Varför måste vi sätta stämplar på varandra?

jagälskarvemjagvillUnder några dagar har jag läst inlägg och kommentarer på Facebook och på Twitter. Det är med stigande förvåning, irritation, ledsamhet som jag läser framförallt kommentarerna som skrivs. Människor skriver intressanta inlägg och ställer intressanta frågor där de vill föra ut en tanke som kanske inte alltid är färdigtänkt. Jag har en kompis som brukar säga: ”Nu provtänker jag…” och sedan kommer kompisens tanke. När min kära vän säger på det sättet så vet alla att nu är det en idé, en tanke som inte är färdigtänkt och vi förhåller oss till tanken utifrån det. När en människa tänker högt är det för att lyfta idéer och bolla dem med andra. Detta för att kunna se om det går att gå vidare med tanken eller inte. När man då får elaka kommentarer eller där personer bara ser svart eller vitt i en fråga så blir man ledsen och kanske då avstår från att tänka.

I många av inläggen på Facebook förekommer elaka kommentarer till personer som man inte ens känner. Man väljer att vräka ur sig hemskheter om och till personer man aldrig mött. Skulle dessa personer våga säga det mellan fyra ögon? Troligen inte. Många av de så kallade näthatarna använder sig av internet som medium för att få ut sina egna tillkortakommanden. Många gånger, enligt min mening, är det människor som på olika sätt inte kommit så långt som de har velat i livet och då gärna skyller på andra. Vi ser många kända kvinnor som får otäcka mejl och kommentarer om deras kön och vad de skulle behöva få i sig. När jag läser sådant så skäms jag som man.

Varför måste vi hela tiden sätta stämplar på oss? Jag är feminist, jag är kommunist, jag är nazist, jag är antirasist, jag är bög, jag är flata. Det är några av de stämplar vi sätter på oss själva. Varför är det så viktigt? Jag ser mig själv som människa och framförallt som medmänniska. Jag har inga behov av att sätta en stämpel på mig för vad jag är. Jag är Jonas och ingen annan. Jag arbetar för jämställdhet och jämlikhet varje dag i mitt arbete som lärare. Jag bemöter främlingsfientlighet med argument när jag får den kastad i mitt ansikte. Jag försöker bemöta alla människor på samma sätt. Jag försöker se positivt på livet.

I vissa inlägg på Facebook och på Twitter så anses det vara fel att inte kalla sig si eller så. Om man inte gör så som ”allaandra” så är man emot dem. Jag skiter fullständigt i hur man etiketterar sig själv. Det handlar om att respektera varandra för den man är. Jag har blivit kallad rasist av en elev som bara tyckte att jag skällde på invandrare. Jag ställde frågan till eleven: ”Tror du verkligen att jag skulle välja att arbeta på den här skolan om jag vore rasist?”. Eleven svarade inte. När jag i mitt arbete ger en elev en tillsägelse så är det för något det har GJORT inte för VEM eleven är. Jag älskar mitt arbete som lärare för att jag får möjligheten att möta människor från hela världen. Jag får chansen att ta del av nya tankar och idéer från massor av människor. Just det, människor, inget annat. Inte gröna, gula, bruna eller vita. Det handlar om människor.

Jag respekterar dig för den du är oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder. Jag vill bli respekterad för den jag är inte för den du vill att jag ska vara.