För tre år sedan slängde en twittrare ut en fråga om det var någon som skulle åka till #Almedalen. Jag svarade att det skulle kunna vara kul om jag om jag hade någonstans att bo. Det kom ett meddelande på twitter att det fanns en ledig säng och inom ett par dagar var boende och resan till Visby betald.
Jag väljer nu att åka till Visby och Almedalsveckan för tredje gången. I år väljer jag att åka för att lyssna på våra unga. Vi pratar många gånger OM våra unga men inte MED dem. Som ung räknas man inte. Som ung så har man inte erfarenheten. Som ung befinner man sig i underläge. Som ung… ja det går att räkna upp massor av orsaker till att politiker, organisationer, företag och alla ande vuxna väljer att inte lyssna på de unga.
Vi vuxna, eller vi som levt lite längre än de unga, tycker många gånger att vi vet bäst. Vi har alla svaren på alla frågor. Vi vet vad som är bäst för de unga, för barnen, för eleverna…eller?
Som ung är det oerhört frustrerande att inte bli hörd. Att vuxna inte vill lyssna på ens åsikter och tankar.
Det finns lärare som tycker att elevinflytande är trams och fjantigt. Trots att det står inskrivet i läroplanen och Skollagen…
Barn och elever ska ges inflytande över utbildningen. De ska fortlöpande stimuleras att ta aktiv del i arbetet med att vidareutveckla utbildningen och hållas informerade i frågor som rör dem.
Informationen och formerna för barnens och elevernas inflytande ska anpassas efter deras ålder och mognad. […](Skollagen 4 kap 3§)
Läraren ska
svara för att alla elever får ett reellt inflytande på arbetssätt, arbetsformer och undervisningens innehåll samt se till att detta inflytande ökar med stigande ålder och mognad, (Lgr 11)
För mig innebär det inget hot mot mig som lärare. Jag har ett ansvar för att eleverna ska lära sig något och att de ska nå de krav som kunskapskraven ställer. Det är mitt uppdrag att se till att det sker.
Hur ska eleverna få reella möjligheter att kunna utöva sitt inflytande? Vi behöver lyssna till vad de säger. Vi behöver förstå vad de vill. Tillsammans skapar vi möjligheter för framtiden.
Jag väljer att lyssna på unga i Almedalen för att våra unga är vår framtid och är värda att bli lyssnade på.
”Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket” skriver Olle Adolphson. Vem är det egentligen som lyssnar på eleverna i skolan? Vem tar elevernas åsikter på allvar? Vem bryr sig om Kungen av träd? Vem lyssnar på flickan som samlar stenar? För vem är skolan till för?
Vi är ett gäng på sju personer som kommer att åka till #Almedalen för att vara med och påverka. Vi kommer att sticka ut i bruset då vi ställer frågan Varför skola? samt Är skolan svaret på frågan? För mig är det en självklarhet att ställa dessa frågor. Jag tror att vi behöver tänka om kring hur vi tänker om skolan. I flera tidigare inlägg har jag skrivit om att många tycker ”Det var bättre förr!” och att dessa personer inte har förstått att skolan då och nu är i vissa delar en helt ny företeelse. I vissa delar ligger vi långt tillbaka men vi går även framåt. Vi måste inse, även om vi inte vill det, att samhället förändras. Samhällsutvecklingen går i ett rasande tempo och då måste vi hänga med. Vi kan inte låsa in oss i 
Hur tänder vi gnistan i elevernas ögon? Hur behåller vi fantasin hos eleverna? Hur leder vi vägen till elevernas egna riken? Följer du med på resan till månen?
Vad är det då vi behöver göra för att se till att den svenska skolan utvecklas och höjer sina resultat jämfört med de andra länderna i världen? Eller är det egentligen så viktigt? Måste vi alltid jämföra oss med alla andra? Vad är det som säger att vi är dåliga och de andra är bättre? Vem har rätten att säga att svensk skola inte är bra? Vi fokuserar många gånger allt som är dåligt. Varför kan vi inte fokusera på de friskfaktorer som finns i skolan? Jag anser att det svenska skolsystemet utbildar människor som är kritiskt tänkande. Vi fostrar människor som är beredda på att möta framtiden med öppna ögon.
Vi har alla olika synvinklar och tankar om hur skolan ska utvecklas och drivas. Det är därför viktigt att vi ställer oss frågan #varförskola? Vi behöver belysa skolfrågan ur ett systemkritiskt perspektiv. Vi behöver belysa skolfrågan ur elevperspektivet, lärarperspektivet, föräldraperspektivet, politikerperspektivet… Tillsammans kommer vi att kunna utveckla den svenska skolan. Det är viktigt att vi vågar slänga ut våra tankar kring skolan utan att bli nertryckta för det. Vi kan inte göra som vi alltid har gjort… Vi måste tänka nytt! Ska skolan vara en atlantångare som det tar evigheter att vända eller ska skolan vara följsam med hur samhället utvecklas? Vilket är viktigast?
Jag funderar även kring en fråga i hur skolan ska styras. Ska vi styra en skola som ett företag där målet är att skolan ska gå med vinst? Vad menar vi egentligen med vinst? Är det ren ekonomisk vinst eller handlar det om måluppfyllelsen i åk 3, åk 6 och framförallt åk 9? Är målet för skolverksamheten att generera ett visst antal kronor varje år i vinst eller är målet att varje elev ska gå ut skolan med godkända betyg och att bli en demokratisk medmänniska? Vem är det som ska vara skolans huvudman? Är det de kommunala och de fristående huvudmännen som i dag eller är det staten som åter ska ta ansvar för huvudmannaskapet? Vems är ansvaret för finansieringen av skolan och vem ser till att pengarna används på rätt sätt? Hur styr vi tilldelningen av de offentliga medlen till skolan?
Har vi en skola som är till för alla eller är det så att eleverna ska stöpas in i samma gjutform? Till vilket slags samhälle är det vi ska fostra våra elever i? Vilka kunskaper är det som de kommer att behöva? Tar vi hänsyn till alla elevers olika förutsättningar? När jag gick i skolan så var klasserna homogena. I min skola så var det barn från landet och barn från samhället som gick i skolan. Vi hade lärare som hade arbetat där under lång tid och vi hade sju gifta par bland lärarna. Min syster som är nio år äldre än jag hade samma magister som jag själv hade på mellanstadiet. Min pappa hade min magisters pappa som lärare… I samhället där jag gick i skolan så fanns det två stora tillverkningsindustrier där många föräldrar arbetade. De flesta som föddes i samhället blev kvar i samhället efter grundskolan och gymnasiet. Till detta samhälle så behövdes inte samma kunskaper som vi behöver idag. Idag är vi mer rörliga än någonsin. Vi har möjligheterna att kunna studera över hela världen om vi så vill. Så vilka kunskaper behövs nu?
En skola för alla?
Lärarna på den här skolan arbetar hårt med att skapa studiero på lektionerna. Många elever vet inte varför de går i skolan. Lärarna får arbeta mycket med att motivera eleverna till att vilja lära sig. Många elever är luststyrda och har de inte lust att räkna eller att lyssna på en genomgång i grammatik så lämnar de klassrummet eller så börjar de störa de andra i klassen. Att arbeta på den här skolan innebär att lärarna måste vara på tå och använda sig av flera olika verktyg för att bibehålla motivationen och för att behålla studieron. Nu kanske du undrar över varför lärarna är kvar på den här skolan? Du kanske även undrar varför eleverna är kvar på skolan? Skolan och dess lärare arbetar stenhårt med att ha höga förväntningar på eleverna så att de ska nå så långt de kan. Lärarna trivs med att arbeta på skolan och vill verkligen se till att det blir en skola för alla. Eleverna är kvar för att lärarna tror på dem. Att de kan nå sin fulla potential.
Varför skola?
Ska vi testa alla på samma sätt?
Idag är det svårt för ungdomar som inte är studiemotiverade att kunna ta sig ett arbete efter årskurs 9. Många arbetsgivare kräver minst gymnasiekompetens för att de ska bli anställda. Vi kan se på hur bilmekanikeryrket har förändrats under de senaste 30 åren. Idag behöver en bilmekaniker kunna hantera mer tekniskt komplicerade uppgifter än för 30 år sedan (rätta mig gärna om jag har fel). Vilka kunskaper är det som behövs i framtiden? Vi kan inte veta men vi måste göra eleverna i skolan förberedda på att kunna söka kunskap och kritiskt granska fakta. För 30 år sedan sade många att ”allt som står i tidningen är sant”. Idag säger många att ”allt som står på internet är sant”. Med tanke på den takt som internet utvecklas i och hur enkelt det är att skapa sajter som ser seriösa ut och där man lätt kan tro att det är sant så måste vi bli bättre på källkritik och inte gå på allt.
Vi i skolan behöver tydligt arbeta med källkritik och lära eleverna hur man kan granska det som skrivs. Vi vuxna behöver också bli bättre på att kritiskt granska det som skrivs. I våra facebookflöden dyker det upp personer som delar olika länkar men inte tänker sig för vad det är de har delat. Jag har vid några tillfällen skrivit till olika personer som jag har som facebookvänner där de har delat länkar där innehållet inte stämmer överens med verkligheten. Det är inte alltid enkelt att göra detta men det är en viktig sak vi behöver göra.
Jag står för ett Sverige där vi är solidariska med våra medmänniskor. Där vi hjälper varandra och bekämpar varje form av förtryck. Där du och jag kan tycka olika men vi respekterar människans lika värde. Där vi respekterar varje individs frihet och integritet. Jag som lärare låter varje elev få alla de möjligheter som finns för att eleven ska kunna finna sin unika egenart. Jag vill och arbetar för att varje elev ska känna sig trygg i sig själva och i sin identitet. Varje elev måste få känna att det finns vuxna som litar på dem och att de kan få pröva sina vingar.
En av de uppgifter som en lärare ska göra är att lära eleverna att kritiskt granska olika förhållanden och fakta. Vi ska även lära dem att förstå att deras val av handling leder till olika konsekvenser. Nu är det än viktigare att elever och även alla andra förstår att allt som står på t ex Facebook inte är sant. När jag var liten så sa man ”Det är ju sant. Det står ju i tidningen”. Nu säger man ”Ja, men det är ju sant. Det står ju på Facebook.” Jag försöker själv vara kritisk till vissa artiklar som delas på Facebook och försöker kolla upp dem och se om det som står i artikeln stämmer. I några fall där några vänner på Facebook har delat olika artiklar så har de inte stämt. Det är olika sajter som gärna förvränger sanningen och där deras följare tar sajternas fakta som sin sanning och sprider den vidare. Det finns många myter kring migrationspolitiken som uppstår så. Många väljer att inte kontrollera vad t ex Försäkringskassan säger kring olika typer av bidrag.
Nu närmar sig jullovet med stormsteg. En välbehövlig ledighet för många lärare och elever. En ledighet där man kan vila upp sig och återfå nya krafter inför den stundande vårterminen. En ledighet som många ser framemot med glädje. Men i varje klass finns det någon eller några elever som står inför sin mest helvetiska tid; att inte få vara i skolan där det finns struktur, tydlighet och omtanke. Många elever i den svenska skolan vaknar upp till två och en halv veckas gungfly.
Visst, jag kommer att fundera lite på hur de har det men för att överleva som lärare behöver jag lära mig hur jag hanterar detta. Jag vet att många av mina elever lever i en situation som jag aldrig har levt i och aldrig kommer att leva i. Vetskapen om mina elevers situation skulle kunna sänka mig om jag ständigt går och funderar över hur de har det. Det har sänkt många lärare som ständigt grubblar över deras elever har det hemma. När jag var ute på min första VFU-utbildning som lärare så träffade jag på en elev som hade det tufft hemma. Jag funderade rätt mycket över den elevens situation när jag var hemma. Det började äta upp mig så jag berättade för kuratorn på den skolan om mina tankar. Kuratorn sade några kloka ord till mig som jag tar tagit till mig och levt efter vilket har räddat mig från att gå ner mig.
Hur ska jag nu göra för att få mina elever att känna trygghet, vilja och lust just nu och när de kommer tillbaka till skolan i januari? Hur ska jag fortsätta ha deras stjärneögon tända? För mig är det viktigt att de ska känna tillit och trygghet med mig som lärare och mina andra kollegor på skolan. Det är viktigt att de känner att de kan komma till oss och berätta hur de mår och hur de känner sig. Om eleven inte känner tillit och trygghet till de vuxna på skolan bli det ännu svårare för oss som lärare att kunna arbeta med att elevernas lärande. I vissa grupper får kunskapslärandet stå tillbaka för det sociala lärandet. I den klass jag är mentor för har vi fått arbeta mycket med det sociala lärandet för att vi ska kunna få till kunskapslärandet.