I mitt klassrum

Varje morgon när jag släpper in mina elever i klassrummet tar jag varje elev i hand och hälsar. Det är en rutin jag haft i flera år. Det känns bra att ha sett var och en i klassen minst en gång den dagen. En dag för några år sedan började jag fundera på om Samira varit i skolan. Jag frågade min kollega och jo, Samira hade varit i skolan men jag hade inte märkt henne. Jag skämdes över att jag inte hade sett henne under dagen och sedan dess började jag med att hälsa på varje elev. Jag vill att varje elev i min klass ska känna att ”Jonas har sett mig idag”.

En av de bästa stunderna under dagen är när vi ska äta lunch. Visserligen kan det vara lite hög ljudnivå i matsalen men det är en trevlig stund tillsammans med klassen. Jag brukar sätta mig på olika platser i matsalen varje dag så jag får tid att prata med de flesta eleverna någon gång under veckan. Ett par av eleverna försöker alltid ”boka upp mig” dagen innan så att jag ska sitta med dem.

Pär är en av de elever som gärna ”bokar upp mig” så att jag ska sitta bredvid honom. Pär gillar att prata och diskutera olika saker. Det är alltid kul och intressant att prata med honom. Jag minns särskilt en lunch för ett tag sedan när jag satt bredvid Pär. Han har många funderingar och pratar i ett. Plötsligt frågar han mig: ”Jonas, måste man byta skola?”. Jag svarar honom att det måste man ju inte göra men det är ju något som dina föräldrar bestämmer. Jag frågade honom varför han undrade det och han berättade att han skulle byta skola till nästa år. Men han ville inte det och var lite orolig för det. Jag uppmanade honom att prata med sina föräldrar.

Det gick några dagar och så kom Pär fram till mig i klassrummet och sade att nu hade han pratat med mamma och pappa. ”Jag ska gå kvar här nästa år med!” sade han och var nöjd. Det är i dessa samtal som jag fördjupar min professionella relation till eleven. Jag kommer närmare och bygger förtroende. Skulle jag behöva tillrättavisa eleven någon gång har jag ett relationskapital att ta av.

En annan rutin som vi har i mitt klassrum är att vi efter varje rast har en stunds läsning. Jag sätter upp en lapp på tavlan där det står ”tyst läsning” och eleverna tar fram sina böcker och sätter sig och läser. Det är en stor njutning att se alla 25 sitta där och läsa koncentrerat. Ett magiskt tillfälle under hösten uppstod när Cesar, som har stora svårigheter med sin läsning, fick en egen dator och tillgång till att lyssna på böcker. Cesar har alltid valt alldeles för tjocka böcker som han inte alls kan läsa på grund av sina bekymmer. Men han vill ju läsa de böcker som de andra läser. Jag fixade iordning så att Cesar med par enkla klick själv kunde sätta igång sin bok för att lyssna. Det värmer mig i hjärtat varje gång han nu hämtar sin dator och hörlurar och försvinner iväg i en fjärran värld som han inte hade tillgång till innan. Tidigare var Cesar hänvisad till mycket lättlästa böcker, som Rolf på jakt eller liknande böcker. Nu när han kan lyssna så vill han höra Harry Potter och Halvblodsprinsen.

Jag tycker att det är viktigt att ge alla elever de förutsättningar som behövs för att klara av skolan. Cesar är en elev som troligen kanske behöver lite längre tid än andra för att klara av skolan och han kommer behöva mycket stöd. Men han kommer att klara av skolan med min, föräldrarnas och andra lärares hjälp.

Att arbeta som lärare är faktiskt fantastiskt.

Krönikan publicerades först i tidningen "Din karriär" nummer 2, 2017, som ges ut av Trapets Media AB