Vi vaknar till ett kallt Sverige men vi reser oss upp!

Nu har de röstberättigade i vårt land sagt sitt. Statsministern avgår och en ny regering kommer att bildas och SD är större än någonsin. Det är med väldigt blandade känslor jag vaknar upp till just denna måndagsmorgon. Det första som kommer upp bland mina tankar är Hur ska jag förklara detta för mina elever? Hur ska jag förklara för dem att mer än var tionde röstberättigad inte vill se dem här?

Under dem senaste veckan som har gått kom en elev fram till mig och frågade

Om SD vinner, kommer min pappa bli tvungen att åka då?

Flera elever har kommit med liknande funderingar om sig själva och om deras föräldrar. Det är inte lätta frågeställningar att svara på när vi har ett parti som inte gillar att vi har en invandring till Sverige.

Jag har själv invandrarbakgrund men det syns inte på mig för min mamma kom som krigsbarn från Finland. Men hon kanske heller inte ska stanna? Hon ska kanske som 75-åring få flytta tillbaka till Finland? Nej just det…det är ju skillnad på var man kommer ifrån. Att vara europeisk invandrare är ju finare än att komma från något annat land där man har en annan hudfärg. Eller om man har romskt ursprung så är det heller inte lika fint.

Vi människor består av samma sak: kött och blod. Sedan kan vi ha olika hudfärg men vad betyder det? Inget. Vi kan tro på olika religioner. Vi blir kära i en person och inte i ett kön. Vi behöver hjälpa människor på flykt till Sverige. Vi behöver ge hjälpinsatser på plats. Vi behöver hjälpa människor som inte har det bra i Sverige. Vi kan inte ställa människor mot varandra.

Nu behöver kampen för toleransen och medmänskligheten fortsätta. Vi kan inte ge upp utan vi måste fortsätta med oförminskad styrka.

Jag kommer att fortsätta. Kommer du?