Kategori: betyg

Att tycka nått om skolan eller var det bättre förr?

”Vi som gick i skolan på 40-50-talet hade betyg från 1a klass i folkskolan genom realskolan och uppåt.Ingen mådde illa av det,snarare att man fick reda på hur man låg till,även gentemot klasskamraterna.VAD VAR DET FÖR FEL PÅ DET?” (Citat från na.se och deras diskussionssida)

Ovanstående citat kommer från en diskussion kring en artikel som är publicerad på Nerikes Allehandas sida. Citatet kan ses ur olika perspektiv och vara formulerat på lite olika sätt men andemeningen är densamma: Det var bättre förr. Eller var det verkligen det? Regeringen har nu kommit överens med alliansen om att inrätta en försöksverksamhet för utreda om det ska införas betyg i årskurs fyra. Vad betyder nu detta för betygsfrågan och diskussionen om skolan?

Det är många som tycker saker om skolan och anser sig ha rätt att tycka om skolan. Jag tycker att det är bra att vi för en diskussion om skolan och varför vi har skola. Vi behöver tänka fritt och stort om skolan för att se vilken riktigt vi ska ta med den svenska skolan. Men varför återkommer då uttalanden som citatet ovan? Var verkligen allt bättre förr? Den som skrev citatet tycker ju att ingen mådde illa av att få tidiga betyg. Problemet, som jag ser det, är att hen inte har funderat över vilket samhälle vi hade under 40-talet och vilket samhälle vi har idag. Skolsystemet som fanns under 40- och 50-talet var anpassat för att få ut så många som möjligt i arbete för att vi skulle kunna bygga oss en bättre framtid. Det var enklare för de som inte var studiemotiverade att kunna få ett arbete. Du kunde, i princip, sluta skolan ena dagen och redan den andra börja arbeta på den stora fabriken på orten. Men vad krävs idag av en samhällsmedborgare och vad krävs av skolan idag?

IMG_3238Idag är det svårt för ungdomar som inte är studiemotiverade att kunna ta sig ett arbete efter årskurs 9. Många arbetsgivare kräver minst gymnasiekompetens för att de ska bli anställda. Vi kan se på hur bilmekanikeryrket har förändrats under de senaste 30 åren. Idag behöver en bilmekaniker kunna hantera mer tekniskt komplicerade uppgifter än för 30 år sedan (rätta mig gärna om jag har fel). Vilka kunskaper är det som behövs i framtiden? Vi kan inte veta men vi måste göra eleverna i skolan förberedda på att kunna söka kunskap och kritiskt granska fakta. För 30 år sedan sade många att ”allt som står i tidningen är sant”. Idag säger många att ”allt som står på internet är sant”. Med tanke på den takt som internet utvecklas i och hur enkelt det är att skapa sajter som ser seriösa ut och där man lätt kan tro att det är sant så måste vi bli bättre på källkritik och inte gå på allt.

Ett sådant exempel kommer från sajten Storkens nyheter. För er som inte vet så är Storkens nyheter en satirisk sajt som fejkar artiklar om saker som ska ha hänt. I artikeln som jag länkar till ovan så ska en lärare på en skola i Örebro ha låtit en elev sitta kvar i två timmar på grund av att eleven hade ett mobilskal med en svensk flagga. Artikeln delades över 500 gånger på Facebook och det strömmade in kommentarer om hur läraren och skolan agerat. Det är tragiskt att väldigt många personer TRODDE på artikeln. Skolan blev nedringd och rektor fick massor av mejl från personer som var arga.

IMG_3289Vi i skolan behöver tydligt arbeta med källkritik och lära eleverna hur man kan granska det som skrivs. Vi vuxna behöver också bli bättre på att kritiskt granska det som skrivs. I våra facebookflöden dyker det upp personer som delar olika länkar men inte tänker sig för vad det är de har delat. Jag har vid några tillfällen skrivit till olika personer som jag har som facebookvänner där de har delat länkar där innehållet inte stämmer överens med verkligheten. Det är inte alltid enkelt att göra detta men det är en viktig sak vi behöver göra.

Men vilka är det då som har rätt att tycka något om skolan? Vilka anser sig ha rätt att tycka om skolan? Vilka ska få yttra sig om skolan? Det är några frågor som inte alltid är så enkla att svara på. Det är ju klart att alla som har gått i skolan har en åsikt om skolan. Men är det dem vi ska lyssna på? De flesta som yttrar sig om skolan arbetar inte i skolan men anser sig ha rätt att yttra sig eftersom de gått i skolan. Många åsikter är som citatet ovan att det blev minsann folk av mig med. Men har du då tänkt på hur gammal du var när du gick i skolan? Har du tänk på vad som faktiskt händer med dig under de åren? Kommer du verkligen ihåg allt? Jag kommer inte ihåg allt från min skolgång. Jag kommer ihåg några bra saker och en hel del dåliga saker. Jag minns min fröken Birgitta som jag hade på lågstadiet. Hon var alltid glad och tyckte om oss elever. Jag minns min lärare på mellanstadiet. Det var ingen i klassen som ens tänkte tanken på att vara uppkäftiga mot honom. Men var det bättre förr?

Det är många som anser sig ha rätt att yttra sig om skolan samt att det de tycker är det enda rätta. Vad alla andra tycker så är det fel. Vi kan ta frågan om att förstatliga skolan. Här finns det många som tycker att det är det enda rätta som gäller för att kunna rädda skolan. Bara skolan förstatligas så kommer resultaten och lönerna att öka mångfalt. Det de tycker är det enda rätta. Men var finns nyanserna i just den frågan? Är det verkligen det rätta? Ska staten vara huvudman för skolan? Hur gör man då med friskolorna? Vilka i skolan ska vara anställda av staten? Blir det verkligen bättre? Jag vet inte och för mig är det egentligen en icke-fråga.

Det finns olika organisationer och grupper som diskuterar skolan. Det flödar många åsikter på Twitter där dessa gruppers berättigande diskuteras. Här finns det oftast två läger; ett som anser att det dessa grupper och organisationer håller på med är humbug och naturligtvis de som anser att dessa grupper tillför något till diskussionen om skolan.

Jag följer en organisation som heter #skolvåren. #skolvåren startades av fem personer som har olika intressen av skolan. De ställer frågan ”Varför skola?”

#skolvåren är ett ideellt och partipolitiskt obundet initiativ som startade februari 2013 för att samverka kring skolutvecklingsfrågan på systemnivå. Initiativet har blivit kallat för en ansvarsrörelse och förändringsrörelse och bjuder in alla i samhället till att bidra i formandet av ett hållbart lärande samhälle. Signifikant för initiativet är frågan ”Varför skola?” som väckt reaktioner bland annat under Almedalen 2013. (Från #skolvårens hemsida)

Just att de ställer frågan ”Varför skola?” väcker starka reaktioner bland olika personer som har intresse av skolan på olika sätt. Vad är det som gör att det blir så starka reaktioner när just den frågan ställs? Jag tycker att det är viktigt att vi faktiskt lyfter diskussionen om skolan och ställer oss just den frågan

Varför skola?

Vi behöver fundera över varför vi har en skola och vad vi behöver skolan till. Vilka kunskaper är det som är viktiga för att utveckla samhället? Vad behöver vi i skolan att göra och vad behöver samhället göra? Hur ska vi organisera skolan för att möta framtiden? I skollagen står att ”Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.(Skollagen 1 kap. 5§) ” Hur ska vi möta det när vi ställer frågan ”Varför skola?”, hur kommer den vetenskapliga grunden och den beprövade erfarenheten in? Jag tror att vi faktiskt kan göra det och att vi kan få in forskningen i skolan och i frågan kring skolan. Vi behöver lyssna på forskningen men även på all beprövad erfarenhet som finns i skolan. tillsammans kan vi lyfta frågan till en högre nivå. Vi behöver lyfta blicken från den undervisning vi själva bedriver för att kunna utveckla vår egen skola och skolan som helhet.

Sedan mina föräldrar gick i skolan har det skett en hel del saker i skolan och i samhället. Tyvärr hinner skolan som system inte riktigt med i samma takt som samhället utvecklas. Samhället och skolan går inte i samma takt. Skolan kan liknas vid en enorm oljetanker. Det tar enormt lång tid att vända på skutan. Det som jag anser behövs göras är att de politiska partierna behöver sätta sig ner och komma överens kring hur skolan ska utvecklas och hur den ska styras. Politiken behöver låta skolan få lugn och ro från olika typer av reformer. Låt inte PISA och TIMSS undersökningarna styra utvecklingen av skolan utan se framåt vad vi faktiskt behöver. Vi kommer att behöva demokratiska medborgare som kan tänka kritiskt, kan tänka ”outside the box”. Medborgare som är kreativa och utvecklar företag, skolor, produkter och nya tjänster. Vi lever inte längre i ett fabrikssamhälle utan i ett kunskapssamhälle. EU tar tagit från åtta nyckelkompetenser som man anser att en EU-medborgare behöver.

1. Kommunikation på modersmålet.
2. Kommunikation på främmande språk.
3. Matematiskt kunnande och grundläggande vetenskaplig och teknisk kompetens.
4. Digital kompetens.
5. Lära att lära.
6. Social och medborgerlig kompetens.
7. Initiativförmåga och företagaranda.
8. Kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer. (Skolverket 2008)

Två kompetenser som jag ser är viktiga för skolan är nummer fyra Digital kompetens och och nummer fem Lära att lära. Vad innebär detta med tanke på det tidigare citatet? Hur ska detta bedömas och betygsättas? När mina föräldrar gick i skolan fanns inte dessa nyckelkompetenser och dessa kompetenser var kanske heller inte så efterfrågade. Nu när de finns så blir det kanske än viktigare att faktiskt ställa frågan ”Varför skola?”. Hur ska vi ställa oss till kodning i skolan? Stockholm stad ska, enligt tidningen Ny Teknik, utreda hur  programmering ska få ta plats i undervisningen. Det blir intressant att följa detta och se vad som kommer ut av detta. Hur ska vi ställa oss till detta? Är det beprövad erfarenhet? Finns det forskning som säger att det är bra eller dåligt? Hur ska vi göra när vi vill föra in nya saker i undervisningen? Hur ställer detta sig mot EUs nyckelkompetenser?  Jag ser att det finns en klar koppling till nummer fyra och fem i att lära barn att koda. För vi som lärare får ju själva bestämma hur vi genomför vår undervisning i relation till kunskapskraven.

Så var det bättre förr?

 


En lärares vardag är komplex

tic tac toeNu har vi lärare varit i gång sedan mitten av augusti. Det har varit en intensiv tid med massor av möten, förberedelser, elevkontakter, föräldrakontakter, pratiska göromål och undervisning. En lärares vardag är en komplex vardag. I vardagen ska många saker hållas i luften och så ska man försöka få ner dem en och en i ordning. Detta utan att man missar något som måste göras. Ibland lyckas man och ibland inte.

Under en vanlig dag möter jag omkring 200-250 personer (det är nog lågt räknat); elever, föräldrar, kollegor, chefer, politiker och flera andra människor. Vissa dagar fler och andra dagar färre. Jag förväntas veta vilka de flesta av dessa individer är. Jag förväntas förhålla mig professionell och i varje möte bemöta varje individ på det sätt som individen behöver/kräver.

Jag möter elever som har de bästa av förutsättningar att prestera goda skolresultat varje dag resten av deras skolgång. Jag möter elever som har de sämsta förutsättningarna att nå goda skolresultat. Jag möter elever som har en uttalad diagnos. Jag möter elever som inte har någon diagnos. Jag möter elever som skulle behöva diagnos men som aldrig kommer att få det. Jag möter elever som har mist minst en av sina föräldrar. Jag möter elever som har flytt från krig och elände.

I samband med dessa möten ska jag även undervisa. Jag ska undervisa alla dessa elever och ge dem de allra bästa förutsättningarna att prestera goda skolresultat samt att de ska bli goda samhällsmedborgare. De ska även ges rätt förutsättningar att kunna möta framtiden.

Hur kommer dessa elever att gynnas av att få betyg i årskurs 4? Hur ska dessa elever gynnas av att få ett ordningsbetyg i årskurs 7? Varför är det så viktigt att vi ska ligga på topp 10 i PISA-undersökningarna? Är det bara betygen som räknas? Betygen används ju bara till att kunna komma in på det gymnasieprogram du vill gå och sedan på den universitetsutbildning du vill läsa. Ger betygen dig ett arbete? Betyg är bra för att få en del elever att förstå att de faktiskt måste arbeta i skolan och inte bara slappa och strunta i skolarbetet. MEN 10-åringar är för små för betyg. Att starta en betygshets så tidigt är, enligt min mening, skadligt för dessa elever. Vi har idag elever som är stressade över att de får betyg i årskurs 6. Hur ska det då bli i årskurs 4?

Alla elever förtjänar goda lärare med goda kunskaper i sina ämnen och goda pedagogiska förmågor. En skicklig lärare betyder mycket för elevernas lärande. En skicklig lärare behöver skickliga kollegor. En skicklig lärare behöver en skicklig rektor som kan leda den pedagogiska utvecklingen på skolan. Lärare och rektorer som är skickliga utförare av sina arbetsuppgifter leder till att eleverna utvecklas och att resultaten i skolan ökar.

Lärare med ett gott ledarskap i klassrummet gör att det blir lugn och ro i klassrummet. Lärare som arbetar målmedvetet med ledarskapet kommer att respekteras av elever och föräldrar. Lärare som respekterar sina elever blir respekterade.

En lärares vardag är komplex. Att hantera alla dessa möten och undervisningen är komplext. Men det är världens bästa yrke!

Kom ihåg att sätta #skolanförst på söndag!

 


Och där kom ordningsbetyget in…

men då kommer jag ju aldrig
Jag förstår inte varför Jan Björklund och Folkpartiet envisas med att allt ska betygsättas? Vad är det som gör skolan bättre av betyg i lägre åldrar (åk 4)? Vad är det som säger att PISA resultaten kommer att öka på grund av att man inför möjligheten att ge ett ordningsbetyg/omdöme. Bara för att en elev får ett ”ordningsomdöme”, kommer eleven att sköta sig bättre? Det är inte där skon klämmer. Skon klämmer där man slår undan fötterna på elever som kommer att betygsättas i tidig ålder. Skon klämmer där man inte ger eleverna rätt förutsättningar för att nå målen. Skon klämmer där vi har rektorer som inte kan sköta sitt arbete. Skon klämmer där vi inte har föräldrarna med oss. Skon klämmer där vi har en utbildningsminister som inte litar på oss lärare. Skon klämmer där stat och kommun inte satsar på högre löner för alla.

Det är märkligt att Fp vill införa möjligheten att ge ett omdöme i ordning när det i princip redan finns i dag. I Skollagens 10 kap 12 § finns möjligheten, som jag tolkar det:

12 § Minst en gång varje termin ska läraren, eleven och elevens vårdnadshavare ha ett utvecklingssamtal om hur elevens kunskapsutveckling och sociala utveckling bäst kan stödjas samt om vilka insatser som behövs för att eleven ska nå kunskapskraven och i övrigt utvecklas så långt som möjligt inom ramen för läroplanen. Informationen vid utvecklingssamtalet ska grunda sig på en utvärdering av elevens utveckling i förhållande till läroplanen och kunskapskraven i de ämnen som eleven får undervisning i[…]

Den individuella utvecklingsplanen får även innehålla omdömen om elevens utveckling i övrigt inom ramen för läroplanen, om rektorn beslutar det. Överenskommelser mellan läraren, eleven och elevens vårdnadshavare vid utvecklingssamtalet ska alltid dokumenteras i utvecklingsplanen. Rektorn beslutar om utformningen av sådan skriftlig information som ges i utvecklingsplanen.

Vad kommer det att hjälpa eleven om eleven får det nerskrivet på ett papper? När jag har elever som Björklund nog skulle tycka att de har ordningsproblem så får jag som lärare ta hand om det. Det handlar om att ha en tydlig handlingsplan på skolan om hur man ska agera. Det gäller att ha en rektor som står bakom sin personal i sådana ärenden. Jag har mött många elever som har svårigheter med att faktiskt kunna ”sköta sig” i skolan. Allt från elever i förskoleklass till elever i årskurs 9. Det är viktigt att vi redan när eleverna går i förskoleklassen tar tag i beteenden som är destruktiva för eleverna. Dessa elevers föräldrar är viktiga att få med sig för att kunna ändra dessa beteenden.

Elever med så kallade ordningsproblem behöver mötas av duktiga pedagoger som möter dem på rätt sätt. De behöver ha pedagoger som möter dem med respekt för den person de är och inte för det beteende som de har. Att förändra ett beteende är inte det enklaste att göra men det går. Det går att få elever att ändra på destruktiva beteenden till konstruktiva beteenden. Vi vuxna behöver vara konsekventa och enade när vi möter eleverna. Vi måste ha ett samspel som gör att de förstår att vi kommer inte att ge oss. Det är viktigt att vi vuxna i skolan samarbetar med föräldrarna för att få till en positiv förändring.

I Fp:s manifest så skriver de att

Det får inte råda något tvivel att det är läraren som bestämmer i klassrummet.

Men vad är bekymret? Det är väl självklart att det är läraren som bestämmer i klassrummet. Det gör läraren genom att möta eleverna med respekt för deras person och genom att vara intressant. På bloggen Styrbords tankar skriver rektor Susanne om att ”Du är alltid intressant” och jag finner att det är något som vi lärare måste applicera när vi möter våra elever. Det är en viktig tanke att förmedla till oss som arbetar inom skolan. Varje elev och kollega som jag möter måste/behöver känna att jag tycker att de är intressanta. Jag vill själv känna det när jag möter mina kollegor och chefer. Du som pedagog måste skapa ett intresse hos dina elever för att din undervisning ska lyckas. De måste vilja lyssna på dig och det du vill säga. Men du måste även själv vilja lyssna och vara intresserad av dina elever för att kunna nå långt med dem. När jag visar eleven att jag är genuint intresserad av eleven och vad eleven kan och har med sig i sin ryggsäck så kommer vi att skapa ett band som kommer att hålla länge. Jag kan då även vid behov tillrättavisa beteenden hos eleven som inte är ok utan att jag kränker eleven. När eleven vet att jag är intresserad av eleven som person och att det är elevens beteenden som jag inte gillar då accepterar eleven mitt tillrättavisande.

Så till syvende och sist… skippa idén om ett skriftligt ordningsomdöme. Skippa idén om betyg i åk 4. Se till att lita på oss lärare. En stor majoritet av oss lärare gör faktiskt ett förbannat bra jobb där ute i verkligheten långt från Rosenbad och riksdagen. Och vi lärare stavar oftast alltid rätt också…Fp kanske behöver träna stavning?

 

 


%d bloggare gillar detta: