Skolan, flytten, politiken och Almedalen

A school year has gone
Nu har ett läsår passerat. Ett år av många lärdomar och många skratt. Ett år av många möten med elever, föräldrar, kollegor, politiker och vänner. För ungefär två år sedan hamnade jag i ett vägval där jag antingen skulle stanna kvar på min gamla skola och eventuellt kanske få en lärartjänst till hösten eller välja att söka jobb på andra skolor som lärare. Jag började söka nya lärartjänster; en i Arboga, en i Sundbyberg och en i Örebro. Sökte även en tjänst som IKT-pedagog i Kungsbacka.

På väg till intervjun i Arboga så ringer telefonen och då ringer min nuvarande chef. Vi pratar lite och hon säger att hon måste få träffa mig och vi bestämmer att jag kommer upp till Sundbyberg på klämfredagen vid Kristihimmelsfärd. Intervjun tar lite över två timmar och när jag åker hem så känner jag bara: Den här tjänsten ska jag ha och så blev det. Vid det laget så hade jag ingenstans att bo men jag tänkte att det löser sig. Boendet löste sig och jag flyttade upp till Stockholm och började arbeta på Miklagårdsskolan i Sundbyberg.

Att fatta det beslutet var och blev ganska lätt att ta. Jag kände att det var dags att göra något nytt i mitt liv och här kom chansen. Under dessa två år har jag lärt känna många underbara människor som flera av dem har blivit mina vänner. Att få dessa fina personer som mina vänner är en stor ynnest. Att få fylla på med människor i ens liv som fyller en med energi är fantastiskt.

Det svåra i och med flytten var att jag lämnade en skola där jag arbetat i över 11 år. Där jag hade min trygghet med mina kollegor och vänner. Där jag visste precis hur alla fungerade och hur min skola fungerade. Jag hade min roll och det kändes tryggt. Att komma till en ny skola med nya kollegor och att skapa sig en ny roll var skrämmande. Men det har varit en av de bästa sakerna jag har gjort hittills i mitt liv.

Mina första år
Under det första året gick mycket energi åt att visa vad jag går för och vad jag kan. Jag hade ju ändå sålt in mig till chefen och ville ju visa att hon gjort rätt som anställt mig. Idag kan jag slappna av och känna att jag är stolt över det jag har gjort. Jag är stolt över mina elever som jag har haft under dessa två år. Jag blir glad när jag ser att mina förra elever gör framsteg och att de lyckas. Jag blir glad och stolt över mina nuvarande elever när jag ser hur de har utvecklats under sitt år i första klass. Jag ser med spänning framemot nästa läsår där jag kommer att få fortsätta se dem utvecklas.

Det här året har rusat fram och jag känner: Var tog läsåret vägen? Vad hände? Jag har haft roligt under hela läsåret och när man har roligt så går tiden fort. Jag har fått förmånen att arbeta med en otroligt erfaren kollega som genom sitt sätt att vara med eleverna gör att jag har lärt mig nya saker varje dag. Jag inser även varje dag att jag har mer att lära. Det är helt fantastiskt!

Nu väntar några veckors semester och återhämtning. Jag kommer att spendera en del tid i stugan på landet för att renovera mitt sovrum. Jag kommer också att vara i Örebro för att umgås med mina vänner. Jag kommer även att försöka vara hemma i Stockholm för att umgås med vänner och att turista i min nya hemstad. Om en och en halv vecka så startar årets upplaga av Almedalsveckan. Jag har fått chansen att åka dit och delta i utbudet under veckan. Det ska bli riktigt kul och jag ser framemot att få träffa alla de fantastiska människor som jag twittrar med.

Politik och Almedalen
Almedalsveckan har tidigare bara passerat förbi som ett inslag på nyheterna. Nu när jag har blivit aktiv som twittrare där jag diskuterar och samtalar om skolan och skolpolitiska frågor så har mitt politiska intresse väckts till liv. Jag har nog alltid varit intresserad av politik men just bara lite intresserad. På Twitter finns många människor som deltar i debatten om skolan och de har gjort mig mer intresserad av politiken. Svårigheten för mig är att jag egentligen inte riktigt vet vilket parti jag tycker bäst om. Jag har ingen aning om vilket parti jag skulle kunna engagera mig i. För mig är våra partier idag väldigt lika varandra.

Inför valet till Europaparlamentet gjorde jag valkompassen på två olika sajter. Där visade det sig att jag ligger nära Centern, Piratpartiet, Socialdemokraterna, Kristdemokraterna och Miljöpartiet. Du kan även läsa inlägget om valet här. Ser jag tillbaka på de tidigare valen så har jag röstat väldigt olika i våra fem olika val; EU-val, kyrkoval, kommunalval, landstingsval och riksdagsval. Många gånger har inte partifärgen spelat så stor roll utan jag har i flera fall sett till vilka personer som har kandiderat och där jag har kryssat för olika personer. I och med att jag i Örebro var engagerad inom idrotten i en förening och i SISU Örebro samt att jag arbetade i styrelsen för Örebro Föreningsråd. Så hade jag förmånen att få träffa flera av politikerna i Örebro kommun. Genom mitt arbete i Örebro Föreningsråd så fick jag chansen att delta i ett nära samarbete med majoritets- och oppositionspolitiker då vi arbetade fram en policy för samverkan mellan Örebro kommun och det civila samhället.

Det var väl egentligen då som ett större intresse började väckas för politik. Jag vill göra skillnad och som politiker kan man göra skillnad. I mitt arbete som lärare i ett mångkulturellt område gör jag och mina kollegor skillnad varje dag. Jag vill göra mer skillnad. Problemet blir att välja parti… Om jag skulle välja att engagera mig i ett visst parti så kommer jag att få bekymmer… Det största bekymret skulle bli om jag skulle bli invald i t ex kommunfullmäktige och det ska fattas beslut i en fråga där jag och partiet har vitt skilda åsikter om. Man hör talas om att partipiskan viner inom de etablerade partierna och att om man inte tycker som partiet så åker man ut… Jag tror att jag skulle bli politisk vilde ganska snabbt… I de frågor som ligger mig närmast om hjärtat så skulle jag få svårt att rösta emot mina principer. Med tanke på detta så är det enklare att vara en fri debattör och tyckare kring de frågor som jag brinner för. Jag har möjligheter att kunna spänna över hela fältet i politiken och påverka alla politiker i mina frågor. Jag kanske skulle bli lobbyist… men bara i de frågor som jag brinner för… men ett par vänner har sagt att jag skulle passa som politiker men jag försöker nog påverka från mitt håll ett tag till…