Kategori: kunskap

Sitt still! Håll tyst. Lyssna! Eller…??

Det florerar olika artiklar från bloggar och tidningar på Facebook och Twitter som handlar om att elever ska komma i tid till lektionerna. Att uppgifter/läxor ska lämnas in i tid. Att föräldrarna ska meddelas så fort deras barn inte sköter sig. Det handlar om att läraren ska återta makten i klassrummet. Att eleven ska bli en tyst person som ska matas med kunskap.

Det började häromdagen med en statusuppdatering av en lärare:

”Från och med i morgon…

…börjar lektionerna EXAKT på utsatt tid. Varenda minut man kommer sent kommer knappas in som ogiltig frånvaro (systemet tillåter inte att man anger sekunder)
…gäller utsatta datum och tider för inlämning utan undantag. Enda giltiga skälet kommer vara om en förälder ringer till mig och förklarar varför deras barn inte lämnat in sitt arbete.
…tillåts inte längre skäl som ”jag orkar inte” eller ”jag har ingen lust” om inte läkarintyg säger något annat.”

Jag tror att det är många lärare som känner som läraren. Hur ska vi möta eleverna? Hur ska vi få dem engagerade i det som de behöver lära sig? Hur ska vi få föräldrarna att förstå att de är viktiga personer i sina barns liv? Är det rätt väg att gå att använda sig av Urkund(för att se om eleven har plagierat) på högstadiet? Hur gör vi för att få dem att tänka, reflektera, att välja den svåra vägen i stället för den lätta? Enligt Skollagen ska vi fostra dem till demokratiska medborgare. Ur Skollagen(2010:800):

Syftet med utbildningen inom skolväsendet

4 § Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och
elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska
främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en
livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och
förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande demokratiska värderingar som det svenska
samhället vilar på.

Jag är en av de omkring 11000 personer som har delat artikeln på Facebook. Men jag är inte helt enig med dig utifrån det jag kan läsa i ditt inlägg. Jag anser att det är mitt uppdrag att bedriva en undervisning som gör att eleverna blir engagerade, intresserade, nyfikna. Jag reflekterar hela tiden över hur jag undervisar. Fungerade det här? Vad behöver jag ändra på? Måste jag ändra på något? Varför fungerade det här? Eller inte? Hur är mina relationer till mina elever? Känner jag mina elever? Vet jag vad de har med sig i sina ryggsäckar?  Hur har deras skolgång varit? Vad tycker elevernas föräldrar om skola? Jag anser även att det inte bara är föräldrarnas ansvar utan vi är fler som utövar ansvaret.

Även elever har åsikter om hur de tycker att det ska vara i skolan. När man tar upp vilka regler och vilka konsekvenser som ska gälla i en klass så har jag erfarit att eleverna är MYCKET tuffare i sina konsekvenser än vad vi vuxna är. Många av konsekvenserna de tar fram är inte förenliga med Skollagen eller Brottsbalken. En elev i Västerort skrev följande insändare i ”Mitt i Västerort” från 5 maj 2015.

IMG_3855

Jag är inte enig med eleven om ”Lite fruktan för skolan är bara nyttig, den håller oss på tårna”. INGEN elev ska frukta skolan eller sina lärare. INGEN elev ska känna sig rädd att gå till skolan. Jag hoppas verkligen att alla lärare har höga förväntningar på sina elever och ställer höga krav på dem. Jag förväntar mig även att lärarna låter eleverna ställa höga krav på dem. Eleverna ska kunna förvänta sig väl strukturerade och planerade lektioner. Eleverna ska kunna förvänta sig att läraren är kunnig inom sitt område.

Jag arbetar med elever som av olika anledningar inte har fokus på själva undervisningen. Men vet ni vad? Jag förstår dem. Om du inte vet var du kommer att bo nästa vecka. Om du inte vet om mamma kommer att få komma till Sverige eller inte. Om du inte vet om pappa kommer att överleva sin sjukdom. Om du inte vet… Skulle du själv kunna fokusera på lektionerna?

IMG_3596

Elever i åk 7 har läst om rymden. De fick sedan i uppgift att berätta för elever i åk 2 vad de har lärt sig. Ett uppskattat inslag i undervisningen för båda årskurserna. Viktigt att ha ett mål med lärandet.

Jag ställer höga krav på mina elever. Alltid. Jag förväntar mig alltid deras bästa prestationer. Jag ger alltid mitt bästa för mina elever. Mina kollegor ger alltid sitt bästa för våra elever. Våra elever vet att i skolan finns en trygghet. Jag förväntar mig att alla elever kommer i tid till skolan. Men vems ansvar är det?

Ingela Netz är en av flera personer som har skrivit en ”motartikel” på sin blogg. Hon skriver i sitt inlägg Vilse i ”vet hut”:

För det finns få saker som är så demoraliserande och mentalt knäckande för en lärare som när hen, efter ambitiös och engagerad planering av sin undervisning, får densamma spolierad av att situationen i klassrummet förstörs av en eller flera elever som stör, provocerar, förstör eller bara inte tänker delta. (Ingela Netz 9 maj 2015)

Visst är det så. När du planerat och sedan genomför din undervisning och några elever sedan förstör din lektion så är det otroligt frustrerande. Men det intressanta är då vilken reflektion du sedan gör. Var i planeringen gick det fel? Vad kunde du ha gjort annorlunda? Eller väljer du att skjuta över ansvaret på någon annan? Det är ju rätt enkelt att skylla på någon annan. Jag har elever som alltid skyller på någon annan. Det var hens fel att jag slog hen… Ja, om vi alltid skyller på någon annan så blir det ju lite enklare att leva. Tänk vad skönt att inte behöva ta ansvar. Journalisten och författaren Eva-Lotta Hultén skrev en artikel på sin blogg om Den stränge lärarhjälten. Hon ställer ett antal frågor i sitt inlägg om hur läraren egentligen har varit tidigare? Det är något som inte framkommer i inlägget som läraren skriver. Det är självklart att lektionerna SKA börja på utsatt tid. Eleverna SKA lämna in sina uppgifter i tid. Men som, Eva-Lotta Hultén, skriver i sitt inlägg så är det vägen dit vi behöver prata om.Hur gör vi då? Hur ska vi förhålla oss till detta? Vems ansvar är det att eleverna kommer i tid till lektionerna? Vems ansvar är det att eleverna lämnar in sina uppgifter i tid? Vems ansvar är det att se till att eleverna lär sig det de ska lära sig? Vems ansvar är det att se till att eleverna inte leker med sina mobiltelefoner under lektionstid? Vem… Många vem kan det bli. Ansvaret skjuts ständigt över på någon annan. Det är alltid någon annans fel/ansvar…

IMG_3598

Elever som blir engagerade i sina uppgifter kommer att inse att det är kul att gå i skolan. Hur gör du som lärare för att engagera dina elever?

Vad är det eleverna behöver få med sig från skolan? Vilka förmågor är viktiga för att klara sig i framtiden?  Vilka slags elever är det vi vill skapa? Vill vi ha elever medmänniskor som är tysta, som accepterar allt som sägs, som lyder? Eller vill vi ha elever som reflekterar, argumenterar, är källkritiska, som står upp för människans lika värde? Många anser att skolan var bättre förr men med ett sådant uttalande så inser man inte att samhället och världen runt omkring oss har förändrats. Vi lever i en samtid som är föränderlig och där förändringen går snabbare än någonsin.

Det jag vill komma fram till är att hos VEM ligger ansvaret? Vem har ansvaret för att eleverna ska lära sig det läroplanen säger? Vem har ansvaret i att se till att lärarna har rätt utbildning? Vem har ansvaret för att eleverna får det stöd de behöver? Vem har ansvaret för att eleverna får kläder på kroppen och mat i magen?

Föräldrar, lärare, elever, rektorer, politiker, förståsigpåare…
VEM vågar ta ansvar?

Jag är beredd att ta mitt ansvar som lärare.
Är du beredd att ta ditt?
Gör vi det tillsammans eller tänker du bara på dig själv?


En skola för alla eller är skolan verkligen till för alla?

IMG_0839 Har vi en skola som är till för alla eller är det så att eleverna ska stöpas in i samma gjutform? Till vilket slags samhälle är det vi ska fostra våra elever i? Vilka kunskaper är det som de kommer att behöva? Tar vi hänsyn till alla elevers olika förutsättningar? När jag gick i skolan så var klasserna homogena. I min skola så var det barn från landet och barn från samhället som gick i skolan. Vi hade lärare som hade arbetat där under lång tid och vi hade sju gifta par bland lärarna. Min syster som är nio år äldre än jag hade samma magister som jag själv hade på mellanstadiet. Min pappa hade min magisters pappa som lärare… I samhället där jag gick i skolan så fanns det två stora tillverkningsindustrier där många föräldrar arbetade. De flesta som föddes i samhället blev kvar i samhället efter grundskolan och gymnasiet. Till detta samhälle så behövdes inte samma kunskaper som vi behöver idag. Idag är vi mer rörliga än någonsin. Vi har möjligheterna att kunna studera över hela världen om vi så vill. Så vilka kunskaper behövs nu?

IMG_3529En skola för alla?

Var den skolan jag gick i en skola för alla? Fick alla samma möjligheter att nå målen? Jag ser det ur mitt elevperspektiv och då tror jag att alla fick samma möjligheter. Men jag är inte helt säker. Alla vi i klassen hade inte samma bakgrund. För min egen del arbetade mina föräldrar och de var gifta. Några klasskompisar hade föräldrar som var skilda. Några klasskompisar tror jag levde i ekonomisk utsatthet. Någon hade många syskon. Någon var enda barnet. Jag vet att det fanns klasskompisar som hade det tufft i skolan och att de fick ju viss hjälp. Nu har jag inte så bra koll på var alla finns i dag men några har flyttat ut i världen och några av dem bor kvar i samma samhälle där de bott hela livet.

En skola någonstans i Sverige

Låt mig berätta om en skola någonstans i Sverige. Den kanske finns eller så finns den inte. I den här skolan går det många elever som har sitt ursprung i andra länder. I den här skolan går det elever som har föräldrar som har en hög akademisk utbildning. I den här skolan går det elever vars föräldrar inte har gått i skolan. Många elever lever i ekonomisk utsatthet. Vissa elever är hemlösa. De får flytta runt bland olika andra- och tredjehandskontrakt. Två veckor här. Tre månader där. En vecka på gatan. På den här skolan finns det elever vars föräldrar inte bor här utan de får bo hos släktingar. Vissa elever bor med sin familj i små lägenheter och där de inte får ro att studera. Några elever lever under utvisningshot trots att de är födda i landet och aldrig bott där föräldrarna kommer från. Blir denna skola någonsin en skola för alla?

IMG_0902Lärarna på den här skolan arbetar hårt med att skapa studiero på lektionerna. Många elever vet inte varför de går i skolan. Lärarna får arbeta mycket med att motivera eleverna till att vilja lära sig. Många elever är luststyrda och har de inte lust att räkna eller att lyssna på en genomgång i grammatik så lämnar de klassrummet eller så börjar de störa de andra i klassen. Att arbeta på den här skolan innebär att lärarna måste vara på tå och använda sig av flera olika verktyg för att bibehålla motivationen och för att behålla studieron. Nu kanske du undrar över varför lärarna är kvar på den här skolan? Du kanske även undrar varför eleverna är kvar på skolan? Skolan och dess lärare arbetar stenhårt med att ha höga förväntningar på eleverna så att de ska nå så långt de kan. Lärarna trivs med att arbeta på skolan och vill verkligen se till att det blir en skola för alla. Eleverna är kvar för att lärarna tror på dem. Att de kan nå sin fulla potential.

För att skolan ska kunna bli en skola för alla så behöver lärarna få arbetsro. Lärarna behöver få göra det de ska göra; undervisa. Lärarna behöver få möjligheter att lära sig att använda IKT som en naturlig del av undervisningen. Lärarna måste få möjligheter att kunna ge det stöd som eleverna behöver. Skolan behöver även rekrytera lärare som vill arbeta med dessa utmaningar.

IMG_1009Varför skola?

En fråga som jag ständigt kommer tillbaka till i mina texter och i mina funderingar är ”Varför skola?”. Många elever och föräldrar behöver fundera över varför behövs skolan? Varför går JAG i skolan? Hur kan vi tillsammans skapa goda förutsättningar för att nå goda resultat? Vilken hjälp behöver de föräldrar som har det tufft i sitt föräldraskap? Vilken hjälp behöver eleverna i sitt kunskapsskapande? Vilken hjälp behöver jag som lärare för att ge eleverna maximala förutsättningar för att kunna lära eleverna att lära? Vad är det som behövs för framtiden? Jag tror att vi behöver lära eleverna att skapa sin egen framtid. Att själva kunna skapa sina kunskaper. Att se till att de blir källkritiska och att de inte köper en sanning rakt av utan att de även kan se bakom sanningen. Jag vet att jag själv ibland går på saker som står på Facebook och delar vidare men jag har blivit mer kritisk till vem är det som står bakom budskapet.

Varför skola? Varför arbetar jag i skolan? Vad är det som triggar mig att fortsätta arbeta med undervisning? Jag tror på människans inneboende förmåga att kunna skapa sin egen framtid. Vissa människor skapar sin egen framtid utan hjälp av någon medan vissa behöver viss stöttning i att skapa sin egen framtid. Att få se glädjen i en elevs ögon när eleven klarar något den inte har klarat tidigare är fantastiskt. Att få se eleven växa av att lära sig.

Ett minne jag har var när jag arbetade som matematiklärare på mellanstadiet på en skola. Under en period så tränade vi hårt på multiplikationstabellerna. Varje vecka hade vi ett multiplikationstest med 92 uppgifter. Eleverna fick 10 minuter på sig för att klara testet. När 10 minuter hade gått fick eleven bara 30 rätt. Eleven klarade heller inte att lösa alla uppgifter. En dag när vi gick till lunchen sade eleven till mig att jag skulle säga några multiplikationstal. Jag lät eleven svara på några och eleven satte vartenda tal blixtsnabbt. Jag sade till eleven att du kommer att ha minst 70 rätt på testet om det går så här bra. Ack så fel jag hade… eleven fick 87 rätt på 7 minuter! I samtal med eleven så framkom det att eleven hade bestämt sig för att hen skulle lära sig alla tabeller! Genom att bestämma sig för att vilja lära sig så kunde eleven lära sig. Jag är övertygad om att alla elever kan lära sig bara de bestämmer sig för det. Vissa elever kommer att klara det galant och utan hjälp men ett antal elever kommer att behöva kämpa stenhårt men de kommer att klara det!

lyssnandeSka vi testa alla på samma sätt?

För närvarande genomför jag nationella prov i svenska i årskurs 3. Det är intressant att se hur proven är sammansatta. Alla elever i hela landet gör samma prov. Men blir svaren rättvisande när vi har elever som aldrig har mött vissa av orden? Vissa svarsalternativ är snarlika och blir svårt för många elever att svara på. Det har ingen betydelse om det är elever som är födda i Sverige av svenska elever eller om det är elever som har föräldrar som är födda utomlands. Blir det då en skola för alla? Alla ska ju bedömas utifrån samma mall.

Vilken slags skola är det vi vill ha? Är det en skola där alla ska stöpas i samma form eller är det en skola där vi vill utveckla individer till att nå sin fulla potential? Ska vi då fortsätta på samma sätt som vi gjort de senaste 30 åren? Eller behöver vi skaka om skolan och skapa något nytt? Ska vi testa alla på samma sätt? Blir PISA-undersökningen rättvisande för vårt sätt att undervisa?

Hur tänker du?


Jag vill inte ha lov! Jag vill vara i skolan!

IMG_2863Nu närmar sig jullovet med stormsteg. En välbehövlig ledighet för många lärare och elever. En ledighet där man kan vila upp sig och återfå nya krafter inför den stundande vårterminen. En ledighet som många ser framemot med glädje. Men i varje klass finns det någon eller några elever som står inför sin mest helvetiska tid; att inte få vara i skolan där det finns struktur, tydlighet och omtanke. Många elever i den svenska skolan vaknar upp till två och en halv veckas gungfly.

Ett av skolans uppdrag är att vara kompensatorisk. Vi ska se till att eleven utvecklas i sitt lärande och i sin personliga utveckling att de kan nå så sin fulla potential. Vi arbetar för att elverna ska få med sig de kunskaper de behöver enligt läroplanen.

”Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål.” (Skollag 3 kap 3 § (2010:800) [Hämtad 2014-12-14])

Men om jag nu går tillbaka till det som jag skrev i det första stycket om att nu kommer det ett lov som för många elever innebär ett rent helvete? Hur ska jag då förhålla mig till skollagen och Lgr 11? Skolan och jag som lärare ska arbeta för att eleverna ska känna sig trygga och känna en kunskapstörst; att ha lust att vilja lära. En eller två veckor före ett lov börjar några av mina elever att på sitt sätt uttrycka ett ännu större behov av struktur, tydlighet och omtanke. Det ter sig i uttryck som att de kommer i fler konflikter med kamrater och lärare. De blir mer utåtagerande och med sina handlingar visar de tydligt att de vill inte ha lov.

Skolan ska sträva efter att vara en levande social gemenskap som ger trygghet och vilja och lust att lära. (Lgr 11, s 10.)

För mig som lärare innebär det att jag måste vara ännu tydligare i vad det är som gäller när det är skola. Jag behöver visa, igen, att jag står pall och att jag fortfarande står kvar. Jag behöver bekräfta elevernas känslor att de faktiskt kommer att sakna mig men att jag kommer att ha det bra. De behöver veta att jag kommer att stå där den 8 januari när skolan börjar igen. De behöver veta att jag kommer att tänka på dem under lovet och att jag hoppas att de kommer att ha det bra.

IMG_2845Visst, jag kommer att fundera lite på hur de har det men för att överleva som lärare behöver jag lära mig hur jag hanterar detta. Jag vet att många av mina elever lever i en situation som jag aldrig har levt i och aldrig kommer att leva i. Vetskapen om mina elevers situation skulle kunna sänka mig om jag ständigt går och funderar över hur de har det. Det har sänkt många lärare som ständigt grubblar över deras elever har det hemma. När jag var ute på min första VFU-utbildning som lärare så träffade jag på en elev som hade det tufft hemma. Jag funderade rätt mycket över den elevens situation när jag var hemma. Det började äta upp mig så jag berättade för kuratorn på den skolan om mina tankar. Kuratorn sade några kloka ord till mig som jag tar tagit till mig och levt efter vilket har räddat mig från att gå ner mig.

”När du är i skolan så kan du göra allt du kan för eleven, men när du är hemma kan du inte göra något alls.”

Jag vet att jag gör skillnad för eleven när jag är i skolan men när jag är hemma så är det min fritid. Det är viktigt som lärare att kunna göra den distinktionen att skilja på arbete och privatliv. Vissa saker gör jag hemma men det mesta arbetet sker på min arbetsplats; även delar av min förtroendetid. Framförallt när jag arbetar med elevernas sociala situation så är det viktigt att jag gör det på mitt arbete tillsammans med mina kollegor och med eleverna.

IMG_2805Hur ska jag nu göra för att få mina elever att känna trygghet, vilja och lust just nu och när de kommer tillbaka till skolan i januari? Hur ska jag fortsätta ha deras stjärneögon tända? För mig är det viktigt att de ska känna tillit och trygghet med mig som lärare och mina andra kollegor på skolan. Det är viktigt att de känner att de kan komma till oss och berätta hur de mår och hur de känner sig. Om eleven inte känner tillit och trygghet till de vuxna på skolan bli det ännu svårare för oss som lärare att kunna arbeta med att elevernas lärande. I vissa grupper får kunskapslärandet stå tillbaka för det sociala lärandet. I den klass jag är mentor för har vi fått arbeta mycket med det sociala lärandet för att vi ska kunna få till kunskapslärandet.

I januari kommer jag och mina kollegor att stämma av var eleverna befinner sig efter jullovet. Vi behöver känna in på vilken nivå vi behöver starta upp terminen. Kan vi sätta igång med lektionsundervisning eller måste vi arbeta med den  sociala biten under en tid? Att arbeta med trygghet, vilja och lust är något som vi ständigt arbetar med. Hur lockar vi elever att vilja lära? Måste allt lärande vara lustfyllt? Vad innebär det när elever ”inte vill” göra det som jag planerat? Hur ska vi få eleverna att förstå att det är kul att lära? Ska vi strunta i det som inte är lustfyllt? Hur ska vi skapa en undervisningssituation som är utmanande för alla elever?

Under veckan hjälpte jag en kollega med att genomför ett läxförhör i engelska. Efter läxförhöret fick jag och en kollega reda på att en elev hade haft en lapp under bänken som hen kollat på när hen skulle skriva sina ord. Ett par av elevens kamrater uppmärksammade detta och frågade hen vad det var för lapp men hen svarade bara ”inget”. Jag hade inte en tanke på att någon elev skulle komma på tanken att fuska så jag kollade inte ens efter sådana tecken. Vi tog ett samtal med eleven som efter en direkt fråga erkände att hen hade fuskat. Eleven är i svårigheter i sitt lärande och tog en genväg till att få alla rätt (vilket eleven fick med hjälp av sin lapp). Eleven känner en stor press på sig själv att få alla rätt men vet att hen är i svårigheter som gör att eleven har svårt att nå dit. Jag känner att jag hamnar i ett dilemma eftersom jag vet att eleven är i svårigheter. Hur ska vi nu göra om vi ska uppfylla läroplanens strävan att Skolan ska sträva efter att vara en levande social gemenskap som ger trygghet och vilja och lust att lära? Vi kan alltid arbeta för att skapa goda relationer mellan elever och lärare, mellan elever och elever men blir tufft att nå det då vi även har kunskapsmål att nå. Vi kommer, tyvärr, alltid ha elever som är i svårigheter som får det tufft att nå kunskapsmålen.

Ska vi ha ens ha lov i skolan? Ska terminerna se ut som de gör idag? I vissa länder arbetar man med tre terminer. Hur skulle det fungera? Vissa skolor i Sverige har flexibla lov, kan det vara något?

Skolan är kompensatoriskt för många elever. Du som lärare, fritidspedagog, förskollärare, barnskötare eller elevassistent är en viktig person för många elever. Gör allt du kan för dessa elever när du är på jobbet. Ge dem tydlighet, struktur, omtanke och kärlek.

På fredag börjar jullovet för 900000 elever i grundskolan. För en stor majoritet är ledigheten efterlängtad men för en del av dem börjar två och en halv veckans helvete. Kommer pappa dricka? Kommer mamma att slå mig? Kommer jag få något paket? Kommer jag att få mat idag? Måste jag gå till affären och snatta för att överleva? Har jag någonstans att bo? Kommer någon att bry sig om mig?

 

 

Det här blogginlägget kom till efter inspiration från dagens lucka i #skolvårens julkalender.


I think I’m going slightly mad…

Under en av våra studiedagar föreläste jag om ”Bloggande elever och kollegialt lärande” för lärare i Sundbyberg Stad. Från förskola till gymnasiet. Inför de tre föreläsningar som jag skulle genomföra for en mängd tankar i huvudet som jag till slut fick ner på pränt. Det var fantastiskt roligt att få genomföra dessa föreläsningar om hur jag arbetar med framförallt åk 3 och bloggandet. Nu börjar jag nå målet med den ena gruppen där deras skrivande börjar närma sig sitt slut och vi kan börja publicera lite mer resultat på bloggen. Det märks på eleverna att de börjar nå målet och att de verkar vara rätt nöjda med det resultat som kommer. Den grupp som börjar bli färdiga med sina uppgifter kommer att få göra lite andra saker innan vi återupptar bloggandet. Det är fantastiskt kul att få se elevernas stolthet när deras texter publiceras på bloggen.

Under hösten har jag även påbörjat en utbildning för att handleda lärarstudenter. Det är en utbildning som jag ser framemot att få genomföra. Att få ta emot lärarstudenter är fantastiskt! Att komma lite närmare lärarutbildningen under några veckor känns bra. Jag har idag tagit emot en student som kommer att följa mig under fem veckor. Studenten kommer att fokusera på svenska och språkutveckling. Det kommer att bli intressant att följa studentens tankar och undervisning. I utbildningen till VFU-handledare så ska vi genomföra en observation hos en kollega som läser samma utbildning. Kollegan skulle genomföra en kognitivt utmanande uppgift med sina elever där jag skulle observera olika elevers engagemang för uppgiften. Jag har länge längtat efter att få komma in i andras klassrum för att se hur de arbetar och vad jag kan lära mig av dem. Idag kom chansen! Jag fick följa med Linda som har engelska i åk 8. För mig var det extra kul då jag haft halva klassen tidigare när de gick i åk 6. Att få se hur de har utvecklats från då jag hade dem till idag kändes riktigt bra. Jag undervisade dem i matematik, NO och bild i åk 6. Jag hade ett nära samarbete med vår intro-grupp och tog emot elever som var redo att börja möta undervisningen i klassrummet. Att se dessa elever ha utvecklat språket från att inte kunna någon svenska till att idag klara sig riktigt bra är en ynnest som inte alla lärare får chansen att se. Det var intressant att diskutera med Linda om det jag sett och vad hon själv hade sett. Att få diskutera undervisning direkt i samband med att den har genomförts är spännande. Har vi sett samma saker? Var vi eniga om det vi hade sett? Vilka är styrkorna och vilka är utvecklingsmöjligheterna?

Dagen avslutades med att hålla ytterligare en föreläsning tillsammans med en av våra speciallärare, Ann-Charlotte. Den handlade om läsförståelse och hur vi kan arbeta med det i alla våra ämnen. Att se hur kollegorna gick in i uppgiften för att diskutera olika texter som de själva hade med sig för att arbeta med läsförståelse var mycket givande. Jag upptäckte hur viktigt det är med läsförståelsen då jag genomförde nationella prov i bilogi med mina sexor för två år sedan. Det flera elever gick bet på var just att de inte förstod vad texterna handlade om. Jag försöker nu fokusera på läsning och läsförståelse framförallt med åk 3 men när situationen tillåter kommer vi att arbeta mycket med det i åk 2 också.

Efter föreläsningen för stadens lärare så fick jag ett uppdrag från min rektor att skriva ihop en plan för skolans IKT-strategi och satsningar. Det var ett intressant arbete att få göra. Det var kul att få grotta ner sig i något helt annat än att bara fokusera på elever och undervisning. Jag behöver lite sådana uppdrag ibland just för att hitta energi i andra saker när energin tryter i undervisningen. Det var intressant att få läsa andra skolors och kommuners strategier. Spännande var att många skolor, inklusive jag själv använt oss av samma citat från Skolverkets skrift Utvecklingsbehov avseende IT-användningen inom skolan från 2009.

IT i sig kan inte förbättra elevernas lärande, däremot finns en stor pedagogisk potential om läraren har djup IT-kompetens och reflekterar över sin roll samt över hur undervisningen ska kunna utvecklas med ny teknik.  (Skolverket, 2009, s 21.)

En slutsats som jag dragit, utifrån ovanstående citat och den undersökning jag gjort på skolan, är att det är viktigt att vi lärare diskuterar och tar till oss av ny teknik och nya pedagogiska tankar. Vi ska inte köpa allt rakt av utan vi ska kritiskt granska det som kommer och även koppla det till läroplanen. Vi behöver ständigt diskutera vilka arbetssätt vi vill använda oss av, vilka verktyg vi behöver och hur vi ska kompetensutveckla oss för att nå dit vi vill. Vi ska inte kasta oss in i en-till-en satsningar utan en tydlig strategi för hur vi tar oss an detta. Vi behöver ligga i framkant och stå på tå inför utvecklingen. Eleverna är både konsumenter och producenter av nya medier och kunskap.

Att arbeta som lärare är att vara en tusenkonstnär. Under ett antal veckor före vårt så kallade höstlov så har arbetssituationen varit av en karaktär som jag inte varit med om. Det har känts som att jag haft hundra bollar i luften samtidigt och att jag ska hålla dem uppe hela tiden. Att undervisa i fyra grupper, två i åk 2 och två i åk 3 i svenska och NO innebär en hel del planering. Framförallt då jag ska samarbeta med ytterligare två lärare i åk 3 om svenskan. Jag känner att jag inte har full koll och det känns inte bra. Ett av en lärares stora dilemman är att de flesta lärare, inklusive jag själv, vill ha full koll på samtliga elever jag undervisar. Att jag känner att jag inte har full koll är ju egentligen inte så konstigt eftersom det har varit många bollar i luften. Jag börjar sakta med säkert plocka ner dem en efter en. Jag kan även bocka av saker som blivit klara. Tankarna som har skallrat om kring i skallen börjar att sätta sig på plats och jag börjar fatta beslut om vad jag själv vill framöver. Vad jag vill och hur jag vill att det ska ske får jag berätta om någon annan gång.

Ja…jag känner mig lite som Queen… I’m going slightly mad…


Varför måste jag göra läxorna? Jag vill inte göra läxorna!

Varför måste jag göra läxorna? Jag vill inte göra läxorna!

Läxor är något alla har en åsikt om. ”Alla” tycker ju att man måste ju ha läxor i skolan. Hur ska man annars kunna lära sig något? En lärare som inte ger läxor ses som en dålig lärare. En elev som inte gör sina läxor ses som en dålig elev. Hur kan det komma sig? Vad beror det på att ”alla” tycker att läxor är så viktigt? Jag får känslan av att det är viktigare med läxor än att undervisningen i klassrummet är på topp.

Kommunfullmäktige i Hallstahammars kommun beslöt i somras att tillsätta en utredning om att eventuellt skippa läxor i skolan. Ett beslut som fick fd utbildningsminister Björklund att gå i taket och många med honom.

Jag tänker ta initiativet till en lagändring som skulle betyda att kommuner inte får lägga sig i den här typen av pedagogiska beslut. Det är lärarna som bestämma hur undervisningen läggs upp och då bland annat hur mycket läxor som ges, säger Jan Björklund (FP). (svt.se 16/6-14)

Jag kan faktiskt hålla med förre ministern om att det är lärarna som ska fatta beslutan om läxor eller inte. Det är lärarens sak att planera och genomföra undervisningen och inte politikernas. Men som lärare måste jag även fundera på VARFÖR jag ger läxor och HUR. Jag har funderat en hel del kring läxor och läxornas varande eller icke-varande. Att slentrianmässigt ge ut läxor är inte konstruktivt för elevernas lärande. En del lärare delar ut läxor på sådant som eleverna inte har haft undervisning om. En del lärare ger läxor som gör att eleverna måste få massor av hjälp av sina föräldrar. En del lärare ger samma läxor till alla elever trots att eleverna ligger på olika nivåer.

En genomtänkt läxa är en läxa där eleven kan göra den utan någon hjälp av en vuxen. En bra läxa är en läxa där eleven utmanas på sin nivå. En läxa om är för svår leder till konflikter i familjen när läxan ska göras. En för svår läxa leder till att elever som redan har dåligt självförtroende sänker sig än mer. Är det skolans uppgift att skapa konflikter mellan barn och föräldrar?

Är det skolans uppgift att sänka elevernas självförtroende?

I skolan möter vi elever som är nyanlända och inte har språket ännu och vars föräldrar heller inte har språket. Vi möter elever som lever i ekonomisk utsatthet där varje dag innebär ett vändande på de pengar man har. Vi möter elever som i perioder inte vet var de ska sova nästa natt. Hur ska dessa elever kunna genomföra sina läxor och ens kunna koncentrera sig på att göra läxorna när det finns andra saker i livet som är än viktigare än att läxan blir gjord? Vi lärare kan inte förutsätta att alla elever har dator och tillgång till internet. När jag arbetade på mellanstadiet fick eleverna möjlighet att på läxhjälpen använda datorer för att göra sina läxor och att kunna lämna in läxan digitalt. Här har skolan en viktig uppgift att ge alla elever den möjligheten. Vi kan också uppmuntra eleverna att gå till biblioteket för att kunna arbeta.

Pernilla Alm skriver i sin blogg Läxfritt om elevers skolplikt och arbetstid. Hur många föräldrar vill arbeta hemma efter sin arbetstid? Många föräldrar tycker att eleverna SKA ha läxor bara för att det har alltid varit så. De hade ju läxor så varför ska inte deras barn ha det…det blir ju orättvist… En annan sak som Pernilla Alm tar upp i sitt inlägg Föräldratrycket – igen handlar om tid:

Arbetstiden. Att tänka ut och planera bra läxor, att genomföra dem, följa upp (och jaga för att få in dem) tar tid. Tid vi lärare faktiskt inte har. Läs DN idag, mycket bra artikel som berättar exakt hur det är. Och ärligt. Vem vill sitta hemma och jobba kvällstid, egentligen?(Pernilla Alm 14/10-14)

Jag vill lägga min tid på min undervisning i klassrummet. Jag vill skapa förutsättningar för lärandet under skoldagen. Jag vill ge varje elev de bästa förutsättningarna utifrån deras förutsättningar och behov. Jag vill att alla elever ska känna glädje över att lära sig nya saker och att inhämta ny kunskap. Jag har höga förväntningar på alla elever oavsett vilken bakgrund de har. Alla elever har möjligheten att nå dit de vill – men behövs läxorna då?


%d bloggare gillar detta: