Får de inte lära sig att skriva med papper och penna?

Under det här läsåret så kommer jag att framförallt undervisa i svenska i årskurs 2 och 3 på min skola. Det är ett spännande uppdrag att få följa dessa elevers utveckling i svenskämnet. Jag själv ger mig in i ett ämne som jag har behörighet i men inte undervisat så mycket i. Det innebär att jag måste hela tiden stå på tå inför de utmaningar som detta medför. En av mina visioner med min undervisning under året är att vi ska arbeta med läsförståelse via En läsande klass och att vi ska arbeta digitalt. I Lgr 11 står det att:

Språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade. Genom rika möjligheter att samtala, läsa och skriva ska varje elev få utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga förmåga. (Lgr 11, s. 9)

Skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola

  • kan använda det svenska språket i tal och skrift på ett rikt och nyanserat sätt,
  • kan använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande, (Lgr 11, s 13 & 14)

Det är viktigt att skapa förutsättningar för dagens elever för ett nutida och framtida lärande. Genom att vi i skolan arbetar på olika sätt skapar vi dessa förutsättningar för eleverna. Dagens elever behöver få kunskaper och verktyg i hur de ska hantera sitt lärande och sin kommande framtid.

Många gånger när elever skriver olika slags texter i skolan så är det endast för en mottagare: läraren. Detta kan leda till att eleverna tappar motivationen för att skriva och för att utveckla sitt skrivande. När man får möjligheten att låta andra läsa det man har skrivit leder till, enligt min mening, till en ökad motivation att skriva mer. Vi kommer under läsåret att arbeta med en blogg där syftet är att ge elevernas texter fler läsare. Jag tror på att skapa ett lustfyllt lärande så kommer eleverna själva att vilja ta ett ökat ansvar för sitt eget lärande.

Men ska de inte få lära sig att skriva med papper och penna?
Inom skolvärlden finns det många olika åsikter om huruvida man bara ska skriva med papper och penna eller om man bara ska använda sig av datorn som verktyg. Här har nog varje lärare en egen åsikt om hur det ska gå till.  Inom forskningen kring läs- och skrivutveckling finns många olika tankar om hur man gör på bästa sätt. En som har fått stor uppmärksamhet är den norske forskaren Arne Trageton som har forskat kring läs- och skrivutveckling i förskoleklass och åk 1-3. Han har arbetat fram en metod som heter ”Att skriva sig till läsning” (ASL). Det en metod som förenklat går ut på att intresset för läsningen förs in via skrivande på datorn. Eleverna arbetar parvis vid datorn med ett lekskrivande som sedan utvecklas till ett skrivande och läsande. Pennan som skrivverktyg förs in senare i undervisningen.

För många elever är just skrivandet för hand mycket mer ansträngande än att skriva på ett tangentbord. Att eleverna ska träna på att skriva för hand är självklart då det är ett av de centrala innehållen i kursplanen i svenska och även ett av kunskapskraven i årskurs 3.

Att arbeta två och två
Jag tror mycket på att arbeta parvis med datorerna. Här kan jag som lärare välja hur jag vill dela in eleverna när de arbetar. Antingen två elever som ”drar” lika mycket eller en ”dragare” och en ”påhängare”. När eleverna samtalar och skriver tillsammans uppstår ett lärande som blir 1+1=3. De kan själva lösa uppgifterna utan att jag som lärare måste gå in och styra. I viss fall behövs min styrning mer än i andra fall.

Hur påverkas min lärarroll?
Jag måste ju förhålla mig till detta på olika sätt. Eleverna behöver ges förutsättningar för att kunna förstå vad som ska göras och på vilket sätt det ska göras. Jag behöver även ha full koll på varje elevs lärande så att ingen ramlar mellan stolarna. Vem är det som gör vad i arbetet med texterna? Är alla elever delaktiga? Hur får jag upp ögonen för de elever som inte är delaktiga i arbetet?

Det är med stor spänning som jag ser framemot arbetet under året med eleverna. Jag hoppas att då jag använder mig av olika sätt att arbeta så hoppas jag att fler elever kommer att nå kunskapskraven i svenska i årskurs 3.