Vem fostrar eleven?

Fredagen den 13 maj publicerade Nyheter24 en debattartikel  – ”Sluta skyll på skolan – du är en dålig förälder”. Där skriver debattören:

”Ta ert ansvar som föräldrar och erkänn att ni har misslyckats med uppfostran av era barn när ni får ett samtal hem från skolan.”

Jag håller inte helt med debattören i det hon skriver. Vem är jag att döma föräldrarna om de har misslyckats i sin uppfostran eller inte? Vad vet jag om hur det fungerar i elevernas hem? Det finns många olika orsaker till att elever beter sig på olika sätt. Det finns personal i skolan som ringer om minsta lilla grej som ett barn gör. Varför är det så viktigt att vi ringer till föräldrarna om minsta lilla grej? Behöver de veta allt som händer i skolan? Viktiga saker som händer ska meddelas föräldrarna men tänk till kring detta. Ring inte i onödan.

IMG_5493Jag själv och andra lärare har sagt att det inte är mitt uppdrag som lärare att uppfostra eleverna men när föräldrarna av olika anledningar inte orkar så behöver vi hjälpa till. Debattören skriver i sitt inlägg att eleverna är större delen av sin dag med oss i skolan och för många elever är det så. Skolan och dess personal får en viktig del i barnens vardag. Det är inte konstigt att eleverna reagerar i skolan. De orkar inte alltid att vara ”perfekta” hela tiden. Vi måste samarbeta, skola och hem, för att eleverna ska lyckas.

Okej, det finns föräldrar som inte litar på oss i skolan utan litar blint på sina barn. Skulle du, om du hade gjort något dumt, vilja berätta det för dina föräldrar? Att veta att man då får skäll? Vissa elever i skolan försöker att förminska sin egen del i konflikterna och skyller ofta på den andre. Hen började… Hen sade så först… Just för att försöka flytta fokus på det man gjort till de andra. För att slippa skäll. Jag hoppas att du som förälder ställer kritiska frågor till ditt barn om du fått ett samtal från skolan. Vad gjorde du? Vad sade du? Fråga gärna skolan vad det var som hände. Lita på det du får reda på. Vi i skolan har inget att vinna på att ljuga för dig som förälder.

IMG_5270
Så här tycker en elev att en förälder ska vara.

Jag har arbetat inom skolan i 18 år och de flesta föräldrar vill sina barns bästa. Det finns föräldrar som har haft det tufft med att fostra sina barn på grund av olika anledningar. Det kan vara föräldrar som befinner sig i missbruk, psykisk ohälsa eller har andra bekymmer. Det kan även vara så att barnen har drag av eller befinner sig inom NPF-spektrat. Du kan inte alltid veta varför eleverna beter sig som de gör.

– Fokuserar vi på att Kalle slåss och rivs varje morgon när han kommer till skolan, istället för att ta reda på varför, så blir det en stress och oro som följer med – tänk om han gör det imorgon igen? Det gör det garanterat om det är vårt fokus, säger hon. (Psykolog Maria Bühler, ur ”Släpp uppfostringstänket”151109 Special Nest)

IMG_5497Många gånger upplever jag, i fall som Kalle här ovan, att det blir en självuppfyllande profetia, att Kalle slåss för att vi förväntar oss att Kalle ska göra det. Hur ska vi då agera för att förebygga att det inte händer igen? Här måste vi i skolan samarbeta med föräldrarna och kartlägga vilka situationer som gör att Kalle triggas till att slåss på morgonen. Det är viktigt att vi försöker skapa ett förhållningssätt som håller långsiktigt så att Kalle får en bra start på morgonen. Många gånger handlar det om att förbereda Kalle inför vad som kommer att ske under dagen. Kalle kan behöva få veta innan han går hem hur morgondagen kommer att se ut. Struktur och tydlighet är någon som många elever mår bra av i skolan. Det är ett sätt att skapa lugn hos elever som befinner sig inom NPF-spektrat men även andra elever mår bra av detta.

Ja, det är föräldrarnas uppgift att uppfostra sina barn och vi i skolan har ett uppdrag tillsammans med ”hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.” (Skollagen 1 kap. 4§). Jag ser det som att vi i skolan och föräldrarna har ett viktigt uppdrag att tillsammans se till att deras barn fostras.

Det viktigaste är att skolan och hemmen litar på varandra. Vi ska samarbeta med varandra under lång tid och vi har samma fokus:

Att ditt barn ska lyckas i livet.