Månad: december 2016

En blick in i mitt klassrum

Denna text publicerades först i tidningen Din karriär - Förskollärare & Lärare som ges ut av Trapets Media den 15 december 2016.

I min tvåa går 24 elever. Det är en varierad klass, som det brukar vara. Någon har ADHD. Någon med autism. Ett par elever som inte har någon diagnos (vilket inte alltid behövs) men som kanske skulle få en om de undersöktes. Vem vet? Så har vi ett gäng så kallade normala elever men de har ju också bekymmer av olika grad. För vem är egentligen normal?

En av de bästa stunderna under hela veckan är när jag arbetar med mina läsgrupper. Jag och några få elever läser och samtalar tillsammans. Jag hinner möta var och en och alla blir lyssnade på. Som Cesar, som har haft det riktigt tufft att komma igång med sin läsning. Han har tyckt att allt som har med böcker att göra är tråkigt och jobbigt. Senast vi satt tillsammans i läsgruppen och ville Cesar bara läsa den sida som hade absolut minst text, eftersom halva sidan täcktes av en bild på. Jag kommenterade inte det utan lät hans kompis Anton börja. Sedan fick Cesar fortsätta med sin lilla textsnutt. När hela gruppen hade läst fanns det en sida kvar innan boken var slut. Då överraskar Cesar! Plötsligt säger han att han ska läsa resten av texten. Det var lite kämpigt men med stöttning och uppmuntran gick det bra. De andra eleverna lyssnade när Cesar långsamt tog sig igenom meningarna och ingen kommenterade att det gick sakta. I lugn och ro fick han läsa klart den text han bestämt sig för att klara.

Det var en stor händelse. Bara att de andra eleverna visade så fin hänsyn gjorde att det nästan kom en liten tår i mitt läraröga.

När lektionen var slut mejlade jag och Cesar till hans föräldrar och berättad vad som hade hänt.

Sedan gick vi på rast, en rörd lärare och en stolt elev.

Då och då dyker sådana här tillfällen upp, en elev som haft det svårt och jobbigt och som plötsligt lyckas. Det är alltid lika fantastiskt att vara med om. Jag minns Amir som för några år sedan kom på att de där krumelurerna som står i böckerna faktiskt betyder något. Vilken lycka! Amir sken som en sol under resten av dagen.

Ibland kan det kan dröja flera år innan resultatet av elevernas kamp med siffror och bokstäver visar sig. Först när de lämnat mitt klassrum och lågstadiet visar sig framgångarna. Det kan hända att jag springer ihop med en högstadieelev i en korridor eller på väg till matsalen som kommer fram och säger ”Jag saknar dina lektioner” eller ”Hur orkade du med mig?”. ”Jag saknar dina lektioner” eller ”Hur orkade du med mig?” eller så får jag en stor varm kram. När det här händer så vet jag att allt mitt slit har lönat sig. Det där då jag hämtar in betalningen för det jag har lagt in av tålamod, ork och engagemang.


Hej Anna Kinberg Batra!

Hej Anna!

Jag läste din debattartikel DI.se och blev lite fundersam. Jag läste att du tycker att vi ger våra elever för få prov. Det verkar som att du vill att alla elever i hela landet ska göra ett prov varje läsårsstart i svenska och i matematik. Du skriver:

Ska vi konkurrera med kunskap måste den mätas, inte mindre utan mer än hittills.” (Anna Kinberg Batra 161212).

Hur tänker du nu?

Du kanske inte är medveten om att vi lärare måste göra obligatoriska tester i matematik och svenska i årskurs 1. Där jag som lärare ska testa varje enskild elev. Jag behöver alltså sitta med varje elev en och en för att genomföra testerna för årskurs 1. Vet du vad det innebär? Jag tror ju inte det eftersom du tycker att vi ska testa våra elever ännu mer. Varje test tar tid från den undervisning jag ska ha med alla elever. Tycker du att det är rimligt att jag ska ta undervisningstid från alla andra elever i klassen och den elev som jag mäter? Men du kanske tror att jag och alla andra lärare inte har något att göra efter att vi har släppt våra elever? Jag har kollegor som just nu genomför de obligatoriska testerna för årskurs 1 och de är stressade! De känner stress för att hinna med alla testerna och de är även stressade för att de ska hinna med undervisningen också. Har du tänkt på vår arbetsbelastning? Men du kanske tycker att vi arbetar för lite?

Proven ska inte ligga till grund för betygssättning utan ge bättre möjlighet för elever, föräldrar och lärare att följa kunskapsutvecklingen och ge rätt stöd i tid.(Anna Kinberg Batra 161212).

Jag undrar, Anna Kinberg Batra, om du inte vet att vi idag följer upp våra elevers kunskapsutveckling varje år. Vi lärare använder oss av olika slags verktyg för att göra detta. Jag skrev ovan om att alla lärare i årskurs 1 använder sig av Skolverkets bedömningsstöd i matematik och svenska. Jag arbetar i årskurs 2 och använder mig också av stödet för att kartlägga mina elever. Om du nu skulle vilja veta lite mer så kan du klicka här så hittar du Skolverkets information om bedömningsmaterialet. Jag har eller inte sagt så mycket om de nationella proven i årskurs 3, 6 och 9 plus alla andra prov och tester som vi lärare genomför för att se om eleverna har de kunskaper som de ska ha. Du kanske vet att om en lärare följer Skolverkets schablontid för rättning av nationella prov så har en lärare lagt ca 500 timmar under 10 år för att rätta nationella prov…

I din debattartikel så skriver du att eleverna behöver 1 timme mer undervisning varje dag. Det blir ganska många timmar på ett helt år. Var hittar du lärarna som ska genomföra detta? Du och andra politiker är väldigt måna om att ge oss lärare mer arbetsuppgifter. Förstå mig rätt nu, Anna, men vi har inga problem med nya arbetsuppgifter. Bekymret är att det ständigt läggs på nya arbetsuppgifter på oss lärare men det tas inte bort några. Hur tänker du här? Vilka arbetsuppgifter av de vi gör idag ska vi ta bort? Jag och många andra lärare går till exempel läslyftet. Jag går även på kommungemensamma ämneskonferenser. Vi ska även försöka hinna klämma in lärarmöten på vår egen skola för att kunna prata om sambedömning, skolutveckling, temadagar, pysseldagar, projekt och så faktiskt kanske hinna med och prata om våra elever.

Vi ser i de senaste PISA och TIMSS undersökningarna att det går åt rätt håll och att det verkar som att vi brutit den nedåtgående trenden. Många har under de senaste åren pratat om en kunskapskris i den svenska skolan med tanke på de tidigare undersökningarna. Det tar tid att vända en nedåtgående trend och nu börjar det hända något. Hur ska vi nu fortsätta uppåt? Regeringen och oppositionen försöker nu hitta på en massa nya saker för att vi ska få bättre resultat bland eleverna. Vi ska lägga ut mer undervisningstid i bl a matematik. Det är då vi kommer till pudelns kärna. Var är de lärare som ska göra jobbet? Lärarförbundet har visat att vi står inför en stor lärarkris de närmsta åren och då tycker politiken att vi ska undervisa ännu mer…

Anna, Gustav och alla andra skolpolitiker vad tänker ni göra för att få fler lärare i skolan? Vad tänker ni göra för att minska vår arbetsbelastning? Vad tänker ni göra för att inga lärare ska bli sjukskrivna? Utan lärare kommer PISA och TIMSS resultaten att sjunka katastrofalt. Börja i rätt ände. Lägg inte på mer undervisning. Se till att behålla de lärare som redan arbetar inom skolan. Se till att göra läraryrket attraktivare.

Jag säger som Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand och professor Christina Olin-Scheller:

Flummet i politiken är det verkliga problemet!

Anna Kinberg Batra när tänker du och dina politiker vänner låta besluten kring svensk skola vila på vetenskaplig grund?

Med några förhoppningar på att du kanske svarar

Hälsningar

Jonas


%d bloggare gillar detta: