Författare: jonastheteacher

SUCK! Skolan ska visst göra allt…igen!

Jag har nyligen bytt arbetsgivare och skola och håller på och komma in i arbetet med min nya klass. Kommer hem efter en dag på jobbet. Käkar lite rester från gårdagen och tar fram datorn för att kolla in twitter. Jo, jag vet att twitter kanske inte är det bästa stället att hålla till på…


I mitt klassrum

Varje morgon när jag släpper in mina elever i klassrummet tar jag varje elev i hand och hälsar. Det är en rutin jag haft i flera år. Det känns bra att ha sett var och en i klassen minst en gång den dagen. En dag för några år sedan började jag fundera på om Samira varit i skolan. Jag frågade min kollega och jo, Samira hade varit i skolan men jag hade inte märkt henne. Jag skämdes över att jag inte hade sett henne under dagen och sedan dess började jag med att hälsa på varje elev. Jag vill att varje elev i min klass ska känna att ”Jonas har sett mig idag”.

En av de bästa stunderna under dagen är när vi ska äta lunch. Visserligen kan det vara lite hög ljudnivå i matsalen men det är en trevlig stund tillsammans med klassen. Jag brukar sätta mig på olika platser i matsalen varje dag så jag får tid att prata med de flesta eleverna någon gång under veckan. Ett par av eleverna försöker alltid ”boka upp mig” dagen innan så att jag ska sitta med dem.

Pär är en av de elever som gärna ”bokar upp mig” så att jag ska sitta bredvid honom. Pär gillar att prata och diskutera olika saker. Det är alltid kul och intressant att prata med honom. Jag minns särskilt en lunch för ett tag sedan när jag satt bredvid Pär. Han har många funderingar och pratar i ett. Plötsligt frågar han mig: ”Jonas, måste man byta skola?”. Jag svarar honom att det måste man ju inte göra men det är ju något som dina föräldrar bestämmer. Jag frågade honom varför han undrade det och han berättade att han skulle byta skola till nästa år. Men han ville inte det och var lite orolig för det. Jag uppmanade honom att prata med sina föräldrar.

Det gick några dagar och så kom Pär fram till mig i klassrummet och sade att nu hade han pratat med mamma och pappa. ”Jag ska gå kvar här nästa år med!” sade han och var nöjd. Det är i dessa samtal som jag fördjupar min professionella relation till eleven. Jag kommer närmare och bygger förtroende. Skulle jag behöva tillrättavisa eleven någon gång har jag ett relationskapital att ta av.

En annan rutin som vi har i mitt klassrum är att vi efter varje rast har en stunds läsning. Jag sätter upp en lapp på tavlan där det står ”tyst läsning” och eleverna tar fram sina böcker och sätter sig och läser. Det är en stor njutning att se alla 25 sitta där och läsa koncentrerat. Ett magiskt tillfälle under hösten uppstod när Cesar, som har stora svårigheter med sin läsning, fick en egen dator och tillgång till att lyssna på böcker. Cesar har alltid valt alldeles för tjocka böcker som han inte alls kan läsa på grund av sina bekymmer. Men han vill ju läsa de böcker som de andra läser. Jag fixade iordning så att Cesar med par enkla klick själv kunde sätta igång sin bok för att lyssna. Det värmer mig i hjärtat varje gång han nu hämtar sin dator och hörlurar och försvinner iväg i en fjärran värld som han inte hade tillgång till innan. Tidigare var Cesar hänvisad till mycket lättlästa böcker, som Rolf på jakt eller liknande böcker. Nu när han kan lyssna så vill han höra Harry Potter och Halvblodsprinsen.

Jag tycker att det är viktigt att ge alla elever de förutsättningar som behövs för att klara av skolan. Cesar är en elev som troligen kanske behöver lite längre tid än andra för att klara av skolan och han kommer behöva mycket stöd. Men han kommer att klara av skolan med min, föräldrarnas och andra lärares hjälp.

Att arbeta som lärare är faktiskt fantastiskt.

Krönikan publicerades först i tidningen "Din karriär" nummer 2, 2017, som ges ut av Trapets Media AB

God jul och ett gott nytt år!

Jag vill passa på att önska er alla en god jul och ett gott nytt år.

Det här året har jag inte skrivit så mycket. Mitt mål är att under det kommande året skriva lite fler texter och tänka lite mer kring skolan i Sverige. Nästa år bli intressant då det är dags för oss att lägga vår röst på de vi tycker ska styra i landet och i våra kommuner.

Kom gärna med tips och idéer kring vad jag skulle kunna skriva om. Fyll på med kommentarer!


Valfläsk och valfjäsk – när ska ni lyssna på oss?

Jahaja, då har politikerna satt igång att försöka överträffa varandra med skolpolitiska förslag. Nu väntas det en mängd politiska förslag på hur vi ska kunna förbättra skolan. I december kom PISA-resultaten och vi kan se en förbättring för den svenska skolan. Bra. Men vi ska naturligtvis inte stanna där. Vi ska bli bättre. Vi ska bli bäst. Det, kära politiker, kan vi vara överens om.

Moderaterna har tillsatt en reformgrupp som består av politiker och forskare som bland annat ska lägga fram förslag på hur den svenska skolan kan förbättras. De lägger fram 7 punkter som, enligt Moderaterna, ska stärka skolan. Socialdemokraterna vill inte vara sämre än Moderaterna och kommer några dagar senare med flera förslag. När kommer nästa parti med förslag om skolan?

Okej. Vissa av era förslag verkar vara bra men ni behöver fixa en sak först…

60 000 lärare!!!!!!

Lärarförbundet har under en tid påpekat att vi kommer att sakna 60 000 lärare inom ett par år och ni tycker att det är viktigare att kunna sparka rektorer som inte levererar resultat och att lärare ska undervisa fler dagar? Var är lärarna?

Hur ska vi kunna förbättra några som helst resultat om vi inte har några lärare?

Se till att lösa lärarkrisen först. Sedan kan vi börja fundera över alla andra åtgärder som behövs. Våra elever behöver utbildade och legitimerade lärare som undervisar dem. Ge oss lärare goda förutsättningar att ge våra elever det stöd som de behöver. Minska på administrationen och låt oss planera, genomföra och efterarbeta vår undervisning. Se till att vi kan få sätta in resurser i tid för de elever som behöver det.

Ha tilltro till professionen. Lyssna på oss. Fråga oss om råd. Lyssna på de som forskar runt skolan. Låt professionen styra skolan. Begrav stridsyxan och kom överens om skolan. Finland har ju klarat det, varför kan inte vi göra det?

Nästa gång ni vill utveckla er skolpolitik, kom till oss och fråga vad som behövs,

(Johanna Jaara Åstrand, Sydsvenskan, 160210)

Tänk lite längre än dina 4 år…vi behöver tänka långsiktigt, tänka tillsammans och lägga de ideologiska tankarna åt sidan för att bli bäst i världen.


En blick in i mitt klassrum

Denna text publicerades först i tidningen Din karriär - Förskollärare & Lärare som ges ut av Trapets Media den 15 december 2016.

I min tvåa går 24 elever. Det är en varierad klass, som det brukar vara. Någon har ADHD. Någon med autism. Ett par elever som inte har någon diagnos (vilket inte alltid behövs) men som kanske skulle få en om de undersöktes. Vem vet? Så har vi ett gäng så kallade normala elever men de har ju också bekymmer av olika grad. För vem är egentligen normal?

En av de bästa stunderna under hela veckan är när jag arbetar med mina läsgrupper. Jag och några få elever läser och samtalar tillsammans. Jag hinner möta var och en och alla blir lyssnade på. Som Cesar, som har haft det riktigt tufft att komma igång med sin läsning. Han har tyckt att allt som har med böcker att göra är tråkigt och jobbigt. Senast vi satt tillsammans i läsgruppen och ville Cesar bara läsa den sida som hade absolut minst text, eftersom halva sidan täcktes av en bild på. Jag kommenterade inte det utan lät hans kompis Anton börja. Sedan fick Cesar fortsätta med sin lilla textsnutt. När hela gruppen hade läst fanns det en sida kvar innan boken var slut. Då överraskar Cesar! Plötsligt säger han att han ska läsa resten av texten. Det var lite kämpigt men med stöttning och uppmuntran gick det bra. De andra eleverna lyssnade när Cesar långsamt tog sig igenom meningarna och ingen kommenterade att det gick sakta. I lugn och ro fick han läsa klart den text han bestämt sig för att klara.

Det var en stor händelse. Bara att de andra eleverna visade så fin hänsyn gjorde att det nästan kom en liten tår i mitt läraröga.

När lektionen var slut mejlade jag och Cesar till hans föräldrar och berättad vad som hade hänt.

Sedan gick vi på rast, en rörd lärare och en stolt elev.

Då och då dyker sådana här tillfällen upp, en elev som haft det svårt och jobbigt och som plötsligt lyckas. Det är alltid lika fantastiskt att vara med om. Jag minns Amir som för några år sedan kom på att de där krumelurerna som står i böckerna faktiskt betyder något. Vilken lycka! Amir sken som en sol under resten av dagen.

Ibland kan det kan dröja flera år innan resultatet av elevernas kamp med siffror och bokstäver visar sig. Först när de lämnat mitt klassrum och lågstadiet visar sig framgångarna. Det kan hända att jag springer ihop med en högstadieelev i en korridor eller på väg till matsalen som kommer fram och säger ”Jag saknar dina lektioner” eller ”Hur orkade du med mig?”. ”Jag saknar dina lektioner” eller ”Hur orkade du med mig?” eller så får jag en stor varm kram. När det här händer så vet jag att allt mitt slit har lönat sig. Det där då jag hämtar in betalningen för det jag har lagt in av tålamod, ork och engagemang.


Hej Anna Kinberg Batra!

Hej Anna!

Jag läste din debattartikel DI.se och blev lite fundersam. Jag läste att du tycker att vi ger våra elever för få prov. Det verkar som att du vill att alla elever i hela landet ska göra ett prov varje läsårsstart i svenska och i matematik. Du skriver:

Ska vi konkurrera med kunskap måste den mätas, inte mindre utan mer än hittills.” (Anna Kinberg Batra 161212).

Hur tänker du nu?

Du kanske inte är medveten om att vi lärare måste göra obligatoriska tester i matematik och svenska i årskurs 1. Där jag som lärare ska testa varje enskild elev. Jag behöver alltså sitta med varje elev en och en för att genomföra testerna för årskurs 1. Vet du vad det innebär? Jag tror ju inte det eftersom du tycker att vi ska testa våra elever ännu mer. Varje test tar tid från den undervisning jag ska ha med alla elever. Tycker du att det är rimligt att jag ska ta undervisningstid från alla andra elever i klassen och den elev som jag mäter? Men du kanske tror att jag och alla andra lärare inte har något att göra efter att vi har släppt våra elever? Jag har kollegor som just nu genomför de obligatoriska testerna för årskurs 1 och de är stressade! De känner stress för att hinna med alla testerna och de är även stressade för att de ska hinna med undervisningen också. Har du tänkt på vår arbetsbelastning? Men du kanske tycker att vi arbetar för lite?

Proven ska inte ligga till grund för betygssättning utan ge bättre möjlighet för elever, föräldrar och lärare att följa kunskapsutvecklingen och ge rätt stöd i tid.(Anna Kinberg Batra 161212).

Jag undrar, Anna Kinberg Batra, om du inte vet att vi idag följer upp våra elevers kunskapsutveckling varje år. Vi lärare använder oss av olika slags verktyg för att göra detta. Jag skrev ovan om att alla lärare i årskurs 1 använder sig av Skolverkets bedömningsstöd i matematik och svenska. Jag arbetar i årskurs 2 och använder mig också av stödet för att kartlägga mina elever. Om du nu skulle vilja veta lite mer så kan du klicka här så hittar du Skolverkets information om bedömningsmaterialet. Jag har eller inte sagt så mycket om de nationella proven i årskurs 3, 6 och 9 plus alla andra prov och tester som vi lärare genomför för att se om eleverna har de kunskaper som de ska ha. Du kanske vet att om en lärare följer Skolverkets schablontid för rättning av nationella prov så har en lärare lagt ca 500 timmar under 10 år för att rätta nationella prov…

I din debattartikel så skriver du att eleverna behöver 1 timme mer undervisning varje dag. Det blir ganska många timmar på ett helt år. Var hittar du lärarna som ska genomföra detta? Du och andra politiker är väldigt måna om att ge oss lärare mer arbetsuppgifter. Förstå mig rätt nu, Anna, men vi har inga problem med nya arbetsuppgifter. Bekymret är att det ständigt läggs på nya arbetsuppgifter på oss lärare men det tas inte bort några. Hur tänker du här? Vilka arbetsuppgifter av de vi gör idag ska vi ta bort? Jag och många andra lärare går till exempel läslyftet. Jag går även på kommungemensamma ämneskonferenser. Vi ska även försöka hinna klämma in lärarmöten på vår egen skola för att kunna prata om sambedömning, skolutveckling, temadagar, pysseldagar, projekt och så faktiskt kanske hinna med och prata om våra elever.

Vi ser i de senaste PISA och TIMSS undersökningarna att det går åt rätt håll och att det verkar som att vi brutit den nedåtgående trenden. Många har under de senaste åren pratat om en kunskapskris i den svenska skolan med tanke på de tidigare undersökningarna. Det tar tid att vända en nedåtgående trend och nu börjar det hända något. Hur ska vi nu fortsätta uppåt? Regeringen och oppositionen försöker nu hitta på en massa nya saker för att vi ska få bättre resultat bland eleverna. Vi ska lägga ut mer undervisningstid i bl a matematik. Det är då vi kommer till pudelns kärna. Var är de lärare som ska göra jobbet? Lärarförbundet har visat att vi står inför en stor lärarkris de närmsta åren och då tycker politiken att vi ska undervisa ännu mer…

Anna, Gustav och alla andra skolpolitiker vad tänker ni göra för att få fler lärare i skolan? Vad tänker ni göra för att minska vår arbetsbelastning? Vad tänker ni göra för att inga lärare ska bli sjukskrivna? Utan lärare kommer PISA och TIMSS resultaten att sjunka katastrofalt. Börja i rätt ände. Lägg inte på mer undervisning. Se till att behålla de lärare som redan arbetar inom skolan. Se till att göra läraryrket attraktivare.

Jag säger som Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand och professor Christina Olin-Scheller:

Flummet i politiken är det verkliga problemet!

Anna Kinberg Batra när tänker du och dina politiker vänner låta besluten kring svensk skola vila på vetenskaplig grund?

Med några förhoppningar på att du kanske svarar

Hälsningar

Jonas


Jag – en gnällröv…

Jaha då är vi där igen. Jag blir så förbannat trött på dessa förståsigpåare som tror att de vet och kan allt om skolan. Nu har en krönikör, Elisabeth Anderberg, på VxoNews ondgjort sig över att alla lärare är gnällrövar. Ibland när jag läser sådana krönikor vill jag säga en massa saker som definitivt inte passar sig i skrift eller ens i tal.

IMG_3983Snälla Elisabeth Anderberg hur tänkte du nu? För det första tycker jag att det är otroligt onödigt att ställa yrkesgrupper mot varandra. Ska vi rangordna vilket yrke som är bäst? Vilka som gör mest samhällsnytta? Ska vi skapa ett vi och dem? Jag hyser den allra största respekt och beundran över poliser och sjuksköterskor. De gör ett fantastiskt arbete med att skydda och rädda liv varje dag.

Men skillnaden är att sjuksköterskor jobbar in sina semestrar, jobbar dubbelskift för att täcka upp, arbetar delade turer och så vidare. Poliser får prioritera bort ärenden, även de hoppar in extra på helger och nätter för att klara av att hålla polisväsendets huvud ovanför vattenytan. Lärare täcker säkert upp lektioner för varandra. Men de har sina sommarlov, sina höstlov (eller heter det läslov???), sina jullov, sina sportlov, de har sina helger och de har sina nätter.(Eliabeth Anderberg, VxoNews 161107)

I ditt citat så ställer du oss lärare mot poliser och sjuksköterskor. Illa. Ställ inte oss mot varandra. Vi behövs lika mycket! Du skriver att poliser och sjuksköterskor jobbar dubbelskift och täcker upp för varandra. Men vet du, de får faktiskt betalt för all tid som de arbetar över. När jag arbetar mer än den tid man ska arbeta så ska jag allra helst se till att lösa ut den tiden under samma vecka eller inom de kommande veckorna. Jag som lärare har nästan aldrig beordrad övertid (enda gången jag får betalt om jag arbetar mer tid än det jag ska). Ibland har jag schyssta chefer som kan se till att jag får ut lite extra ledighet. Det låter på dig som att vi har hur mycket ledig tid som helst. Har du ens koll på lärarnas arbetstidsavtal? Du kanske inte ens vet att jag som lärare har samma årsarbetstid som alla andra? Här kan du läsa lite om lärares arbetstid: Arbetstid lärare. Om du nu är intresserad…

Om jag som lärare vill få upp min lön så har jag egentligen två val. Det ena valet är att jag försöker förhandla med min chef när det är lönerevision. Men här har de flesta chefer inte så mycket att fördela eftersom de är bundna av kommunens budget. Det andra valet är att jag säger upp mig och byter kommun. Jag kan inte byta till en annan skola inom samma kommun för att få upp lönen. Inom samma arbetsgivare får man samma lön om jag byter arbetsplats. Byter jag till en friskola inom kommunen kan jag få upp lönen. Varför ska jag inte få vara kvar på samma skola och kunna få upp min lön om jag gör ett bra jobb? Tror du verkligen att vi sitter på arslet och lyfter lön utan att arbeta? I så fall har du en konstig bild av oss lärare.

IMG_5541Du beskriver din vän som är lärare och att hen verkar tycka att läraryrket är ett kall. Jag tror att din vän är en fantastisk lärare som vet hur hen ska göra för att få eleverna med sig. Det är vad jag läser ut av din beskrivning av hen. Jag ser inte på yrket som ett kall. Jag arbetar inte gratis. Tror du verkligen att jag som lärare inte gör mitt bästa? Att jag som lärare inte fokuserar på mitt arbete? Att jag som lärare inte vill att mina elever ska lyckas? Jag älskar mitt yrke. Jag tycker verkligen att jag har världens bästa yrke. Jag arbetar med vår framtid.

Så snälla lärare. Kan ni inte sluta låtsas att ni är poliser och sjuksköterskor. Sluta dela era patetiska artiklar om att lärare har det så dåligt. Inse istället att det som gäller för era elever gäller även för er, jobbar ni hårt så belönas ni.(Eliabeth Anderberg, VxoNews 161107)

I princip alla lärare som jag känner arbetar otroligt hårt men belönas jäkligt sällan i proportion till det arbete de lägger ner. Jag tycker att du ska besöka en skola under en dag. Följ några olika lärare så tror jag nog att du ändrar åsikt!

Så snälla Elisabeth Anderberg, sluta skriv patetiska krönikor om oss lärare.


Pokémon Go och mobilförbud

Under sommarlovet släpptes Pokémon Go och blev en stor hit bland många barn och vuxna. Genast hördes starka röster om att vi måste förbjuda Pokémon Go innan skolan började. Framförallt Expressenjournalisten Malin Siwe tyckte att det var mycket viktigt att skolorna skulle förbjuda spelet. Jag reagerade starkt på hennes, inte så genomtänkta, förslag och skrev ett inlägg som fick en stor spridning, Men hallå…ska vi inte förbjuda Pokémon Go innan skolan börjar?.

14796103_10154564254241240_1850253657_o

Upphovsman Ingela Netz

Nu har vi snart ett höstlov och när jag läser i olika sociala medier så här hypen kring Pokémon Go som bortblåst. I olika grupper på Facebook så delades det friskt med tips och idéer för att vi lärare skulle kunna ta tillvara på elevernas intresse kring spelet. Det sattes upp skyltar på skolor om det fanns s k pokestops. På fritids gjorde man pärlplattor med olika pokémons som motiv. Idrottsläraren på min skola hade en orienteringsövning där man skulle leta pokémons(analogt). I min klass så fick eleverna göra namnskyltar till sina läxmappar med pokémonmotiv. Blev det så illa som alla trodde?

Jag upplever att en del är väldigt snabba med förbudskortet. När det dyker upp olika fenomen så vill man förbjuda i stället för att se hur man kan använda sig av det. Vi ska vara kritiska till det som kommer men det handlar inte om att förbjuda. Vi måste våga att pröva nya saker också. Fortfarande är diskussionen kring mobiltelefonens vara eller icke-vara aktuell i sociala medier. Jag arbetar med yngre elever och där är det inget problem. Det är få elever som har egna telefoner och de som eventuellt har telefoner så märks det inte. De ligger avstängda i väskorna. Även när jag arbetade på mellanstadiet var det inget problem. Eleverna hade de avstängda och nerstoppade i ryggsäcken. I de fall där de inte stängde av dem och det upprepades så tog jag hand om telefonen tills de gick hem eller i sällsynta fall så fick föräldrarna hämta telefonen.

Rektorn eller en lärare får från en elev omhänderta
föremål som används på ett sätt som är störande för
utbildningen eller som kan utgöra en fara för säkerheten i
denna. (5 kap. 22 § Skollagen 2010:800)

mobile-phone-iphone-music-38295Vi har ett tydligt mandat i skollagen att kunna omhänderta elevernas mobiltelefoner om de används på ett störande sätt. Hur ska man då tänka? Ska vi införa ett generellt förbud för mobiltelefoner på alla skolor? Det finns skolor där man har infört mobiltelefonförbud. Bergetskolan i Orsa beslutade om ett förbud för telefoner. Detta anmäldes till Skolinspektionen av en förälder som inte gillade beslutet. Det visade sig att skolan hade rätt att införa ett sådant förbud men att eleverna måste få vara delaktiga när ordningsreglerna tas fram.

Jag funderar lite över vilka konsekvenser det blir för eleverna om de inte följer mobilförbudet. Vad händer? Blir de utslängda från lektionen? Tar läraren telefonen? Ringer läraren hem till föräldrarna? I Påarps skola infördes förbudet från och med starten av höstterminen. Telefonerna samlas in på morgonen och låses in under dagen. De flesta eleverna verkar uppleva det positivt att inte använda telefonerna under dagen. Det intressanta i artikeln är att ett antal elever inte lämnar in sina telefoner vilket lärarna och skolledningen måste vara medvetna om.

I ett uppehållsrum på skolan sitter ett gäng nior med sina datorer uppslagna. Till skillnad från åttorna är de vana vid att få ha mobilen i skolan och visst saknar de den ibland på rasterna. Det är lite jobbigt att inte kunna hålla kontakten med folk.
Lite mer sociala har de blivit, men många använder datorn istället för mobilen på rasterna. När en av tjejerna ska kolla en sak råkar hon avslöja att hon visst har en mobil i fickan. Den är helt avstängd på lektionerna intygar hon noga. Snart kryper det fram att hela gänget har sina mobiler på sig. De har inte samlats in denna morgon.
– Det är därför vi har jackorna på oss. Man passar på, säger en av tjejerna. (Helsingborgs Dagblad 161017)

Det är klart att eleverna passar på att inte lämna in dem. Vi kan ju inte tvinga dem till det. Vad gör det om telefonerna är avstängda och ligger i fickan? Vi har ju vårt mandat att genom skollagen omhänderta telefonen om den används på ett sätt så att det stör.

Jag minns att under vissa lektioner när jag gick i skolan så satt jag och tittade ut genom fönstret. Eller när jag läste på lärarutbildningen så ritade jag gubbar under vissa föreläsningar. Det finns många som gör så och det är inte alls konstigt. Ibland är det som läraren pratar om inte intressant. Ibland har jag inte sovit ordentligt och orkar inte lyssna. Jag har sett detta hos många elever i alla klasser jag har arbetat i. Vi orkar inte hålla fullt fokus hela tiden. Jag behöver göra undervisningen intressant och variera den så att jag får med mig eleverna. Jag kämpar varje dag med att få med mig alla elever. Det är inte lätt. Jag beundrar de lärare som lyckas med detta varje lektion.

Jag är intemobil helt övertygad om att ett förbud för telefoner i skolan löser allt. Det kanske kan hjälpa till på vissa skolor men eleverna hittar andra sätt att fördriva tiden på om de inte finner lektionen intressant. Psykolog Bo Hejlskov skriver i sin blogg ”Om man har en elev som hellre tittar på film än deltar i undervisningen är det min tydliga överbevisning att undervisningen inte är lika rolig som filmen.” Hur ska vi förhålla oss till detta? Är det så att jag som lärare inte är intre
ssant nog att eleven väljer att göra något annat än att följa min undervisning? Innebär då ett förbud mot telefoner att chansen ökar att eleven lyssnar på min undervisning? När en lektion inte har fungerat som jag tänkt mig försöker jag reflektera över vad jag har gjort och vad som gick fel. Utifrån de tankarna får jag förändra min undervisning. Ibland kan det vara bra att be en kollega eller sin chef om hjälp med att försöka få syn på det som fungerar bra och det som inte fungerar så bra.

Hur gör du själv om den som pratar inte är intressant nog?

 


Men hallå…ska vi inte förbjuda Pokémon Go innan skolan börjar?

Nyligen släpptes Pokémon Go i Sverige. Det var i alla fall nu som jag upptäckte en massa tweets om Pokémon Go på Twitter. Det har formligen exploderat och ”alla” använder Pokémon Go. Jag började så sakteliga försöka mig på det under helgen och har idag använt appen när jag var in till city och skulle handla lite. Eftersom jag arbetar som lärare så börjar jag fundera kring ”hur kan jag använda mig av det här i undervisningen?”. I mitt flöde på twitter så förekommer det en del sådana tankar. Naturligtvis vill jag själv lära mig hur det fungerar och sedan se vad jag skulle kunna göra av det i skolan. För det kommer med all sannolikhet vara så att många av mina nya elever som jag kommer att möta i augusti har spelat Pokémon Go. Hur kan jag då använda mig av deras kunskaper kring detta i undervisningen?

Ingela Netz skriver i sitt inlägg ”PokémonGo på sommarlovet” om att eleverna kommer att möta lärare och fritidspedagoger som faktiskt vet vad Pokémon Go är och som själva har spelat Pokémon Go. Oavsett vad du själv tycker om spelet så är det många som använder sig av det. Vi kommer att tycka olika om det. Vi kommer att ha många åsikter om spelet. Det kommer definitivt finnas många åsikter om Pokémon Go i undervisningen och hemma.

Jag har under helgen väntat på när den första förbudsrösten skulle komma och naturligtvis blev det Malin Siwe på Expressen som slänger ut ”Gör skolan till en Pokémonfri zon”. Hon skriver om att amerikanska lärare börjar lägga ut tips på hur du kan använda dig av Pokémon Go i skolan.

Svenska lärare har varit trögare. Må de vara totaltröga, i just detta avseende. Skolorna bör vara förbjudet område för Pokémon Go. (Malin Siwe, Expressen, 18/7-16)

Malin, jag håller inte med dig. Låt oss som arbetar i skolan själva få bestämma om vi vill använda oss av Pokémon Go i undervisningen eller inte. Jag vet att det finns massor av kompetenta lärare runt om i Sverige som för diskussioner kring hur och vad vi ska lära eleverna. Vilka verktyg som ska användas. Vilka infallsvinklar som ska användas. Det finns en läroplan och en skollag för oss lärare att följa. Dessa två dokument ställer upp vilka yttre ramar jag som lärare har att följa samt vilket innehåll och kunskap som eleverna ska ha med sig när de slutar i grundskolan. Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem.” (Lgr 11 s. 9). Malin Siwe skriver själv om de amerikanska lärarnas råd: ”Råden handlar om att eleverna ska fota intressanta byggnader och sedan bedriva hembygdsforsking i klassrummet. Eller skriva en berättelse om sin dag på Pokémonjakt. Eller varför inte göra film- och radio av det hela?” (Malin Siwe, Expressen 18/7-16)

IMG_5902Att få arbeta med något som eleverna har i sin absoluta närhet. Att få skriva om något som de själva varit med om. I kursplanen för samhällskunskap för åk 1-3 finner vi i det centrala innehållet att eleverna ska arbeta med ”Hemortens historia. Vad närområdets platser, byggnader och vardagliga föremål kan berätta om barns, kvinnors och mäns levnadsvillkor under olika perioder.” (Lgr 11, kursplan samhällskunskap). Om vi kan levandegöra detta med hjälp av olika digitala verktyg så är det ju bra. Vi kan finna fler kopplingar i andra delar av kursplanerna.

Vi pratar många gånger om att skolan ska digitaliseras men jag vill påstå att skolan redan är digitaliserad sedan lång tid tillbaka. När jag gick i årskurs 7 år 1989 hade vi datorer i undervisningen. Det handlar om hur vi använder detta i undervisningen. Det är naturligtvis viktigt att vi använder oss av vetenskap och beprövad erfarenhet. Det är inget konstigt. Men pratar vi digitala verktyg verkar många se det som obeprövat och icke-vetenskapligt. Framförallt farligt… Skolans digitalisering är beforskat ur olika aspekter. Ett forskningsområde är 1-1 som UnosUno på Örebro Universitet har arbetat med.

Ja, Pokémon Go är inte beprövad erfarenhet…ännu. Jag som lärare behöver göra är att tydligt koppla det jag tänker mig att göra med Pokémon Go i undervisningen till läroplanen. Det är också viktigt att vi utvärderar undervisningen så att vi ser att det ger resultat. Ger det inte de resultat vi förväntar oss så behöver vi ta oss en funderare på om vi ska gå vidare med Pokémon Go eller inte i undervisningen.

En plats som ibland glöms bort när vi pratar skola och undervisning är fritidshemmet. Där bedrivs massor av bra undervisning trots att de många gånger är få pedagoger på stora elevgrupper. Det finns otroligt många duktiga lärare i fritidshem som redan nu börjar fundera på hur de kan använda sig av Pokémon Go och andra digitala verktyg i sin undervisning. Det kanske till och med redan kommer att ske under veckan på sommarfritids? Diskussionerna lär redan gå heta på nätet. Jag hoppas att eleverna möter kloka och intresserade lärare i fritidshem/fritidspedagoger under veckan som kan möta elevernas intresse och kanske spela tillsammans med dem.

IMG_1352Detta gäller egentligen allt jag gör i min undervisning. Jag måste koppla det till läroplanen och kontrollera där att jag kan använda mig av de verktyg jag vill använda. Det finns gånger jag kommit på projekt jag skulle vilja göra med mina elever men inte funnit någon bäring i läroplanen vilket då har lett till att jag fått skrota projektet. Jag är inte ens säker på att jag själv kommer att använda mig av Pokémon Go i min undervisning i höst men ett som är säkert är att jag kommer att använda mig av digitala verktyg, appar och läroböcker i min undervisning. För mig finns det inga motsättningar i att använda dessa, tillsammans. Genom att jag bedriver en variationsrik undervisning hoppas jag att mina elever kommer att få med sig kunskap och förmågor som de kommer att behöva i framtiden. Genom att jag skapar relationer till eleverna i min undervisning kan jag hjälpa dem med att förstå och orientera sig i omvärlden. Förbud löser inte alla problem.

Länkat från Kung Över Livets Facebook-sida. En organisation som arbetar för att synliggöra NPF-diagnoserna och för att påvisa vad det kan innebära för ett barn, en ungdom, en vuxen, en förälder, ett syskon m.fl. Läs mer om organisationen på www.kungoverlivet.se

Något som gör mig extra glad att läsa på twitter är alla de tweets om barn med neuropsykiatriska funktionshinder som inte gärna går ut och nu har tagit sig ut med hjälp av Pokémon Go.

 


Varför lyssna på de unga?

För tre år sedan slängde en twittrare ut en fråga om det var någon som skulle åka till #Almedalen. Jag svarade att det skulle kunna vara kul om jag om jag hade någonstans att bo. Det kom ett meddelande på twitter att det fanns en ledig säng och inom ett par dagar var boende och resan till Visby betald.

Jag väljer nu att åka till Visby och Almedalsveckan för tredje gången. I år väljer jag att åka för att lyssna på våra unga. Vi pratar många gånger OM våra unga men inte MED dem. Som ung räknas man inte. Som ung så har man inte erfarenheten. Som ung befinner man sig i underläge. Som ung… ja det går att räkna upp massor av orsaker till att politiker, organisationer, företag och alla ande vuxna väljer att inte lyssna på de unga.

Vi vuxna, eller vi som levt lite längre än de unga, tycker många gånger att vi vet bäst. Vi har alla svaren på alla frågor. Vi vet vad som är bäst för de unga, för barnen, för eleverna…eller?

IMG_4308

Som ung är det oerhört frustrerande att inte bli hörd. Att vuxna inte vill lyssna på ens åsikter och tankar.

Det finns lärare som tycker att elevinflytande är trams och  fjantigt. Trots att det står inskrivet i läroplanen och Skollagen…

Barn och elever ska ges inflytande över utbildningen. De ska fortlöpande stimuleras att ta aktiv del i arbetet med att vidareutveckla utbildningen och hållas informerade i frågor som rör dem.

Informationen och formerna för barnens och elevernas inflytande ska anpassas efter deras ålder och mognad. […](Skollagen 4 kap 3§)

Läraren ska

svara för att alla elever får ett reellt inflytande på arbetssätt, arbetsformer och undervisningens innehåll samt se till att detta inflytande ökar med stigande ålder och mognad, (Lgr 11)

För mig innebär det inget hot mot mig som lärare. Jag har ett ansvar för att eleverna ska lära sig något och att de ska nå de krav som kunskapskraven ställer. Det är mitt uppdrag att se till att det sker.

Hur ska eleverna få reella möjligheter att kunna utöva sitt inflytande? Vi behöver lyssna till vad de säger. Vi behöver förstå vad de vill. Tillsammans skapar vi möjligheter för framtiden.

Jag väljer att lyssna på unga i Almedalen för att våra unga är vår framtid och är värda att bli lyssnade på.


%d bloggare gillar detta: