Månad: juni 2016

Varför lyssna på de unga?

För tre år sedan slängde en twittrare ut en fråga om det var någon som skulle åka till #Almedalen. Jag svarade att det skulle kunna vara kul om jag om jag hade någonstans att bo. Det kom ett meddelande på twitter att det fanns en ledig säng och inom ett par dagar var boende och resan till Visby betald.

Jag väljer nu att åka till Visby och Almedalsveckan för tredje gången. I år väljer jag att åka för att lyssna på våra unga. Vi pratar många gånger OM våra unga men inte MED dem. Som ung räknas man inte. Som ung så har man inte erfarenheten. Som ung befinner man sig i underläge. Som ung… ja det går att räkna upp massor av orsaker till att politiker, organisationer, företag och alla ande vuxna väljer att inte lyssna på de unga.

Vi vuxna, eller vi som levt lite längre än de unga, tycker många gånger att vi vet bäst. Vi har alla svaren på alla frågor. Vi vet vad som är bäst för de unga, för barnen, för eleverna…eller?

IMG_4308

Som ung är det oerhört frustrerande att inte bli hörd. Att vuxna inte vill lyssna på ens åsikter och tankar.

Det finns lärare som tycker att elevinflytande är trams och  fjantigt. Trots att det står inskrivet i läroplanen och Skollagen…

Barn och elever ska ges inflytande över utbildningen. De ska fortlöpande stimuleras att ta aktiv del i arbetet med att vidareutveckla utbildningen och hållas informerade i frågor som rör dem.

Informationen och formerna för barnens och elevernas inflytande ska anpassas efter deras ålder och mognad. […](Skollagen 4 kap 3§)

Läraren ska

svara för att alla elever får ett reellt inflytande på arbetssätt, arbetsformer och undervisningens innehåll samt se till att detta inflytande ökar med stigande ålder och mognad, (Lgr 11)

För mig innebär det inget hot mot mig som lärare. Jag har ett ansvar för att eleverna ska lära sig något och att de ska nå de krav som kunskapskraven ställer. Det är mitt uppdrag att se till att det sker.

Hur ska eleverna få reella möjligheter att kunna utöva sitt inflytande? Vi behöver lyssna till vad de säger. Vi behöver förstå vad de vill. Tillsammans skapar vi möjligheter för framtiden.

Jag väljer att lyssna på unga i Almedalen för att våra unga är vår framtid och är värda att bli lyssnade på.


Att göra skillnad

Denna text har tidigare varit publicerad på UR Lärlabbet 160531 efter att #Lärlabbet kring Elevhälsa – Skolan som skyddsfaktor sändes 160529.

Att göra skillnad kan vara skiljelinjen mellan liv eller död. Kanske inte just idag men i morgon.

Vad betyder skolan som skyddsfaktor för dig? Ta en stund och fundera lite över det och på vilket sätt du kan bidra till att skolan blir en skyddfaktor för utsatta elever. I skolan möter vi elever som lever i ekonomisk utsatthet, har föräldrar eller syskon som befinner sig i psykisk ohälsa eller lever med ett missbruk i familjen. Vi möter elever som från den ena veckan till den andra inte vet var de kommer att bo. Vi möter elever som har mist en eller båda föräldrarna. Vad kan vi då göra i skolan?

När jag träffar en ny klass så är relationsskapandet en av de viktigaste sakerna jag har att göra. Ett sätt att göra det är att jag har bestämt mig för att efter ett par dagar ska jag kunna alla elevers namn. För mig är det viktigt att jag skapar en tillitsfull relation med mina elever. Det är en av de viktigaste saker jag har att göra när jag träffar en ny klass. Ett sätt att göra detta är att jag lär mig elevernas namn inom ett par dagar. När jag har skapat en god professionell relation till mina elever så har jag stora möjligheter att kunna arbeta med kunskapsutveckling hos eleverna. Jag får även möjligheter att kunna se om en elev förändrar sitt beteende, som kan vara en viktig signal att något inte står rätt till.

IMG_5424De elever som befinner sig i någon slags utsatthet behöver trygghet och tydlighet. I mitt dagliga arbete så arbetar jag med att varje dag och varje lektion ska ha någon form av igenkännande. Eleverna ska veta hur dagen ser ut. Att vi börjar dagen på samma sätt varje dag. Att varje lektion börjar på samma sätt. Att vi slutar dagen på samma sätt. Tydlighet och rutiner. Eleverna ska veta vad som händer. Blir det förändringar behöver jag förbereda eleverna inför förändringen. Denna tydlighet, förutsägbarhet innebär att elever som befinner sig i någon form av utsatthet känner igen sig. De blir trygga av att veta vad som händer. För vissa elever blir denna trygghet livsavgörande. De kanske inte vet om de får mat när de kommer hem. De kanske inte vet var de ska sova när de kommer hem. De kanske inte vet om mamma är som ”vanligt” eller om hon är påtänd.

IMG_5673Mitt arbete handlar till stor del att varje dag, varje lektion sätta gränser, mer eller mindre. När elever inte får gränser hemifrån måste vi i skolan vara tydliga och stabila vuxna. Jag måste vara hockeyrinken som står kvar där och tar emot smällarna. Jag är där och tar emot ord och slag. Jag är där och står fast vid det jag sagt. Jag är fyrkantig och viker inte en tum.

”Jag önskar att du var min pappa.”

Elev 8 år

Den 29 maj sändes ett program på Kunskapskanalen kring ”Elevhälsa – Skolan som skyddsfaktor” där jag hade förmånen att vara med. Vi hade intressanta och givande samtal om skolans roll för elever som befinner sig i utsatthet. Något som återkom hela tiden var just relationer. Hur viktigt det är för en lärare att skapa goda relationer till sina elever. Det är viktigt för oss lärare att förstå vilken roll vi har för dessa elever. För någon eller några elever i våra klasser får vi en betydelsefull roll. När en elev önskar att jag vore hens pappa så finns det många bottnar i det när en elev säger att den önskar att jag var elevens pappa. Visst känns det uppmuntrande att eleven tycker om mig men det känns även tragiskt. Föräldrarna ska ju alltid komma i första rummet. Det påvisar, tycker jag, lärarens betydelse för vissa elever.

En viktig sak att påpeka tycker jag är att när jag märker att en elev att något inte är som det ska så behöver jag agera. Det kan vara att prata med de som jag arbetar nära; har de sett samma sak som mig? Har jag en oro för elevens välbefinnande ska jag göra en orosanmälan till socialtjänsten. Det är viktigt att när vi får en sådan oro att vi gör det. Låt inte din oro stanna hos dig själv utan ta hjälp av kollegor, kurator eller rektor.

Att göra skillnad kan vara skiljelinjen mellan liv eller död. Kanske inte just idag men i morgon. Vems hopp är du?

Eftersnack på Lärlabbet

Läs även bloggtexter från de andra i programmet:
Lina Delvert – Bemötande och inkludering
Anne Harju – Knapp ekonomiskt i välmående områden
Erik Rova – Barn som upplevt trauma


%d bloggare gillar detta: