Kategori: #lyftskolan

Sitt still! Håll tyst. Lyssna! Eller…??

Det florerar olika artiklar från bloggar och tidningar på Facebook och Twitter som handlar om att elever ska komma i tid till lektionerna. Att uppgifter/läxor ska lämnas in i tid. Att föräldrarna ska meddelas så fort deras barn inte sköter sig. Det handlar om att läraren ska återta makten i klassrummet. Att eleven ska bli en tyst person som ska matas med kunskap.

Det började häromdagen med en statusuppdatering av en lärare:

”Från och med i morgon…

…börjar lektionerna EXAKT på utsatt tid. Varenda minut man kommer sent kommer knappas in som ogiltig frånvaro (systemet tillåter inte att man anger sekunder)
…gäller utsatta datum och tider för inlämning utan undantag. Enda giltiga skälet kommer vara om en förälder ringer till mig och förklarar varför deras barn inte lämnat in sitt arbete.
…tillåts inte längre skäl som ”jag orkar inte” eller ”jag har ingen lust” om inte läkarintyg säger något annat.”

Jag tror att det är många lärare som känner som läraren. Hur ska vi möta eleverna? Hur ska vi få dem engagerade i det som de behöver lära sig? Hur ska vi få föräldrarna att förstå att de är viktiga personer i sina barns liv? Är det rätt väg att gå att använda sig av Urkund(för att se om eleven har plagierat) på högstadiet? Hur gör vi för att få dem att tänka, reflektera, att välja den svåra vägen i stället för den lätta? Enligt Skollagen ska vi fostra dem till demokratiska medborgare. Ur Skollagen(2010:800):

Syftet med utbildningen inom skolväsendet

4 § Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och
elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska
främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en
livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och
förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande demokratiska värderingar som det svenska
samhället vilar på.

Jag är en av de omkring 11000 personer som har delat artikeln på Facebook. Men jag är inte helt enig med dig utifrån det jag kan läsa i ditt inlägg. Jag anser att det är mitt uppdrag att bedriva en undervisning som gör att eleverna blir engagerade, intresserade, nyfikna. Jag reflekterar hela tiden över hur jag undervisar. Fungerade det här? Vad behöver jag ändra på? Måste jag ändra på något? Varför fungerade det här? Eller inte? Hur är mina relationer till mina elever? Känner jag mina elever? Vet jag vad de har med sig i sina ryggsäckar?  Hur har deras skolgång varit? Vad tycker elevernas föräldrar om skola? Jag anser även att det inte bara är föräldrarnas ansvar utan vi är fler som utövar ansvaret.

Även elever har åsikter om hur de tycker att det ska vara i skolan. När man tar upp vilka regler och vilka konsekvenser som ska gälla i en klass så har jag erfarit att eleverna är MYCKET tuffare i sina konsekvenser än vad vi vuxna är. Många av konsekvenserna de tar fram är inte förenliga med Skollagen eller Brottsbalken. En elev i Västerort skrev följande insändare i ”Mitt i Västerort” från 5 maj 2015.

IMG_3855

Jag är inte enig med eleven om ”Lite fruktan för skolan är bara nyttig, den håller oss på tårna”. INGEN elev ska frukta skolan eller sina lärare. INGEN elev ska känna sig rädd att gå till skolan. Jag hoppas verkligen att alla lärare har höga förväntningar på sina elever och ställer höga krav på dem. Jag förväntar mig även att lärarna låter eleverna ställa höga krav på dem. Eleverna ska kunna förvänta sig väl strukturerade och planerade lektioner. Eleverna ska kunna förvänta sig att läraren är kunnig inom sitt område.

Jag arbetar med elever som av olika anledningar inte har fokus på själva undervisningen. Men vet ni vad? Jag förstår dem. Om du inte vet var du kommer att bo nästa vecka. Om du inte vet om mamma kommer att få komma till Sverige eller inte. Om du inte vet om pappa kommer att överleva sin sjukdom. Om du inte vet… Skulle du själv kunna fokusera på lektionerna?

IMG_3596

Elever i åk 7 har läst om rymden. De fick sedan i uppgift att berätta för elever i åk 2 vad de har lärt sig. Ett uppskattat inslag i undervisningen för båda årskurserna. Viktigt att ha ett mål med lärandet.

Jag ställer höga krav på mina elever. Alltid. Jag förväntar mig alltid deras bästa prestationer. Jag ger alltid mitt bästa för mina elever. Mina kollegor ger alltid sitt bästa för våra elever. Våra elever vet att i skolan finns en trygghet. Jag förväntar mig att alla elever kommer i tid till skolan. Men vems ansvar är det?

Ingela Netz är en av flera personer som har skrivit en ”motartikel” på sin blogg. Hon skriver i sitt inlägg Vilse i ”vet hut”:

För det finns få saker som är så demoraliserande och mentalt knäckande för en lärare som när hen, efter ambitiös och engagerad planering av sin undervisning, får densamma spolierad av att situationen i klassrummet förstörs av en eller flera elever som stör, provocerar, förstör eller bara inte tänker delta. (Ingela Netz 9 maj 2015)

Visst är det så. När du planerat och sedan genomför din undervisning och några elever sedan förstör din lektion så är det otroligt frustrerande. Men det intressanta är då vilken reflektion du sedan gör. Var i planeringen gick det fel? Vad kunde du ha gjort annorlunda? Eller väljer du att skjuta över ansvaret på någon annan? Det är ju rätt enkelt att skylla på någon annan. Jag har elever som alltid skyller på någon annan. Det var hens fel att jag slog hen… Ja, om vi alltid skyller på någon annan så blir det ju lite enklare att leva. Tänk vad skönt att inte behöva ta ansvar. Journalisten och författaren Eva-Lotta Hultén skrev en artikel på sin blogg om Den stränge lärarhjälten. Hon ställer ett antal frågor i sitt inlägg om hur läraren egentligen har varit tidigare? Det är något som inte framkommer i inlägget som läraren skriver. Det är självklart att lektionerna SKA börja på utsatt tid. Eleverna SKA lämna in sina uppgifter i tid. Men som, Eva-Lotta Hultén, skriver i sitt inlägg så är det vägen dit vi behöver prata om.Hur gör vi då? Hur ska vi förhålla oss till detta? Vems ansvar är det att eleverna kommer i tid till lektionerna? Vems ansvar är det att eleverna lämnar in sina uppgifter i tid? Vems ansvar är det att se till att eleverna lär sig det de ska lära sig? Vems ansvar är det att se till att eleverna inte leker med sina mobiltelefoner under lektionstid? Vem… Många vem kan det bli. Ansvaret skjuts ständigt över på någon annan. Det är alltid någon annans fel/ansvar…

IMG_3598

Elever som blir engagerade i sina uppgifter kommer att inse att det är kul att gå i skolan. Hur gör du som lärare för att engagera dina elever?

Vad är det eleverna behöver få med sig från skolan? Vilka förmågor är viktiga för att klara sig i framtiden?  Vilka slags elever är det vi vill skapa? Vill vi ha elever medmänniskor som är tysta, som accepterar allt som sägs, som lyder? Eller vill vi ha elever som reflekterar, argumenterar, är källkritiska, som står upp för människans lika värde? Många anser att skolan var bättre förr men med ett sådant uttalande så inser man inte att samhället och världen runt omkring oss har förändrats. Vi lever i en samtid som är föränderlig och där förändringen går snabbare än någonsin.

Det jag vill komma fram till är att hos VEM ligger ansvaret? Vem har ansvaret för att eleverna ska lära sig det läroplanen säger? Vem har ansvaret i att se till att lärarna har rätt utbildning? Vem har ansvaret för att eleverna får det stöd de behöver? Vem har ansvaret för att eleverna får kläder på kroppen och mat i magen?

Föräldrar, lärare, elever, rektorer, politiker, förståsigpåare…
VEM vågar ta ansvar?

Jag är beredd att ta mitt ansvar som lärare.
Är du beredd att ta ditt?
Gör vi det tillsammans eller tänker du bara på dig själv?


Jag vill inte ha lov! Jag vill vara i skolan!

IMG_2863Nu närmar sig jullovet med stormsteg. En välbehövlig ledighet för många lärare och elever. En ledighet där man kan vila upp sig och återfå nya krafter inför den stundande vårterminen. En ledighet som många ser framemot med glädje. Men i varje klass finns det någon eller några elever som står inför sin mest helvetiska tid; att inte få vara i skolan där det finns struktur, tydlighet och omtanke. Många elever i den svenska skolan vaknar upp till två och en halv veckas gungfly.

Ett av skolans uppdrag är att vara kompensatorisk. Vi ska se till att eleven utvecklas i sitt lärande och i sin personliga utveckling att de kan nå så sin fulla potential. Vi arbetar för att elverna ska få med sig de kunskaper de behöver enligt läroplanen.

”Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål.” (Skollag 3 kap 3 § (2010:800) [Hämtad 2014-12-14])

Men om jag nu går tillbaka till det som jag skrev i det första stycket om att nu kommer det ett lov som för många elever innebär ett rent helvete? Hur ska jag då förhålla mig till skollagen och Lgr 11? Skolan och jag som lärare ska arbeta för att eleverna ska känna sig trygga och känna en kunskapstörst; att ha lust att vilja lära. En eller två veckor före ett lov börjar några av mina elever att på sitt sätt uttrycka ett ännu större behov av struktur, tydlighet och omtanke. Det ter sig i uttryck som att de kommer i fler konflikter med kamrater och lärare. De blir mer utåtagerande och med sina handlingar visar de tydligt att de vill inte ha lov.

Skolan ska sträva efter att vara en levande social gemenskap som ger trygghet och vilja och lust att lära. (Lgr 11, s 10.)

För mig som lärare innebär det att jag måste vara ännu tydligare i vad det är som gäller när det är skola. Jag behöver visa, igen, att jag står pall och att jag fortfarande står kvar. Jag behöver bekräfta elevernas känslor att de faktiskt kommer att sakna mig men att jag kommer att ha det bra. De behöver veta att jag kommer att stå där den 8 januari när skolan börjar igen. De behöver veta att jag kommer att tänka på dem under lovet och att jag hoppas att de kommer att ha det bra.

IMG_2845Visst, jag kommer att fundera lite på hur de har det men för att överleva som lärare behöver jag lära mig hur jag hanterar detta. Jag vet att många av mina elever lever i en situation som jag aldrig har levt i och aldrig kommer att leva i. Vetskapen om mina elevers situation skulle kunna sänka mig om jag ständigt går och funderar över hur de har det. Det har sänkt många lärare som ständigt grubblar över deras elever har det hemma. När jag var ute på min första VFU-utbildning som lärare så träffade jag på en elev som hade det tufft hemma. Jag funderade rätt mycket över den elevens situation när jag var hemma. Det började äta upp mig så jag berättade för kuratorn på den skolan om mina tankar. Kuratorn sade några kloka ord till mig som jag tar tagit till mig och levt efter vilket har räddat mig från att gå ner mig.

”När du är i skolan så kan du göra allt du kan för eleven, men när du är hemma kan du inte göra något alls.”

Jag vet att jag gör skillnad för eleven när jag är i skolan men när jag är hemma så är det min fritid. Det är viktigt som lärare att kunna göra den distinktionen att skilja på arbete och privatliv. Vissa saker gör jag hemma men det mesta arbetet sker på min arbetsplats; även delar av min förtroendetid. Framförallt när jag arbetar med elevernas sociala situation så är det viktigt att jag gör det på mitt arbete tillsammans med mina kollegor och med eleverna.

IMG_2805Hur ska jag nu göra för att få mina elever att känna trygghet, vilja och lust just nu och när de kommer tillbaka till skolan i januari? Hur ska jag fortsätta ha deras stjärneögon tända? För mig är det viktigt att de ska känna tillit och trygghet med mig som lärare och mina andra kollegor på skolan. Det är viktigt att de känner att de kan komma till oss och berätta hur de mår och hur de känner sig. Om eleven inte känner tillit och trygghet till de vuxna på skolan bli det ännu svårare för oss som lärare att kunna arbeta med att elevernas lärande. I vissa grupper får kunskapslärandet stå tillbaka för det sociala lärandet. I den klass jag är mentor för har vi fått arbeta mycket med det sociala lärandet för att vi ska kunna få till kunskapslärandet.

I januari kommer jag och mina kollegor att stämma av var eleverna befinner sig efter jullovet. Vi behöver känna in på vilken nivå vi behöver starta upp terminen. Kan vi sätta igång med lektionsundervisning eller måste vi arbeta med den  sociala biten under en tid? Att arbeta med trygghet, vilja och lust är något som vi ständigt arbetar med. Hur lockar vi elever att vilja lära? Måste allt lärande vara lustfyllt? Vad innebär det när elever ”inte vill” göra det som jag planerat? Hur ska vi få eleverna att förstå att det är kul att lära? Ska vi strunta i det som inte är lustfyllt? Hur ska vi skapa en undervisningssituation som är utmanande för alla elever?

Under veckan hjälpte jag en kollega med att genomför ett läxförhör i engelska. Efter läxförhöret fick jag och en kollega reda på att en elev hade haft en lapp under bänken som hen kollat på när hen skulle skriva sina ord. Ett par av elevens kamrater uppmärksammade detta och frågade hen vad det var för lapp men hen svarade bara ”inget”. Jag hade inte en tanke på att någon elev skulle komma på tanken att fuska så jag kollade inte ens efter sådana tecken. Vi tog ett samtal med eleven som efter en direkt fråga erkände att hen hade fuskat. Eleven är i svårigheter i sitt lärande och tog en genväg till att få alla rätt (vilket eleven fick med hjälp av sin lapp). Eleven känner en stor press på sig själv att få alla rätt men vet att hen är i svårigheter som gör att eleven har svårt att nå dit. Jag känner att jag hamnar i ett dilemma eftersom jag vet att eleven är i svårigheter. Hur ska vi nu göra om vi ska uppfylla läroplanens strävan att Skolan ska sträva efter att vara en levande social gemenskap som ger trygghet och vilja och lust att lära? Vi kan alltid arbeta för att skapa goda relationer mellan elever och lärare, mellan elever och elever men blir tufft att nå det då vi även har kunskapsmål att nå. Vi kommer, tyvärr, alltid ha elever som är i svårigheter som får det tufft att nå kunskapsmålen.

Ska vi ha ens ha lov i skolan? Ska terminerna se ut som de gör idag? I vissa länder arbetar man med tre terminer. Hur skulle det fungera? Vissa skolor i Sverige har flexibla lov, kan det vara något?

Skolan är kompensatoriskt för många elever. Du som lärare, fritidspedagog, förskollärare, barnskötare eller elevassistent är en viktig person för många elever. Gör allt du kan för dessa elever när du är på jobbet. Ge dem tydlighet, struktur, omtanke och kärlek.

På fredag börjar jullovet för 900000 elever i grundskolan. För en stor majoritet är ledigheten efterlängtad men för en del av dem börjar två och en halv veckans helvete. Kommer pappa dricka? Kommer mamma att slå mig? Kommer jag få något paket? Kommer jag att få mat idag? Måste jag gå till affären och snatta för att överleva? Har jag någonstans att bo? Kommer någon att bry sig om mig?

 

 

Det här blogginlägget kom till efter inspiration från dagens lucka i #skolvårens julkalender.


I think I’m going slightly mad…

Under en av våra studiedagar föreläste jag om ”Bloggande elever och kollegialt lärande” för lärare i Sundbyberg Stad. Från förskola till gymnasiet. Inför de tre föreläsningar som jag skulle genomföra for en mängd tankar i huvudet som jag till slut fick ner på pränt. Det var fantastiskt roligt att få genomföra dessa föreläsningar om hur jag arbetar med framförallt åk 3 och bloggandet. Nu börjar jag nå målet med den ena gruppen där deras skrivande börjar närma sig sitt slut och vi kan börja publicera lite mer resultat på bloggen. Det märks på eleverna att de börjar nå målet och att de verkar vara rätt nöjda med det resultat som kommer. Den grupp som börjar bli färdiga med sina uppgifter kommer att få göra lite andra saker innan vi återupptar bloggandet. Det är fantastiskt kul att få se elevernas stolthet när deras texter publiceras på bloggen.

Under hösten har jag även påbörjat en utbildning för att handleda lärarstudenter. Det är en utbildning som jag ser framemot att få genomföra. Att få ta emot lärarstudenter är fantastiskt! Att komma lite närmare lärarutbildningen under några veckor känns bra. Jag har idag tagit emot en student som kommer att följa mig under fem veckor. Studenten kommer att fokusera på svenska och språkutveckling. Det kommer att bli intressant att följa studentens tankar och undervisning. I utbildningen till VFU-handledare så ska vi genomföra en observation hos en kollega som läser samma utbildning. Kollegan skulle genomföra en kognitivt utmanande uppgift med sina elever där jag skulle observera olika elevers engagemang för uppgiften. Jag har länge längtat efter att få komma in i andras klassrum för att se hur de arbetar och vad jag kan lära mig av dem. Idag kom chansen! Jag fick följa med Linda som har engelska i åk 8. För mig var det extra kul då jag haft halva klassen tidigare när de gick i åk 6. Att få se hur de har utvecklats från då jag hade dem till idag kändes riktigt bra. Jag undervisade dem i matematik, NO och bild i åk 6. Jag hade ett nära samarbete med vår intro-grupp och tog emot elever som var redo att börja möta undervisningen i klassrummet. Att se dessa elever ha utvecklat språket från att inte kunna någon svenska till att idag klara sig riktigt bra är en ynnest som inte alla lärare får chansen att se. Det var intressant att diskutera med Linda om det jag sett och vad hon själv hade sett. Att få diskutera undervisning direkt i samband med att den har genomförts är spännande. Har vi sett samma saker? Var vi eniga om det vi hade sett? Vilka är styrkorna och vilka är utvecklingsmöjligheterna?

Dagen avslutades med att hålla ytterligare en föreläsning tillsammans med en av våra speciallärare, Ann-Charlotte. Den handlade om läsförståelse och hur vi kan arbeta med det i alla våra ämnen. Att se hur kollegorna gick in i uppgiften för att diskutera olika texter som de själva hade med sig för att arbeta med läsförståelse var mycket givande. Jag upptäckte hur viktigt det är med läsförståelsen då jag genomförde nationella prov i bilogi med mina sexor för två år sedan. Det flera elever gick bet på var just att de inte förstod vad texterna handlade om. Jag försöker nu fokusera på läsning och läsförståelse framförallt med åk 3 men när situationen tillåter kommer vi att arbeta mycket med det i åk 2 också.

Efter föreläsningen för stadens lärare så fick jag ett uppdrag från min rektor att skriva ihop en plan för skolans IKT-strategi och satsningar. Det var ett intressant arbete att få göra. Det var kul att få grotta ner sig i något helt annat än att bara fokusera på elever och undervisning. Jag behöver lite sådana uppdrag ibland just för att hitta energi i andra saker när energin tryter i undervisningen. Det var intressant att få läsa andra skolors och kommuners strategier. Spännande var att många skolor, inklusive jag själv använt oss av samma citat från Skolverkets skrift Utvecklingsbehov avseende IT-användningen inom skolan från 2009.

IT i sig kan inte förbättra elevernas lärande, däremot finns en stor pedagogisk potential om läraren har djup IT-kompetens och reflekterar över sin roll samt över hur undervisningen ska kunna utvecklas med ny teknik.  (Skolverket, 2009, s 21.)

En slutsats som jag dragit, utifrån ovanstående citat och den undersökning jag gjort på skolan, är att det är viktigt att vi lärare diskuterar och tar till oss av ny teknik och nya pedagogiska tankar. Vi ska inte köpa allt rakt av utan vi ska kritiskt granska det som kommer och även koppla det till läroplanen. Vi behöver ständigt diskutera vilka arbetssätt vi vill använda oss av, vilka verktyg vi behöver och hur vi ska kompetensutveckla oss för att nå dit vi vill. Vi ska inte kasta oss in i en-till-en satsningar utan en tydlig strategi för hur vi tar oss an detta. Vi behöver ligga i framkant och stå på tå inför utvecklingen. Eleverna är både konsumenter och producenter av nya medier och kunskap.

Att arbeta som lärare är att vara en tusenkonstnär. Under ett antal veckor före vårt så kallade höstlov så har arbetssituationen varit av en karaktär som jag inte varit med om. Det har känts som att jag haft hundra bollar i luften samtidigt och att jag ska hålla dem uppe hela tiden. Att undervisa i fyra grupper, två i åk 2 och två i åk 3 i svenska och NO innebär en hel del planering. Framförallt då jag ska samarbeta med ytterligare två lärare i åk 3 om svenskan. Jag känner att jag inte har full koll och det känns inte bra. Ett av en lärares stora dilemman är att de flesta lärare, inklusive jag själv, vill ha full koll på samtliga elever jag undervisar. Att jag känner att jag inte har full koll är ju egentligen inte så konstigt eftersom det har varit många bollar i luften. Jag börjar sakta med säkert plocka ner dem en efter en. Jag kan även bocka av saker som blivit klara. Tankarna som har skallrat om kring i skallen börjar att sätta sig på plats och jag börjar fatta beslut om vad jag själv vill framöver. Vad jag vill och hur jag vill att det ska ske får jag berätta om någon annan gång.

Ja…jag känner mig lite som Queen… I’m going slightly mad…


Svar från Regeringskansliet

Den sjunde oktober skickade jag ett mejl till utbildningsministern, Gustav Fridolin, med en inbjudan att komma och skugga mig under en dag. Jag är oerhört imponerad över hur snabbt jag fick svar från regeringskansliet. När jag bjöd in förre finansministern Anders Borg tog tre veckor innan jag fick ett svar från Utbildningsdepartementet. Idag fick jag svar…


Kan rektorer räkna eller blir det bara ett räkneexempel

Varje år lägger kommuner och andra huvudmän upp en budget för sin verksamhet. Sedan lägger varje enskild skola upp sin budget utifrån den verksamhet som skolan ska bedriva. Förutsättningarna för skolorna ser väldigt olika ut. Är man en tillvalsskola eller frånvalsskola? Vilken tilldelning av skolpeng har man? Ligger skolan i ett socialt utsatt område? Hur…


#världensbästaskitskola

attvaralärareärendelMånga tankar efter . Ingen ställer frågan; ? Vad vill politiken med skolan? Vad har politiken för vision för de framtida medborgare som ska driva landet Sverige? Hur ska skolan se ut för att ge morgondagens medborgare de bästa av förutsättningar?

Hemkommen efter att ha fått förmånen att representera Skolvåren i Utbildningsradions partiledardebatt om skolan. Det är många tankar som snurrar runt i skallen efter att ha lyssnat på fem herrar partiledare som publik. Det fanns flera tillfällen där jag hade velat ställa frågor till Björklund, Åkesson och de andra partiledarna men tyvärr fanns inte den möjligheten. Vi fick heller inte möjligheten innan eller efter sändning att ställa frågor. Efter sändningen blev vi vänligt utkastade ur studion.

Under debatten verkade det som att de var överens om att lärarnas löner ska höjas men på olika sätt. Annars kändes det mest som pajkastning mellan partiledarna. Ibland kändes det som att jag var ute på rastvakt på skolan: Det var han som började… Det är hans fel inte mitt… Varför kan inte politiken sluta göra ”politik” av skolan? Varför kan de inte få en samsyn kring skolan? Det skulle göra det lugnare för oss lärare i skolan. Vi skulle få arbetsro.

Den ende av partiledarna som vågade säga ”Vi hade fel!” var Miljöpartiets Gustav Fridolin. Bra jobbat Gustav! Ingen av de andra partiledarna vågade erkänna att de hade fel. Vi gör om och gör rätt i stället. Men kan vi förvänta oss något annat av våra politiker? (Jag ber om ursäkt för att jag drar alla politiker över en och samma kam. Jag vet att det inte är så med alla. Jag har stort förtroende för flera politiker från olika partier som jag har sett gjort skillnad eller som jag tycker gör ett bra arbete).

Var är de politiker som ställer frågan: Varför skola? Var är de politiker som ställer frågan: Vilka medborgare behöver vi om 25, 50 och 100 år?  Var är de politiker som sätter #skolanförst? Svensk framtid bygger på att skolan fungerar och att vi utbildar människor för framtiden. Skolan behöver ligga i framkant på framtidsnosandet i forskning, teknik och pedagogik. Vilka förmågor behöver våra nuvarande och framtida elever ha för att klara sig i framtiden? Vilka förmågor är det medborgarna behöver för att driva landet Sverige och resten av världen?

Jag ifrågasätter mig själv som lärare varje dag. Gör jag rätt? Är jag en bra lärare? Vad betyder mitt agerande i dag för eleven i morgon? Får eleven med sig den bästa grunden för sin framtid? Vi lärare är med och formar framtiden. Vi behöver själva ta oss en funderare över vad det är vi gör. Hur gör vi? Varför gör vi?

Att vara lärare är att se in i framtiden. 

att få peta_2


Spännande tider

Våga hålla i en spindelI onsdags började läsåret för våra elever på skolan. Skolan, i den form den är nu, har funnits i ett år. Ett år som Grönkullaskolan. Ett år där vi försöker skapa en ny skolkultur bland elever, föräldrar och lärare. Ett år där tre tidigare skolkulturer ska sammanfogas till något nytt. Ett år med många möten mellan nya elever och lärare. Ett år där brandlarmen gick varje vecka under en period. Ett år där vi satt lärandet i fokus. Ett år där vi ser att elevernas resultat faktiskt börjar bli bättre.Jag ser verkligen framemot vårt andra år som Grönkullaskolan. Det här året kan verkligen visa vad vi som skola står för. Vi har en fantastisk mångfald bland elever och personal. Vi står inför utmaningar, stora som små. Jag själv står inför en stor utmaning att få till undervisningen på ett bra pedagogiskt sätt. Jag står inför utmaningen att öka elevernas och mina kollegors kompetens inom IKT-områdt. Under början av hösten kommer jag att börja blogga med eleverna i åk 2 och åk 3. Jag tror att genom användandet av bloggen så kommer elevernas förståelse för att skapa texter och att läsa texter kommer att öka. Vi kommer att ha en publik att skapa texter för. Jag ger mig även in i fler diskussioner kring skolan och skolans framtid. Rissne centrumJag ställer mig frågan Varför skola? Varför har vi den skola vi har idag? Vad kan jag, som enskild lärare, göra för att göra skolan bättre? Vad kan lärarkollektivet göra för att skolan ska bli bättre? Vad kan politikerna göra för att skolan ska bli bättre? Vad kan föräldrarna göra för att skolan ska bli bättre? Många frågor och nästan inga svar. Vi lärare behöver känna oss stolta över vårt yrkesval. Jag är stolt över att vara lärare.

King-rutanJag är stolt över att arbeta på Grönkullaskolan. Jag är stolt över att få vara med att göra skillnad.

På onsdag kommer jag att få delta som publik när UR:s Världens bästa skitskola har en partiledardebatt om skola. Det ska bli riktigt spännande och jag är riktigt glad över att få möjligheten att vara där. Tänk om man hade kunnat få delta i debatten… Men enligt våra instruktioner får vi inte det utan det är politikerna som ska debattera. Tack Skolvåren för möjligheten! Nu blir det att njuta av sommarens sista dagar och höstens kommande dagar på balkongen. Njuta av resterna av den fantastiska sommar vi haft och se fram emot ett riktigt spännande läsår.

Vad kommer att hända det här läsåret?


Varför skola?

varförskola(Inlägget först publicerat på Skolvårens blogg 8 augusti)

Ja, det är en fråga som ställer mer frågor än svar. Varför diskuterar vi detta egentligen? Varför skola? Vad har jag för ansvar för denna fråga? Vad innebär det att vi har en skola? Sverige har haft en allmän skola sedan 1842 då den allmänna folkskolan startades. Utbildning har vi haft länge i Sverige men sedan 1842 skulle alla gå i skolan. Varför bestämdes det egentligen att vi skulle gå i skolan? Redan då, 1842, ställde man sig frågan varför skola?

Varför har vi en obligatorisk skola i Sverige? Det finns många skäl till varför skolan är obligatorisk. Jag kommer inte   in på dessa skäl utan mer skriva mina egna tankar om varför skola. Sedan skolan blev obligatorisk har Sverige förändrats från ett land där vi gått från att vara bönder och bo på landsbygden till att bo i staden och arbeta med mer abstrakta saker. I dagens samhälle behövs alla människors tankar och arbete. Vi har gått från ett samhälle där familjen och släkten hade en större betydelse till ett samhälle där vi blivit mer individualistiska och tänker mer på oss själva. Vad har då skolan med detta och hur kommer frågan varför skola in i detta?

”Skolan har i uppdrag att överföra grundläggande värden och främja elevernas lärande för att därigenom förbereda dem för att leva och verka i samhället.Skolan ska för­medla de mer beständiga kunskaper som utgör den gemensamma referensram alla i samhället behöver. Eleverna ska kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt. Studiefärdigheter och metoder att tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktiga. Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ.” (Lgr 11, s. 9)

Vad innebär detta? I skolan ska du lära dig en massa saker som står i läroplanen. Det är mängder av stoff som ska in i barnet under grundskolan. Men är detta viktiga kunskaper för framtiden? Vågar vi ifrågasätta läroplanen och dess kunskapsstoff? Är det viktigt att kunna rabbla Sveriges kungar under de senaste 500 åren? Är det viktigt att jag kan alla grammatiska begrepp i svenskan? Vad är egentligen viktigt? I ett samtal under Almedalsveckan pratade vi om vad är det jag egentligen lärt mig i skolan? Samtalet flödade om olika saker men som till syvende och sist handlade om det jag lärt mig utanför skolan. Vilka kunskaper är då viktiga att vi förmedlar i skolan?

Låt mig berätta om en skola. Den här skolan har under många år arbetat med ett Colombia-projekt. Eleverna, lärarna och föräldrar har tillsammans samlat in pengar för att kunna bygga en skola i Colombia. De har haft loppis, bakat, sålt kaffe och ordnat med soaréer. Alla på skolan har varit engagerade i detta. För fyra år sedan stod skolan klar och rektor och en lärare åkte dit för att inviga skolan. Ja, för er som nu undrar, betalade skolan resan? Nej, de tog tjänstledigt och betalade allt med egna pengar. Projektet fortsatte efter detta med att samla in pengar till bänkar och annat material till skolan. Nu funderar du säkert: Men varför berättar han det här?

I frågan varför skola så finns många aspekter på lärandet. Här ovan skrev jag om vad är det för kunskaper som är viktiga att förmedla i skolan och jag funderar ofta kring varför och vilka kunskaper som är livsnödvändiga. Colombiaprojektet ger flera dimensioner av lärandet. I detta projekt kan man arbeta med många delar i läroplanens kunskapsdelar men det som jag tycker är den viktigaste delen är de kunskaper eleverna får om sig själva och om hur andra barn har det i andra länder. Empati, medkänsla och medmänsklighet är tre egenskaper som varje människa behöver. Genom att arbeta med ett Colombiaprojektet eller något liknande får eleverna ett nytt perspektiv på livet. Vi lär för livet och inte bara för ett prov. Jag tycker att det är viktigt att barn i Sverige förstår att alla barn i världen inte får gå i skolan. Barn i Sverige behöver förstå att det finns barn som inte har mat för dagen eller som inte har någonstans att bo. Genom att arbeta med sådana projekt så lär sig barnen för livet.

Vi skapar människor som kan tänka själva och ta ansvar. Vi skapar människor som tror på mänskligheten. Vi skapar människor som genom sitt handlande ser till att vi ger fler människor en framtid. När vi ställer frågan varför skola  så tar vi ansvar för att skapa något nytt. Vi tar ansvar för att föra upp skolan till diskussion och att se till att alla barn i världen får gå i skolan. Genom detta ger vi människor att skapa sig en egen framtid där de kan försörja sig själva och sina familjer. Genom att ställa frågan varför skola tar vi diskussionen om främlingsfientlighet och står upp för människans lika värde.

Besök gärna www.skolvaren.se eller skolvaren.wordpress.se 


Och där kom ordningsbetyget in…

men då kommer jag ju aldrig
Jag förstår inte varför Jan Björklund och Folkpartiet envisas med att allt ska betygsättas? Vad är det som gör skolan bättre av betyg i lägre åldrar (åk 4)? Vad är det som säger att PISA resultaten kommer att öka på grund av att man inför möjligheten att ge ett ordningsbetyg/omdöme. Bara för att en elev får ett ”ordningsomdöme”, kommer eleven att sköta sig bättre? Det är inte där skon klämmer. Skon klämmer där man slår undan fötterna på elever som kommer att betygsättas i tidig ålder. Skon klämmer där man inte ger eleverna rätt förutsättningar för att nå målen. Skon klämmer där vi har rektorer som inte kan sköta sitt arbete. Skon klämmer där vi inte har föräldrarna med oss. Skon klämmer där vi har en utbildningsminister som inte litar på oss lärare. Skon klämmer där stat och kommun inte satsar på högre löner för alla.

Det är märkligt att Fp vill införa möjligheten att ge ett omdöme i ordning när det i princip redan finns i dag. I Skollagens 10 kap 12 § finns möjligheten, som jag tolkar det:

12 § Minst en gång varje termin ska läraren, eleven och elevens vårdnadshavare ha ett utvecklingssamtal om hur elevens kunskapsutveckling och sociala utveckling bäst kan stödjas samt om vilka insatser som behövs för att eleven ska nå kunskapskraven och i övrigt utvecklas så långt som möjligt inom ramen för läroplanen. Informationen vid utvecklingssamtalet ska grunda sig på en utvärdering av elevens utveckling i förhållande till läroplanen och kunskapskraven i de ämnen som eleven får undervisning i[…]

Den individuella utvecklingsplanen får även innehålla omdömen om elevens utveckling i övrigt inom ramen för läroplanen, om rektorn beslutar det. Överenskommelser mellan läraren, eleven och elevens vårdnadshavare vid utvecklingssamtalet ska alltid dokumenteras i utvecklingsplanen. Rektorn beslutar om utformningen av sådan skriftlig information som ges i utvecklingsplanen.

Vad kommer det att hjälpa eleven om eleven får det nerskrivet på ett papper? När jag har elever som Björklund nog skulle tycka att de har ordningsproblem så får jag som lärare ta hand om det. Det handlar om att ha en tydlig handlingsplan på skolan om hur man ska agera. Det gäller att ha en rektor som står bakom sin personal i sådana ärenden. Jag har mött många elever som har svårigheter med att faktiskt kunna ”sköta sig” i skolan. Allt från elever i förskoleklass till elever i årskurs 9. Det är viktigt att vi redan när eleverna går i förskoleklassen tar tag i beteenden som är destruktiva för eleverna. Dessa elevers föräldrar är viktiga att få med sig för att kunna ändra dessa beteenden.

Elever med så kallade ordningsproblem behöver mötas av duktiga pedagoger som möter dem på rätt sätt. De behöver ha pedagoger som möter dem med respekt för den person de är och inte för det beteende som de har. Att förändra ett beteende är inte det enklaste att göra men det går. Det går att få elever att ändra på destruktiva beteenden till konstruktiva beteenden. Vi vuxna behöver vara konsekventa och enade när vi möter eleverna. Vi måste ha ett samspel som gör att de förstår att vi kommer inte att ge oss. Det är viktigt att vi vuxna i skolan samarbetar med föräldrarna för att få till en positiv förändring.

I Fp:s manifest så skriver de att

Det får inte råda något tvivel att det är läraren som bestämmer i klassrummet.

Men vad är bekymret? Det är väl självklart att det är läraren som bestämmer i klassrummet. Det gör läraren genom att möta eleverna med respekt för deras person och genom att vara intressant. På bloggen Styrbords tankar skriver rektor Susanne om att ”Du är alltid intressant” och jag finner att det är något som vi lärare måste applicera när vi möter våra elever. Det är en viktig tanke att förmedla till oss som arbetar inom skolan. Varje elev och kollega som jag möter måste/behöver känna att jag tycker att de är intressanta. Jag vill själv känna det när jag möter mina kollegor och chefer. Du som pedagog måste skapa ett intresse hos dina elever för att din undervisning ska lyckas. De måste vilja lyssna på dig och det du vill säga. Men du måste även själv vilja lyssna och vara intresserad av dina elever för att kunna nå långt med dem. När jag visar eleven att jag är genuint intresserad av eleven och vad eleven kan och har med sig i sin ryggsäck så kommer vi att skapa ett band som kommer att hålla länge. Jag kan då även vid behov tillrättavisa beteenden hos eleven som inte är ok utan att jag kränker eleven. När eleven vet att jag är intresserad av eleven som person och att det är elevens beteenden som jag inte gillar då accepterar eleven mitt tillrättavisande.

Så till syvende och sist… skippa idén om ett skriftligt ordningsomdöme. Skippa idén om betyg i åk 4. Se till att lita på oss lärare. En stor majoritet av oss lärare gör faktiskt ett förbannat bra jobb där ute i verkligheten långt från Rosenbad och riksdagen. Och vi lärare stavar oftast alltid rätt också…Fp kanske behöver träna stavning?

 

 


Reflektioner över ett läsår

Nu har det gått en vecka sedan jag tog sommarsemester från skolan. Det har varit dagar fyllda av olika aktiviteter men även av vila och reflektioner. Det här läsåret har varit ett intressant läsår. Klasslärarskapet Jag tog emot 22 stycken förväntansfulla sjuåringar i augusti. Det var min första egna etta som jag tog emot och…


%d bloggare gillar detta: