Det är lärarnas fel…

I den mediala diskussion som sker kring skolan får man lätt intrycket att allt som sker i skolan är lärarnas fel. Allt i från att skolor går med budgetunderskott, att Sverige hamnar efter i PISA-undersökningarna till att lille Kalle glömde sin mössa i matsalen. Allt är lärarnas fel…

En del föräldrar lägger över allt ansvar på skolan och lärarna. Vi ska se till att de lär sig äta all slags mat. Vi ska se till att de lär sig simma. Vi ska lära dem att hålla koll på sina kläder. Vi ska lära dem… ja, snart ska vi väl ta över föräldraskapet och så får föräldrarna komma på besök när de vill träffa sina barn. Marcus Birro skriver i sin krönika i Expressen att föräldrarna alltid har ansvar över sina barn. Men det finns föräldrar som anser att de inte ansvarar för sina barns handlingar när de är i skolan utan då är det vårt ansvar. Varför är det så? Varför vill dessa föräldrar inte ta ansvar för sina barns handlingar? Barnens värderingar byggs hemma och de värderingarna går före ifall de värderingar som vi i skolan förmedlar inte harmonierar med elevernas föräldrars värderingar. Så har det varit och så kommer det troligen att förbli.

Jag har haft förmånen att få vara idrottsledare och har inom idrottsvärlden sett exakt samma sak där föräldrarna lämnar av sina barn för att åka på café och förverkliga sig själva. Naturligtvis behöver man som förälder sin egen tid men har du skaffat barn så har du ett ansvar som sträcker sig livet ut. För mig är det självklart att barnet kommer först i det ögonblick man blir förälder. Barnet väljer inte sina föräldrar…

När Bris för en tid sedan vittnade om att det slog ett sorgligt rekord i antal samtal från förtvivlade barn började alla yrvaket undra vilken del av samhället som nu fallerat. Ingen orkade se sig i spegeln.” Marcus Birro, Expressen, 2014-05-01

Jag tycker det är tragiskt att vuxenvärlden alltid ska skylla på någon annan. Varför kan inte vi vuxna ta vårt vuxenansvar och vara tydliga vuxna? Men som sagt… föräldrar och politiker tycker nog så här: