mina kollegor ger alltid sitt bästa för våra elever. Våra elever vet att i skolan finns en trygghet. Jag förväntar mig att alla elever kommer i tid till skolan. Men vems ansvar är det?

Ingela Netz är en av flera personer som har skrivit en ”motartikel” på sin blogg. Hon skriver i sitt inlägg Vilse i ”vet hut”:

För det finns få saker som är så demoraliserande och mentalt knäckande för en lärare som när hen, efter ambitiös och engagerad planering av sin undervisning, får densamma spolierad av att situationen i klassrummet förstörs av en eller flera elever som stör, provocerar, förstör eller bara inte tänker delta. (Ingela Netz 9 maj 2015)

Visst är det så. När du planerat och sedan genomför din undervisning och några elever sedan förstör din lektion så är det otroligt frustrerande. Men det intressanta är då vilken reflektion du sedan gör. Var i planeringen gick det fel? Vad kunde du ha gjort annorlunda? Eller väljer du att skjuta över ansvaret på någon annan? Det är ju rätt enkelt att skylla på någon annan. Jag har elever som alltid skyller på någon annan. Det var hens fel att jag slog hen… Ja, om vi alltid skyller på någon annan så blir det ju lite enklare att leva. Tänk vad skönt att inte behöva ta ansvar. Journalisten och författaren Eva-Lotta Hultén skrev en artikel på sin blogg om Den stränge lärarhjälten. Hon ställer ett antal frågor i sitt inlägg om hur läraren egentligen har varit tidigare? Det är något som inte framkommer i inlägget som läraren skriver. Det är självklart att lektionerna SKA börja på utsatt tid. Eleverna SKA lämna in sina uppgifter i tid. Men som, Eva-Lotta Hultén, skriver i sitt inlägg så är det vägen dit vi behöver prata om.Hur gör vi då? Hur ska vi förhålla oss till detta? Vems ansvar är det att eleverna kommer i tid till lektionerna? Vems ansvar är det att eleverna lämnar in sina uppgifter i tid? Vems ansvar är det att se till att eleverna lär sig det de ska lära sig? Vems ansvar är det att se till att eleverna inte leker med sina mobiltelefoner under lektionstid? Vem… Många vem kan det bli. Ansvaret skjuts ständigt över på någon annan. Det är alltid någon annans fel/ansvar…

IMG_3598

Elever som blir engagerade i sina uppgifter kommer att inse att det är kul att gå i skolan. Hur gör du som lärare för att engagera dina elever?

Vad är det eleverna behöver få med sig från skolan? Vilka förmågor är viktiga för att klara sig i framtiden?  Vilka slags elever är det vi vill skapa? Vill vi ha elever medmänniskor som är tysta, som accepterar allt som sägs, som lyder? Eller vill vi ha elever som reflekterar, argumenterar, är källkritiska, som står upp för människans lika värde? Många anser att skolan var bättre förr men med ett sådant uttalande så inser man inte att samhället och världen runt omkring oss har förändrats. Vi lever i en samtid som är föränderlig och där förändringen går snabbare än någonsin.

Det jag vill komma fram till är att hos VEM ligger ansvaret? Vem har ansvaret för att eleverna ska lära sig det läroplanen säger? Vem har ansvaret i att se till att lärarna har rätt utbildning? Vem har ansvaret för att eleverna får det stöd de behöver? Vem har ansvaret för att eleverna får kläder på kroppen och mat i magen?

Föräldrar, lärare, elever, rektorer, politiker, förståsigpåare…
VEM vågar ta ansvar?

Jag är beredd att ta mitt ansvar som lärare.
Är du beredd att ta ditt?
Gör vi det tillsammans eller tänker du bara på dig själv?


Sen när sitter kompetensen i kläderna?

Jag blir så förbannad! Jag läste nyss Haval Murads inlägg på Facebook där SDs William Hahne har utryckt sig om Haval Murads klädsel under ett kommunfullmäktigemöte. Sajten Interasistmen.se har publicerat ett inlägg om det näthat som har uppstått efter Hahnes inlägg på Facebook om hur Murad var klädd på ett fullmäktigemöte i Stockholm Sen när sitter en…


Varför ska skolan kosta pengar eller ska skolan gå med vinst?

En fråga som fortfarande är rätt het och där det rent ideologiskt skiljer sig en del mellan de politiska partierna är vinster i välfärden. Regeringen och Vänsterpartiet gjorde i oktober 2014 en överenskommelse kring vinster i välfärden där man tillsätter en utredning i hur detta ska kunna ske samt att det ska utmynna i en proposition. De vill även ge kommunerna ett större inflytande i etableringen av friskolor.

På tidningen Arbetets sajt kan vi läsa:

Arbetet har gjort en unik sammanställning av resultaten i de 24 största bolagen på Stockholmsbörsen. Den visar att de fyra storbankerna – Handelsbanken, Nordea, SEB och Swedbank – förra året gjorde en sammanlagd vinst på dryga 81 miljarder kronor. (Arbetet.se 150227)

Om man jämför detta med de 88 miljarder som grundskolan, enligt SKL,  kostade under 2013 så börjar i alla fall jag fundera kring skolan och ekonomin. Det hade varit spännande om våra huvudmän i skolan hade satsat pengar i bankverksamheten då 70%, enligt tidningen Grus och Guld, av den samlade vinsten gick tillbaks till aktieägarna. Det hade varit bra pengar att satsa på skolan. En kan undra när bankerna som fick stora statsstöd under bankkrisen kommer att betala tillbaka till staten… Eller det kanske redan är gjort? Ingela Netz myntade en viktig fråga på Facebook:

Varför ska skolan kosta pengar?

Det är viktigt att vi diskuterar varför skolan ska få kosta pengar. Vi behöver även diskutera vad det är i skolan som får kosta pengar. Hur ser vi till att få ut största möjliga effekt av de skattepengar vi pumpar in i skolan? Var i skolan ger pengarna mest utdelning? Var i skolsystemet ska pengarna finnas för att investeringen verkligen ska betala sig? Här tror jag att de flesta vet var… och det är bland de yngre barnen. Man behöver satsa på förskolan och framförallt i åk F-3 i skolan. Här kan vi fånga upp många elever som är i behov av särskilt stöd och som kan bli de som kommer att kosta samhället stora pengar när de blir vuxna.

IMG_2256Jag funderar även kring en fråga i hur skolan ska styras. Ska vi styra en skola som ett företag där målet är att skolan ska gå med vinst? Vad menar vi egentligen med vinst? Är det ren ekonomisk vinst eller handlar det om måluppfyllelsen i åk 3, åk 6 och framförallt åk 9? Är målet för skolverksamheten att generera ett visst antal kronor varje år i vinst eller är målet att varje elev ska gå ut skolan med godkända betyg och att bli en demokratisk medmänniska? Vem är det som ska vara skolans huvudman? Är det de kommunala och de fristående huvudmännen som i dag eller är det staten som åter ska ta ansvar för huvudmannaskapet? Vems är ansvaret för finansieringen av skolan och vem ser till att pengarna används på rätt sätt? Hur styr vi tilldelningen av de offentliga medlen till skolan?

Vi har ett skolsystem idag som tillåter stora utbildningskoncerner att plocka ut mångmiljonbelopp ur skolan. En del av dessa vinstpengar hamnar i olika skatteparadis och en del av pengarna hamnar i ägarnas egna fickor. Att en ägare som driver en skola ska få ta ut vinst för den risk man själv utsätter sig för är ganska självklar. Ett gäng lärare som startar en friskola och satsar egna medel och egen tid i utvecklingen av skolan ska få återbäring på detta. Likaväl som lärare och rektorer som arbetar hårt med att utveckla sina skolor ska få en god löneutveckling för det arbete de gör. En intressant fråga kring just huvudmannaskapet, som jag ser det, är de som anser att staten bara ska ta över huvudmannaskapet från kommunerna och inte friskolorna… Det tycker jag är lite märkligt…

skolansstyrning

Komplexiteten kring styrningen av skolan.

Författaren av boken ”Ledarskap inom human service-organisationer” Ingela Thylefors (2007) beskriver att skolan har tre olika styrsystem och tre olika kulturer inom skolan. Styrsystemen är: det ekonomiska, det juridiska och det ideologiska samt tre kulturer inom politiskt styrda organisationer; den politiska, den administrativa och den professionella. Det intressanta i detta är hur detta påverkar skolan och just vad som får kosta pengar i skolan. Hur förhåller man sig till detta om man arbetar i skolan? Behöver lärarna ens fundera på detta? Hur påverkar det rektors arbete? I en organisation där vi arbetar med välfärdsproduktion; att utbilda människor till att verka i samhället, så kommer detta att kosta pengar. Inom just skolan så, anser jag, att den ideologiska styrningen är stor. Det tycker jag mig se i hur skolpolitiken har styrts under de senaste åren och hur den är på väg att förändras i och med regeringsskiftet. Hur ser politiken på lärarna och lärandet? Vad är det som är viktigt? Betygen eller det verkliga lärandet? Eller är det någon motsättning i detta?

Hur påverkar våra olika kulturer och styrsystem skolan? Vi har ett ekonomiskt krav på oss som skola där våra demokratiskt valda politiker tilldelar skolan en viss pott med pengar. Denna pott tilldelas utifrån det skatteunderlag som kommunen erhåller från sina medborgare men det sker även utifrån den styrande maktens politiska ideologi. Här blir det då ibland bekymmer hur pengarna ska fördelas. Vi kan se hur det blev i riksdagen och i Sundbyberg. Vi har en röd-grön minoritetsregering som idag styrs av en Alliansbudget då SD valde att rösta med Alliansen. I Sundbyberg kan vi även se skolan drabbas av detta då en av skolorna inte får sin ombyggnad. I den juridiska delen har vi i skolan att följa skollagen. I den finns ett antal krav på rektor, på läraren och på skolan. I vissa av dessa delar ställs den kommunala ekonomin mot vad skollagen säger. Vilket är viktigast då? Är det att skolans budget hålls eller är det att uppfylla lagens krav? Här sitter framförallt rektor i en rävsax mellan den statliga styrningen och den kommunala styrningen.

Vem är det som egentligen styr skolan? Den politiska, den administrativa eller den professionella kulturen? Sker det något samarbete mellan de olika kulturerna? Eller är det revirstrider om vem det är som styr skolan? Lyssnar dessa tre kulturer på varandra?

sedlar

Bilder på sedlar från http://www.riksbank.se/sv/Press-och-publicerat/Pressrum/Bildbank/Sedlar/

Finansieringen av skolan sker med skattemedel. Vi behöver har respekt för att det är skattebetalarnas pengar vi använder oss av i skolan. Vi kan inte använda pengarna hur som helst. Vi som arbetar i skolan, framförallt i de kommunala skolorna, behöver även förstå att vi arbetar i en politiskt styrd organisation och inte i ett företag. Våra intäkter till skolan är de elever som kommer till oss. I och med friskolereformen så är det inte längre lika självklart i skolan att vi får elever till oss. Utan vi behöver marknadsföra oss på olika sätt. Detta ser vi framförallt många gymnasieskolor göra. Här kan man då fundera; ska skattemedel gå till marknadsföring? Friskolorna är i klart större behov av att det kommer elever till deras skolor då de många gånger har ägardirektiv som säger att de ska göra vinst. De är ekonomiskt känsligare för förändringar i elevströmningen än vad en kommunal skola är. I en kommunal skola finns en inbyggd tröghet i just ekonomin. Vilket gör att skolan kan ibland tillåtas att gå med ”förlust”. Men vi kommer ändå till frågan; ska skolan använda skattemedel till marknadsföring? Är det så vi använder våra skattemedel på bästa sätt? Detta gäller friskolor som kommunala skolor.

Så vad får skolan kosta? Vad är det i skolans om får kosta pengar? Är vi, skattebetalarna, beredda att betala vad skolan kostar? Är skolan till för alla? Vill vi ha en skola för alla? Ska alla elever få samma möjligheter att nå så långt de kan? Hur ser vi till att rekrytera nya lärare och skolledare till skolan men framförallt; hur behåller vi skickliga lärare och skolledare i skolan? Vad är vi beredda att betala?

Hur tänker du?


En skola för alla eller är skolan verkligen till för alla?

IMG_0839 Har vi en skola som är till för alla eller är det så att eleverna ska stöpas in i samma gjutform? Till vilket slags samhälle är det vi ska fostra våra elever i? Vilka kunskaper är det som de kommer att behöva? Tar vi hänsyn till alla elevers olika förutsättningar? När jag gick i skolan så var klasserna homogena. I min skola så var det barn från landet och barn från samhället som gick i skolan. Vi hade lärare som hade arbetat där under lång tid och vi hade sju gifta par bland lärarna. Min syster som är nio år äldre än jag hade samma magister som jag själv hade på mellanstadiet. Min pappa hade min magisters pappa som lärare… I samhället där jag gick i skolan så fanns det två stora tillverkningsindustrier där många föräldrar arbetade. De flesta som föddes i samhället blev kvar i samhället efter grundskolan och gymnasiet. Till detta samhälle så behövdes inte samma kunskaper som vi behöver idag. Idag är vi mer rörliga än någonsin. Vi har möjligheterna att kunna studera över hela världen om vi så vill. Så vilka kunskaper behövs nu?

IMG_3529En skola för alla?

Var den skolan jag gick i en skola för alla? Fick alla samma möjligheter att nå målen? Jag ser det ur mitt elevperspektiv och då tror jag att alla fick samma möjligheter. Men jag är inte helt säker. Alla vi i klassen hade inte samma bakgrund. För min egen del arbetade mina föräldrar och de var gifta. Några klasskompisar hade föräldrar som var skilda. Några klasskompisar tror jag levde i ekonomisk utsatthet. Någon hade många syskon. Någon var enda barnet. Jag vet att det fanns klasskompisar som hade det tufft i skolan och att de fick ju viss hjälp. Nu har jag inte så bra koll på var alla finns i dag men några har flyttat ut i världen och några av dem bor kvar i samma samhälle där de bott hela livet.

En skola någonstans i Sverige

Låt mig berätta om en skola någonstans i Sverige. Den kanske finns eller så finns den inte. I den här skolan går det många elever som har sitt ursprung i andra länder. I den här skolan går det elever som har föräldrar som har en hög akademisk utbildning. I den här skolan går det elever vars föräldrar inte har gått i skolan. Många elever lever i ekonomisk utsatthet. Vissa elever är hemlösa. De får flytta runt bland olika andra- och tredjehandskontrakt. Två veckor här. Tre månader där. En vecka på gatan. På den här skolan finns det elever vars föräldrar inte bor här utan de får bo hos släktingar. Vissa elever bor med sin familj i små lägenheter och där de inte får ro att studera. Några elever lever under utvisningshot trots att de är födda i landet och aldrig bott där föräldrarna kommer från. Blir denna skola någonsin en skola för alla?

IMG_0902Lärarna på den här skolan arbetar hårt med att skapa studiero på lektionerna. Många elever vet inte varför de går i skolan. Lärarna får arbeta mycket med att motivera eleverna till att vilja lära sig. Många elever är luststyrda och har de inte lust att räkna eller att lyssna på en genomgång i grammatik så lämnar de klassrummet eller så börjar de störa de andra i klassen. Att arbeta på den här skolan innebär att lärarna måste vara på tå och använda sig av flera olika verktyg för att bibehålla motivationen och för att behålla studieron. Nu kanske du undrar över varför lärarna är kvar på den här skolan? Du kanske även undrar varför eleverna är kvar på skolan? Skolan och dess lärare arbetar stenhårt med att ha höga förväntningar på eleverna så att de ska nå så långt de kan. Lärarna trivs med att arbeta på skolan och vill verkligen se till att det blir en skola för alla. Eleverna är kvar för att lärarna tror på dem. Att de kan nå sin fulla potential.

För att skolan ska kunna bli en skola för alla så behöver lärarna få arbetsro. Lärarna behöver få göra det de ska göra; undervisa. Lärarna behöver få möjligheter att lära sig att använda IKT som en naturlig del av undervisningen. Lärarna måste få möjligheter att kunna ge det stöd som eleverna behöver. Skolan behöver även rekrytera lärare som vill arbeta med dessa utmaningar.

IMG_1009Varför skola?

En fråga som jag ständigt kommer tillbaka till i mina texter och i mina funderingar är ”Varför skola?”. Många elever och föräldrar behöver fundera över varför behövs skolan? Varför går JAG i skolan? Hur kan vi tillsammans skapa goda förutsättningar för att nå goda resultat? Vilken hjälp behöver de föräldrar som har det tufft i sitt föräldraskap? Vilken hjälp behöver eleverna i sitt kunskapsskapande? Vilken hjälp behöver jag som lärare för att ge eleverna maximala förutsättningar för att kunna lära eleverna att lära? Vad är det som behövs för framtiden? Jag tror att vi behöver lära eleverna att skapa sin egen framtid. Att själva kunna skapa sina kunskaper. Att se till att de blir källkritiska och att de inte köper en sanning rakt av utan att de även kan se bakom sanningen. Jag vet att jag själv ibland går på saker som står på Facebook och delar vidare men jag har blivit mer kritisk till vem är det som står bakom budskapet.

Varför skola? Varför arbetar jag i skolan? Vad är det som triggar mig att fortsätta arbeta med undervisning? Jag tror på människans inneboende förmåga att kunna skapa sin egen framtid. Vissa människor skapar sin egen framtid utan hjälp av någon medan vissa behöver viss stöttning i att skapa sin egen framtid. Att få se glädjen i en elevs ögon när eleven klarar något den inte har klarat tidigare är fantastiskt. Att få se eleven växa av att lära sig.

Ett minne jag har var när jag arbetade som matematiklärare på mellanstadiet på en skola. Under en period så tränade vi hårt på multiplikationstabellerna. Varje vecka hade vi ett multiplikationstest med 92 uppgifter. Eleverna fick 10 minuter på sig för att klara testet. När 10 minuter hade gått fick eleven bara 30 rätt. Eleven klarade heller inte att lösa alla uppgifter. En dag när vi gick till lunchen sade eleven till mig att jag skulle säga några multiplikationstal. Jag lät eleven svara på några och eleven satte vartenda tal blixtsnabbt. Jag sade till eleven att du kommer att ha minst 70 rätt på testet om det går så här bra. Ack så fel jag hade… eleven fick 87 rätt på 7 minuter! I samtal med eleven så framkom det att eleven hade bestämt sig för att hen skulle lära sig alla tabeller! Genom att bestämma sig för att vilja lära sig så kunde eleven lära sig. Jag är övertygad om att alla elever kan lära sig bara de bestämmer sig för det. Vissa elever kommer att klara det galant och utan hjälp men ett antal elever kommer att behöva kämpa stenhårt men de kommer att klara det!

lyssnandeSka vi testa alla på samma sätt?

För närvarande genomför jag nationella prov i svenska i årskurs 3. Det är intressant att se hur proven är sammansatta. Alla elever i hela landet gör samma prov. Men blir svaren rättvisande när vi har elever som aldrig har mött vissa av orden? Vissa svarsalternativ är snarlika och blir svårt för många elever att svara på. Det har ingen betydelse om det är elever som är födda i Sverige av svenska elever eller om det är elever som har föräldrar som är födda utomlands. Blir det då en skola för alla? Alla ska ju bedömas utifrån samma mall.

Vilken slags skola är det vi vill ha? Är det en skola där alla ska stöpas i samma form eller är det en skola där vi vill utveckla individer till att nå sin fulla potential? Ska vi då fortsätta på samma sätt som vi gjort de senaste 30 åren? Eller behöver vi skaka om skolan och skapa något nytt? Ska vi testa alla på samma sätt? Blir PISA-undersökningen rättvisande för vårt sätt att undervisa?

Hur tänker du?


Att tycka nått om skolan eller var det bättre förr?

”Vi som gick i skolan på 40-50-talet hade betyg från 1a klass i folkskolan genom realskolan och uppåt.Ingen mådde illa av det,snarare att man fick reda på hur man låg till,även gentemot klasskamraterna.VAD VAR DET FÖR FEL PÅ DET?” (Citat från na.se och deras diskussionssida)

Ovanstående citat kommer från en diskussion kring en artikel som är publicerad på Nerikes Allehandas sida. Citatet kan ses ur olika perspektiv och vara formulerat på lite olika sätt men andemeningen är densamma: Det var bättre förr. Eller var det verkligen det? Regeringen har nu kommit överens med alliansen om att inrätta en försöksverksamhet för utreda om det ska införas betyg i årskurs fyra. Vad betyder nu detta för betygsfrågan och diskussionen om skolan?

Det är många som tycker saker om skolan och anser sig ha rätt att tycka om skolan. Jag tycker att det är bra att vi för en diskussion om skolan och varför vi har skola. Vi behöver tänka fritt och stort om skolan för att se vilken riktigt vi ska ta med den svenska skolan. Men varför återkommer då uttalanden som citatet ovan? Var verkligen allt bättre förr? Den som skrev citatet tycker ju att ingen mådde illa av att få tidiga betyg. Problemet, som jag ser det, är att hen inte har funderat över vilket samhälle vi hade under 40-talet och vilket samhälle vi har idag. Skolsystemet som fanns under 40- och 50-talet var anpassat för att få ut så många som möjligt i arbete för att vi skulle kunna bygga oss en bättre framtid. Det var enklare för de som inte var studiemotiverade att kunna få ett arbete. Du kunde, i princip, sluta skolan ena dagen och redan den andra börja arbeta på den stora fabriken på orten. Men vad krävs idag av en samhällsmedborgare och vad krävs av skolan idag?

IMG_3238Idag är det svårt för ungdomar som inte är studiemotiverade att kunna ta sig ett arbete efter årskurs 9. Många arbetsgivare kräver minst gymnasiekompetens för att de ska bli anställda. Vi kan se på hur bilmekanikeryrket har förändrats under de senaste 30 åren. Idag behöver en bilmekaniker kunna hantera mer tekniskt komplicerade uppgifter än för 30 år sedan (rätta mig gärna om jag har fel). Vilka kunskaper är det som behövs i framtiden? Vi kan inte veta men vi måste göra eleverna i skolan förberedda på att kunna söka kunskap och kritiskt granska fakta. För 30 år sedan sade många att ”allt som står i tidningen är sant”. Idag säger många att ”allt som står på internet är sant”. Med tanke på den takt som internet utvecklas i och hur enkelt det är att skapa sajter som ser seriösa ut och där man lätt kan tro att det är sant så måste vi bli bättre på källkritik och inte gå på allt.

Ett sådant exempel kommer från sajten Storkens nyheter. För er som inte vet så är Storkens nyheter en satirisk sajt som fejkar artiklar om saker som ska ha hänt. I artikeln som jag länkar till ovan så ska en lärare på en skola i Örebro ha låtit en elev sitta kvar i två timmar på grund av att eleven hade ett mobilskal med en svensk flagga. Artikeln delades över 500 gånger på Facebook och det strömmade in kommentarer om hur läraren och skolan agerat. Det är tragiskt att väldigt många personer TRODDE på artikeln. Skolan blev nedringd och rektor fick massor av mejl från personer som var arga.

IMG_3289Vi i skolan behöver tydligt arbeta med källkritik och lära eleverna hur man kan granska det som skrivs. Vi vuxna behöver också bli bättre på att kritiskt granska det som skrivs. I våra facebookflöden dyker det upp personer som delar olika länkar men inte tänker sig för vad det är de har delat. Jag har vid några tillfällen skrivit till olika personer som jag har som facebookvänner där de har delat länkar där innehållet inte stämmer överens med verkligheten. Det är inte alltid enkelt att göra detta men det är en viktig sak vi behöver göra.

Men vilka är det då som har rätt att tycka något om skolan? Vilka anser sig ha rätt att tycka om skolan? Vilka ska få yttra sig om skolan? Det är några frågor som inte alltid är så enkla att svara på. Det är ju klart att alla som har gått i skolan har en åsikt om skolan. Men är det dem vi ska lyssna på? De flesta som yttrar sig om skolan arbetar inte i skolan men anser sig ha rätt att yttra sig eftersom de gått i skolan. Många åsikter är som citatet ovan att det blev minsann folk av mig med. Men har du då tänkt på hur gammal du var när du gick i skolan? Har du tänk på vad som faktiskt händer med dig under de åren? Kommer du verkligen ihåg allt? Jag kommer inte ihåg allt från min skolgång. Jag kommer ihåg några bra saker och en hel del dåliga saker. Jag minns min fröken Birgitta som jag hade på lågstadiet. Hon var alltid glad och tyckte om oss elever. Jag minns min lärare på mellanstadiet. Det var ingen i klassen som ens tänkte tanken på att vara uppkäftiga mot honom. Men var det bättre förr?

Det är många som anser sig ha rätt att yttra sig om skolan samt att det de tycker är det enda rätta. Vad alla andra tycker så är det fel. Vi kan ta frågan om att förstatliga skolan. Här finns det många som tycker att det är det enda rätta som gäller för att kunna rädda skolan. Bara skolan förstatligas så kommer resultaten och lönerna att öka mångfalt. Det de tycker är det enda rätta. Men var finns nyanserna i just den frågan? Är det verkligen det rätta? Ska staten vara huvudman för skolan? Hur gör man då med friskolorna? Vilka i skolan ska vara anställda av staten? Blir det verkligen bättre? Jag vet inte och för mig är det egentligen en icke-fråga.

Det finns olika organisationer och grupper som diskuterar skolan. Det flödar många åsikter på Twitter där dessa gruppers berättigande diskuteras. Här finns det oftast två läger; ett som anser att det dessa grupper och organisationer håller på med är humbug och naturligtvis de som anser att dessa grupper tillför något till diskussionen om skolan.

Jag följer en organisation som heter #skolvåren. #skolvåren startades av fem personer som har olika intressen av skolan. De ställer frågan ”Varför skola?”

#skolvåren är ett ideellt och partipolitiskt obundet initiativ som startade februari 2013 för att samverka kring skolutvecklingsfrågan på systemnivå. Initiativet har blivit kallat för en ansvarsrörelse och förändringsrörelse och bjuder in alla i samhället till att bidra i formandet av ett hållbart lärande samhälle. Signifikant för initiativet är frågan ”Varför skola?” som väckt reaktioner bland annat under Almedalen 2013. (Från #skolvårens hemsida)

Just att de ställer frågan ”Varför skola?” väcker starka reaktioner bland olika personer som har intresse av skolan på olika sätt. Vad är det som gör att det blir så starka reaktioner när just den frågan ställs? Jag tycker att det är viktigt att vi faktiskt lyfter diskussionen om skolan och ställer oss just den frågan

Varför skola?

Vi behöver fundera över varför vi har en skola och vad vi behöver skolan till. Vilka kunskaper är det som är viktiga för att utveckla samhället? Vad behöver vi i skolan att göra och vad behöver samhället göra? Hur ska vi organisera skolan för att möta framtiden? I skollagen står att ”Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.(Skollagen 1 kap. 5§) ” Hur ska vi möta det när vi ställer frågan ”Varför skola?”, hur kommer den vetenskapliga grunden och den beprövade erfarenheten in? Jag tror att vi faktiskt kan göra det och att vi kan få in forskningen i skolan och i frågan kring skolan. Vi behöver lyssna på forskningen men även på all beprövad erfarenhet som finns i skolan. tillsammans kan vi lyfta frågan till en högre nivå. Vi behöver lyfta blicken från den undervisning vi själva bedriver för att kunna utveckla vår egen skola och skolan som helhet.

Sedan mina föräldrar gick i skolan har det skett en hel del saker i skolan och i samhället. Tyvärr hinner skolan som system inte riktigt med i samma takt som samhället utvecklas. Samhället och skolan går inte i samma takt. Skolan kan liknas vid en enorm oljetanker. Det tar enormt lång tid att vända på skutan. Det som jag anser behövs göras är att de politiska partierna behöver sätta sig ner och komma överens kring hur skolan ska utvecklas och hur den ska styras. Politiken behöver låta skolan få lugn och ro från olika typer av reformer. Låt inte PISA och TIMSS undersökningarna styra utvecklingen av skolan utan se framåt vad vi faktiskt behöver. Vi kommer att behöva demokratiska medborgare som kan tänka kritiskt, kan tänka ”outside the box”. Medborgare som är kreativa och utvecklar företag, skolor, produkter och nya tjänster. Vi lever inte längre i ett fabrikssamhälle utan i ett kunskapssamhälle. EU tar tagit från åtta nyckelkompetenser som man anser att en EU-medborgare behöver.

1. Kommunikation på modersmålet.
2. Kommunikation på främmande språk.
3. Matematiskt kunnande och grundläggande vetenskaplig och teknisk kompetens.
4. Digital kompetens.
5. Lära att lära.
6. Social och medborgerlig kompetens.
7. Initiativförmåga och företagaranda.
8. Kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer. (Skolverket 2008)

Två kompetenser som jag ser är viktiga för skolan är nummer fyra Digital kompetens och och nummer fem Lära att lära. Vad innebär detta med tanke på det tidigare citatet? Hur ska detta bedömas och betygsättas? När mina föräldrar gick i skolan fanns inte dessa nyckelkompetenser och dessa kompetenser var kanske heller inte så efterfrågade. Nu när de finns så blir det kanske än viktigare att faktiskt ställa frågan ”Varför skola?”. Hur ska vi ställa oss till kodning i skolan? Stockholm stad ska, enligt tidningen Ny Teknik, utreda hur  programmering ska få ta plats i undervisningen. Det blir intressant att följa detta och se vad som kommer ut av detta. Hur ska vi ställa oss till detta? Är det beprövad erfarenhet? Finns det forskning som säger att det är bra eller dåligt? Hur ska vi göra när vi vill föra in nya saker i undervisningen? Hur ställer detta sig mot EUs nyckelkompetenser?  Jag ser att det finns en klar koppling till nummer fyra och fem i att lära barn att koda. För vi som lärare får ju själva bestämma hur vi genomför vår undervisning i relation till kunskapskraven.

Så var det bättre förr?

 


Jag har en dröm!

Jag har en dröm

Vad kommer att hända efter nyvalet? Hur kommer mitt Sverige att se ut? Mitt land som jag delar med alla som bor här. Mitt land som är ditt land också. Jag och alla lärare har ett viktigt arbete för oss lärare att göra; aktivt arbeta mot rasismen. Söndagen den 21 mars kommer vi att gå till ett av de viktigaste valen någonsin. Vi, de 87%, som valde att rösta för mångfald, solidaritet och medmänsklighet behöver stå upp mod de rasistiska krafter som försöker att få än mer makt. Det är viktigt att vi lärare bemöter varje rasistiskt påstående så att vi får ett Sverige där alla är välkomna. Det här valet kommer inte att handla om ökade löner till lärare, mer pengar till äldreomsorgen eller försvaret. Det här valet kommer att handla om hur vi i Sverige ser på oss som människor. Står vi för att vara toleranta, medmänskliga, öppna för mångfalden? Eller står vi för ett Sverige där vi är rädda för allt som är nytt, att särskilja på människor, ställa människor mot varandra?

Jag står för ett Sverige där vi är solidariska med våra medmänniskor. Där vi hjälper varandra och bekämpar varje form av förtryck. Där du och jag kan tycka olika men vi respekterar människans lika värde. Där vi respekterar varje individs frihet och integritet. Jag som lärare låter varje elev få alla de möjligheter som finns för att eleven ska kunna finna sin unika egenart. Jag vill och arbetar för att varje elev ska känna sig trygg i sig själva och i sin identitet. Varje elev måste få känna att det finns vuxna som litar på dem och att de kan få pröva sina vingar.

I och med budgetomröstningen den 3 december har  Sverige satts i ett vakuum kring beslutsfattandet. Det viktigt att vi i skolan stärker elevernas trygghet eftersom det är osäkert hur Sverige kommer att se ut efter nyvalet. Jag vill ha ett samhälle där alla människors unika egenarter respekteras, accepteras och tolereras.

Vi människor består av samma sak: kött och blod. Sedan kan vi ha olika hudfärg men vad betyder det? Inget. Vi kan tro på olika religioner. Vi blir kära i en person och inte i ett kön. Vi behöver hjälpa människor på flykt till Sverige. Vi behöver ge hjälpinsatser på plats. Vi behöver hjälpa människor som inte har det bra i Sverige. Vi kan inte ställa människor mot varandra.

IMG_2918En av de uppgifter som en lärare ska göra är att lära eleverna att kritiskt granska olika förhållanden och fakta.  Vi ska även lära dem att förstå att deras val av handling leder till olika konsekvenser. Nu är det än viktigare att elever och även alla andra förstår att allt som står på t ex Facebook inte är sant. När jag var liten så sa man ”Det är ju sant. Det står ju i tidningen”. Nu säger man ”Ja, men det är ju sant. Det står ju på Facebook.” Jag försöker själv vara kritisk till vissa artiklar som delas på Facebook och försöker kolla upp dem och se om det som står i artikeln stämmer. I några fall där några vänner på Facebook har delat olika artiklar så har de inte stämt. Det är olika sajter som gärna förvränger sanningen och där deras följare tar sajternas fakta som sin sanning och sprider den vidare. Det finns många myter kring migrationspolitiken som uppstår så. Många väljer att inte kontrollera vad t ex Försäkringskassan säger kring olika typer av bidrag.

Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ. (Lgr 11, s. 9)

Nu är snart jul och det kommer säkert samtalas kring nyvalet i många hem. Låt inte rasistiska kommentarer släppas igenom, trots att det är jul. Varje påstående måste bemötas. Vi är 87% som vill ha ett Sverige där vi står upp för mångfald och tolerans. Låt inte SD och andra liknande partier få makt. Lär av historien. Lär av vad som hände i Tyskland innan och under andra världskriget.

I have a dream that my four little children will one day live in a nation where they will not be judged by the color of their skin but by the content of their character.( Martin Luther King Jr. 28/8 1963)

Ett inspirerande tal som Martin Luther King Jr.  höll den 28 augusti. Utifrån hans citat så väljer jag att säga så här:

Jag har en dröm om att alla mina elever ska leva i ett land där de inte blir dömda utifrån hudfärg, tro, sexuell läggning eller identitet utan efter måttet på deras karaktär.

God jul!

Fritt inspirerat utifrån dagens lucka i Skovårens kalender.


%d bloggare gillar detta: