Kategori: featured

Jag vill önska dig en God Jul!


Jag har en dröm!

Jag har en dröm

Vad kommer att hända efter nyvalet? Hur kommer mitt Sverige att se ut? Mitt land som jag delar med alla som bor här. Mitt land som är ditt land också. Jag och alla lärare har ett viktigt arbete för oss lärare att göra; aktivt arbeta mot rasismen. Söndagen den 21 mars kommer vi att gå till ett av de viktigaste valen någonsin. Vi, de 87%, som valde att rösta för mångfald, solidaritet och medmänsklighet behöver stå upp mod de rasistiska krafter som försöker att få än mer makt. Det är viktigt att vi lärare bemöter varje rasistiskt påstående så att vi får ett Sverige där alla är välkomna. Det här valet kommer inte att handla om ökade löner till lärare, mer pengar till äldreomsorgen eller försvaret. Det här valet kommer att handla om hur vi i Sverige ser på oss som människor. Står vi för att vara toleranta, medmänskliga, öppna för mångfalden? Eller står vi för ett Sverige där vi är rädda för allt som är nytt, att särskilja på människor, ställa människor mot varandra?

Jag står för ett Sverige där vi är solidariska med våra medmänniskor. Där vi hjälper varandra och bekämpar varje form av förtryck. Där du och jag kan tycka olika men vi respekterar människans lika värde. Där vi respekterar varje individs frihet och integritet. Jag som lärare låter varje elev få alla de möjligheter som finns för att eleven ska kunna finna sin unika egenart. Jag vill och arbetar för att varje elev ska känna sig trygg i sig själva och i sin identitet. Varje elev måste få känna att det finns vuxna som litar på dem och att de kan få pröva sina vingar.

I och med budgetomröstningen den 3 december har  Sverige satts i ett vakuum kring beslutsfattandet. Det viktigt att vi i skolan stärker elevernas trygghet eftersom det är osäkert hur Sverige kommer att se ut efter nyvalet. Jag vill ha ett samhälle där alla människors unika egenarter respekteras, accepteras och tolereras.

Vi människor består av samma sak: kött och blod. Sedan kan vi ha olika hudfärg men vad betyder det? Inget. Vi kan tro på olika religioner. Vi blir kära i en person och inte i ett kön. Vi behöver hjälpa människor på flykt till Sverige. Vi behöver ge hjälpinsatser på plats. Vi behöver hjälpa människor som inte har det bra i Sverige. Vi kan inte ställa människor mot varandra.

IMG_2918En av de uppgifter som en lärare ska göra är att lära eleverna att kritiskt granska olika förhållanden och fakta.  Vi ska även lära dem att förstå att deras val av handling leder till olika konsekvenser. Nu är det än viktigare att elever och även alla andra förstår att allt som står på t ex Facebook inte är sant. När jag var liten så sa man ”Det är ju sant. Det står ju i tidningen”. Nu säger man ”Ja, men det är ju sant. Det står ju på Facebook.” Jag försöker själv vara kritisk till vissa artiklar som delas på Facebook och försöker kolla upp dem och se om det som står i artikeln stämmer. I några fall där några vänner på Facebook har delat olika artiklar så har de inte stämt. Det är olika sajter som gärna förvränger sanningen och där deras följare tar sajternas fakta som sin sanning och sprider den vidare. Det finns många myter kring migrationspolitiken som uppstår så. Många väljer att inte kontrollera vad t ex Försäkringskassan säger kring olika typer av bidrag.

Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ. (Lgr 11, s. 9)

Nu är snart jul och det kommer säkert samtalas kring nyvalet i många hem. Låt inte rasistiska kommentarer släppas igenom, trots att det är jul. Varje påstående måste bemötas. Vi är 87% som vill ha ett Sverige där vi står upp för mångfald och tolerans. Låt inte SD och andra liknande partier få makt. Lär av historien. Lär av vad som hände i Tyskland innan och under andra världskriget.

I have a dream that my four little children will one day live in a nation where they will not be judged by the color of their skin but by the content of their character.( Martin Luther King Jr. 28/8 1963)

Ett inspirerande tal som Martin Luther King Jr.  höll den 28 augusti. Utifrån hans citat så väljer jag att säga så här:

Jag har en dröm om att alla mina elever ska leva i ett land där de inte blir dömda utifrån hudfärg, tro, sexuell läggning eller identitet utan efter måttet på deras karaktär.

God jul!

Fritt inspirerat utifrån dagens lucka i Skovårens kalender.


Jag vill inte ha lov! Jag vill vara i skolan!

IMG_2863Nu närmar sig jullovet med stormsteg. En välbehövlig ledighet för många lärare och elever. En ledighet där man kan vila upp sig och återfå nya krafter inför den stundande vårterminen. En ledighet som många ser framemot med glädje. Men i varje klass finns det någon eller några elever som står inför sin mest helvetiska tid; att inte få vara i skolan där det finns struktur, tydlighet och omtanke. Många elever i den svenska skolan vaknar upp till två och en halv veckas gungfly.

Ett av skolans uppdrag är att vara kompensatorisk. Vi ska se till att eleven utvecklas i sitt lärande och i sin personliga utveckling att de kan nå så sin fulla potential. Vi arbetar för att elverna ska få med sig de kunskaper de behöver enligt läroplanen.

”Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål.” (Skollag 3 kap 3 § (2010:800) [Hämtad 2014-12-14])

Men om jag nu går tillbaka till det som jag skrev i det första stycket om att nu kommer det ett lov som för många elever innebär ett rent helvete? Hur ska jag då förhålla mig till skollagen och Lgr 11? Skolan och jag som lärare ska arbeta för att eleverna ska känna sig trygga och känna en kunskapstörst; att ha lust att vilja lära. En eller två veckor före ett lov börjar några av mina elever att på sitt sätt uttrycka ett ännu större behov av struktur, tydlighet och omtanke. Det ter sig i uttryck som att de kommer i fler konflikter med kamrater och lärare. De blir mer utåtagerande och med sina handlingar visar de tydligt att de vill inte ha lov.

Skolan ska sträva efter att vara en levande social gemenskap som ger trygghet och vilja och lust att lära. (Lgr 11, s 10.)

För mig som lärare innebär det att jag måste vara ännu tydligare i vad det är som gäller när det är skola. Jag behöver visa, igen, att jag står pall och att jag fortfarande står kvar. Jag behöver bekräfta elevernas känslor att de faktiskt kommer att sakna mig men att jag kommer att ha det bra. De behöver veta att jag kommer att stå där den 8 januari när skolan börjar igen. De behöver veta att jag kommer att tänka på dem under lovet och att jag hoppas att de kommer att ha det bra.

IMG_2845Visst, jag kommer att fundera lite på hur de har det men för att överleva som lärare behöver jag lära mig hur jag hanterar detta. Jag vet att många av mina elever lever i en situation som jag aldrig har levt i och aldrig kommer att leva i. Vetskapen om mina elevers situation skulle kunna sänka mig om jag ständigt går och funderar över hur de har det. Det har sänkt många lärare som ständigt grubblar över deras elever har det hemma. När jag var ute på min första VFU-utbildning som lärare så träffade jag på en elev som hade det tufft hemma. Jag funderade rätt mycket över den elevens situation när jag var hemma. Det började äta upp mig så jag berättade för kuratorn på den skolan om mina tankar. Kuratorn sade några kloka ord till mig som jag tar tagit till mig och levt efter vilket har räddat mig från att gå ner mig.

”När du är i skolan så kan du göra allt du kan för eleven, men när du är hemma kan du inte göra något alls.”

Jag vet att jag gör skillnad för eleven när jag är i skolan men när jag är hemma så är det min fritid. Det är viktigt som lärare att kunna göra den distinktionen att skilja på arbete och privatliv. Vissa saker gör jag hemma men det mesta arbetet sker på min arbetsplats; även delar av min förtroendetid. Framförallt när jag arbetar med elevernas sociala situation så är det viktigt att jag gör det på mitt arbete tillsammans med mina kollegor och med eleverna.

IMG_2805Hur ska jag nu göra för att få mina elever att känna trygghet, vilja och lust just nu och när de kommer tillbaka till skolan i januari? Hur ska jag fortsätta ha deras stjärneögon tända? För mig är det viktigt att de ska känna tillit och trygghet med mig som lärare och mina andra kollegor på skolan. Det är viktigt att de känner att de kan komma till oss och berätta hur de mår och hur de känner sig. Om eleven inte känner tillit och trygghet till de vuxna på skolan bli det ännu svårare för oss som lärare att kunna arbeta med att elevernas lärande. I vissa grupper får kunskapslärandet stå tillbaka för det sociala lärandet. I den klass jag är mentor för har vi fått arbeta mycket med det sociala lärandet för att vi ska kunna få till kunskapslärandet.

I januari kommer jag och mina kollegor att stämma av var eleverna befinner sig efter jullovet. Vi behöver känna in på vilken nivå vi behöver starta upp terminen. Kan vi sätta igång med lektionsundervisning eller måste vi arbeta med den  sociala biten under en tid? Att arbeta med trygghet, vilja och lust är något som vi ständigt arbetar med. Hur lockar vi elever att vilja lära? Måste allt lärande vara lustfyllt? Vad innebär det när elever ”inte vill” göra det som jag planerat? Hur ska vi få eleverna att förstå att det är kul att lära? Ska vi strunta i det som inte är lustfyllt? Hur ska vi skapa en undervisningssituation som är utmanande för alla elever?

Under veckan hjälpte jag en kollega med att genomför ett läxförhör i engelska. Efter läxförhöret fick jag och en kollega reda på att en elev hade haft en lapp under bänken som hen kollat på när hen skulle skriva sina ord. Ett par av elevens kamrater uppmärksammade detta och frågade hen vad det var för lapp men hen svarade bara ”inget”. Jag hade inte en tanke på att någon elev skulle komma på tanken att fuska så jag kollade inte ens efter sådana tecken. Vi tog ett samtal med eleven som efter en direkt fråga erkände att hen hade fuskat. Eleven är i svårigheter i sitt lärande och tog en genväg till att få alla rätt (vilket eleven fick med hjälp av sin lapp). Eleven känner en stor press på sig själv att få alla rätt men vet att hen är i svårigheter som gör att eleven har svårt att nå dit. Jag känner att jag hamnar i ett dilemma eftersom jag vet att eleven är i svårigheter. Hur ska vi nu göra om vi ska uppfylla läroplanens strävan att Skolan ska sträva efter att vara en levande social gemenskap som ger trygghet och vilja och lust att lära? Vi kan alltid arbeta för att skapa goda relationer mellan elever och lärare, mellan elever och elever men blir tufft att nå det då vi även har kunskapsmål att nå. Vi kommer, tyvärr, alltid ha elever som är i svårigheter som får det tufft att nå kunskapsmålen.

Ska vi ha ens ha lov i skolan? Ska terminerna se ut som de gör idag? I vissa länder arbetar man med tre terminer. Hur skulle det fungera? Vissa skolor i Sverige har flexibla lov, kan det vara något?

Skolan är kompensatoriskt för många elever. Du som lärare, fritidspedagog, förskollärare, barnskötare eller elevassistent är en viktig person för många elever. Gör allt du kan för dessa elever när du är på jobbet. Ge dem tydlighet, struktur, omtanke och kärlek.

På fredag börjar jullovet för 900000 elever i grundskolan. För en stor majoritet är ledigheten efterlängtad men för en del av dem börjar två och en halv veckans helvete. Kommer pappa dricka? Kommer mamma att slå mig? Kommer jag få något paket? Kommer jag att få mat idag? Måste jag gå till affären och snatta för att överleva? Har jag någonstans att bo? Kommer någon att bry sig om mig?

 

 

Det här blogginlägget kom till efter inspiration från dagens lucka i #skolvårens julkalender.


“The things that make me different are the things that make me.”

Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla.(Skolverket, Lgr 11 s. 7)

Under den senaste veckan har jag funderat en hel del över mitt uppdrag som lärare. Jag har funderat och ställt mig själv frågan ”Varför är jag lärare?”. Jag har ifrågasatt mig själv och det jag gör. Jag har funderat över varför jag ska stå där och undervisa eleverna när en del av samhället inte tror på mina elever?  Varför ska jag stå där och lära eleverna om demokrati och människolivet okränkbarhet? Varför ska jag överhuvudtaget bry mig om att eleverna sam förstå att alla människor är lika värda och att vi ska vara solidariska mot de som är svaga och utsatta? Varför ska jag ens bry mig om jämställdhet?

Jag vill ge mina elever en god förutsättning att kunna bli goda samhällsmedborgare. Jag vill ge dem verktyg att möta framtiden. Jag vill ge dem trygghet och styrka att möta den nutid vi lever i. Jag vill ge dem styrkan att möta främlingsfientligheten som gror och växer i vårt samhälle. Jag vill visa dem att 87% av oss svenskar gillar den mångfald som finns idag. Jag vill visa dem att vi inte kan ställa människor mot andra människor. Vi ska lära dem att vi står upp för de som är svaga och utsatta.

Söndagen den 22 mars kommer jag ännu en gång göra min röst hörd genom att använda min rösträtt. Jag kommer att rösta FÖR mångfalden och MOT främlingsfientligheten. Jag lägger min röst på något av de partier som är för MÅNGFALD. Jag kan inte bestämma hur du ska rösta men jag hoppas att du tänker till en extra gång innan du lägger i din röstsedel i kuvertet. Gå inte på skrämselpropagandan som de främlingsfientliga använder sig av. I ett av de främlingsfientliga partiernas partiprogram skriver de att invandrare ska assimileras. De verkar likt the Borgs i Star Trek att alla ska bli lika och tycka lika.

assimilation (latin assimilaʹtio ’anpassning’, av assiʹmilo, egentligen ’göra lik’, ’efterbilda’)assimileringprocess genom vilken en minoritet, t.ex. en invandrargrupp i det svenska samhället, helt överger sin egen kultur, så att ursprungliga kulturskillnader försvinner (Ur Nationalencyklopedin, assimilation, http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/assimilation, hämtad 2014-12-07)

stolarDet är ju klart mycket tryggare att vi alla tycker lika och att vi är lika varandra. Vi ska alla gå i likadana kläder. Alla ska vara blonda, blåögda och dansa folkdans. Alla andra yttringar som att dansa discodans eller något annat vulgärt går ju inte för sig. Alla kvinnor ska stanna hemma, städa, laga mat och lyda sin man. Pojkar får bara ha ”pojk-kläder” och flickor får bara leka med dockor. Gudbevars för pojkar som vill leka med dockor eller flickor som vill leka med bilar. Usch och fy för par av samma kön som vill ha barn. Det går ju inte för sig! Man kan ju inte ha två mammor eller två pappor… Vi ska alla leva i en kärnfamilj!

Eller….nej, jag tror inte på ett sådant synsätt. Jag tror på att människan är och ska vara unik i sin särart. Jag tror på att människan ska tänka och tycka olika. Jag tror att varje enskild medborgare behöver lyfta blicken och se vårt land i ett större perspektiv. Jag står för ett Sverige med en mångfald av människor. Jag står för att alla mina elever ska få vara kvar och leva i ett land där vi tror på människolivets okränkbarhet, individens frihet. Jag tror på ett interkulturellt samhälle där människor med olika språk och kulturer kommunicerar och interagerar med varandra.

Lyft blicken och se vårt samhälle i ett större perspektiv. Vi lever i en globaliserad värld där ingen är mer värd än någon annan. Jag utmanar dig läser detta att bemöta varje främlingsfientligt yttrande! Läs på! Gå inte på felaktig fakta. Var källkritisk till det du läser på Facebook.

“The things that make me different are the things that make me.”
(http://nallepuhcitat.se/different/)

Varje människa är unik och jag är olik dig. Det som skiljer mig från dig är de saker som gör mig till den jag är. Jag vill vara den jag är. För varje människa jag möter så lär jag mig något nytt som gör att jag är jag och att du är du. Tillsammans skapar vi vår framtid i ett tolerant Sverige där alla har rätt att vara olika.

“If the person you are talking to doesn’t appear to be listening, be patient. It may simply be that he has a small piece of fluff in his ear.”
(Från http://nallepuhcitat.se/fluff/)

Jag är lärare för tror jag kan göra skillnad. Jag verkar för ett demokratiskt samhälle där alla människor har rätt att bo, leva och få vara den de vill! Jag är lärare för jag tror på var och en av mina elever.


Nej, jag kan inte ta hand om eleven. Jag är ju inte utbildad för det!

Jag har arbetat inom skolan i 16 år på olika sätt. Under flera år arbetade jag som elevresurs för elever i behov av särskilt stöd. Ett arbete som har varit otroligt spännande men även mycket krävande. Som elevresurs är man otroligt ensam i sitt arbete med eleverna trots att man har ett helt arbetslag runt sig. Många lärare förväntade sig att jag som resurs ska kunna klara av eleven i alla situationer. Jag förväntades att jag skulle vara med eleven under hela skoldagen, utan raster. Jag förväntades möta eleven kl. 6.30 på morgonen och vara med tills eleven gick hem kl. 17. Naturligtvis var det inte precis som jag beskriver ovan men det förtydligar hur man som elevresurs många gånger är ensam och att elevresurserna inte får det stöd de behöver.

IMG_2723Under mina år i skolan har jag mött många elever som har varit i behov av särskilt stöd. Hur ska vi då hantera dessa elever? Hur möter vi eleverna och deras föräldrar i skolan?  Hur talar vi om dessa elever i klassrummet och i personalrummet? Hur möter vi eleverna när de kommer till skolan? Hur möter vi dem på raster och på fritids?

Att bemöta varje enskild elev med respekt och med höga förväntningar varje dag är ett av mina mål som lärare. Jag vill ge varje elev förutsättningar att lyckas i sitt lärande i skolan. Tyvärr har jag under åren sett lärare som inte förmår eller ens vill möta alla elever med respekt och med höga förväntningar. Jag har mött lärare som ser ner på elever som är i behov av stöd på olika sätt. Hur ska eleverna då kunna lyckas? Det är varje enskild elevs rätt att lyckas i skolan varje dag. Det handlar inte bara om att lyckas i sitt lärande utan även som människa i relation till andra människor. Hur ska vi då göra för att nå dit? Jag har ingen quick-fix för detta utan det är ett medvetet arbete som pågår under lång tid. Jag som lärare måste se varje elev i klassrummet, men det är mycket svårt när man undervisar över 70 olika elever. Jag är inte i någon unik situation då många idrottslärare och slöjdlärare har långt fler elever än vad jag har. Det är viktigt att alla elever blir sedda varje dag av sina lärare och fritidspedagoger. Det är varje vuxens ansvar i skolan att se till att detta uppfylls.

Elever som befinner sig i behov av särskilt stöd behöver personer med kompetens, vilja och envishet. Det görs ett fantastiskt arbete av många elevresurser runt om i landet. Många av dessa personer är saknar utbildning för att kunna ge dessa elever rätt stöd.Men ändå gör alla dessa personer en hel del bra saker som gör att deras elever klarar sig genom skolan. En del har en bakgrund inom idrottsrörelsen som ledare och har erfarenheter med sig därifrån.

Hur gör då rektorer när de söker efter elevresurser? Jag förväntar mig att varje rektor söker efter personer som är utbildade och har erfarenheter av elever i behov av särskilt stöd. Dessa elever kan ha olika bekymmer men i de flesta fallen som jag varit med om är det elever som är i någon form utåtagerande. I nästan alla fall där man anställer en person så finns följande parametrar med:

de är unga
de saknar i viss mån erfarenhet av att arbeta med barn
de har endast gymnasieutbildning

Det är ju inte konstigt egentligen…de är billiga! Eller? Tyvärr sätts dessa personer på de absolut tuffaste uppdragen. Det är väldigt få rektorer, enligt min erfarenhet, som väljer att sätta en erfaren pedagog på ett sådant uppdrag.  Varför väljer då lärare att inte ta sådana uppdrag? Det har jag själv funderat över många gånger. För ett antal år sedan fick jag ett uppdrag på en av de skolor jag har arbetat på. Jag skulle ta hand om en elev en dag i veckan då elevens resurs var föräldraledig. I mitt ordinarie uppdrag så skulle jag vara på fritids efter lunch och det var bekymmer med personal på fritids så det var viktigt att jag skulle vara där. Jag frågar då en kollega(utbildad lärare) på skolan, som även var elevens klassföreståndare, om kollegan kunde ta hand om eleven under eftermiddagen. Det var endast en lektion efter lunch som kollegan behövde ta hand om eleven. Det var ett intressant svar på min fråga som jag fick…

IMG_2717_1221x366

Jasså inte?  Det var ju konstigt! Jag, som då arbetade som elevresurs och endast läst ett år på lärarutbildningen, var ju inte utbildad för att ta hand om elever i behov av särskilt stöd. Det är intressant hur en lärare kan anse sig inte vara kompetent nog att ta hand om den här eleven. Den här kollegans uttalande har följt mig genom åren. Frågan får mig ständigt fundera över min roll i skolan framförallt när jag har elever som är i behov av särskilt stöd. Tankarna rör sig runt hur jag ska bemöta eleven på ett sådan sätt som gör att eleven ska kunna lyckas varje lektion, varje dag.

Där jag är idag möter jag elever varje dag som har olika slags behov som jag måste möta på ett professionellt sätt. Jag behöver se till att ha strategier klara för mig för att hantera detta. I den situation som jag befinner mig i just nu så har jag varit tvungen att strama åt undervisningen flera steg. Det har knappt gått att genomföra några genomgångar. Samtliga lärare, i skolan och på fritids, har haft en tuff tid där nog var och en av oss har funderat över vad vi gör där. Vi bestämde oss för att vi skulle genomföra vissa förändringar. Vi ändrade om placeringen i klassrummen till en mer ”traditionell” placering och vi bestämde oss för att återfå studieron i klassrummen. Vi och rektor har haft samtal med ett flertal föräldrar om elevernas beteenden i klassrummen, på rasterna och på fritids. Jag själv införde ett arbetsschema med mycket tydliga instruktioner om hur eleverna skulle göra när de arbetade med det. IMG_2722Det börjar ge vissa resultat men vi har en bit kvar. Vi börjar återfå studieron i klassrummet och detta genom ett envist och konsekvent arbete med elever, föräldrar och oss lärare. Vi bemöter varje elev med respekt för den person de är men vi accepterar inte alla beteenden som de har i klassrummet, på rasterna och på fritids. Vi är tydliga med att skilja på sak och person när vi tillrättavisar eleverna.

Se till att ta hand om era elevresurser på era skolor. Se till att de får den handledning och utbildning de behöver. Se till att uppskatta deras arbete. Byt gärna med dem så att de får avlastning från sitt uppdrag. ”Vi är varandras arbetsmiljö” brukar min biträdande rektor säga och det stämmer så bra. Vi behöver vara lyhörda för våra kollegors arbetssituationer. Vad är det de säger eller egentligen mer vad är det de INTE säger.


Svar från Regeringskansliet

Den sjunde oktober skickade jag ett mejl till utbildningsministern, Gustav Fridolin, med en inbjudan att komma och skugga mig under en dag. Jag är oerhört imponerad över hur snabbt jag fick svar från regeringskansliet. När jag bjöd in förre finansministern Anders Borg tog tre veckor innan jag fick ett svar från Utbildningsdepartementet. Idag fick jag svar…


Varför måste vi sätta stämplar på varandra?

jagälskarvemjagvillUnder några dagar har jag läst inlägg och kommentarer på Facebook och på Twitter. Det är med stigande förvåning, irritation, ledsamhet som jag läser framförallt kommentarerna som skrivs. Människor skriver intressanta inlägg och ställer intressanta frågor där de vill föra ut en tanke som kanske inte alltid är färdigtänkt. Jag har en kompis som brukar säga: ”Nu provtänker jag…” och sedan kommer kompisens tanke. När min kära vän säger på det sättet så vet alla att nu är det en idé, en tanke som inte är färdigtänkt och vi förhåller oss till tanken utifrån det. När en människa tänker högt är det för att lyfta idéer och bolla dem med andra. Detta för att kunna se om det går att gå vidare med tanken eller inte. När man då får elaka kommentarer eller där personer bara ser svart eller vitt i en fråga så blir man ledsen och kanske då avstår från att tänka.

I många av inläggen på Facebook förekommer elaka kommentarer till personer som man inte ens känner. Man väljer att vräka ur sig hemskheter om och till personer man aldrig mött. Skulle dessa personer våga säga det mellan fyra ögon? Troligen inte. Många av de så kallade näthatarna använder sig av internet som medium för att få ut sina egna tillkortakommanden. Många gånger, enligt min mening, är det människor som på olika sätt inte kommit så långt som de har velat i livet och då gärna skyller på andra. Vi ser många kända kvinnor som får otäcka mejl och kommentarer om deras kön och vad de skulle behöva få i sig. När jag läser sådant så skäms jag som man.

Varför måste vi hela tiden sätta stämplar på oss? Jag är feminist, jag är kommunist, jag är nazist, jag är antirasist, jag är bög, jag är flata. Det är några av de stämplar vi sätter på oss själva. Varför är det så viktigt? Jag ser mig själv som människa och framförallt som medmänniska. Jag har inga behov av att sätta en stämpel på mig för vad jag är. Jag är Jonas och ingen annan. Jag arbetar för jämställdhet och jämlikhet varje dag i mitt arbete som lärare. Jag bemöter främlingsfientlighet med argument när jag får den kastad i mitt ansikte. Jag försöker bemöta alla människor på samma sätt. Jag försöker se positivt på livet.

I vissa inlägg på Facebook och på Twitter så anses det vara fel att inte kalla sig si eller så. Om man inte gör så som ”allaandra” så är man emot dem. Jag skiter fullständigt i hur man etiketterar sig själv. Det handlar om att respektera varandra för den man är. Jag har blivit kallad rasist av en elev som bara tyckte att jag skällde på invandrare. Jag ställde frågan till eleven: ”Tror du verkligen att jag skulle välja att arbeta på den här skolan om jag vore rasist?”. Eleven svarade inte. När jag i mitt arbete ger en elev en tillsägelse så är det för något det har GJORT inte för VEM eleven är. Jag älskar mitt arbete som lärare för att jag får möjligheten att möta människor från hela världen. Jag får chansen att ta del av nya tankar och idéer från massor av människor. Just det, människor, inget annat. Inte gröna, gula, bruna eller vita. Det handlar om människor.

Jag respekterar dig för den du är oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder. Jag vill bli respekterad för den jag är inte för den du vill att jag ska vara.


Packat och klart! Resfebern börjar lägga sig.

  Så, nu är det färdigpackat inför en vecka på Gotland. De införskaffade packväskorna till motorcykeln är fyllda till bredden. Tidigt i morgon åker jag från Stockholm till Nynäshamn för att ta färjan över till Visby. Det är med spänning som jag ser framemot Almedalsveckan. Flera av de fantastiska personer som jag twittrar med och…


Skriftliga omdömen – Vem f-n skriver jag för?

I dagarna är det många lärare som sliter hårt med att skriva skriftliga omdömen till sina elever. Många gör detta i sista stund eftersom många arbetsområden inte har avslutats förrän nu. Jag har försökt att bedöma kunkapskraven löpande under terminen men det är inte alltid lätt. I helgen avslutade jag mina omdömen och har även…


Svar från Anders Borg…eller?

Det blev som jag trodde… mitt mejl till finansministern skickades vidare till utbildningsdepartementet… Läs mitt svar och vad brevsvararen skrev: 7 jun 2014 kl. 14:30 skrev Sigrid Rydell Johnson <sigrid.rydell.johnson@regeringskansliet.se>: Hej Jonas! Eftersom ditt mail till Anders Borg handlar om skolan skickades det vidare till oss på utbildningsdepartementet. Det är så regeringens arbete är uppdelat….


%d bloggare gillar detta: