Stamp on the ground – Rissne OS

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=VW9wlPtDc50]

En dag som denna är egentligen ganska enkel att summera i några få ord:

Idrott
Gemenskap
Mångkultur
Glädje
Sol

Att få delta som funktionär och möta över 600 elever som med glädje och en stor portion av gemenskap deltar i ett tjugotal grenar under en dag på Rissne IP är fantastisk. Att se alla elever ställa upp i sina lag och sedan marschera upp till skolhuset för invigningen är en häftig sak att se. I detta OS var 39 olika länder representerade. Bland våra 600 elever så finns det elever från alla de 39 länder som är representerade. Det är en oerhört fantastisk mångfald som bara går att upplevas på plats.

Jag och en kollega, som jag normalt inte arbetar med, hade hand om kulstötningsstationen. Vi hade en ständig ström av elever som kom och ville stöta kula. Det är kul att se alla dessa elever vi har och få chansen att möta dem utanför klassrummet. En av mina elever som jag hade förra läsåret frågade mig om han fick stanna kvar och hjälpa oss. Den här eleven har kom till Sverige för mindre än två år sedan och har genomgått en enorm utveckling av språket. En fantastisk person som har ett hjärta av guld. Han hjälpte oss att mäta och att visa de yngre eleverna hur man skulle stöta kula. Det värmer mig i mitt hjärta att se sådant. Det är när jag ser sådana personer som jag ser att det finns ett hopp för mänskligheten.

Jag älskar verkligen att arbeta i Rissne och på Grönkullaskolan. Att få möta mångfalden varje dag är väldigt roligt men även hårt och jobbigt. Att stå där varje dag och undervisa dessa fantastiska elever som har så olika bakgrunder och förutsättningar är en utmaning. Att bli utmanad varje dag är något som vässar mig som pedagog. Jag kan inte sluta utvecklas utan måste hela tiden vara på tå för att hinna med i svängarna med eleverna på skolan. Ibland kan det ju vara skönt att få ha det lugnt men inte hela tiden. Det är fantastiskt att ibland kunna vara tillfreds med att det jag gör faktiskt gör skillnad. Att få möta de elever jag undervisade förra läsåret gör mig glad och jag kan tillåta mig att vara tillfreds med att jag nog faktiskt gjorde och tänkte ganska rätt. Det handlar många gånger att stå pall och fortsätta vara en envis och tydlig vuxen. Det är något som faktiskt betalar sig rätt bra i efterhand.


– Jonas, så där hård var du inte mot oss förra året, sa en fd elev idag.
– Var jag inte? svarade jag lite förvånat. Trodde jag var väldigt ”hård” och konsekvent.
– Nä det var du inte, svarade eleven.

Eleven måste ha glömt hur det var förra läsåret…

Dagen avslutades med examination på kursen i musikdidaktik där jag skulle göra min sista uppspelning. Lite pirrigt var det innan men det känns riktigt gott nu så här i efterhand. Synd bara att jag troligen inte kommer att möta dessa fantastiska medstudenter och vår fantastiska lärare fler gånger.