Att ta emot nyanlända elever till en skola är något väldigt berikande för alla som finns på skolans arena. Att göra det för första gången på en skola kan bli väldigt omtumlande för elever och personal. Jag har erfarenheten från en skola där de tog emot nyanlända elever för första gången. Det blev ett ramaskri när de inte fick ha tolk i två veckor för att kunna kommunicera med eleverna. När väl tiden gick så acklimatiserade sig eleverna och lärarna med varandra och språkutvecklingen hos dessa nyanlända elever gick med en rasande fart. Där jag arbetar nu och där jag har arbetat tidigare har vi en stor vana av att ta emot nyanlända elever. Det är ”inget nytt under solen” när eleverna kommer. Under förra läsåret arbetade jag med ma/no undervisning i åk 4 och 6 och fick vid flera tillfällen förfrågningar från vår intro-lärare om jag kunde ta emot elever i min undervisning. För mig var det självklart att ta emot eleverna. De startade oftast med att komma på matematiklektionerna. De flesta av eleverna klarade matematiken galant. Problemlösningen och s k lästal var det som blev dessa elever största nöt att knäcka då de inte hade språket från början. Men även här lyckades eleverna efter hand när de började behärska språket bättre. Att, som du Sara beskriver, mötas av orden ”Jo visst ska de få gå i skolan, men måste de gå här?” är enligt min mening väldigt kränkande. Jag skulle vilja vända på det i stället och säga ”Tycker du inte att ditt barn ska bli en god världsmedborgare? Att få lära sig att möta människor från olika kulturer? Eller vill du att ditt barn ska bli lika inskränkt och världsfrånvänd som du?”. Naturligtvis vänder vi inte på det på ett så pass tillspetsat sätt men jag skulle bra gärna vilja göra det ibland…