Kategori: IKT

Men hallå…ska vi inte förbjuda Pokémon Go innan skolan börjar?

Nyligen släpptes Pokémon Go i Sverige. Det var i alla fall nu som jag upptäckte en massa tweets om Pokémon Go på Twitter. Det har formligen exploderat och ”alla” använder Pokémon Go. Jag började så sakteliga försöka mig på det under helgen och har idag använt appen när jag var in till city och skulle handla lite. Eftersom jag arbetar som lärare så börjar jag fundera kring ”hur kan jag använda mig av det här i undervisningen?”. I mitt flöde på twitter så förekommer det en del sådana tankar. Naturligtvis vill jag själv lära mig hur det fungerar och sedan se vad jag skulle kunna göra av det i skolan. För det kommer med all sannolikhet vara så att många av mina nya elever som jag kommer att möta i augusti har spelat Pokémon Go. Hur kan jag då använda mig av deras kunskaper kring detta i undervisningen?

Ingela Netz skriver i sitt inlägg ”PokémonGo på sommarlovet” om att eleverna kommer att möta lärare och fritidspedagoger som faktiskt vet vad Pokémon Go är och som själva har spelat Pokémon Go. Oavsett vad du själv tycker om spelet så är det många som använder sig av det. Vi kommer att tycka olika om det. Vi kommer att ha många åsikter om spelet. Det kommer definitivt finnas många åsikter om Pokémon Go i undervisningen och hemma.

Jag har under helgen väntat på när den första förbudsrösten skulle komma och naturligtvis blev det Malin Siwe på Expressen som slänger ut ”Gör skolan till en Pokémonfri zon”. Hon skriver om att amerikanska lärare börjar lägga ut tips på hur du kan använda dig av Pokémon Go i skolan.

Svenska lärare har varit trögare. Må de vara totaltröga, i just detta avseende. Skolorna bör vara förbjudet område för Pokémon Go. (Malin Siwe, Expressen, 18/7-16)

Malin, jag håller inte med dig. Låt oss som arbetar i skolan själva få bestämma om vi vill använda oss av Pokémon Go i undervisningen eller inte. Jag vet att det finns massor av kompetenta lärare runt om i Sverige som för diskussioner kring hur och vad vi ska lära eleverna. Vilka verktyg som ska användas. Vilka infallsvinklar som ska användas. Det finns en läroplan och en skollag för oss lärare att följa. Dessa två dokument ställer upp vilka yttre ramar jag som lärare har att följa samt vilket innehåll och kunskap som eleverna ska ha med sig när de slutar i grundskolan. Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem.” (Lgr 11 s. 9). Malin Siwe skriver själv om de amerikanska lärarnas råd: ”Råden handlar om att eleverna ska fota intressanta byggnader och sedan bedriva hembygdsforsking i klassrummet. Eller skriva en berättelse om sin dag på Pokémonjakt. Eller varför inte göra film- och radio av det hela?” (Malin Siwe, Expressen 18/7-16)

IMG_5902Att få arbeta med något som eleverna har i sin absoluta närhet. Att få skriva om något som de själva varit med om. I kursplanen för samhällskunskap för åk 1-3 finner vi i det centrala innehållet att eleverna ska arbeta med ”Hemortens historia. Vad närområdets platser, byggnader och vardagliga föremål kan berätta om barns, kvinnors och mäns levnadsvillkor under olika perioder.” (Lgr 11, kursplan samhällskunskap). Om vi kan levandegöra detta med hjälp av olika digitala verktyg så är det ju bra. Vi kan finna fler kopplingar i andra delar av kursplanerna.

Vi pratar många gånger om att skolan ska digitaliseras men jag vill påstå att skolan redan är digitaliserad sedan lång tid tillbaka. När jag gick i årskurs 7 år 1989 hade vi datorer i undervisningen. Det handlar om hur vi använder detta i undervisningen. Det är naturligtvis viktigt att vi använder oss av vetenskap och beprövad erfarenhet. Det är inget konstigt. Men pratar vi digitala verktyg verkar många se det som obeprövat och icke-vetenskapligt. Framförallt farligt… Skolans digitalisering är beforskat ur olika aspekter. Ett forskningsområde är 1-1 som UnosUno på Örebro Universitet har arbetat med.

Ja, Pokémon Go är inte beprövad erfarenhet…ännu. Jag som lärare behöver göra är att tydligt koppla det jag tänker mig att göra med Pokémon Go i undervisningen till läroplanen. Det är också viktigt att vi utvärderar undervisningen så att vi ser att det ger resultat. Ger det inte de resultat vi förväntar oss så behöver vi ta oss en funderare på om vi ska gå vidare med Pokémon Go eller inte i undervisningen.

En plats som ibland glöms bort när vi pratar skola och undervisning är fritidshemmet. Där bedrivs massor av bra undervisning trots att de många gånger är få pedagoger på stora elevgrupper. Det finns otroligt många duktiga lärare i fritidshem som redan nu börjar fundera på hur de kan använda sig av Pokémon Go och andra digitala verktyg i sin undervisning. Det kanske till och med redan kommer att ske under veckan på sommarfritids? Diskussionerna lär redan gå heta på nätet. Jag hoppas att eleverna möter kloka och intresserade lärare i fritidshem/fritidspedagoger under veckan som kan möta elevernas intresse och kanske spela tillsammans med dem.

IMG_1352Detta gäller egentligen allt jag gör i min undervisning. Jag måste koppla det till läroplanen och kontrollera där att jag kan använda mig av de verktyg jag vill använda. Det finns gånger jag kommit på projekt jag skulle vilja göra med mina elever men inte funnit någon bäring i läroplanen vilket då har lett till att jag fått skrota projektet. Jag är inte ens säker på att jag själv kommer att använda mig av Pokémon Go i min undervisning i höst men ett som är säkert är att jag kommer att använda mig av digitala verktyg, appar och läroböcker i min undervisning. För mig finns det inga motsättningar i att använda dessa, tillsammans. Genom att jag bedriver en variationsrik undervisning hoppas jag att mina elever kommer att få med sig kunskap och förmågor som de kommer att behöva i framtiden. Genom att jag skapar relationer till eleverna i min undervisning kan jag hjälpa dem med att förstå och orientera sig i omvärlden. Förbud löser inte alla problem.

Länkat från Kung Över Livets Facebook-sida. En organisation som arbetar för att synliggöra NPF-diagnoserna och för att påvisa vad det kan innebära för ett barn, en ungdom, en vuxen, en förälder, ett syskon m.fl. Läs mer om organisationen på www.kungoverlivet.se

Något som gör mig extra glad att läsa på twitter är alla de tweets om barn med neuropsykiatriska funktionshinder som inte gärna går ut och nu har tagit sig ut med hjälp av Pokémon Go.

 


Kan vi inte prata först innan vi lägger ut allt på nätet?

Okej. När ska vi börja prata med varandra?

Torsdagen den 11 februari publicerade Expressen en artikel där en mamma ”rasar” över sonens matteläxa. I artikeln får kan vi läsa hur mamman beskriver hur sonen blir stressad över den matteläxa som skolan har skickat hem. Sonen ska, enligt artikeln, lösa 36 uppgifter på tre minuter. OK. Så långt är jag med. Om instruktionen nu var att sonen skulle lösa uppgiften på tre minuter utan att träna på den så faller ju syftet med läxan och jag förstår om sonen blev stressad. Nu hade det varit bra att ta kontakt med skolan och fråga hur de har tänkt (om det inte fanns någon instruktion till läxan).

Det är viktigt att eleven har fått en tydlig genomgång i skolan så att eleven vet vad den ska göra hemma. Eleven ska, enligt min mening, själv kunna utföra uppgiften (om vi nu måste ha läxor).

En annan aspekt av att förbereda läxan är att alla elever förstår vad de ska göra och varför. Eleverna har ju små möjligheter att ställa frågor till läraren om de fastnar på något när de väl sätter sig för att göra sin läxa. Det har också betydelse att eleverna vet hur innehållet i läxan ska följas upp och komma till användning i den fortsatta undervisningen. (s. 20 Läxor i praktiken, Skolverket)

Det är då, tycker jag, extra viktigt att om eleven inte förstår läxan att eleven själv eller föräldern tar kontakt med skolan för att få hjälp med hur läxan ska utföras. I många skolor finns det läxhjälp att använda sig av för att få hjälp. Men ta kontakt med skolan. Prata med läraren eller rektor innan du väljer att lägga ut filmer när ditt barn gör läxan på Facebook. Många saker kan lösas om vi pratar med varandra. Det blir lätt en höna av en fjäder. Kan vi inte prata med varandra?

Hur många sjuåringar är så mogna att de förstår vad det innebär att hamna på Facebook? Vad innebär det för barnet när ett klipp blivit setts 9000 gånger? Vilken stress innebär det inte för barnet när det blir filmat när hen gör läxan? För vem är filmen till för? I filmen framgår att barnet frågar mamman ”Vad gör du mamma?” och mamman säger ”Jag väntar på att du ska bli klar.” Här finns ingen fråga om barnet tycker att det är okej att bli filmad.

Funderar vi över vilka konsekvenserna kan bli för ett barn om vi lägger ut bilder eller filmer på barnen på sociala medier? Vi vuxna kan ha svårt att värja oss mot olika saker som händer på sociala medier och hur ska barnen kunna hantera det när de hamnar där, mot sin vilja? Det finns många exempel på där bilder på barn har använts på olika sätt.

Jag är inte emot att vi använder oss av sociala medier då jag själv använder flera olika; Twitter, Facebook, Instagram mm. Jag vill att vi funderar över vad det är vi lägger upp när det gäller våra barn. Facebook och Instagram är bra medier just när man vill nå ut till sin familj och sina vänner men ska alla se allt?

Jag som vuxen väljer själv vad jag lägger ut på sociala medier men en sjuåring kan inte bestämma det själv.


I think I’m going slightly mad…

Under en av våra studiedagar föreläste jag om ”Bloggande elever och kollegialt lärande” för lärare i Sundbyberg Stad. Från förskola till gymnasiet. Inför de tre föreläsningar som jag skulle genomföra for en mängd tankar i huvudet som jag till slut fick ner på pränt. Det var fantastiskt roligt att få genomföra dessa föreläsningar om hur jag arbetar med framförallt åk 3 och bloggandet. Nu börjar jag nå målet med den ena gruppen där deras skrivande börjar närma sig sitt slut och vi kan börja publicera lite mer resultat på bloggen. Det märks på eleverna att de börjar nå målet och att de verkar vara rätt nöjda med det resultat som kommer. Den grupp som börjar bli färdiga med sina uppgifter kommer att få göra lite andra saker innan vi återupptar bloggandet. Det är fantastiskt kul att få se elevernas stolthet när deras texter publiceras på bloggen.

Under hösten har jag även påbörjat en utbildning för att handleda lärarstudenter. Det är en utbildning som jag ser framemot att få genomföra. Att få ta emot lärarstudenter är fantastiskt! Att komma lite närmare lärarutbildningen under några veckor känns bra. Jag har idag tagit emot en student som kommer att följa mig under fem veckor. Studenten kommer att fokusera på svenska och språkutveckling. Det kommer att bli intressant att följa studentens tankar och undervisning. I utbildningen till VFU-handledare så ska vi genomföra en observation hos en kollega som läser samma utbildning. Kollegan skulle genomföra en kognitivt utmanande uppgift med sina elever där jag skulle observera olika elevers engagemang för uppgiften. Jag har länge längtat efter att få komma in i andras klassrum för att se hur de arbetar och vad jag kan lära mig av dem. Idag kom chansen! Jag fick följa med Linda som har engelska i åk 8. För mig var det extra kul då jag haft halva klassen tidigare när de gick i åk 6. Att få se hur de har utvecklats från då jag hade dem till idag kändes riktigt bra. Jag undervisade dem i matematik, NO och bild i åk 6. Jag hade ett nära samarbete med vår intro-grupp och tog emot elever som var redo att börja möta undervisningen i klassrummet. Att se dessa elever ha utvecklat språket från att inte kunna någon svenska till att idag klara sig riktigt bra är en ynnest som inte alla lärare får chansen att se. Det var intressant att diskutera med Linda om det jag sett och vad hon själv hade sett. Att få diskutera undervisning direkt i samband med att den har genomförts är spännande. Har vi sett samma saker? Var vi eniga om det vi hade sett? Vilka är styrkorna och vilka är utvecklingsmöjligheterna?

Dagen avslutades med att hålla ytterligare en föreläsning tillsammans med en av våra speciallärare, Ann-Charlotte. Den handlade om läsförståelse och hur vi kan arbeta med det i alla våra ämnen. Att se hur kollegorna gick in i uppgiften för att diskutera olika texter som de själva hade med sig för att arbeta med läsförståelse var mycket givande. Jag upptäckte hur viktigt det är med läsförståelsen då jag genomförde nationella prov i bilogi med mina sexor för två år sedan. Det flera elever gick bet på var just att de inte förstod vad texterna handlade om. Jag försöker nu fokusera på läsning och läsförståelse framförallt med åk 3 men när situationen tillåter kommer vi att arbeta mycket med det i åk 2 också.

Efter föreläsningen för stadens lärare så fick jag ett uppdrag från min rektor att skriva ihop en plan för skolans IKT-strategi och satsningar. Det var ett intressant arbete att få göra. Det var kul att få grotta ner sig i något helt annat än att bara fokusera på elever och undervisning. Jag behöver lite sådana uppdrag ibland just för att hitta energi i andra saker när energin tryter i undervisningen. Det var intressant att få läsa andra skolors och kommuners strategier. Spännande var att många skolor, inklusive jag själv använt oss av samma citat från Skolverkets skrift Utvecklingsbehov avseende IT-användningen inom skolan från 2009.

IT i sig kan inte förbättra elevernas lärande, däremot finns en stor pedagogisk potential om läraren har djup IT-kompetens och reflekterar över sin roll samt över hur undervisningen ska kunna utvecklas med ny teknik.  (Skolverket, 2009, s 21.)

En slutsats som jag dragit, utifrån ovanstående citat och den undersökning jag gjort på skolan, är att det är viktigt att vi lärare diskuterar och tar till oss av ny teknik och nya pedagogiska tankar. Vi ska inte köpa allt rakt av utan vi ska kritiskt granska det som kommer och även koppla det till läroplanen. Vi behöver ständigt diskutera vilka arbetssätt vi vill använda oss av, vilka verktyg vi behöver och hur vi ska kompetensutveckla oss för att nå dit vi vill. Vi ska inte kasta oss in i en-till-en satsningar utan en tydlig strategi för hur vi tar oss an detta. Vi behöver ligga i framkant och stå på tå inför utvecklingen. Eleverna är både konsumenter och producenter av nya medier och kunskap.

Att arbeta som lärare är att vara en tusenkonstnär. Under ett antal veckor före vårt så kallade höstlov så har arbetssituationen varit av en karaktär som jag inte varit med om. Det har känts som att jag haft hundra bollar i luften samtidigt och att jag ska hålla dem uppe hela tiden. Att undervisa i fyra grupper, två i åk 2 och två i åk 3 i svenska och NO innebär en hel del planering. Framförallt då jag ska samarbeta med ytterligare två lärare i åk 3 om svenskan. Jag känner att jag inte har full koll och det känns inte bra. Ett av en lärares stora dilemman är att de flesta lärare, inklusive jag själv, vill ha full koll på samtliga elever jag undervisar. Att jag känner att jag inte har full koll är ju egentligen inte så konstigt eftersom det har varit många bollar i luften. Jag börjar sakta med säkert plocka ner dem en efter en. Jag kan även bocka av saker som blivit klara. Tankarna som har skallrat om kring i skallen börjar att sätta sig på plats och jag börjar fatta beslut om vad jag själv vill framöver. Vad jag vill och hur jag vill att det ska ske får jag berätta om någon annan gång.

Ja…jag känner mig lite som Queen… I’m going slightly mad…


Får de inte lära sig att skriva med papper och penna?

Under det här läsåret så kommer jag att framförallt undervisa i svenska i årskurs 2 och 3 på min skola. Det är ett spännande uppdrag att få följa dessa elevers utveckling i svenskämnet. Jag själv ger mig in i ett ämne som jag har behörighet i men inte undervisat så mycket i. Det innebär att jag måste hela tiden stå på tå inför de utmaningar som detta medför. En av mina visioner med min undervisning under året är att vi ska arbeta med läsförståelse via En läsande klass och att vi ska arbeta digitalt. I Lgr 11 står det att:

Språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade. Genom rika möjligheter att samtala, läsa och skriva ska varje elev få utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga förmåga. (Lgr 11, s. 9)

Skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola

  • kan använda det svenska språket i tal och skrift på ett rikt och nyanserat sätt,
  • kan använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande, (Lgr 11, s 13 & 14)

Det är viktigt att skapa förutsättningar för dagens elever för ett nutida och framtida lärande. Genom att vi i skolan arbetar på olika sätt skapar vi dessa förutsättningar för eleverna. Dagens elever behöver få kunskaper och verktyg i hur de ska hantera sitt lärande och sin kommande framtid.

Många gånger när elever skriver olika slags texter i skolan så är det endast för en mottagare: läraren. Detta kan leda till att eleverna tappar motivationen för att skriva och för att utveckla sitt skrivande. När man får möjligheten att låta andra läsa det man har skrivit leder till, enligt min mening, till en ökad motivation att skriva mer. Vi kommer under läsåret att arbeta med en blogg där syftet är att ge elevernas texter fler läsare. Jag tror på att skapa ett lustfyllt lärande så kommer eleverna själva att vilja ta ett ökat ansvar för sitt eget lärande.

Men ska de inte få lära sig att skriva med papper och penna?
Inom skolvärlden finns det många olika åsikter om huruvida man bara ska skriva med papper och penna eller om man bara ska använda sig av datorn som verktyg. Här har nog varje lärare en egen åsikt om hur det ska gå till.  Inom forskningen kring läs- och skrivutveckling finns många olika tankar om hur man gör på bästa sätt. En som har fått stor uppmärksamhet är den norske forskaren Arne Trageton som har forskat kring läs- och skrivutveckling i förskoleklass och åk 1-3. Han har arbetat fram en metod som heter ”Att skriva sig till läsning” (ASL). Det en metod som förenklat går ut på att intresset för läsningen förs in via skrivande på datorn. Eleverna arbetar parvis vid datorn med ett lekskrivande som sedan utvecklas till ett skrivande och läsande. Pennan som skrivverktyg förs in senare i undervisningen.

För många elever är just skrivandet för hand mycket mer ansträngande än att skriva på ett tangentbord. Att eleverna ska träna på att skriva för hand är självklart då det är ett av de centrala innehållen i kursplanen i svenska och även ett av kunskapskraven i årskurs 3.

Att arbeta två och två
Jag tror mycket på att arbeta parvis med datorerna. Här kan jag som lärare välja hur jag vill dela in eleverna när de arbetar. Antingen två elever som ”drar” lika mycket eller en ”dragare” och en ”påhängare”. När eleverna samtalar och skriver tillsammans uppstår ett lärande som blir 1+1=3. De kan själva lösa uppgifterna utan att jag som lärare måste gå in och styra. I viss fall behövs min styrning mer än i andra fall.

Hur påverkas min lärarroll?
Jag måste ju förhålla mig till detta på olika sätt. Eleverna behöver ges förutsättningar för att kunna förstå vad som ska göras och på vilket sätt det ska göras. Jag behöver även ha full koll på varje elevs lärande så att ingen ramlar mellan stolarna. Vem är det som gör vad i arbetet med texterna? Är alla elever delaktiga? Hur får jag upp ögonen för de elever som inte är delaktiga i arbetet?

Det är med stor spänning som jag ser framemot arbetet under året med eleverna. Jag hoppas att då jag använder mig av olika sätt att arbeta så hoppas jag att fler elever kommer att nå kunskapskraven i svenska i årskurs 3.


Äntligen hände det!

Sitter på balkongen och tittar och lyssnar på regnet som strilar ner från himlen. Försöker sammanfatta första dagen med eleverna efter sommarens ledighet. Efter rektors obligatoriska inringning av det nya läsåret samlades hela vår klass i min kollegas klassrum. I vår klass går 37 nyfikna elever. Tyvärr saknade vi tre elever som inte kom idag men…


Reflektioner över ett läsår

Nu har det gått en vecka sedan jag tog sommarsemester från skolan. Det har varit dagar fyllda av olika aktiviteter men även av vila och reflektioner. Det här läsåret har varit ett intressant läsår. Klasslärarskapet Jag tog emot 22 stycken förväntansfulla sjuåringar i augusti. Det var min första egna etta som jag tog emot och…


Jag är intresserad av framtiden, för där skall jag tillbringa resten av mitt liv.

 ”Jag är intresserad av framtiden, för där skall jag tillbringa resten av mitt liv.” Charles Franklin Kettering(1876-1958) Att spana framåt in i framtiden är något av det svåraste vi kan göra. Vi vet inget om framtiden och vad den vill säga. Vi vet dock massor om vår historia och vad den har visat oss under…


Skriftliga omdömen – Vem f-n skriver jag för?

I dagarna är det många lärare som sliter hårt med att skriva skriftliga omdömen till sina elever. Många gör detta i sista stund eftersom många arbetsområden inte har avslutats förrän nu. Jag har försökt att bedöma kunkapskraven löpande under terminen men det är inte alltid lätt. I helgen avslutade jag mina omdömen och har även…


Har ni en IKT-strategi för skolan?

I går var jag på ett möte i Sundbyberg Stadshus där vi diskuterade kring Sundbybergs IKT-strategi. Ja eller början på en IKT-strategi för skolan. Med skolan menar jag då förskolan, skolan och gymnasiet. I olika arbetsgrupper ser vi över vad som ska göras. Vi har gått igenom Lgr 11 för att se vad läroplanen säger…


Ni är mina förebilder – en kärleksförklaring!

Inspirerande IKT-möte! Idag har jag varit på ett inspirerande möte kring IKT-frågor i Sundbyberg. Att få möta dessa fantastiska pedagoger och ta del av och vara en del av i diskussioner kring IKT i skolan är riktigt roligt. Jag blir mer och mer inspirerad av att verkligen få arbeta med IKT-frågor i skolan. IKT (IT…


%d bloggare gillar detta: