Hjälp! En dator! – Varför är lärare så rädda?

IKT – IT och kommunikation är något som debatteras på olika sätt inom skolan och inom media. Vi ser skolor som satsar stora belopp på en-till-en projekt, skolor som satsar på lärplattor, skolor som köper in smartboards och skolor som inte gör något alls kring detta. Många av dessa satsningar är ogenomtänkta och dyrbara. Det finns skolor som satsar stora belopp på att utrusta varje klassrum med smartboards men som sedan endast används som filmdukar. Det finns skolor som satsar på att köpa en dator till varje elev utan att ha tänkt igenom hur de ska användas, hur lärarna ska få rätt utbildning, utan att ha sett över infrastrukturen (laddning, förvaring och framförallt kapacitet på de trådlösa nätverken). Varje sådan satsning dränerar skolan på mångmiljonbelopp varje år. Det finns oftast ingen uttänkt IKT-strategi på skolan eller inom kommunen.

Datorn har funnits i skolan under lång tid. När jag gick på högstadiet mötte jag datorn i skolan för första gången. Då använde vi dem mest som skrivmaskiner då vi inte hade tillgång till internet. Min gymnasieskola var framåt när det gällde datorer och internet så där kunde vi arbeta lite mer med datorn. Men jag minns inte att vi hade någon direkt undervisning om hur vi skulle arbeta med datorerna.

Jag har alltid haft ett intresse av att arbeta med datorn och att försöka se hur vi kan arbeta med datorn i skolan. Jag ser datorn som ett av de verktyg som jag i min lärarroll använder mig av. Jag har mött många lärare som absolut inte vill lära sig använda datorn.

I dag måste vi använda oss av datorn i arbetet då majoriteten av kommunikationen med chefen och andra kollegor sker via e-post. Vi har digitala system där vi kommunicerar med föräldrarna och eleverna. Vi har system där vi kan arbeta med digitala klassrum som helt klart underlättar för mig som lärare. Jag kan ge ett exempel från föregående läsår där jag först tog in läxorna i pappersform från ett 60-tal elever. Det var ohållbart så jag började uppmuntra eleverna att lämna in dem digitalt i vårt digitala system på skolan. Vilken skillnad i det blev för mig! Jag kunde snabbt och enkelt bedöma läxorna och sedan ge en skriftlig kommentar till de elever som lämnade in digitalt. De elever som inte kunde lämna in läxan digitalt fick naturligtvis lämna in i pappersform.

Jag återkommer då till min fundering om varför lärare är så rädda för att använda sig av datorn. Vad kan det bero på? Jag tror att det kan bero på några av dessa saker:

  • okunskap
  • ovilja att vilja lära sig
  • ointresse
  • ovana

Jag tror inte att det har något med ålder eller kön att göra då det finns unga killar som absolut inte har något intresse samt äldre kvinnor som är klart duktigare än vad jag själv är. Varför är motståndet så oerhört kompakt bland vissa lärare? Varför är de så rädda att använda sig av datorer i arbetet med eleverna? Vi ska ju utbilda eleverna att bli goda samhällsmedborgare och då behöver de lära sig hur de ska använda sig av datorn. Några av er kommer ju att säga att de kan ju redan använda sig av datorer. Fast jag vill nog säga att det är många elever som inte alls kan använda sig av datorn som arbetsverktyg. De vet bara hur de ska göra för att ”spela” på datorn inget annat. De vet inte hur de använder sig av olika sökmotorer, ordbehandlings och kalkylprogram. Men kan inte vi lärare använda oss av dem så blir det ju svårt att lära eleverna detta.

Hur ska vi göra för att få fler lärare att känna sig trygga med att använda sig av datorn? Mitt tips är att skolorna/kommunerna kan göra detta:

  • skapa en IKT-strategi (vem, hur, vad, varför)
  • utbilda lärarna i hur man kan arbeta med IKT med eleverna (t.ex. PIM-utbildningen)
  • ge lärarna rätt utrustning (bärbara datorer samt lärplattor – låt lärarna ta hem och lära sig dem)
  • använda sig av IKT-pedagoger på skolorna som handleder och inspirerar (inte gör arbetet åt lärarna)

Våga! Testa! Lär dig av dina misstag! Datorn går inte sönder!